Det här med lögner

Nej detta inlägg handlar inte om lowlifen som är skyldig oss pengar, även om hon är en mytoman av rang. Det handlar om min exsärbo A som jag fått veta att han har ljugit. Och honom har jag inte considered en lögnare tidigare.

Jag har hört delar av den här historien innan, men denna gången hörde jag det från en ansedd och pålitlig person, att min exsärbo gått omkring och sagt att den sommaren som vi blev ihop, att jag ”tvingade” honom att följa med mig överallt i Grekland – jag tillochmed tvingade honom att följa med till Skottland (!!) där min dotter pluggade! Jag bjöd tydligen på biljetterna oxå (som jag tydligen hade vunnit?) och viftade med dom under näsan på honom och han blev mer eller mindre tvingad att följa med. Stackarn. Han kunde inte värja sig. Tur då att det finns kvar på messenger vem av oss som ville åka till Skottland.. (jag ville åka till ett varmt land, det här var på vintern, men han ville så gärna till Skottland – en resa som vi planerade tillsammans och som jag inte bjöd honom på, han swishade mig).

Herregud.
Detta trodde jag verkligen inte om honom. Han som ”svor” på att han inte talat illa om mig.. Det här har jag hört förut som sagt, inte det med Skottland men väl att jag tvingade honom följa med mig överallt i Grekland, men då kom det från den korkade och korta (ja alltså hon som är 1.10 ”lång” med armarna i vädret) lilla smutsen, hon som var min så kallade väninna som mitt ex drog över och som han förnekade att han ens hade något ihop med. Det kan jag iofs förstå att han förnekade. Det är verkligen ingen merit att ha varit med henne, om man ska uttrycka sig snällt.

Men att han ljugit om att jag tvingat honom följa med på olika saker… varför liksom? Vad vinner han på det? Tror han att det får honom att se bättre ut? Det är inte ens sant. HAN ville följa med mig överallt. Det var verkligen inte jag som ”tvingade” honom. Och jag körde honom överallt eftersom han hade smält sin hälsena. Det var han som bara ville få vara med mig hela tiden. Han hade ju aldrig någonsin känt för någon som han kände för mig. Han kunde ju inte föreställa sig ett liv utan mig. Efter sex dagar med mig så ”äääälskade” han mig. Men visst, det var jag som tvingade honom följa med mig överallt..

Vissa människor alltså… varför, liksom? Varför? Och just han? Jag trodde verkligen inte detta om honom. Jag trodde iofs heller aldrig att han skulle göra slut över telefonen och sen vägra (!) möta mig.

Varför jag ens bryr mig om detta flera år senare? Well, egentligen bryr jag mig inte, men jag tyckte det var lite skrattretande nu när jag hörde om det här igen..

Jaja.. nu går jag tillbaka till det jag gjorde innan 🙂

 

Comments are closed.

Translator

Arkiv