Här kommer bevisen

Ja, alltså, jag kunde inte riktigt släppa att min ex-särbo gick omkring och ljög om att jag tvingat honom följa med mig till Skottland, så jag var helt enkelt tvungen att sätta mig och gå igenom våra meddelanden – som är från hösten 2015, alltså 4 år sedan (!). Vi började chatta i juli, men jag kunde bara se meddelanden på messenger från september och framåt. Det innebär att jag inte kan bevisa att det var han som ville följa med mig överallt den sommaren som vi blev ihop. Fast jag tror att dom som köpt hans bullshit kan ju se här nedan att han inte har talat sanning.
Skottlandsresan började vi prata om i oktober och vi åkte i december. Vi planerade den tillsammans och han swischade mig för resan och boendet. Jag kom alltså inte viftandes med biljetterna och mer eller mindre tvingade honom att följa med, som han har sagt till allt och alla.

Inte för att jag egentligen behöver bevisa något för någon, men jag vet att jag har många läsare från hans stad, läsare som känner oss båda, så dom kan gott få se nedan konversationer.
Läs från vänster till höger och notera särskilt hans inringade ”Vill till Skottland…!!!
Notera även vem av oss som är mest aktiv med att leta resa och boende. Jag är den som skriver med rosa.




Såatte.. jag tvingade honom till Skottland va? Knappast.

Vi hade faktiskt oxå en resa bokad till Rom. Den följde han aldrig med på eftersom vi gjorde slut ett par månader tidigare. Men bara för att det inte ska råda några som helst tvivel om huruvida han blev tvingad att följa med även till Rom, så ser man nedan konversation här:
(och så påminns jag om att han hoppade över en resa med sina kollegor för att komma ner till Malmö för att vara med mig. Det hade jag glömt – fast jag kanske tvingade honom till det med? *asgarvar*).

Där kanske hans trovärdighet rök. Oooops. Kanske ändå bäst att hålla sig till sanningen eller hur.

.. och det är faktiskt första gången jag läser våra meddelanden sen vi gjorde slut och det enda jag kan tänka är, har jag verkligen varit ihop med honom! Och varför var det ingen som slog något hårt i huvudet på mig???
Fast det där sista är inte riktigt sant – flera försökte slå något hårt i huvudet på mig, både folk som känner honom och några som lärde känna honom genom mig. Tyvärr var jag inte mottaglig. Tack o lov gjorde han slut ett halvår in i relationen.
Annars hade jag garanterat gjort det.

Jag tycker egentligen inte om ångra sånt som jag har gjort, men den här relationen ångrar jag djupt. Jag ångrar att jag släppte in honom i mitt liv, i mina barns liv, i mitt hem. Han förtjänade inte det. Han förtjänade inte att få vara tillsammans med mig. Jag kan inte förneka att jag var förälskad i honom, även om jag absolut inte kan förstå nu vad jag ens såg hos honom, men jag önskar verkligen att jag kunde få vårt halvår ogjort. Hans ställningstagande och agerande när han gjorde slut var beyond uselt och det har för alltid förstört min bild av honom.
En riktig man skulle aldrig göra slut över telefonen och sen inte våga möta mig. Han skulle framförallt inte dra över min så kallade kompis en kvart efter att han gjort slut.
Inte heller skulle han fråga mig om jag ”hade minnesförlust eller spelade dum” när jag ville ses och prata, eftersom jag inte förstod varför han ville göra slut – vårt telefonsamtal varade i fem minuter och jag var i chock när vi lade på.
Men roligast av allt var när han skrev: ”vi sa i från början att vi skulle försöka….nu har vi gjort det…tyvärr så funkade det inte för mig och jag avviker…tycker jag gör det med huvudet högt…” –
Say what! Hur högt huvud då på en skala?
Att han inte begriper hur fel han agerat och att han tror i sin lilla begränsade värld att han avviker med huvudet högt (herregud) ja, det säger faktiskt väldigt mycket om honom. Så egentligen borde jag kanske inte förvänta mig att han skulle fatta hur fel han har behandlat mig eftersom han helt enkelt inte har förmågan att faktiskt förstå det. För om han hade förstått så hade han ju inte gjort så.

Jaja. Oavsett hur mycket jag än ångrar mig så kan jag inte få relationen ogjord tyvärr. Men vadfan, det är skitsamma. Livet går alltid vidare och det var faktiskt ändå lite kul att läsa våra gamla meddelanden. Jag fick mig ett & annat gott skratt oxå – för rolig, det var han iallafall.

Tata alla fina människor! Lev livet och kom ihåg att hålla er till sanningen – för den tenderar alltid att komma fram.
Förr eller senare <3

Comments are closed.

Translator

Arkiv