Terapisessions

Alla behöver vi stunder av terapi lite då och då, så även jag.
Bästa sättet för mig att rensa tankarna är antingen genom löpning, långa promenader, trädgårdsarbete eller källar-rensning. Eller rensning över lag, såsom att rensa i köksskåp, garderober, toalettskåp, mm.
Att kasta saker befriar mig på något sätt. Ibland, eller rättare sagt ganska ofta, sparar jag på sånt som jag inte använt på evigheter – det gäller främst kläder. Men den här gången var det ”no-mercy”-tänket som gällde när jag rensade. Har jag inte använt det på ett år, så åker det i sopsäcken (som givetvis inte kastat i soporna, utan i någon container så att det kan hamna hos olika hjälporganisationer).
Fast det gäller inte alla plagg.. det gäller tex inte mina kläder som jag har en hang-up på. Det är alltså plagg som påminner mig om något, och även om jag vet att jag aldrig kommer använda just dessa ever again, så klarar jag inte av att kasta bort det.

…och efter all rensning börjar även jag se – och jag verkligen ogillar det här uttrycket, men: – ljuset i tunneln.
Jag blir uppriktigt ledsen när man väljer att inte ens försöka kämpa för att se det där ljuset i tunneln.
Man vet ju att det är där!!, bara det att man inte ser det just nu. Och man anstränger sig inte tillräckligt mycket för att se det.
Att det kan förgöra en annan människa, det tänker man överhuvudtaget inte på…
acursed_tunnelniljusetsslutLP
… och just därför har jag lovat mig själv att aldrig svika någon genom att inte anstränga mig tillräckligt för att se ljuset i tunneln.
Aldrig någonsin.

Comments are closed.

Arkiv