Monthly Archives: april 2016

Hur överlever man att barnen flyttar?

FullSizeRender-1
Jag har fått ett litet smakprov på hur det känns. Min Micaela bodde ju nästan två terminer i Skottland.
Det var … hm.. hur ska jag nu säga det här utan att mina barn får skuldkänslor..? Jag kan inte beskriva det… så jag säger istället, man överlever.
Japp, det gör man. Man överlever. Med nöd och näppe förvisso.. nej, jag bara skojar, man klarar sig *andas*
Tack o lov bodde (och bor) min Elena fortfarande kvar hemma, pust. Hade nog inte klarat om båda flyttat samtidigt.

Men detta är ju vad vi förbereder våra barn till; oberoende. Stå på egna ben. Leva livet. Klara sig själva.
Fast jag som mamma kommer alltid stå i kulisserna, redo att ingripa vilken sekund som helst om mina döttrar skulle behöva mig. Oavsett vad dom behöver, så kommer jag böja mig baklänges för att hjälpa dom. För det är vad en förälder gör. Finns där och hjälper sina barn.
Deras rum kommer alltid finnas kvar, och dom kommer alltid vara välkomna hem.

Jag får ofta frågan om jag ska bo kvar i huset även efter att tjejerna flyttar. Mitt svar är än så länge ja. Jag ska väl förhoppningsvis bli mormor framöver och då vill jag att mina barn ska veta att här finns plats för dom när/om det behövs. Jag & tjejernas pappa flyttade hem till mina föräldrar när Elena & Micaela föddes, mitt (och mina syskons) rum stod kvar. Och jag vill kunna erbjuda mina barn samma möjlighet.

Sedan är frågan om jag ska bo själv i huset. När tjejerna väl flyttar, så tror jag att jag kanske är redo för ett samboförhållande. Det finns dock ingen kärlek i mitt liv i nuläget.
Och så länge tjejerna bor hemma så vill jag nog ändå inte att en man flyttar in ”på riktigt”. Han kommer däremot få vara hos mig så mycket han vill – även om jag misstänker att mina döttrar skulle föredra att vi inte är hos oss, hahahah. Så var det iallafall med min ex-särbo. ”Kan inte du åka till honom, mamma, snäääällaaaa” 🙂

Nåväl. Vi får se vad som händer. Jag inbillar mig iallafall att jag står väl rustad inför den dagen mina döttrar väljer att flytta hemifrån *andas, andas* (eller snarare, hyperventilerar!)
Shit, måtte det dröja..! Och måtte jag ha en kärlek som då kan flytta in direkt, så att jag kan ta hand om någon och gärna någon som tar hand om mig med <3

Kram finingar :-*

”Den här dagen”, som sagt..

IMG_0945
IMG_0904
Zlatan…
IMG_0902
..och den här sista bilden..usch, den söker mig verkligen.. den där jäkla blåsan i mitten.. så jäkla ont det gjorde!
IMG_0946
..men trots allt så gillar jag verkligen den här funktionen på fejan.
Fast det är klart, det är inte lika kul när otrevliga minnen dyker upp.. och det här minnet, CT-röntgen, det var inte särskilt trevlig. Men sånt är ju livet. Mest trevligt men ibland inte så kul.
Och tur är väl det – att det är mest roligheter och inte tvärtom!
Fånga dagen, vänner. Lev livet!

Podd-release, check!

IMG_0840
Vår första podd är släppt – pust!
Det gick bra, vi har fått många nerladdningar och det känns skönt!
Vill ni lyssna? Kollar vår gillasida www.facebook.com/ajpodden där hittar ni länken :))
På bilden Nina Jansdotter, undertecknad & Helene Colak!

Undrar om jag drömmer sanndrömmar?

Jag har på senare tid haft konstiga drömmar. Både om folk som jag älskar och står mig nära, men även folk som jag inte känner särskilt väl, men som jag ändå gillar.
Tex drömde jag om en väninna att hon blev blind (!). Bara sådär. En vacker dag bara såg jag henne komma med blindkäpp och iförd träningskläder. Hon skulle ut och springa. Hon är inte typen som springer. Det kändes märkligt. Har velat skriva till henne för att fråga om hon mår bra. Men har inte gjort det. Känner ju inte henne superväl. Men borde kanske ändå höra av mig…
FullSizeRender (2)
Sen har jag drömt oerhört mycket om en speciell person. Aldrig något positivt. Bara elände. Jag har ju en drömtydarbok, men den har jag inte vågat kolla i. Vill inte veta hur mina drömmar tolkas, omifallatt betydelsen är negativ.
Jag bara raderar just dom drömmarna från minnet. Stänger dom helt ute och verkligen tvingar mig själv att glömma bort dom – och jag lyckas banne mig. Helt otroligt, faktiskt. Förmodligen för att jag innerst inne inte vill komma ihåg. För om jag minns, så är risken som sagt överhängande att jag tillslut kollar upp det i drömtydarboken.  Och det vill jag inte..
Jag hoppas innerligt att personerna som figurerar i mina drömmar, att dom mår bra. Jag önskar ingen något illa.
IMG_0733
…inte för att jag nödvändigtvis tror på ovan.. snarare att det är den som drömmer, som saknar…

Arkiv