Daniella Ibis AB

Förra veckan slog jag ju värsta rekordet ever med ett snitt på över 33.000 (!!) unika läsare per dag. Jag var sjukt nyfiken på om det skulle hålla i sig eller om det ”bara” var en engångsföreteelse. Well, igår fick jag statistiken igen:

Inte på 33.000 men strax över 29.000 per dag. Det är fortfarande sjukt högt! Mer än dubbelt så mycket som tidigare. Och jag är fortsatt mycket nöjd!

Jag har funderat över vad som kan ha bidragit till denna brutala ökningen. Men jag kommer nog inte fram till någon vettig förklaring. Och jag ska nog inte fundera över varför utan bara go with the flow 😉

Visst är livet underbart? ❤

Var hos min frissa som tyckte jag skulle prova något nytt. Okej, tänkte jag.. let´s do it! Och jag blev sjuuukt nöjd! Så nöjd!

Istället för att göra det jag alltid gör, nämligen utväxt och/eller slingor och sedan platta håret rakt, så testade jag det här (kanske inte längre så) nya Balayage. Så glad att jag testade!


Istället för plattat rakt hår så fick jag lite volym och lockar. Me like!
Sjukt nöjd som sagt 😉

…och tidigare idag såg man ut såhär i håret, rakt alltså 🙂
Min partner in crime Patricia och jag, vi var på Friends of Executive, ett exklusivt VD-nätverk i Malmö.

Man måste förändra sig ibland eller hur?!
Trevlig kväll folket <3

Ni kommer inte tro detta! Nästan så att jag själv inte tror på det!
Min blogg har legat på ca 10-15.000 läsare per dag i några år, men när jag fick statistiken ikväll höll jag på att ramla av soffan!
Snittet förra veckan låg på över 33.200 PER DAG!!!
SHIT!

Tillexempel i tisdags hade jag över 50.000 läsare på en dag! WHAT! Femtiotusen!! Vad fan skrev jag då??
Och i måndags nästan 45.000. Jösses.. jag är på riktigt helt blown away.
Jag skriver ju inte ens varje dag, typ inte ens varannan dag. Och ibland dröjer det nästan en vecka. Fast ibland skriver jag oxå dagligen.

Jag kan inte med ord beskriva hur ödmjuk jag är. Tacksam. Nästan religiöst vördnadsfull.
Tack alla ni läsare som ständigt återkommer. Och alla nya läsare som hittat hit.

Hmm.. det är kanske nu jag ska börja berätta de riktigt saftiga och smaskiga sakerna.. hehe.. 
Yepp, now is the time!!
Och jag har en & annan historia som bara väntar på att få komma ut. Måste dock vara lite försiktig. Bör ju göras med finess. You know me, inget lämnas åt slumpen. Ahhh nej!

Om statistiken ser ut så här de kommande veckorna kommer jag allvarligt överväga om jag ska börja släppa lite saftigare saker. För det har jag … och det vet ni som känner mig..

Stay tuned kära vänner, s t a y  t u n e d…

Det har varit en ”sån” vecka. Igen.
Ännu mer fullt upp än vanligt. Och jag älskar ju det. Jag älskar tempot och att det är fart och fläkt! Älskar när pulsen går upp, men då är det desto viktigare för mig att helgen är hyfsat fri från aktiviteter.
Well, så har det inte varit denna helgen, alltså aktivitetsfri, men det gör inget, jag överlever, hehe.

Hela fredagen gick i medias tecken – för Maria Lindberg då, som är i Malmö över helgen.
Här fotas hon av Sydsvenskans fotograf vid Kallis.

.. efter Sydsvenskan var det dags för Expressen och Aftonbladet, denna gången var vi på Hotel Malmö Arena.

Maria är högaktuell då hon går match den 1/4 i Dortmund, mer om detta längre fram!
.. och anledningen till att Maria är i Malmö är pga att det är en boxningsgala på Baltiskan, Rumble in Malmö!
Där var vi!! VIP-platser – bra där, Maria 🙂
Baltiskan, som för övrigt har en utställning om Maria oxå – coolt!


