Daniella Ibis AB

Det här med att vara stark. Och kvinna. Känner ni någon som är en stark kvinna? Jag gör. Utöver mig själv, många andra kvinnor.
Dessvärre är det inte alltid positivt att vara en stark kvinna. Många män klarar inte av starka kvinnor. Jag vet många relationer som krasat på grund av att kvinnan är för stark.
Även om jag och flera av mina väninnor vetat om att våra killar faktiskt beundrat vår styrka och varit stolta över oss – och det är bl a oxå därför dom attraherats av oss in the first place – så är det ändå inte många män som klarar det i längden.

..If you win my heart once, you´ll have it forever..<3

Jag har flera killkompisar som absolut inte skulle klara av att deras kvinna tjänade mer pengar än dom (!). Jag finner det så märkligt. Varför, liksom? Vad spelar det för roll? Speciellt om man bor ihop? Och har barn ihop, kanske!?

När jag var anställd tjänade jag ganska mycket pengar. Så träffade jag Micke som var miljonär, som inte var ”bekväm” med att jag tjänade mycket pengar. Och att jag kände så mycket folk. Han kunde inte hantera det riktigt. Synd.
Nu var inte detta enda anledningen till att vi gick skilda vägar, det fanns andra orsaker.
Det roliga var att vi faktiskt blev ihop igen flera år senare (första gången var 2006, för 10 år sedan) och nu var  jag egenföretagare och tjänade inte ens en fjärdedel av mina tidigare inkomster, och det gillade väl Micke, hehe.
Nu höll vi inte ihop särskilt länge omgång numer två heller, och det var pga de andra orsakerna som fortfarande kvarstod, inte bara för att jag var ”stark”.
(och absolut inget ont om Micke, han är världens snällaste kille, oerhört generös och stort hjärta, han gav tex min dotter en filmkamera, och jag vet att han hade ställt upp för mig direkt om jag hade behövt hans hjälp).

På tal om styrka..  ärligt talat.. hur jäkla stark tror folk att jag egentligen är? Jag är faktiskt inte alltid så stark som man kanske kan tro. Jag kan vara lika svag som jag är stark. Och det vet folk som verkligen känner mig.
Bara för att jag inte berättar om dåliga saker, så innebär det inte att jag är förskonad från det. Det är jag inte, tyvärr. Jag kan ligga som en blöt fläck på golvet när jag är sårad.
Jag har råkat ut för att man dragit undan mattan under mina fötter, och då var jag verkligen inte särskilt stark när det hände. Tvärtom. Allt var nattsvart och jag föll ihop som ett korthus. Det var en fruktansvärd känsla. Sorgen var förlamande och jag tappade bort mig själv. Jag var konstant ledsen. Tappade periodvis tidsuppfattningen. Magrade 10 kilo. Jag kände överhuvudtaget inte igenom mig själv längre.
Och det var nog det som gjorde att jag mer eller mindre tvingade mig tillbaka till verkligheten. Och inte att förglömma, några fantastiska vänner som inte vek från min sida, bidrog oxå till det.

Allt handlar om hur man förhåller sig. Det är okej att gråta. Det är okej att vara ledsen. Att sörja. Att älta. Allt det är okej.
Men. Det är inte okej att göra dom sakerna för länge. Det är så lätt att man hamnar i en nedåtgående spiral och ju längre ner man kommer, desto svårare är det att ta sig upp.
Jag är tacksam att jag hade folk runtomkring mig som inte lät det hända. Jag är oxå tacksam för att jag inte lät det hända. Jag är ju i grund och botten en glad person. Jag vill vara glad. Och jag vill vara stark och oberoende.
Det passar inte mig att vara svag och att mitt mående ska vara beroende av andra. Då är det bara jag som kan sätta stopp.
Och det gjorde jag. Det var svårt, men det gick.

”Oavsett hur stark en kvinnan är, så vill hon alltid att en man ska säga ”min lilla tjej” till henne”
..yes, det kan jag hålla med om… ibland behöver även vi starka kvinnor få lov att vara svaga…
Notera, inte in a patronizing ”lilla-gumman”-way, utan mer gulle-gulligt. Ja, ni förstår.

