Daniella Ibis AB

Snarkavtalet! Finns dessutom flera användbara nyårsavtal under familjensjurist.se.
Avtalet är utformat på ett lite roligt sätt, den som snarkar lovar att vidta åtgärder för att sluta snarka och låta stackaren som sover bredvid få lite välförtjänt sömn.
Fast det här är inget man ska skoja om, kanske. Kan inte tänka mig att det är kul, i synnerhet inte för den stackaren som inte får någon sömn. Snarkaren sover ju.
Jag känner några par där det är/har varit ett stort problem, och där man försökt göra allt i sin makt för att få bukt med problemet, allt från att operera sig till att sova med mask och ha plåster på näsan – eller där frun har förvisat mannen till annat rum. Bästa temporära lösningen så att den stackars frun fick lite sömn. Här ska tilläggas att maken var jätteledsen över att hans fru inte fick sova ordentligt – all heder åt honom som tänkte på frun.

Värre är det väl med dom som inte ens bryr sig om andra som sover i samma rum. Dom som bara kallt konstaterar att ”ja, jag snarkar, gilla läget”, liksom. Jag har en väninna som snarkar och henne är det uppriktigt synd om för ingen vill sova med henne när vi reser – men det har hon full förståelse för. Såklart! För hon förstår att folk behöver sova. Framförallt förstår hon att man måste informera om att hon snarkar, för då kan man ju välja om man ska resa med henne eller inte.
Jag hade en väninna till som snarkar, men vi är inte vänner längre. Inte pga hennes snarkning (indirekt dock), utan snarare för att jag tillslut förstod att hon egentligen inte är en särskilt snäll person.

För övrigt har jag inga nyårslöften, bara önskningar. Det jag önskar mig mest av allt på hela jordklotet är att min familj & vänner får fortsätta vara friska. Hälsa är allt.
Jo, jag har förresten ett löfte, och det är att jag ska fortsätta göra det jag älskar och som får mig att må bra.

Tata alla fina och snälla människor <3

… mat- och sömnmässigt.
Hade vänner över på middag igår och har fortfarande inte återhämtat mig, känns det som. Det blev sent, vid 03 la jag mig. Det var längsedan jag sist gick till sängs så sent, men vi hade så himla trevligt. Många skratt, härliga samtal och grymma tjejer!


Min mammas julgran av broccoli, blomkål, morötter, tomater och lite paprika – hon är så grym!
Och nedan min mammas kourabiedes, melomakarona och otia, vid lussebullarna (som faktiskt min Micaela & jag gjort).

Hade gärna varit uppe hela natten, men hade möten hela dagen. Och jag var nog inte mitt gamla vanliga alerta jag, hahha. Jag somnade faktiskt på soffan när jag kom hem. Var så sjukt trött.
Men nu är jag pigg igen och fortsätter jobba lite till – jag ska leda ytterligare en kickoff i slutet på januari och förberedelserna är i full gång – samtidigt som jag håller på med några rekryteringar för kunders räkning…
Världens bästa jobb, som sagt. Love it <3

…. och god fortsättning alla fina där ute!

Den är så sant. Julklappar är bra, men kärlek är betydligt bättre. Därför behövs ingen förklaring till Santa, haha.
Skämt åsido, julklappar brukade vara viktiga för mig. Det är det inte längre. Det är viktigt för mig att ge till barnen, såklart, men det är inte längre viktigt om inte jag får.

Det verkade ändå som att jag varit snäll i år (oxå), för jultomten kom till mig iallafall.

Ett fint silverfat, mysstrumpor, hårklämma, doftljus Voluspa, Rituals deodorant, silvrigt block (för det matchar en av mina jackor, haha) och ansiktskräm som råkar vara antirynkkräm, men avsändaren bedyrar att jag inte aaaaallls är rynkig… 🙂 faktum är att jag inte bryr mig det minsta om rynkor och jag skulle aldrig få för mig att ta till kirurgiska ingrepp för att bli av med rynkorna. Jag är 47 år, det vore konstigt om jag inte hade några rynkor…

Tomten i år blev Micaela, och sen kom en till (!)