Huvudmatchen var mellan Adrian ”Gäddan” Granat och Alexander Dimitrenko – den sistnämnda, Dimitrenko hade Marias två tränare i sin ringhörna.
Dimitrenko sänkte Adrian första gången efter ca 1,5 minut. Adrian kom upp, och då var han verkligen inte stadig på benen, tog emot en serie slag och föll igen. Då avbröt domaren matchen. Två minuter senare alltså. Lite antiklimax.. här hade man väntat på huvudmatchen hela kvällen och så tog det slut efter några minuter. Så kan det gå.
Det var knäpptyst inne på Baltiskan. Alla andra ”hemma-boxarna” hade ju vunnit sina matcher och huvudmatchens hemmaboxare förlorade efter två minuter.
Oxå något jag funderade över faktiskt – ska man vinna över hemmaboxaren måste man i princip knocka sin motståndare. För om det är poängen som avgör så tror jag att det oftast är till hemmaboxarens fördel. Jag har såklart inte erfarenhet worth mentioning för att ens vara i närheten av att bedöma, men jag ser ju vem som utdelar flest slag kontra tar emot flest slag. Och vid några matcher tyckte jag inte det var solklart att just hemmaboxaren skulle vinna.


Jag gillade mest Sven Fornling, nedan, och en kille som heter Simon Henriksson.

Iallafall, galan: shit vilken cool atmosfär!! Jag har varit på några galor nu och jag gillar verkligen hela den adrenalinpumpade set-upen! Kom även på mig själv med att skrika ”Maaaaaataaaaaa”!
Alltså ”mata” som att i mata slag då.. (det fattade ni va?).
I got carried away… 🙂

Nästa gala jag ska på är i Dortmund och då ska jag heja fram Maria!
… kan ni förresten föreställa er att Maria boxas i Malmö..? Vilken drag det hade blivit! Herr Rosengren (fd ordföranden för Svenska Boxningsförbundet) var på plats på galan, och han gillar ju Maria..  Dom växlade även några ord och Björn gav henne oxå en klapp på kinden.
Angående Björn Rosengren, se inlägget jag skrev när vi var på Debatt, det hittar ni här.

Och det där med att det är bättre att hålla tyst och misstänkas för att vara dum i huvudet, än att öppna munnen och undanröja alla tvivel, det påminns jag om när jag läser det nästan fyra år gamla inlägget från Debatt.. Jisses..
Jaja.. jag ska utveckla även detta lite längre fram.

Under tiden, vill ni veta allt om boxning, kolla min vän Kent Hanssons och Stefan Alfelts blogg, Mr Ringside!

Tudelooo gott folk <3

… Appointed och Curious Cone!

Vi har fått fantastisk respons och det känns så sjukt bra!
Så fantastisk att vi faktiskt blev tvungna att byta lokal – och då är det ändå mer än en hel månad kvar tills eventet äger rum. Vi är så oerhört stolta och glada över det!
Vi = jag & Patricia från Appointed då, och Linda från Curious Cone – Linda var tidigare Patricias medarbetare på hennes förra jobb. Bra medarbetare/kollegor ska man behålla kontakten med, och det gör vi.

Datumet för eventet är den 20e april och tiden är 07.30-09.30. Platsen spikar vi innan veckan är slut, men någonstans i centrala Malmö.
Eventet vänder sig till dom som arbetar med marknad, HR eller är chefer, och vi kommer bl a tala om hur man attraherar och behåller grymma medarbetare, samtidigt som man gör dessa till ambassadörer 🙂
Vi har knutit till oss grymma talare och paneldeltagare, så detta kommer bli så himla bra! Shit som jag längtar till den 20/4 :-)))
Vill man veta mer eller reservera plats(er) går det bra att kontakta mig på daniella@appointed.se

Här hittar man eventet på Facebook!

