Now is the time att byta efternamn

Plötsligt händer det. Typ 25 år senare… Okej då, 15 år senare om man ska vara helt ärlig. Det är alltså så länge jag har varit skild från mina barns pappa. Men jag har hetat Ibis i 25 år.

Sedan mina döttrar var typ 12 år har dom sagt att dom vill byta efternamn. Dom har velat heta Kallaris, som jag hette innan jag gifte mig. Så när dom blev myndiga för snart sex år sedan bytte dom till mitt flicknamn.
Redan då (och egentligen bra mycket tidigare) fanns det ingen anledning för mig att behålla deras pappas efternamn – om det inte vore för att jag är så etablerad med det här namnet, i all ödmjukhet. Jag har som sagt haft exmakens efternamn i 25 år och verkat i det skånska näringslivet nästan lika länge. Ett av mina bolag heter dessutom Daniella Ibis AB. Det blir dock inget namnbyte på bolaget.

Men eftersom jag länge haft i tankarna att ta tillbaka mitt gamla flicknamn Kallaris så har jag de senaste åtta-tio åren puttat in Kallaris på alla sociala medier, visitkort mm. Det borde rimligen göra övergången mer soft, hoppas jag.

Och eftersom mitt pass ändå går ut till våren, var tidpunkten extra passande just nu.
Så, hej igen Daniella (Ibis) Kallaris <3
(ja, jag behåller Ibis som mellannamn men Kallaris är numera efternamnet – älskar det!).

Råkade dessutom läsa ett gammalt inlägg, från februari 2012!, där jag hade planer på att ha ett företag som heter Kallaris Consulting – men det ska mina döttrar få ha istället, hehe.

Annars går livet sin gilla corona-gång. Såhär umgås vi med våra föräldrar nuförtiden, på behörigt avstånd..

Mina löprundor däremot, dom kör jag som vanligt.

… och måtte corona-cirkusen snart vara över <3

Med vänliga hälsningar,
Daniella Kallaris – så fint det är! 🙂

Comments are closed.

Arkiv