Att jag aldrig lär mig…

… att lyssna på kroppen!
Maria (Lindberg, reds anm) är i stan och som vanligt springer vi tillsammans varje gång hon är här. Vi skulle egentligen springa i söndags på morgonen men jag orkade helt enkelt inte gå upp tidigt eftersom jag la mig sent på lördagen. Måndagen funkade inte alls för mig då jag var bokad från tidig morgon till sen kväll, så det blev idag, tisdag – fastän jag hade lite ont i ryggen… en smärta som strålade ner mot rumpan.
Fem kilometer sprang vi, och det fick jag ångra bittert efteråt…

Smärtan strålade nu även ner mot baksidan av låren och ryggen gjorde ännu mer ont. Hur fan ska jag lyckas sova inatt?
Voltaren fick bli min kompis..

För övrigt hade vi trevligt hemmakvällshäng med god mat hos mig efter löprundan.

.. och snart är det bedtime, håll tummarna att jag lyckas få liiiite sömn. Har viktiga möten imorgon!
Och så har vi ny löprunda planerad på torsdag… om jag ens kan gå då, vill säga. Usch, vill egentligen inte ens skoja om sånt.. men om jag skriver det, så kommer jag såklart vara bra till på torsdag *hoppas, hoppas*
Håll tummarna folket. Tata!

Comments are closed.

Arkiv