…ni har ju ändå inget bättre för er såhär på måndag förmiddagen 🙂

Namn, ålder, bor:
Daniella (Bella, Dani), 46 år, Malmö

Längd, vikt, hårfärg: 
1,67 cm, sextiotvå kilo. Okej, komma 9. Var svarthårig fram till för några månader sedan. Numera ljusa slingor

Stjärntecken:
Lejon (26e juli)

Favoritkläder:
Klänningar, kostymer och allt som får mig att känna mig smal, snygg och oemotståndlig!

Favoritdoft:
Donna Karan Be Delicious, Miyake & Davidoffs Cool Water är några favoriter

Använder du smycken?
Ja, det gör jag. Jag älskar snygga armband och ringar. Men även halsband och örhängen. Dock inte i överflöd: less is more

Favoritgodis: 
Glass. Choklad. Och lösgodis. Mycket lösgodis (gärna chokladbjörnar, sockerbitar och små meloner)

Är du snäll?
Jag är världens snällaste människa. Tills du trampar mig på tårna… sen är jag inte särskilt snäll efter det. Tvärtom

Detta är du mest stolt över:
Mina fantastiska döttrar. Utan någon som helst tvekan. Att jag har förmånen att få arbeta med det jag älskar och att det går bra för mina tre företag

Vad ville du bli när du var liten?
Polis! Det var min dröm

Blev du det?
Nej. Dock, alla hinder är av godo. Jag älskar mitt arbete och sörjer inte att jag inte blev polis

Vem vet mest om dig?
Jag vet mest om mig. Sen har vi några desillusionerade pajaser som tror sig veta en massa om mig.. Suck. Ignorera bara

Du vet hur man diskar:
Ja, och jag älskar det. Tycker det är så avslappnande

Du tror på:
Universal rättvisa och mig själv

En hemlighet du vet: 
En hemlighet? Jag vet så många…om jag någonsin öppnar käften kommer all hell att break loose.. (vilket jag naturligtvis aldrig skulle göra eftersom man inte gör så – har man fått ett förtroende så förvaltar man det. Jag gör iallafall till skillnad från vissa..)
Sen har jag själv oxå ett & annat skelett i garderoben…det kan ju inte förnekas..

Har du fått fortkörningsböter någon gång?
Jag har fått fortkörningsböter två gånger i hela mitt liv. Första gången (2009) när jag var på väg till min soulmate i Lund, och den boten vill jag inte kännas vid. Hävdar fortfarande att den var felaktigt utfärdad, och andra gången (2015) när jag var på väg till min ex-särbo i Kalmar, och den erkänner jag. Ja, jag körde för fort. Och då ska man veta att jag har haft körkort sedan 1989

Följande egenskaper ser du gärna att din partner har:
Humor, intelligens, busighet, spontanitet och en tendens att dyrka mig dagarna i ända. Han måste kunna få mig att skratta!
Och så måste han vara snygg – alltså snygg i mina ögon

Det här tänder mig:
Omtänksamhet. Manlighet. Charm. Humor. Ögon. Leende.

Det här avtänder dig:
Låg IQ, dålig hygien och fula skor

Det första du gör på morgonen när du vaknar är att få i dig koffein:
Det beror på vem jag vaknar med…

Du vill göra något förbjudet:
Jag borde sluta göra sånt som är förbjudet…

Sover du med eller utan kläder?
Beror på årstiden och sällskapet..

Hur många kuddar har du i sängen?
Minst 3. Mysigt!

Du vill gifta dig:
Nja.. jag vet faktiskt inte. Kanske. Skulle inte ha något emot brudklänningen, festen och framförallt ringen. Jag tycker det är fint med vigsel/förlovningsring. Vi kan säga såhär: om det är viktigt för min partner att vi är gifta, så kan jag tänka mig det

Detta är du rädd för:
Sjukdomar och intelligensbefriade människor

Du har glömt din mammas födelsedag minst en gång:
Har aldrig hänt. Kommer aldrig nånsin hända

Tycker verkligen inte om:
Sprutor. Jag gillar verkligen inte sprutor..blä!

Du kan byta olja på bilen:
Nej, men jag vet hur jag ska få någon annan att göra det..

Följande resor du gärna vill göra:
Jag vill så gärna resa till New York, Dubai, Barcelona och Thailand. Inte nödvändigtvis i den ordningen.Får se om det händer nån gång..