Nedan mina döttrar med syrrans barn, kusinerna Aliki, Anna & Dimitris. Brorsan med frun och barnen Philip & Matilda firade inte julafton med oss i år.



Mina fantastiska föräldrar pappa Michael & Mamma Toula <3
… och mina fantastiska döttrar Elena & Micaela <3

Mina stoltheter.. så vackra, så vackra.
Och intelligenta, book- and streetsmarta, snälla, omtänksamma, vänliga, trevliga, roliga, generösa, hjälpsamma, kloka, godhjärtade, väluppfostrade, drivna, ambitiösa, målmedvetna… listan kan göras hur lång som helst.
Jag älskar att mina barn besitter dessa fantastiska egenskaper, och att dom verkligen vill något med sitt liv. Yttre skönhet är inte det viktigaste, det är den inre skönheten som räknas. Och mina barn är blessed med båda. Jag är så tacksam.

Idag är dagen vi egentligen firar jul, alltså juldagen, och det innebär att familjen samlas igen, brorsan oxå denna gången, och det innebär att vi kommer äta ihjäl oss idag oxå, haha.
Så… God Jul, igen.

Som jag älskar min familj <3

… alltså ”ögat” (menas gett dom det ”onda ögat”) mina skor som jag köpte i Paris förra månaden, som jag älskade så mycket och som jag använt typ tre-fyra gånger.




Måste ha varit ett måndagsexemplar. Känns trist.. speciellt eftersom affären, Minelli, inte återkommit till mig.. mycket dåligt.
EDIT: Minelli har hört av sig, det tog några dagar, men dom har alltså hört av sig och vi kommer förhoppningsvis fram till att dom skickar ett nytt par till mig!

Nåväl, jag har iallafall haft trevligt med mina vänner, här med Sussie när vi och Ingrid var hemma hos Merlyn på smörgåstårta.

Tata folket, take care <3

… att lyssna på kroppen!
Maria (Lindberg, reds anm) är i stan och som vanligt springer vi tillsammans varje gång hon är här. Vi skulle egentligen springa i söndags på morgonen men jag orkade helt enkelt inte gå upp tidigt eftersom jag la mig sent på lördagen. Måndagen funkade inte alls för mig då jag var bokad från tidig morgon till sen kväll, så det blev idag, tisdag – fastän jag hade lite ont i ryggen… en smärta som strålade ner mot rumpan.
Fem kilometer sprang vi, och det fick jag ångra bittert efteråt…

Smärtan strålade nu även ner mot baksidan av låren och ryggen gjorde ännu mer ont. Hur fan ska jag lyckas sova inatt?
Voltaren fick bli min kompis..

För övrigt hade vi trevligt hemmakvällshäng med god mat hos mig efter löprundan.

.. och snart är det bedtime, håll tummarna att jag lyckas få liiiite sömn. Har viktiga möten imorgon!
Och så har vi ny löprunda planerad på torsdag… om jag ens kan gå då, vill säga. Usch, vill egentligen inte ens skoja om sånt.. men om jag skriver det, så kommer jag såklart vara bra till på torsdag *hoppas, hoppas*
Håll tummarna folket. Tata!

Igår hade jag ett möte på Espresso House i Limhamn och när mitt möte var slut satt jag kvar en stund.
Några bord längre bort satt en mamma (?) med en liten tjej, flickan kan ha varit i 5-7 årsåldern. Vet inte om det var flickans mamma, men hon satt och pratade i sin mobil hela tiden – minst en kvart! – och den stackars lilla flickan sökte ögonkontakt med  mig samtidigt som hon pillade i sin sallad. Jag tyckte så himla synd om henne.
Och mamman eller vad fan hon var, hon fortsatte snacka i telefonen. Det var inget viktigt samtal och dessutom var det stundtals opassande. Jag hörde allt som sades.
Till slut stod jag inte ut längre utan gick fram och sa till henne. ”Ursäkta att jag lägger mig i, men du kanske ska prata med flickan som sitter här istället. Hon har sökt ögonkontakt med mig hela tiden”.
Då säger hon, typ lite ironiskt: ”Naaaawwww.. men gör inte det nästa gång.” Jag bara, ”Inte göra vad nästa gång, att jag inte ska lägga mig i, menar du? Sorry, det kommer jag visst att göra”.

