Daniella Ibis AB

Om man slår upp ordet respekt i Wikipedia får man följande förklaring:
”Respekt betecknar i vardagligt tal aktning eller vördnad för en person. Mer konkret innebär detta att man värdesätter en persons egenskaper. Respekt kan även kännas och visas för abstrakta ting, som en nation eller religion.”

Jag har stor respekt för många runtomkring mig. Både i privatlivet och i affärslivet.
Över lag så beundrar jag folk som står upp för någon/något. Som är grymma på det dom gör.
Som är goda människor. Som vågar gå mot strömmen. Som vågar ta en strid. Som har civilkurage.
Folk som har balls och ryggrad.

Viktigast av allt för mig är att jag har mina barns respekt.
Eller rättare sagt, deras förtroende. Dom ska alltid vara säkra på att jag alltid gör det som är bäst för dom.
Mina döttrar ska aldrig behöva undra om jag verkligen älskar och respekterar dom. Vilket dom för övrigt inte gör – är det något dom vet, så är det hur oerhört älskade dom är och alltid varit.
Och att alla valen jag gör, är baserat med deras bästa i sikte. Det vet dom om.

Respekten för mina döttrar är för övrigt superstor; inte nog med att båda pluggar heltid på universitetet, dom arbetar oxå en hel del extra! Jag är så sjukt stolt!
Jag är så tacksam för relationen jag och mina döttrar har. Jag vet att det inte är alla förunnat att ha den relationen med sina barn. Nej, det innebär inte att jag vet allt om mina döttrar (jag ska heller inte veta precis allt), men det innebär att dom vet att oavsett vad som hänt, eller oavsett vad dom vill prata om, så finns jag här with open arms.

Varför en bild på kyckling med ris och grönsaker direkt från ugnen i ett inlägg som handlar om respekt?
För att det är en av mina barns favoriträtt. Därför 🙂 Och faktiskt en av mina favoriter med.

Man bara lägger ner allt i ugnsformen, alltså kycklingen, riset, grönsakerna man vill ha och sedan kryddar man, fyller på med vatten och skickar in i ugnen, 200grader. Cirkus en timme och sedan är det klart. Glöm inte att röra om då och då och självklart vända på kyllingen!

Over and out – respect and peace folks <3

… att springa den där 8an igår med @PTDarioIcosti.
Varför? Jo, för att redan när jag vaknade så hade jag lite ont i halsen. Och var lite förkyld och faktiskt lite hostig. Men inget allvarligt. Jag kände mig inte sjuk. Jag kände mig kanske inte friskast i stan heller, men definitivt inte sjuk. Så Dario och jag körde som planerat. Jag hade tänkt att vi skulle springa sjuan men det blev 8km till slut.
Så nu sitter jag här, dagen efter (med en extra timme som jag är så tacksam över!), och undrar om det var så klokt egentligen att springa igår. Jag har ännu mer ont i halsen idag och jag har inte tid med det. Har en del jobb som måste göras. Bara att bita ihop och se glad ut.

Idag fyller min älskade systerdotter Anna 12 år och igår firade vi henne med familjen.
Här var vi på Triangeln och shoppade tillsammans.

Vi hade en trevlig stund och sedan gick vi hem och inväntade resten av familjen.



Mina fantastiska föräldrar. Åh vad jag älskar dom. Så mycket <3

..och älskade låtsas-farmor, åh vad jag älskar henne med. Fantastisk kvinna! <3

… detta var igår som sagt. Som vanligt härligt att umgås med min fina familj.
Nu ska jag ta det där mötet som är inplanerat, och sedan tänker jag kurera mig resten av dagen.
Jag har verkligen inte tid att vara sjuk just nu.

Trevlig söndag alla fina människor!

Idag var en tung dag. En mycket sorglig dag. Dock inte lika tung för mig som för dom som drabbats. Ens mycket nära vänner. Det är så svårt att se sina nära vänner hålla på att upplösas av sorg när dom ska begrava en närstående person.
Sin förälder.
Jag förstår att det är livets gång, att det är oundvikligt. Men jag kan inte ens tänka tanken. Bara tanken gör att det känns som att hjärtat ska slitas ut ur min kropp. Som att jag inte kan andas. Att jag drunknar. Att jag ramlar ner i ett svart hål.