Detta äter du gärna:
Mammas mat. Sushi. Indiskt. Ute på restaurang. Plockmat. Ja, mat i alla dess former. Dock aldrig lamm eller lever

Dricker helst:
Röda, söta och syrliga drinkar om jag är ute. Gillar även whisky. Och ouzo. Och vatten. Massor med vatten

Dricker du alkohol minst 1 gång per vecka?
Det kan jag absolut inte påstå att jag gör. Är ingen heavy drinker och dricker väldigt sällan alkohol

Är din plånbok tom på kontanter just nu?
Min plånbok är alltid tom på kontanter, inte bara just nu

Dina enda vänner är från din arbetsplats?
Nej, verkligen inte, jag är en lyckligt lottad person som har massor med vänner!

Du har varit på ett tupperwear party?
Min tystnad är svaret på den frågan…

Du kan säga nej till att stanna uppe hela natten?
Säga & säga.. – jag däckar om jag inte orkar!

Du tränar regelbundet?
Jajamen. Flera gånger i veckan, ibland varje dag. Löpning främst

Har du skönhetsopererat dig?
Nej, jag har inte skönhetsopererat mig. Om man bortser från en porslinstand

Värsta känslan?
När jag inser att jag inte kan påverka saker som är viktiga för mig

Tre saker du absolut inte kan göra:
Ha överseende med bittra, blåsta och intelligensbefriade människor
Ha överseende med bittra, blåsta och intelligensbefriade människor
Ha överseende med bittra, blåsta och intelligensbefriade människor

Är du social?
Yes (men måste ha ensamtid oxå)

Antal gånger ditt namn varit med i tidningen?
Många gånger i samband med jobbrelaterade grejer

Hur tidigt stiger du upp?
Varierar, men mellan 06.00-07.00

Gillar du att laga mat?
Ja, det gör jag!

Kan du sjunga?
Kan kan jag.. men hur det låter.. det är en annan femma…

Favoritcitat:
Keep things simple och What goes around comes around

Det här var igår:
Jag gick upp vid 07tiden och startade dagen med en löprunda, underbart! Det var strålande sol och jag avslutade löprundan med en 7minutare (träningsappen Seven) i trädgården. Kändes gött.

Efter en lång dusch rensade jag lite i trädgården varvat med solning och läsning. Jag älskar att bara vara, att ta det lugnt och pilla i trädgården. Inte passa tider. Det är så avslappnande.
Därefter kom Helene, vi skulle brainstorma kring vårt nästa avsnitt i samarbete med Jobbsafari som vi snart ska spela in.
Helene låg i min hängmatta…
.. och jag solade 🙂

Och efter det kom mina grannar Kitty & Gert över för att plocka lite äpplen och vips så öppnade jag en flaska rosa vin och sedan blev jag bjuden på middag hos dom.
Så himla trevligt!

Detta var alltså igår, och det var en underbar dag!
..till skillnad från idag; regnet öser ner, det är kallt och jag inser motvilligt att slutet på sommaren är här…
Inte för att jag påverkas jättelätt av vädret, men lite påverkar det nog mig ändå…
Det jag är mest hysteriskt rädd för just nu är att historien ska upprepa sig; översvämningen i källaren för två år sedan.
Det är slutet på augusti, söndag morgon och jag skulle till boskogen, alltså precis som det var för två år sedan..
Snälla Gud.. ingen översvämning igen.. Vi håller tummarna, va?

Nu ska jag planera för nästa fullspäckade vecka som består av kundmöten, telefonsamtal, intervjuer, styrelsemöte, kandidatpresentationer och som avslutas med en AW på Malmö Live 🙂

När det gäller mataffärer är jag inte särskilt trogen av mig. Jag handlar nästan överallt: på Willys, Malmborgs, ICA Maxi, Coop. Beror på var jag befinner mig och vilken affär som då ligger närmast.
Lidl är oxå en affär jag brukar handla i, men inte särskilt ofta. Bara när jag är i Grekland. Men from nu tänker jag börja handla bara på Lidl här hemma. Iallafall göra ett tappert försök..

Varför det, undrar ni säkert. Jo, för att jag tror att dom faktiskt har ett riktigt bra sortiment. Och bra priser. Och så älskar jag deras grekiska veckor. Numera även deras italienska veckor. Ovan tre oljespray-burkar är köpta på Lidl i Grekland. Vet inte om dom ingår i ordinarie sortiment eller om det var just italiensk vecka i Kilkis i Grekland när min mamma köpte dom. Ja, jag har alltså snott dessa från morsan, hehe. Fast hon vet om det..<3

Jag får väl gå bort till Lidl och se vad dom har – starting today.
Under tiden önskar jag alla fina människor en härlig helg!