Helt sjukt.
Hur kan man göra så? Jag undrar om hon ens funderade över mina ord efter att jag hade gått? Tyvärr så betvivlar jag det faktiskt. Jag är mycket tveksam till att hon ens har skänkt en tanke på hur hon agerade mot den lilla tjejen.
Isåfall hade hon väl haft lite skam i kroppen och lagt på direkt. Men icke, hon fortsatte prata (!). Så omtänksam var hon. NOT.
Stackars den lilla flickan.
Undrar vad den andra i telefonen sa? Hon måste ju ha hört när jag sa ifrån. Om hon ens visste att hennes väninna satt med ett barn på ett fik? Om hon visste och ändå fortsatte prata, ja då har hon lika lite vett i huvudet som mamman (om det nu var flickans mamma).
Och nej, det här betyder inte att detta nödvändigtvis är en urkass mamma. Det kan ju ha varit en engångsföreteelse. Hoppas det.
Men det kan ju oxå vara ett mönster.
Hoppas innerligt att jag fick henne att tänka till.
Men som sagt, tveksamt.

… I either win or learn …
Men ibland så förlorar man mot någon som absolut inte är en värdig vinnare. Och den känslan är lite jobbig att ta in. Jag menar, ska man förlora så ska man förlora mot någon som är bättre. Jag har förlorat mot motståndare som inte ens är värdiga att kallas motståndare. Som inte ens spelar i min liga. Kaxigt sagt, jag vet. Men ändå sant. Efter sjutton år i branschen så vet jag vad jag kan och vad jag går för.
Jag har dock fått upprättelse när upphandlaren insett sitt misstag och sedan har affären hamnat där den ska, hos mig.
Jag pratar alltså om affärsrelaterade saker.

Om jag har förlorat i privata sammanhang? Aldrig. Privat finns bara lärdomar. Visst har det funnits en & annan förvirrad och desperat liten pajas som trott att dom kan spela i ligan där man har integritet och värdighet. Där man har respekt för sig själv. Men dessa blev snabbt varse att dom inte hade här uppe bland oss med självaktning att göra. Oxå kaxigt sagt, jag vet. Men återigen, jag vet vem jag är, jag vet vad jag går för, och jag vet definitivt mitt värde. Sagt i all ödmjukhet och inte med näsan i vädret. Däremot med huvudet högt.

Lite kul är det att jag även privat faktiskt fått upprättelse, av två ex tillochmed. Hehe, kändes gött att höra att ”jag har nog gjort mitt livs misstag”… jajamen, det har du! Men det är lugnt – jag tackar dig/er för det – för jag lärde mig oxå något 🙂

.. och så gillar jag nedan lite roliga ord.

Tata folket, kom ihåg att behandla andra som ni själva vill bli behandlade <3

Känns som att jag bara har tuffa veckor lately, men även denna har varit hyfsat intensiv..
Mitt moderatorsuppdrag för Victoria Park är modererat och klart. Det gick bra. Men det finns alltid sånt som kunde bli bättre.. jag är som sagt väldigt kritisk när det gäller mig själv. Men ”lysande” var ordet min uppdragsgivare använde om min insats, och det är mycket bättre än mitt ”bra” 🙂 Sjukt ödmjuk och tacksam är jag för det.

Och som alltid är jag ganska urladdad efter ett moderator/konferencieruppdrag. Först efteråt slappnar jag av, och då kommer tröttheten över mig. Och när jag är som tröttast så har jag ändå en massa annat kul bokat efter jobbet.
Tex var vi ett gäng som överraskade vår väninna Despina som har fyllt 50, vi åkte bl a över till Christiania, första gången jag var där. Det var första gången för oss alla nästan. Första och sista gången för mig iallafall.