…fast på något konstigt sätt så går ju livet ändå vidare. Hur nu det är möjligt. På gott och ont så fortsätter livet sin gilla gång och det är alldeles ofattbart. Hur kan det göra det!?
Jag vägrar tro att man bara försvinner när man dör. Jag är övertygad om att man lever vidare någon annanstans. Annars finns det ingen mening med att ha levt.

Jag reflekterar mycket. Jag tänker ofta på hur tacksam jag är för allt jag har och för att min familj är friska. Vi är så rika!
Idag har jag reflekterat ovanligt mycket. Och det är ju inte så konstigt. Jag har ju varit på begravning. Det vore konstigt om det inte hade berört mig.
Direkt efter begravningen fick jag ett så starkt behov att ringa mina döttrar och tala om hur mycket jag älskar dom. Hur viktiga dom är för mig. Att dom är mitt allt på jorden. Och imorgon när vi ska fira min 12-åriga systerdotter Anna ska jag berätta för resten av min familj hur mycket jag älskar dom ❤️

Nu prata om livet med min FAB-Magda!

Folket. Ta hand om er. Be good, be nice.
Och behandla andra som ni själv vill bli behandlade.

… i synnerhet när jag slog nytt rekord igår – igen!!

Det är nästan helt ofattbart men jag är under 28 minuter på 5 km!! Mitt inomhus rekord är på 27,30 men jag trodde knappast det var nåbart. Men det är det ju! Bara 20 sekunder snabbare.. eller ja, 22 sekunder….!
Jag verkligen älskar att springa. Det är så himla skönt när jag känner att jag har full kontroll över min kropp.
Minns med fasa för några år sedan när jag fick problem med mitt knä och där man trodde att bara ett ingrepp skulle kunna ”rädda” mig. Ingrepp är för mig den absolut sista utvägen. Tack gode Gud så hjälpte övningarna som sjukgymnasten gav mig (jag som inte ens trodde på sånt, men nu gör jag!), och jag är så gott som återställd. Dock får jag lite ont i knäna om jag springer på bara asfalt. Så det undviker jag så mycket jag kan.
Nu skriva ihop annons på en ny rekryteringstjänst som jag fick idag – en senior verksamhetskonsult!

Happy running folks, tata <3

… jag skrev om det för ett tag sedan, alltså vad det innebär att vara omtyckt, det inlägget ser ni här, och det handlade om att jag (eventuellt) fått ”hjälp” av någon, hjälp som jag verkligen inte bett om.

Nu verkar det som att Maria Lindberg, världsmästaren i boxning, vars agent jag är, fått ”hjälp” från oväntat håll, och definitivt utan att hon (heller) bett om det.
Hon har ju haft en skugga efter sig, Per-Åke Persson, vi kallar honom PåP, det är han som är ”Skuggan” i Favo-Fredric Ollerstams dokumentär om Maria som heter ”Maria och Skuggan”.



Påp har i åratal skrivit en massa skit om Maria och när han var i Tyskland på en boxningsgala förra helgen blev han hotad till livet av två tyska män om han någonsin skrev något illa om Maria igen.
Nu har Påp tydligen gjort en polisanmälan i efterhand mot dessa två tyska män, som han inte har en aning om vilka dom är. Det har även skrivits en tysk artikel om fallet där det insinueras att Maria är involverad.

Alltså. Det är befängt. På riktigt befängt. Maria skulle aldrig, aldrig se till att någon skulle hota Påp. Aldrig.
Visst, vi älskar inte honom direkt, men att gå från det till att dödshota honom, det är bara så befängt.
Maria skulle aldrig göra något sådant.

Nedan med Maria (och hunken Lasse till höger om mig…) på LdB/FCR-match för 100 år sedan..

…sushi-time med Favo-Fredric och Maria samma kväll som SVT visade dokumentären

.. och jag & Maria efter en av hennes oerhört lyckade öppna föreläsning

Hursomhelst, det verkar som att Påp har glömt hur han själv – bokstavligen – gav sig på Favo-Fredric efter programmet Debatt som vi var med i för tre år sedan. Det om något var väl patetiskt. Nåväl.
Det inlägget kan ni läsa här.

Well, what goes around, comes around – det har vi ju pratat om så många gånger.
Karma, remember? Karma…

For the record; om jag eller Maria har något att säga till någon, så säger vi det själva. Vi skickar inte någon annan.
Det begriper alla människor som känner oss. De mindre tänkande människorna förväntas inte fatta det, men kanske dom fattar om man säger det igen: om jag eller Maria har något att säga till någon, så säger vi det själva.

