Daniella Ibis AB

Min finaste, snällaste och mest generösa thios gick bort i början av veckan. Han var den snällaste människan ever, den mest osjälviska personen på jorden. Öppnade upp sitt hem för den som behövde tak över huvudet. Sin plånbok för den som behövde pengar. Satte aldrig sig själv i främsta rummet. Hjälpte alltid alla andra.

Saknaden är stor, älskade theio Georgios. Du fattas oss.

Καλο παράδεισο θειτσο μου ❤

Igår spelade LB07 (vars styrelse jag sitter i) allsvensk hemmapremiär (mot Piteå IF) och jag gjorde debut som speaker. Kul! Mindre kul var det att det blev 1-1. Vi gjorde 1-0 strax innan första halvleken tog slut och Piteå kvitterade när det var typ endast 5 sekunder kvar av matchen. Så jäkla surt. Kändes som en förlust. Och det var det på sätt vis – vi förlorade två poäng.


Jag var ordentligt påklädd, två jackor, polotröja, tjocktröja och poncho! Det var ju skitkallt igår – och inte var det bättre idag – det  var både kallt och det regnade! Men vad gör det när man har stans coolast paraply, hehe.


.. fast oavsett om det var kallt & regnigt, så började iallafall jag dagen med en 6km löprunda, plus en omgång av 7an (alltså appen Seven). Gött!
Nu leta efter en solresa som jag ska göra med mina döttrar <3

Tata gott folk!

… ”När HR gifter sig med Marknad” är nu levererat och klart; 
Det gick över förväntan. Jag är mycket nöjd med lokalen som Scandic St Jörgen sponsrade oss med, jag är mycket nöjd med antalet deltagare 107 st (!). Jag är mycket nöjd med alla talare, och jag är okej nöjd med min egen insats. Jag är sjukt kritisk mot mig själv och tycker alltid att jag kan bli bättre – men den här gången ska jag inte fokusera på det som inte var bra – som att jag glömde ge talarna sina presenter på slutet, personlig choklad från bästa GetSpecial!
Som tex nedan!

Killarna bakom GetSpecial – mycket trevliga, mycket serviceminded, väldigt prisvänligt – jag rekommenderar skarpt!


Min Elena tog emot alla och prickade av folket i dörren.

Min partner in crime Patricia

On stage!

Och våra eminenta talare!
Niels Paarup-Petersen från Gullers Grupp, Liselotte Andersson från E.ON, Tina Rudin Kaikkonen från Coure, Andreas Pitlik från SOUTH, Louise Dolck Strömberg från Axis, Margaretha Alexanderson från Ahrens, Linda Rosdahl från Curious Cone, samt Patricia & jag från Appointed!

.. och genast har tankarna gått igång på uppföljare/workshop till detta event, samt skapandet av ett nytt event: nämligen ett som handlar om ”Fuck-ups” – det finns många företag som har erfarenhet av det – hur har dom hämtat sig, hur har dom reparerat sitt varumärke? Det vill jag oxå göra ett event om!

.. men inte tänka på det nu – nu behöver jag vila lite.
Hej soffan och Netflix <3

Ja, igår med. Då var jag hos min bästis Bönan på middag.

Som vanligt trevligt. Och gott!

Imorse när jag vaknade kände jag mig riktigt stark och på hugget. Tog snabbt på mig gympaskorna och gav mig ut. 10km blev det idag. Löpningen gick som smort och det kändes som att jag flög fram. Underbar känsla. Speciellt efteråt!

Ytterligare en bra sak idag var att vårt Employer Branding-event blev fullbokat!! Så himla roligt! Skönt när hårt arbete ger utdelning.

Nu gäller det att leverera ett event i världsklass! Känner pressen… men det kommer gå bra! Let’s roll, säger jag bara 😎

Folk blir dö-förvånade över att jag inte äter lamm. ”Men du är ju grekinna!”. Jajamen, jag är grekinna (oxå) i allra högsta grad, men lamm.. nope, don’t think so. Inte lever heller.

Eller getost för den delen. Fast ovan bild är på får, flera vita och så det svarta fåret.

I övrigt så äter jag nog det mesta. För många år sedan åt jag faktiskt lamb racks på restaurang, utan att veta om det, och tyckte tydligen att det var sjukt gott.. har ändå inte vågat prova igen. Och lär inte göra det idag heller på den obligatoriska påskmiddagen med familjen 🙂

Fortsatt glad påsk alla fina människor! Nu ska jag på min obligatoriska löprunda – som (liksom familjepåskmiddagen) inte på något sätt är förknippat med tvång; bara ett starkt behov hos mig som jag absolut inte vill vara utan!

