Daniella Ibis AB

…det är ju Valborg nu, och det innebär att våren är här.
Eller rättare sagt, borde vara här…
Jaja, snart så.. 🙂

Jesper från Kalmar, men numera Helsingsborgsbo och arbetandes i Malmö, intervjuade mig för 24Malmö.se igår. Kul!


Det var inför min medverkan i ESC som Greklands delegationsvärd.

Igår blev jag ju oxå intervjuad av Susanne Fatah på Radio P4.
Och idag ska jag intervjuas av Lokaltidningen i Limhamn, så himla kul!
Tre intervjuer på två dagar 🙂
…och sen är det back to work som gäller.
LOVE IT!

.. hos übercoola Susanne Fatah på Morgon i P4 Malmöhus! Igen 🙂

Jag har varit hos Susanne en gång tidigare, jag intervjuades då om ”Fifty Shades of Grey”, här kan man se det om man vill.
Och jag har även haft Susanne Fatah på min scen, jag modererade en panel för ca 1 år sedan, Susanne var en av gästerna. Faktum är att jag vill ha Susanne som gäst i på AjPodden med Bella & Helene! Det ska vi försöka ordna efter Eurovision.
Vill man höra min medverkan i programmet så kan man göra det här – spola fram till ca 2,35 – eller lyssna på hela 🙂

Vill man höra den grekiska låten kan man göra det här:

..och vill man se mig komma ut från toaletten innan jag går hemifrån imorse, så kan man göra det här, hahahah!

Klockan 15.15 ska jag intervjuas av 24Malmö.se – och imorgon väntar ytterligare en intervju, med Lokaltidningen Limhamn.
Så himla kul :)))
Life is good <3

… tror ni på det mina kära läsare? Ni är för övrigt ca 10-15.000 till antalet (!!!) som kommer hit dagligen och läser min blogg. Det tackar jag och bugar ödmjukast för <3

Jag tror på karma. Most definitely. Dels för att jag själv blivit utsatt för det, och dels för att jag vet andra som blivit utsatta för det.
Jag har inte varit Guds bästa barn alltid och för en del saker är jag djupt ångerfull. Jag önskar jag kunde göra dessa saker ogjorda.. tyvärr går ju inte det.. jag skyller på att jag var ung och dum.
Och sen finns det ju faktiskt en markant skillnad på vad man gör. Och mot vem. Och hur gammal man är!
Tillexempel skulle jag aldrig någonsin göra något mot min familj och/eller mina vänner. Det är så big no-no. Gör man det så är man elak på riktigt, tycker jag. Och inte bara elak, även egoistisk, säkert oxå jävligt korkad – för begriper man inte att man ska vara snäll mot sin familj och vänner så…

Jag har gjort saker mot folk jag inte känner. Nej, det är såklart inte rätt för det, och absolut inget jag är stolt över. Jag har tillochmed blivit konfronterad av den som drabbats av min framfart. Och eftersom det var mitt fel så bara lade jag mig platt ner och tog skiten som den här personen med all rätta levererade till mig.
Jag käftade varken emot eller försökte komma med undanflykter. Det var ju jag som gjorde fel, så jag tog såklart diskussionen och gick inte och gömde mig som en fegis.
När man har gjort fel så håller man käften och äger det man gjort. Och har man tillräcklig ryggrad, så ger man oxå upprättelse till den som är arg på dig. Men det krävs som sagt ryggrad, och det är det många som saknar..

KARMA will come your way om du inte uppför dig…
..and you never know when it will hit you.. because it WILL hit you… and you have no idea how hard…
Därför kära läsare, var goda människor. Såra inte andra. Gör snälla saker, och karma kommer vara snäll mot dig.

Tudeluuuu :-)))

Alla behöver vi stunder av terapi lite då och då, så även jag.
Bästa sättet för mig att rensa tankarna är antingen genom löpning, långa promenader, trädgårdsarbete eller källar-rensning. Eller rensning över lag, såsom att rensa i köksskåp, garderober, toalettskåp, mm.
Att kasta saker befriar mig på något sätt. Ibland, eller rättare sagt ganska ofta, sparar jag på sånt som jag inte använt på evigheter – det gäller främst kläder. Men den här gången var det ”no-mercy”-tänket som gällde när jag rensade. Har jag inte använt det på ett år, så åker det i sopsäcken (som givetvis inte kastat i soporna, utan i någon container så att det kan hamna hos olika hjälporganisationer).
Fast det gäller inte alla plagg.. det gäller tex inte mina kläder som jag har en hang-up på. Det är alltså plagg som påminner mig om något, och även om jag vet att jag aldrig kommer använda just dessa ever again, så klarar jag inte av att kasta bort det.