Jag & Helene fick frågan om vi kunde tänka oss att göra ett par poddar för Jobbsafaris räkning och visst ville vi det :))
Här hittar ni den första podden, som heter ”I huvudet på två rekryterare”.
https://itunes.apple.com/se/podcast/ajpodden-med-bella-helene/id1099450700?mt=2#episodeGuid=e5e4a7b663067dc0f009d84f8680e76f

..alternativt kan man gå in i appen ”Podcaster” och leta upp oss där.
AjPodden med Bella & Helene – denna gången i samarbete med Jobbsafari 🙂

Vill ni oxå att vi ska göra en podd för er? Hör av er då så ser vi vad vi kan hitta på!

Mina föräldrar var i Kroatien förra veckan och ett av ställena dom besökte var bron i Mostar.
… och shit vilka minnen som kom över mig när jag såg ovan bild på min mammas Facebook..<3
På exakt samma ställe var jag med min första kärlek, I (eller H om man vill). Vi tog en bild på oss precis nere vid bron, nära vattnet.
Herregud. Blev alldeles tårögd.
Han bodde i Sarajevo innan kriget och jag bodde delvis där med honom första halvan av 1990. Det är alltså mer än 26 år sedan. Wow.
Vi bodde centralt i en lägenhet vid Gamla stan, på Pavla Goranina 14, (att jag minns adressen fortfarande!) och närmaste grannen var en bar som brukade spela ”Black Velvet”. Den låten kommer för alltid påminna mig om I och vår tid i Sarajevo.
(… och nu ser jag vårt rum framför mig… Alla I:s anteckningar som var klistrade på väggarna, skrivbordet, garderoben, sängen, platsen där han gick ner på knä och friade till mig.. jag svarade givetvis JA – vi älskade ju varandra! – men innan jag svarade började jag gapflabba … kanske inte reaktionen han förväntade sig, men jag var helt oförberedd på frågan. Haha!).

Jag var 20 år, bekymmersfri, kär & galen. Livet lekte.
… fast var jag så bekymmersfri egentligen? Jag var ju konstant rädd för att förlora honom. Bara den som verkligen, verkligen älskat kan förstå den där rädslan. Man är så sjukt sårbar.
Minns en av mina dagboksanteckningar:
”Är det det här som är kärlek? Att ständigt behöva gå och vara rädd för att det ska ta slut?”

Givetvis lovade vi varandra att vi alltid skulle vara tillsammans och att ingen eller inget någonsin skulle break us up, men jag var ändå livrädd för att mista honom. Det var min absolut största skräck och mardröm.
Som tyvärr besannades 1,5 år efter att vi hade träffats.
Han gjorde slut och jag föll ner i ett nattsvart mörker. Han hade gjort ett så gigantiskt avtryck i mitt liv att jag uppriktigt inte visste hur jag skulle leva utan honom. Jag var som sagt 20 år, skulle fylla 21, och detta var min första riktiga kärlekshistoria. Och bara det faktumet att jag skriver om honom 26 år senare, gör att ni förstår impacten han gjorde..
… men nu blev det helt plötsligt ett sorgligt inlägg känner jag, så därför behöver jag balansera upp det här igen: jag har naturligtvis älskat och blivit älskad igen efter I – ett par gånger till faktiskt. Och för det är jag tacksam. Det är inte alla förunnat att få uppleva äkta kärlek.
Livet går alltid vidare, på gott och ont – och mitt liv, det har definitivt varit – och är fortfarande! – fantastiskt; kolla bara på mina underbara döttrar och karriären jag har gjort. Jag är nöjd. Och tacksam 🙂

Song of the day får naturligtvis bli Black Velvet med Alannah Myles:

… och så hittade jag nedan två suddiga bilder med en bråkdel av alla kärleksbrev och foton på oss.