… sen om folk vill ”hjälpa” oss – eller tror att dom hjälper oss – ja, det kan vi dessvärre inte göra något åt.

Det är tydligen hög aktivitet bland hackare… Bl a fick jag detta från Apple i helgen, suck.. Hoppas bara inte personen ifråga hunnit agera i mitt namn – eller i någons annans namn för den delen, som gör att jag får skulden för något jag inte gjort. Som jag tex fick i somras av en mycket liten person (bokstavligen liten alltså, på alla möjliga och omöjliga plan!) och som spred en massa skit om mig som inte varit sant och som säkert lyckades övertyga en & annan med sitt lilla bullshit. Dock inget jag bryr mig om.
… men om man ska vara ärlig, och det ska man ju vara, så har inte jag varit helt tyst när det gäller den här lilla personen, åh nej, jag berättar vad jag vet om henne.. och det är inte lite. Den enda skillnaden är att det jag har berättat är sant.
Ha! Vilka minnen jag fick nu.. ”ha”-et var ironiskt.. det var inte så roligt faktiskt. För då brydde jag mig. Jag pendlade mellan att vara ledsen, arg och besviken. Inte kul alls. Då.
Men nu? I couldn´t care less. Fattar inte ens att jag har brytt mig. Så under min värdighet.

…och nedan fick jag idag från en av mina affärskontakter – och den här avsändaren skulle aldrig någonsin be mig om min bankdosa. Aldrig att han skulle göra det. Så jag ringde honom och meddelade vad som hade hänt, och tydligen var det betydligt fler än jag som fått nedan meddelande.

Som sagt. Det verkar vara hög aktivitet bland hackarna. Och som jag har berättat tidigare; jag kommer aldrig skapa ett nytt konto, så om ni får en ny vänförfrågan från ”mig”, så är det inte jag.
Får ni något konstigt meddelande från ”mig”, så är det inte jag. Får ni något konstigt mail så är det inte jag.
Får ni något överhuvudtaget från mig som verkar konstigt, så fråga.
Utgå inte från att det är jag och sprid för fan inga lögner om ni inte vet. Fast det vet jag att ni som är begåvade och tänkande människor aldrig skulle göra, dvs majoriteten av mina ca 12-15.000 läsare.

Önskar alla fina, snälla och tänkande människor en härlig kväll <3

..på kanal 7, tisdagar kl 21!
Kollade på det förra året (till min exsärbos förfäran, hahaha), när det var den här Pär, eller Per, eller hur han nu stavar sitt namn.
Inte för att det var särskilt bra program, så exsärbon hade rätt, men för att jag var nyfiken på vad som skulle hända och framförallt se hur tjejerna betedde sig.
Och nej, jag följde inte programmet slaviskt. Det var inte så att världen stannade upp om jag inte såg något program (även om jag gärna ville se, hehhee).

Denna omgångens bachelor är en kille som heter Sebastian, han ser snäll ut och verkar mer .. hur ska jag säga.. mer.. inte så full of himself. Förra årets, den här Pär eller Per, han var väl trevlig och så, men extremt mycket ”I wanna f**k myself” (pardon my french). Han var så medveten om sitt utseende och once en kille är fööör medveten om att han ser bra ut, då blir han faktiskt oxå inte så attraktiv.

Fast den snyggaste bachelorn ever är Juan Pablo Galavis.
Så sjukt snygg. Så ödmjuk. Så förälskad i sin dotter. Så het. Så manlig.
Så ALLT 🙂
…och som om inte allt detta räckte så har han en härlig latino-dialekt…



Han ser förvisso lite för pojkig ut för min smak, men ok, för honom gör jag ett undantag.
Gapflabbar ni? Det är okej om ni gör det. Jag gör. As if  han ens skulle titta åt mig, liksom..
Jaja, dags att sluta dagdrömma.

För övrigt tittar jag på, utöver The Bachelor, även Dr Phil och Glamour (oxå detta till exsärbons förfäran, jag förstår att han förfärades…det gör nog jag med, innerst inne..iallafall när det gäller Glamour, hahaha) samt dokumentärkanalen Investigation Discovery. Fast det händer inte så ofta eftersom jag sällan är hemma före 19-20tiden och dessa programmen går vid 18tiden.
Allra mest tittar jag på Netflix och SVTs turkiska serie Förväxlingen – oxå det när jag får tid.