Tata alla fina människor där ute <3

Mitt omedelbara svar är: JA! Det är väl klart! Inte bara klart, det är fullständigt självklart – eller borde vara det iallafall! Här förutsätter jag att mor- och farföräldrarna är tillräckligt ”unga” och friska samt bor tillräckligt nära.
Jag förutsätter faktiskt oxå att mor- och farföräldrarna faktiskt vill var med på sina barnbarns resa.

För mig är det iallafall så självklart. Vet att jag inte hade överlevt utan min mamma. Och framförallt hade inte min mamma överlevt om inte hon fått lov att vara med mina döttrar. Eller med sina andra barnbarn, som nu är sju till antalet.
Tydligen är det inte lika självklart för alla. Alla mor- och farföräldrar vill uppenbarligen inte umgås (för mycket) med sina barnbarn.
För mig är det så ofattbart. Hur kan man inte vilja?? Hur???

Läste med förfäran över dessa morföräldrarna som träffade sina barnbarn endast en gång om året. VA??
En gång om året? Allvar?? Varför vill man inte lära känna sina barnbarn?? Och på köpet avlasta och hjälpa sitt eget barn?? Övergår mitt förstånd..
Mina föräldrar ställde alltid upp för mig och mina barn. Alltid. Även om dom hade andra planer. Om jag behövde hjälp, så avbokade dom helt enkelt sina planer och tog hand om mina barn.
Så oerhört osjälviskt. Fanns alltid där – och gör det fortfarande.

Min mamma med Elena & Micaela, några veckor gamla <3

Jag har sagt det så många gånger innan och jag säger det igen: utan mina föräldrar vet jag inte hur jag hade klarat mig..
Och inte bara jag, mina barn älskade oxå att umgås med mina föräldrar. Att baka med mormor, pyssla, åka till affären, eller bara busa runt med morfar, det älskade mina barn.
Mina föräldrar överöste verkligen mina barn med så mycket kärlek. Och även saker. Behövde vi något så köpte mina föräldrar det till oss. Så oerhört generösa då, och även nu. Min pappa sticker alltid till Elena & Micaela vars en hundralapp varje gång dom ses. ”Veckopeng”, säger min pappa.
Jag kan aldrig make it up for them.. allt mina föräldrar har gjort för oss…. och fortfarande gör.. bästa <3
Är så lyckligt lottad!
Och jag längtar tills jag själv blir mormor…shit alltså, jag kommer kidnappa mina barnbarn!! Kommer kräva att dom bor hos mig, hahahha.

”Skönheten hos en människa finns inte i kroppen eller i ansiktet. 
Den göms i själen”

Mina föräldrar… dom gör definitivt världen en vackrare plats att finnas på!

Tata alla fina och icke-själviska människor där ute!

Japp, så är det! Jag har varit i Düsseldorf med mitt detaljhandelsbolag, Inovshop, och vi var på Euroshop-mässan. Den största retailmässan i världen, tydligen.
Och shit så stort det var. GIGANTISKT! Denna mässan har man var tredje år, alltså den stora. Sen har man en mindre Euroshop varje år.
Lite bilder från vår resa, nedan vi på Kastrup 🙂

Det blev en hel del shopping… ett par klänningar, en kavaj, en stickad tröja och lite andra saker till mig.. Men naturligtvis köpte jag oxå ett par saker till mina barn (köper alltid något till dom när jag åker iväg – och ger dom självklart alltid pengar när dom åker iväg!).

… bla köpte jag & Patricia nedan likadana klänningar, hahahha! Nu gäller det att vi snackar ihop oss när vi ska på gemensamma möten, hahah!


Det blev mycket mat och godsaker.. inte så nyttigt hahha..

.. och här är vi på tredje och sista dagen och firar tre framgångsrika dagar med bra möten – men vi längtade hem..

Väl hemma var det back to basics direkt igen.
Redan när första arbetsdagen var slut, så var det dags att gå på inflyttningsfest hos en affärskollega. Mycket trevligt. Jag tog med min goda vän Niklas 🙂

… och nu ligger jag på soffan och searchar kandidater på LinkedIn – söker med ljus och lykta efter en grym affärsman – som gärna får vara en kvinna! Tipsa gärna 🙂
Tata!

