Daniella Ibis AB

… IKEA i helgen…
Där har jag fyndat många saker och jag har aldrig varit på IKEA utan att besöka fyndhörnan. Det är inte så att jag hittar något varenda gång jag är där, men ändå hyfsat ofta. Denna gången fyndade jag blandannat en vit lampskärm som jag gillar, plus en guldfärgad lampa som jag har i sovrummet.
Sist jag fyndade något var nog den där gula fåtöljen för något år sedan.


Efter inköp av lampor, dörrmatta, servetter, värmeljus och en massa annat smått och gott blev det fantastiskt god mat på Shamiat vid Triangeln. Syrianskt och libanesiskt kök, sååå gott! Alltså, riktigt gott. Rekommenderas och ska definitivt besökas igen.

En bra helg helt enkelt …
… och självklart har jag hunnit med en löprunda oxå.

.. och faktiskt även en lång powerwalk på nästan 2 timmar.
Livet är fantastiskt <3

Tata alla fina, smile, våren är på väg!

… lite tooooo much information, enligt min Elena – som varit på akuten två gånger inom loppet av lika många dagar. Ett pyttelitet sår på benet som en vecka senare blev en fete-infektion. Började med att hon fick frossa och feber, samt lite lätt illamående. Vi ritade en ring runt rodnaden och påbörjade pencillin-behandling, och det var tur att vi ritade den där ringen, för två dagar senare – trots att Elena gick på penicillin – så hade rodnaden brett ut sig ganska mycket. Penicillinet verkade inte, tydligen. In igen alltså.
Nej fotot nedan ger överhuvudtaget inte en rättvis bild av hur stort och infekterat såret är, vi besparar er den synen. Det är definitivt ingen vacker syn.

Iallafall, vi åkte in igen för andra gången, både jag & hennes pappa var där.
Väl inne på rummet så bedömde läkaren att det där såret behöver öppnas upp (det visste vi, det hade min soulmate redan sagt baserat på bilden som vi skickade till henne. Den som vi besparar er).

Jag ser att Elena blir lite orolig och jag försöker lugna henne genom att säga, ”Älskade, det där kommer inte göra ont”. Doktorn svarar direkt: ”Jo, det här kommer göra jätteont.”
Sen vänder doktorn sig till sjuksyrran och säger ”Kan jag be om en skalpell tack”, och då ser Elena lite blek ut om nosen och ber mig gå ut från rummet. Alltså Elena ber mig gå ut ur rummet. Jag blev lite paff. Ville ju faktiskt stötta henne. Men nej, Elena var bestämd och ville att jag skulle gå ut. Kanske trodde hon att jag skulle svimma, som när jag skulle vara stöd till Sussie, hahaha. Det kan ni förresten läsa om här: ”Varför jag inte bör följa med folk till sjukhuset” 🙂

Jag frågade om jag skulle skicka in pappa istället, och det ville hon inte heller. Okej då. Bara att gilla läget.
Ca 7-8 minuter senare kom Elena ut, lite omskakad men ändå hyfsat stabil. Hon berättade att hon ska tillbaka igen imorgon för ytterligare tömning.

Här ligger hon på soffan, med betydligt mindre svullen fot, och blir omhändertagen av mamsingen <3
Så vänner, ser ni något litet sår på kroppen, dränk det med alsollösning direkt!

Jag har. Och Dirty John är en spitting image av min första kärlek I (eller H om man vill). Jag ryggade faktiskt nästan tillbaka av den extremt slående likheten. Sjukt lika är dom! Och snygga.. även om åsikterna om huruvida min första kärlek var snygg eller inte, definitivt går isär bland mina vänner, hahaha. Jag tyckte förstås att han var det snyggaste som fanns.
Fast man ska ju inte pay så mycket attention till utseendet som de kloka säger. That fades away. Men brains däremot, det remains. Om det fanns överhuvudtaget, alltså.
Nåväl.
Min första kärlek var iallafall inte en fullblodspyskopat och komplett sjuk i huvudet som Netflix-Dirty John är i serien. Även om åsikterna går isär där med, hahaha. Nä, jag bara skojar. Han var inte sjuk i huvudet. Bara lite svartsjuk. Och det var jag med.

Det var alles för idag. Nu kan ni gå tillbaka till det ni gjorde innan.
Tata folket, kom ihåg att leva livet <3

Ofattbart, eller hur! Hahaha. Jo, det är sant. Jag, som nästan alltid fryser, har faktiskt varit i Luleå förra helgen. Den här gången hade inte jag den snyggaste väskan..

.. BrottarAnnas träningsväska var snyggast, hehe.
Anna var oxå anledningen till att vi åkte till Luleå, hon tävlade i SM. Första gången, yngst, och fick möta tre år äldre landslagsbrottare. Det hade varit konstigt om hon hade åkt därifrån med guldet i bagaget, istället kom vi hem en erfarenhet rikare och i våra ögon är Anna alltid en vinnare <3

Med en av sina tränare, Ulf Kingen Kingberg


Vilken tur att hon tävlar på olika orter i Sverige men även i olika länder, nästa månad är det både Grekland och Tallinn med Skånelaget. Grekland har jag ju varit i hundra gånger, men inte i Serres, dit vi ska i mars. Alltså jag har varit i Serres, men det var flera år sedan sist. Och Tallinn, eller Estland överlag, har jag inte varit i.

Om det var kallt i Luleå? Som fan. Och ändå var det ”bara” -10 grader. Veckan innan var det minsann -27. Det hade jag förmodligen inte överlevt…
Här har ni bildbevis oxå 🙂

… det var jättefint i Luleå, men jag kommer med största sannolikhet aldrig åka dit igen. Iallafall inte på vintern. Kanske om det är sommar och varmt. Och definitivt om Anna ska tävla där igen <3