Vi strosade runt lite i Köpenhamn och sedan åkte vi hem.

Här med födelsedagsbarnet Despina och min syster Dora.
Tyvärr var jag inte med på middagen som vi oxå hade arrangerat för Despina senare på kvällen, för jag var sedan långt tidigare inbokad på en annan tjejmiddag, hos Nanna.

Mycket god mat och riktigt trevligt sällskap. Älskar sådana tillställningar!
Och ikväll var jag på mingel hos Magdas nya kärlek Staffan, vi hade så trevligt!

För första gången spelade jag julklappsspelet, och nedan paket hade jag siktat in mig på från allra första början – och jag fick det! Men shit så många gånger det togs ifrån mig, hahahha.

… och idag, den 10e december påminner facebook mig om att det var på dagen två år sedan jag åkte till Skottland, till min Micaela som bodde där då … tack o lov är hon hemma igen, men nu har jag mitt andra barn utomlands ..

… så jag påminner mig själv om att det idag är mindre än två veckor kvar tills min Elena äntligen kommer hem från Rom för att fira jul hemma <3 som jag längtar!

… och nu är det dags att ta itu med planeringen för kommande vecka – ja, det blir intensivt… men hey, you know I love it!
Tata alla fina människor där ute, stressa inte ihjäl er inför julen!

Nu när julen närmar sig blir jag som vanligt extra blödig. Jag är blödig redan som det är, men julen förvärrar det. Mycket. Riktigt mycket faktiskt. Jag kan gråta för minsta lilla.
Kan knappt kolla på dokumentärer längre och i synnerhet inte Spårlöst eller liknande program där personer letar efter sina familjer. Jag bryter ju nästan ihop varje gång familjer och barn återförenas med sina föräldrar, syskon eller vad det nu är. Det är så heartbreaking <3
Sorgliga filmer går oxå bort.

Jag uppskattar alltid allt jag har, men runt jultider uppskattar jag det ännu mer. Jag är verkligen lyckligt lottad och så sjukt tacksam för allt och alla som finns i mitt liv. Att vi är friska. Att vi älskar varandra. Att vi har allt vi behöver och mer därtill. Vi lever i överflöd, tyvärr. Så många saker vi klarar oss utan. Som vi inte behöver.

Jag blir förtvivlad om jag hör att någon firar jul själv. Ingen ska behöva fira jul ensam – såvida man inte absolut vill. Fast vill man verkligen det? Julen är ju familj, vänner, gemenskap. Iallafall i min värld. Och jag förstår att inte alla delar samma mening.
Annat är det med nyår, iallafall för mig. Jag ville tex vara själv på nyår för några år sedan, men min mamma blev så ledsen att jag till slut ”gick med på” att inte vara själv och gå på en av dom där festerna som jag blev bjuden på (tack o lov så saknade jag inte inbjudningar för det hade gjort mig väldigt ledsen, om jag nu hade velat gå på fest).
Jag ville verkligen bara ligga på soffan hemma och vara chaufför åt mina döttrar. Jag orkade inte klä upp mig och jag var inte på festhumör. Jag är ingen partypingla vanligtvis annars heller… jag uppskattar lugnet hemma, även om jag såklart även kan tycka det är kul att gå på fest då & då. Men inte för mycket dunka-dunka.. och inte om det är kallt ute…
Shit, jag är nog ganska tråkig…i övrigt är jag ett kap, hahahhaa.

Och så tänker jag mycket på vissa människor som inte finns i mitt liv längre, men som har betytt mycket för mig. Människor som jag ändå tycker om och som jag önskar gott.
Jag har oxå intensiva och ibland konstiga drömmar – kan ju vara för att jag tänker på dessa människorna. Försöker dock att inte analysera något, utan jag bara konstaterar att jag drömt det jag nu har drömt, och sen är det inte mer med det.

All I want for christmas is … <3

(…will be my greatest gift, julafton har ju inte varit än…)