… mycket mer än vad jag velat erkänna för mig själv, konstaterar jag. Igår fick jag veta att en mycket god vän har cancer. Min PT Dario. Vi har känt varandra sedan vi var barn och spelade handboll i MBI.

Jag och min kompanjon Patricia befinner oss i Düsseldorf och vi satt på ett café när jag läste Darios uppdatering på Facebook. Jag blev så himla ledsen och kunde inte hålla tillbaka tårarna. Resten av kvällen tänkte jag bara på honom och hade svårt för att fokusera. Jag var helt ur balans. Tydligen hade jag oxå drömt om honom för imorse tyckte Patricia att jag nämnde hans namn i sömnen. Inte helt omöjligt, faktiskt. Jag har tänkt på Dario så gott som oavbrutet sedan beskedet.

Han har bestämt sig för att vara öppen med sin resa. Följ honom gärna på Facebook, hans sida heter PT Dario Icosti.

Att han kommer fixa detta råder det ingen som helst tvekan om. Det är jag helt övertygad om. Han är i fantastisk fysik och så har han ett driv och jäklaranamma som få!

Nedan bilder på oss är från 2013 och 2011.

… gilla gärna hans sida på Facebook och stötta så mycket du kan! Tack ❤

Bara lördag kväll och jag är redan helt slut efter gårdagens tjejmiddag och dagens två kalas! Och ej att förglömma, en som vanligt sjukt fullspäckad arbetsvecka.
Hann dock med en löprunda, 5km blev det bara. Vill ju helst springa längre på just helgerna eftersom jag oftast har lite mer tid då. Men denna helgen hann jag bara med en femma. Tar jag igen nästa helg 🙂

Men min böna Beata <3

Jag gjorde ajvarkyckling med ris och så hade jag auberginesallad, tzatziki och några andra grekiska röror.

Hos min bästa syrra som hade namnsdag, Theodora, som betyder gåva från Gud – och det är hon banne mig!

Med Patti och firar 60åringen Jeanette!

.. och som om min vecka inte har varit tillräckligt spännande, så har jag till råga på allt haft lite bilproblem.. !
Tidigare i veckan skulle jag leda ett event på morgonen och när jag (något stressad) kom ut till min vapendragare, min Ninja-Nettan, alltså min bil, så startade den inte. Gissa om pulsen gick upp på mig… jag fick väcka min fina dotter, som för en gångs skulle hade sovmorgon stackarn, och hon fick köra mig.
Till saken hör att jag hade bokat tid för service och besiktning dagen efter min bil bara lade av. Det var bara att ta dit den en dag tidigare. Startkablar is da shit. Mina barns kompis Omar med som hade dom. Och såklart min fantastiska pappa som hämtade mig efter mitt event.
Tacksam att mina döttrar skulle iväg just över denna helgen, då kunde jag ha deras bil. Men jag fick tillbaka min egen bil dagen därpå, så egentligen var det ingen fara på taket.
Visade sig att det var batteriet på min bil som behövde bytas.

.. men vad jag inte visste var att once man tar bort batteriet på en (ny) bil så blir det som ett ”strömavbrott” och därmed behövs en kod för att låsa upp systemet med navigatorn, radion, bluetoothen mm.
Den koden hade inte jag… jag testade mig fram ett par gånger – big mistake – och lyckades bara förvärra situationen genom att systemet låste sig helt.
Det var bara att bege sig till Nissan för att få koden och en stund senare var problemet ur världen, pust.
Jag kan inte köra bil utan musik eller navigator – eller framförallt utan att ha handsfree-telefonen inkopplad. I-landsproblem, jag vet. Men just telefonbiten är viktigt eftersom jag kör mycket bil och jag pratar mycket i telefon. Och då behöver jag ha händerna fria.
Hursomhelst, det var alles för denna gången. Slutet gott allting gott.

Ta hand om er alla fina människor där ute <3