En tung dag

image
Idag var en tung dag. En mycket sorglig dag. Dock inte lika tung för mig som för dom som drabbats. Ens mycket nära vänner. Det är så svårt att se sina nära vänner hålla på att upplösas av sorg när dom ska begrava en närstående person.
Sin förälder.
Jag förstår att det är livets gång, att det är oundvikligt. Men jag kan inte ens tänka tanken. Bara tanken gör att det känns som att hjärtat ska slitas ut ur min kropp. Som att jag inte kan andas. Att jag drunknar. Att jag ramlar ner i ett svart hål.

…fast på något konstigt sätt så går ju livet ändå vidare. Hur nu det är möjligt. På gott och ont så fortsätter livet sin gilla gång och det är alldeles ofattbart. Hur kan det göra det!?
Jag vägrar tro att man bara försvinner när man dör. Jag är övertygad om att man lever vidare någon annanstans. Annars finns det ingen mening med att ha levt.

Jag reflekterar mycket. Jag tänker ofta på hur tacksam jag är för allt jag har och för att min familj är friska. Vi är så rika!
Idag har jag reflekterat ovanligt mycket. Och det är ju inte så konstigt. Jag har ju varit på begravning. Det vore konstigt om det inte hade berört mig.
Direkt efter begravningen fick jag ett så starkt behov att ringa mina döttrar och tala om hur mycket jag älskar dom. Hur viktiga dom är för mig. Att dom är mitt allt på jorden. Och imorgon när vi ska fira min 12-åriga systerdotter Anna ska jag berätta för resten av min familj hur mycket jag älskar dom ❤️

Nu prata om livet med min FAB-Magda!
image
Folket. Ta hand om er. Be good, be nice.
Och behandla andra som ni själv vill bli behandlade.

2 Responses to En tung dag

  • Birgitta says:

    Hejsan Daniella! Så fint du skriver om dina vänners möte med döden.
    Att förlora en nära anhörig är det svåraste en människa går igenom. Oavsett om vår käraste varit sjuk eller om döden kom oväntat så är det traumatiskt. Den akuta chocken kan hålla i sig i flera år. Du beskriver det så bra, med hjärtat, att man drunknar och att allt är nattsvart. Precis så känns det. Men miljoner gånger värre.
    De flesta människorna har en inbyggd styrka i sig som gör att man trots allt kan gå vidare. Det tar tid men det går. Alla har olika sätt att bearbeta sorg. Alla sätt som hjälper en att läka är bra, så länge droger är exkluderade. Många väljer att vända sig till Gud. Alldeles oavsett hur man väljer att läka sig, får man inte glömma att bearbeta sin sorg. Man kan fly den ett tag, men att inte ta itu med den är fel väg att gå.
    Bästa Daniella, jag har nyligen upptäckt din blogg och är i full färd med att gå igenom den. Du verkar vara en fin människa som förstår och uppskattar allt det äkta som finns runtomkring dig. Rolig är du också. Ditt yttre är mycket vackert men det är inte den yttre skönheten som räknas. Det är den inre. Du har båda. Du är välsignad.
    Nu ska jag läsa vidare. Gå i frid Daniella

  • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

    Birgitta, vad glad jag blir att du upptäckt min blogg – varmt välkommen, jag hoppas du kommer gilla vad du läser!
    … jag vill direkt säga att jag försöker vara en god människa.. Jag har fattat beslut som radikalt förändrat andra människors liv till det sämre, och för det är jag djupt ångerfull. Så nej, så himla fin var jag inte då, iallafall. Men det var många år sedan, över 15 år sedan, och jag försöker vara en god människa sedan dess. Stort tack för dina fina ord ändå, det värmer.
    Än en gång, varmt välkommen hit, jag hoppas du ska trivas!

Arkiv