Suck ja, det var tider det.. men nu är det dags att fortsätta leta kandidater till VD-tjänsten vi fick tidigare i veckan.
Tata gott folk, och kom ihåg: love always wins <3

… att vara så ljus! Jag har ju haft svart hår de senaste typ 8 åren… ”Alla” som sett mig tycker jag passar riktigt bra i denna färgen, och visst trivs jag. Men… jag är brunett i själ och hjärta.. Och förr eller senare kommer jag gå tillbaka till mitt mörka hår 🙂 

…blonds may have more fun, om man ska tro på ordspråk, men dom är oxå mer korkade..😂 .. and of course because we all know that in the end the brunette always wins 😎

I mitt jobb som rekryterare gäller det att vara på tå så gott som hela tiden. Lyssna på kundernas behov, förstå deras behov och tillsätta rätt person till uppdraget vi fått förtroendet att hjälpa till med.
För att snabbt kunna tillsätta rätt personer så kör vi med förutsättningslösa intervjuer så ofta vi kan och hinner med. Är det då tur eller skicklighet när man en morgon får ett akut samtal från sin kund som asap behöver en vd, och du samma morgon har ett möte bokat med just en tillgänglig vd? (Notera, det är därmed inte sagt att det nödvändigtvis är en klockren matchning).
Jag skulle vilja säga både och. Mest skicklighet om jag får vara lite kaxig. Men självklart måste man även ha lite tur med rätt tajming.
Normalt tar en rekrytering mellan 6-8 veckor, beroende på både kundernas och kandidaternas tillgänglighet, men vi vill alltid kunna tillsätta snabbare – givetvis med bibehållen kvalitet.

Det här med förtroende är extremt viktigt. Hög integritet är ett måste. Man kan inte avslöja saker man fått berättat i förtroende.
Jag har suttit i dilemman där jag vetat om att min beställare ska ersättas eftersom jag fått uppdraget att ersätta denne, men kan inte berätta det eftersom det är konfidentiellt. Den sitsen är riktigt svår och kräver hög professionalism. Som tur är har jag inte haft alltför många uppdrag av den sorten, det är alltid svårt att sitta och veta att någon kommer bli av jobbet..

Naturligtvis är det det inte bara i professionella sammanhang man måste ha hög integritet och kunna förvalta förtroende man får. Det gäller i allra högsta grad även i privatlivet.
En av mina kompisar brukar skämtsamt säga att man aldrig lär få höra något skitsnack från mig, eftersom jag helt enkelt inte lyssnar, hahaha. Well, det är lite sanning med modifikation. Jag lyssnar visst, men berättar sällan det jag hör. Eller jo, det gör jag, men bara om jag själv är involverad och det jag hör är sant.

Jag har funderat över en sak jag hört som jag inte riktigt vet om jag ska agera på eller inte.. samma dag jag kom till Grekland i somras fick jag höra en sak om en person som stått mig väldigt nära i både vardag och hjärta, att han fått en av sina absolut mest privata och personliga hemligheter avslöjade.
Jag och den här personen står inte varandra nära längre, så just därför borde jag kanske inte ens fundera på över om jag ska berätta för honom eller inte. Men jag tycker ändå synd om honom som fått en oerhört personlig och privat sak outad.
Det initialt ett par personer visste, jag inkluderad, vet nu förmodligen hela staden.
Jag vet oxå vem som avslöjat hans angelägenhet (och jag är inte förvånad…). Men den personen skulle aldrig ha ryggrad att erkänna vad hon har gjort.
Nåväl, förr eller senare får han ändå veta. Och vi står som sagt inte varandra nära längre, och därmed borde jag inte bry mig.
Men…

Lite tankar såhär på måndagen.
Nu back to work, tata alla fina människor!

… Malmöfestivalen är slut och för första gången på typ 25 år (!) så har du (läs; jag) inte varit där.
Jag har alltså inte varit på festivalen detta året. Inte_en_enda_gång.
Har faktiskt inte hänt förut. Jag har inte känt för det i år. Vet inte riktigt varför. Jag var där förra året (med min ex-särbo) och visst var det trevligt och mysigt och så, men i år har det alltså inte blivit av.
Har jag missat något? Nej, jag tror faktiskt inte det.

Men lite konstigt känns det nog ändå .. jaja, there is a first time for everything.

Idag var en lugn dag. Jag började dagen med en fräsch hallon-björnbär-banan-äpple-smoothie, så gott.

..och fortsatte sedan med att tillaga några av squashen jag fått av flickornas farmor. Hon kommer alltid med en massa bär och grönsaker från sitt ”land”. Snällt av henne.

Älskar stekt squash. Bästa! Fast mina är inte panerade i mjöl. ”Bara” stekta i olja.
Lite trädgårdsrensning hann jag oxå med. Lugn helg med andra ord.

Nu jobba lite, tata kära vänner!