Daniella Ibis AB

… såg jag inte Ivanhoe på nyårsdagen. Så länge jag kan minnas har jag alltid sett Ivanhoe på nyårsdagen, iallafall har TVn varit på i bakgrunden. I år såg jag alltså inte filmen. Och det var inget jag ens tänkte på, utan det bara slog mig på kvällen när jag låg på soffan och tog igen mig.
Nåväl, traditioner är väl till för att brytas.
En tradition som jag tog upp igen efter ca 5-6 år var min årliga dress-down kvällen innan nyårsafton. Men jag vill inte längre ha det så stort, det passar sig heller inte längre att ha stora sammankomster med tanke på covids framfart.

Så vi blev bara några stycken. Samma inför nyår, vi var inte alls många och alla testade sig innan.


Sprungit ja, shit som jag och Maria (Lindberg, reds anm) har sprungit. Var- och varannan dag under de nästan tio dagarna som hon var hemma.

Jag har varit hos Despina 🙁 fortfarande overkligt att hon inte längre finns hos oss och att jag går till hennes grav istället för att träffa henne på riktigt. Som jag saknar henne. Den 22/1 är det sex månader sedan hon dog och det känns fortfarande så nytt. Drömmer om henne ibland. Vid något tillfälle tyckte jag mig oxå se henne. Jag förstod såklart att det inte var hon.. fan.

Bäst av allt denna julen var sammankomsterna med min familj. Att mina döttrar varit här och att vi firat tillsammans. Jag fullkomligt älskar när vi ses och jag värdesätter det högt. Jag älskar min familj och jag är så tacksam att vi är friska.

Jag undrar vad 2022 har in mind för oss. Jag hoppas att vi håller oss fortsatt friska. Att mina döttrars studier är fortsatt framgångsrika. Att mina studier oxå blir fortsatt framgångsrika – jag har kommit in på Arbetsrätt 2 och Jöken. Och tackat nej till en kurs i Marknadsrätt. Jag hinner mycket, men inte att gå tre kurser á 15 högskolepoäng var, OCH jobba samtidigt. Två kurser och jobb hinner jag nog med… och skulle det bli så att jag inte gör det, så kommer jobbet först.
Framförallt hopppas jag att det blir ett snällare år. Inga fler dödsfall. Att vi alla håller oss friska. Att man får bukt med pandemin. Jag ska ta min tredje spruta nu under januari månad, även om jag inte är ett dugg sugen på det. Och nej, jag är inte rädd för innehållet, men jag har en sprutfobi from hell. Framförallt tar jag sprutan för att skydda mig själv (även om jag vet att vaccinet inte ger ett 100%igt skydd), och såklart eftersom det är rekommendationen.

Nu är det dags att jobba lite – håll tummarna att 2022 går lika bra – eller ännu bättre! – än 2021, som faktiskt var ett hyfsat bra år för mina företag. Tacksam.

Gott nytt!