Tata folket!

… ok, kanske inte riktigt alla. Bara till dom fina människorna. Som har hjärtat på rätta stället. Som inte är falska, manipulativa och elaka. Som inte bara tänker på sig själva. Alla sådana ruttna low live’s önskar jag varken glad påsk eller något annat.

Till alla fina människor önskar jag inte bara Glad Påsk, utan allt gott ❤

Är sjukt trött på henne nu. Ni har säkert läst om henne, kvinnan som inte vill utföra aborter och som stämde sin potentiella arbetsarbetsgivare region Jönköping, för diskriminering eftersom dom nekade henne anställning. Hon har nu förlorat även i Arbetsdomstolen.
HELT RÄTT! Klart som fan att man ska nekas anställning om man vägrar utföra arbetsuppgifter som INGÅR i arbetet.
Inser hon inte att det hon begär är helt orimligt!? Man kan för fan som arbetstagare inte villkora arbetsuppgifterna! I synnerhet inte inom vården!
Nu är jag tack o lov lyckligt ovetandes om hur det är att göra abort, men jag känner kvinnor som har gjort det och vet hur dåligt dom har mått. Det har verkligen inte varit ett beslut som fattats lättvindigt – tänk då att komma till en barnmorska som väljer (!) vem hon ska hjälpa eller inte. Det är fullständigt oacceptabelt. That goes without saying liksom. Det behöver man knappast vara Einstein för att begripa.

Nu överväger hon att gå till Europadomstolen – alltså herregud finns det ingen gräns för hur långt hon tänker dra ärendet? Om jag har rätt för mig så är det iallafall inte skattebetalarna som finansierat detta. Det var en jävla tur.. för jag är så satans provocerad av hela historien.
Hon får gärna ha sin kristna religion och tro på Gud, jultomten eller vem hon vill, men hennes religion hör inte hemma på arbetsplatsen. Det är inte svårare än så.
Sorry abortmotståndare, but..

.. och alla som följer mig vet att jag inte uttrycker mig på detta brutala vis, men det var en  bra bild!

Lite mjukare avslut kommer dock här, hehe..
Love, peace and understanding!

Det är ju trots allt snart påsk och då ska man vara snäll 🙂

… jag skriver om det igen: varför vill man se ut såhär?? Varför?

Jag förstår på riktigt inte.
”Okej” (nej, egentligen inte) att ungdomar gör det, för att dom kanske inte begriper bättre, eller så vill dom göra revolt eller nåt – men när vuxna gör duck face!? Snälla..
Ärligt talat, det ser ju så tillgjort ut. Och desperat. Och faktiskt patetiskt.
Sorry om någon tar illa upp, men jag tycker verkligen det ser förfärligt ut. Därav ett blogginlägg om det. Igen..
…sorry-sorry.. men ärligt talat alla vuxna duck-face-människor: SKÄRP ER och act your age..

Sagt i all vänlighet 🙂

Jag är! Under mina nästan 20 verksamma år inom näringslivet är jag vän med alla mina fd chefer och kollegor.
Med alla, förutom en.
Jag rensade (igen) i källaren och hittade nedan 10 år gamla utskrivna mail.
Den här personen (vill inte kalla honom chef, det är att förolämpa oss som är det), var min VD under en kortare period och jag har aldrig varit med om maken till sämre chef.
Han ringde sju, åtta gånger om dagen (ingen överdrift), var oerhört kontrollerande (det tolererar inte jag när jag levererar över budget och över förväntan!), han förnekade saker han sagt, mm, mm.

Normalt har jag inga problem med att man ringer mig, under förutsättning att jag gillar den som ringer. Hans företrädare tillexempel, honom älskade jag. Och jag tog jobbet som regionchef på detta företaget endast pga den dåvarande VDn. Tyvärr slutade han och in kom alltså detta stolpskott.
Vi krockade nästan direkt. Inte bara jag & han, utan även de andra regioncheferna krockade med honom. Och även dom som inte rapporterade till honom. Jag tror nitton innepersoner (alltså inte uthyrda konsulter) lämnade under hans relativt korta ledning. Nitton stycken! Utan att hans chef gjorde något åt det! Say what! Det var nog det värsta. Jag menar, vi har alla gjort felrekryteringar, men då rättar man för fan till det!

