Det här med att bära mask
Jag har sagt det innan, att jag beundrar människorna som jobbar inom vården. Nu beundrar jag dom om möjligt ännu mer, i synnerhet dom som måste jobba med inte bara masker, men även visir!
Förra helgen var vi några som åkte över till Bordershop i Tyskland och mask är obligatoriskt i det offentliga rummet, i både Danmark och Tyskland, tydligen. Så vi fick snällt ta masker på oss, både på båten och inne på bordershop. Det kliade och kändes som att jag höll på att kvävas efter bara några minuter med masken på. Jobbigt och obehagligt.
Efter att ha spenderat x antal euro på bordershop åkte vi vidare för lunch. Det blev den lilla byn Maribo strax utanför Rödby. Så himla fint.
Mask är även obligatoriskt på Apple tydligen. Jag fick problem med min dator och blev tvungen att lämna in den. Inte bara skulle man bära mask inne i butiken; personalen tog även temperaturen på en innan man fick komma in. 36,7 låg min temp på idag när jag hämtade min dator, haha.
50-årsfirandet fortsätter tydligen 🙂 häromdagen fick jag blommor av en kandidat, så snällt.
.. och ja, you know the drill by now, mina löprundor fortsätter var- och varannan dag, i vanlig ordning.
7km igår, 8km i söndags och idag sprang jag intervaller och körde fysträning.
.. och jag hann precis bli klar innan himlen öppnade sig och regnet öste ner. Puh!
Trevlig helg när det är dags. Själv ska jag på bland annat (ytterligare) en kräftskiva, jag ska fika, springa, träna, vila och kolla på serier. Inte nödvändigtvis i den ordningen. Tata folket!
Livet som 50-åring går sin gilla gång
Nu har jag varit 50 år i ca 2,5 veckor. Ändå gött, är min enkla sammanfattning. Och kanske ingen större skillnad om jag ska vara helt ärlig, haha.
Det har varit mycket fika och middagar…
.. häng i trädgården…
Löprundor som vanligt – förutom när jag fick en infektion på fotryggen av några myggbett som jag kliade ihjäl..
Jag har varit på Österlen och upptäckt nya platser. Så himla fint. Vi semestrar ju aldrig i Sverige, men det här året är inte något annat år likt…
Bästisen favo-Fredric kom förbi en dag förra veckan, alltid trevligt att träffa honom!
Jag är så tacksam att jag inte har några åldersnojor. Har vänner som har det tyvärr, vissa allvarligare än andra, och det är tråkigt. Generellt tycker jag det är onödigt att fokusera och ödsla tid på något du ändå inte kan påverka (eller ja, jo, du kan ju påverka din ålder, men det är inte ett trevligt alternativ..).
Varför inte välja att istället fokusera på att göra livet så roligt som möjligt! Jag vet 65-åringar som lever världens bästa liv! Och med risk för att flumma till det, livet blir vad vi gör det till. Man får helt enkelt bestämma sig för att må bra. Punkt.
Jag är inte bara tacksam och glad över att inte ha åldersnojor, jag är oxå tacksam över att jag faktiskt lever och är frisk. Jag älskar livet så sjukt mycket. Skulle bli fullständigt rasande om jag gick och dog nu. Helt ärligt. Jag älskar att leva och jag vill leva minst 50 år till.
Jag tänker fortsätta att aldrig ta något för givet och jag kommer fortsätta uppskatta allt jag har. Och givetvis fortsätta hjälpa kroppen att vara i toppskick med löpning och träning. Jag vill som sagt leva minst 50 år till och jag vill leva det som frisk. Då måste kroppen underhållas. Men det vet vi ju!
Seså, gå nu iväg och älska livet. Du bestämmer hur dina dagar ska se ut. Ingen annan.
(okej, jag slutar nu, annars blir det flummigt, haha).
Tata folket – livet är underbart, kom ihåg det!