… och för övrigt igen så kommer jag aldrig förstå hur man ens kan vara med i Bachelor. Hur kan man gå med på att vara en av tjugo tjejer (!!) som dejtar samma man? Hur kan man ens dejta framför kameran?? Och vissa beter sig som riktiga smutsar.. att dom inte skäms. Vuxna kvinnor. So not lady-like. So not classy – just trashy.
Jag har definitivt inget emot attention, men herregud, jag vill inte få attention för sånt här. Jag vill få attention för att jag är jäkligt duktig i mitt arbete! För att jag gör skillnad för mina kunder! För att jag är en grym moderator/konferencier eller föreläsare som gör skillnad på eventen jag leder.
Därför vill jag ha attention – inte för att jag ska få ihop det med någon man! Sånt gör man behind closed doors. Tycker jag.
… men vilken tur att alla inte tycker som jag, för då hade jag inte haft något att titta på och förfasas över 🙂

Oktober månad är för många förknippade som cancermånaden. Jag tror att jag har läst någonstans att oktober är månaden som de flesta cancertumörerna upptäcks.
AjPodden med Bella & Helene har intervjuat underbara Inga-Lill Lellky, grundaren av cancerkompisar.se, som är ett forum för anhöriga till cancersjuka. Jag har skrivit om Inga-Lill tidigare, första gången för ca 3 år sedan.



Cancer. Jävla sjukdom. Det finns väl ingen vuxen som inte känner någon som drabbats. Idag är det så vanligt att man blir alldeles mörkrädd. Jag känner många som haft eller har cancer. Och som oxå dött till följd av sjukdomen.
Igen, jävla cancer. Jävla skitsjukdom.
Jag lider verkligen med alla drabbade, sjuka som anhöriga.

På torsdag denna veckan släpper vi podden med Inga-Lill. Ni vill inte missa den. Lovar.
Under tiden, skänk gärna en slant till Forskningsfonden Cancerkompisar på bankgiro 167-8978 eller swisha till 0725-604064 (märk swishen Ck.Ff).
Man kan även bli fakturerad om man vill.
Alla bäckar små..
Frågor? Kontakta Inga-Lill på antingen ovan nämnda mobil eller inga-lill.lellky@cancerkompisar.se

Folket.. ta hand om er <3

… hittade jag när jag rensade i helgen. Jag hittade ett par saker till, men dom går vi inte in på nu.
Jag älskar att rensa. Känns så mycket bättre efteråt. Jag fyllde en svart sopsäck med saker som ska kastas. Och så flyttade jag ner en del saker till källaren. Och så har jag en massa saker som ska skänkas bort.

Jag slutade röka 2008 – ofattbart att jag ens har rökt!, men jag hittade dessa Davidoff Slim, som jag rökte. Plus en ask Marlboro ”malakó”, dvs ”mjuk” och så en ask Black Devil, hahha 🙂


Sen så hittade jag dessa grekiska sedlarna!

..och nej, dom har inget värde, tyvärr.
Och så hittade jag en hel hög med kvitto från resan till Skottland i december förra året.

Allt från Tax-free- och tågkvitton, till Wallis, River Island, John Lewis, Co-op mm, mm.
Så många minnen vällde upp.. Tänkte först spara alla kvittona, är ju ganska sentimental av mig, men sen ångrade jag mig och slängde dom istället.

Idag är för övrigt ingen vanlig dag – det är min superpappas födelsedag – 77 år. Respekt.

Jo, jag vet att det står 76 år på tårtan, men min mamma skrev fel. Pappa fyllde alltså 77 🙂

Jag älskar mina föräldrar. Dom är alldeles underbara människor.

Nu förbereda kommande vecka – tata folket!

.. ”I don´t know why my stomach goes like this..”
”Cause you´re hungry, bitch!”

Eddie Murphy´s stand-up RAW 🙂
Åh vad jag älskar den stand-upen! Så himla rolig!

..och ja, jag älskar sallader – men är jag hungrig så garanterar jag att jag_äter ..
Och äta kära vänner, det ska jag göra ikväll med trevligt sällskap!

Have a nice weekend, och ni som mot all förmodan inte sett RAW, är min starkaste rekommendation att se den.
Ni kommer dö av garv!

Tata så länge då <3