Hursom, det skar sig sjukt mycket mellan oss, främst för att han vägrade inse att vi var skyldiga att ta ansvar för att en av våra – mina – medarbetare hade klantat sig rejält, vilket medförde att vi fick ett skadeståndskrav på oss. Det skadeståndet sa jag att vi skulle betala till kunden. Såklart! Det var ju min medarbetare! Och vi var ju försäkrade mot sånt här, så jag sa alltså ja. Och jag var alltså regionchef med budgetansvar och allt annat ansvar som följde med.
Då sa han nej. Vi skulle inte alls betala tillbaka. Och insinuerade att det rådde misstankar om ekonomiska oklarheter – jag flög i taket! Så jävla förbannad hade jag inte varit på länge! Mitt rykte var – är! – fläckfritt! Vem fan var han, den jävla pajasen som skulle komma och ifrågasätta mig! Och alltså inte bara ifrågasätta, utan hinta om oklarheter!
Jag hade jobbat många år med just den här kunden som var berörd, och jag hade för avsikt att fortsätta jobba med den kunden. Jag tillochmed uppmuntrade kunden att gå rättsligt – jag hade garanterat vittnat till kundens fördel. Vilket jag såklart sa.
Vilken soppa det blev … jag sa iallafall upp mig och blev satt i karantän. Fick lämna ifrån mig telefon, dator, nycklar till kontoret och förbjuden att tala med kunder & medarbetare i tre månader. Sådana amatörer alltså… jag informerade om att det inte fanns någon klausul som förbjöd mig till det. Jag hade inte skrivit på något sådant.
Och alla som arbetade kvar var ju anställda av mig, en av mina assistenter tillexempel (fast hon blev snabbt uppsagd), städpersonal, mm. Och deras lojalitet låg definitivt hos mig. Ville jag ha information så fick jag det lekande lätt..
Ahh… jag hade ju inte ens något motstånd! Det var för enkelt.. Som sagt, amatörer.

Alla mina medarbetare sa upp sig när jag gjorde det. Oxå något jag är sjukt stolt över! Varenda en av dom lämnade – ingen ville vara kvar om inte jag var kvar. Min personal tog istället anställning hos kunden eller gick till annat bemannings/konsultföretag. Kändes mycket bra, måste jag säga. Och kunderna, ja dom kom till mig.
Det fanns tillochmed kunder som sa till min stackars efterträdare att det inte var lönt för henne att besöka dom. Enda anledningen till att dom gjorde affärer med det här företaget, var just pga mig. Om inte jag var där, då köpte dom inte.
Kändes oxå sjukt bra att höra.

Hursom, jag slutade prata med den här så kallade chefen iallafall, och då fick jag nedan mail:

… och så mitt svar till honom och hans chef!

Jag älskar mitt svar. Att jag var så brutalt rak. Och kanske lite patronising, faktiskt. Men jag kunde inte låta bli. Jag tyckte han var så jävla dum i huvudet att hälften kunde vara nog. Och jag var så förbannad över att han ens tänkte tanken att jag skulle ha ”ekonomiska oklarheter” – det gjorde mig rasande. Jag flippade ut helt!
Mitt rykte är fläckfritt. Alla mina kunder vet att jag gör allt, precis allt för att dom ska vara nöjda och att vi ska hitta en överenskommelse som alla parter är nöjda med. Det var och kommer alltid vara så viktigt för mig.

Det slår mig nu att jag undrar om han någonsin tänker på det här? Om han är kapabel att se vilka fundamentala fel han gjorde? Om han lärt sig något?
Jag försökte såklart se min del i det hela. It always takes two to tango, som bekant.
Jag ringde upp min tidigare chef och undrade om jag var svår att leda. Han sa ”Du är den enklaste personen jag nånsin haft att göra med. Du är supertydlig, det går inte att missförstå dig. Om du vill ha hjälp, så ber du om det. Annars måste man låta dig jobba ifred.”
Det gjorde mig så glad – för precis så är jag!

Jaja, det här är inget jag går omkring och tänker på, men jag rensade som sagt och blev påmind.

Vad han gör idag? Ingen aning faktiskt! Jag har av förklarliga skäl inte hållt kontakten..

… och så slår det mig att det faktiskt finns en person till som jag knappast skulle välja att ha kontakt med, varken professionellt och definitivt inte privat. Hon tillhörde inte de allra brightaste personerna jag träffat, om jag ska uttrycka mig snällt.. Nåväl, man lär sig alltid något från alla man träffar!