…och efter all rensning börjar även jag se – och jag verkligen ogillar det här uttrycket, men: – ljuset i tunneln.
Jag blir uppriktigt ledsen när man väljer att inte ens försöka kämpa för att se det där ljuset i tunneln.
Man vet ju att det är där!!, bara det att man inte ser det just nu. Och man anstränger sig inte tillräckligt mycket för att se det.
Att det kan förgöra en annan människa, det tänker man överhuvudtaget inte på…

… och just därför har jag lovat mig själv att aldrig svika någon genom att inte anstränga mig tillräckligt för att se ljuset i tunneln.
Aldrig någonsin.

Fick låna den här boken av Lotta, och den handlar om Martina Haags skilsmässa.
Mannen hon älskade mest på hela jorden, som hon var gift med i nästan 20 år, och som var pappa till hennes barn, bedrog, ratade och dumpade henne.
Shit.. hur reser man sig upp efter ett sådant slag?

En skilsmässa är alltid svår, oavsett vem som tar initiativet till den. Finns det dessutom barn med i bilden, då måste man ju ”fungera”. Hur fan klarar man av det?
Jag har ju själv gått igenom en skilsmässa för snart 12 år sedan, och det var definitivt en pärs – även om jag faktiskt ville skilja mig. Det som gjorde mest ont och tog hårdast på mig, var att mina barn inte fick förmånen att växa upp med mamma & pappa under samma tak. Det var det absolut värsta. Men jag inbillar mig att det var det enda rätta..
.. men inte tänka på det nu.. nu ska jag läsa.
Känns definitivt som gråt-bok.. – precis vad jag behöver en söndag kväll. Not! :-))

Jag kan inte nog understryka hur mycket jag beundrar folk som arbetar inom vården.
Många av mina vänner gör det och jag vet att dom har det tufft och slitigt, men ändå så kämpar dom vidare.
Själv hade jag aldrig någonsin klarat av att jobba inom vården. Jag är för blödig.
Faktiskt hade jag en riktigt kort sejour inom äldrevården för över 20 år sedan, sejouren varade 1,5 dag knappt, och sen fick jag lämna eftersom jag inte kunde utföra mitt jobb. Ska oxå tilläggas att jag var precis i början av min graviditet då och jag var superkänslig mot precis allt: lukter, sorg, ledsna människor, ja allt.
Fast jag behöver inte vara gravid för att inte klara av att se människor som har ont. Det klarar jag aldrig av.
Nu vet jag att det såklart finns massor med solskenshistorier inom vården, att allt inte bara är elände, men ändå… jag klarar ändå inte av det..
Så en stor kram och guldstjärna till alla dom som kämpar och sliter och verkligen klarar av det.
Ni är hjältar i mina ögon!
..och jag är såklart tacksam för varje dag som vi inte behöver ha med vården att göra.
Peppar-peppar, hälsan är viktigast av allt <3

AjPodden med Bella & Helene har intervjuat den fd polisen Jeanette Larsson, numera populär och eftertraktad föreläsare.
Jeanette var polis i 25 år och har lång erfarenhet av att utbilda i mångfald, värdegrunder och hatbrott.
Hör henne berätta om ofattbara historier från sin tidigare arbetsgivare och om olika härskarmetoder som folk använder sig av. Här kan ni göra det:
http://ajpodden.libsyn.com/hrskartekniker-med-jeanette-larsson

Numera är Jeanette egenföretagare, hon driver Carpe Courage AB och föreläser om fördomar, mod, civilkurage, om att vara en ”visselblåsare” inom polismyndigheten och om att stå upp för den man är – jag kan varmt rekommendera henne!
”Högt i tak – men var har vi golvet?” heter hennes föreläsning.
En föreläsning som både rör, berör och upprör.
Trevlig fredag!

… på tal om att vara ”kung på dagen & natten” i mitt förra inlägg.
Igår var jag så trött att jag somnade på planet hem, det händer typ nästan aldrig, eftersom jag måste ha koll på flygningen (inbillar jag mig att jag har iallafall…)
Gick upp vid 5 för att ta planet till Sthlm kl 7, och så här hyfsat pigg såg jag ut då – ja, Patti med, hehe.

Körde en heldag på Kistamässan för InovShop Nordic AB, och sen var jag på Eurovision-möte.

..men när jag skulle hem.. ja, då var jag inte lika pigg. Hade stått så gott som hela dagen. Tog sista planet hem vid 21tiden, landade en timme senare och blev hämtad av snäll dotter på Hyllie.

..kom hem och bara däckade på soffan..

Ikväll blir det tidigt sänggående… man är inte längre 20. Eller 30. Eller 40 för den delen.
(fast det gör inget, jag älskar att få fylla år. Det är det bästa jag vet!).
Ciao så länge då!

Det där stämmer inte alls in på mig!
Jag är oerhört sällan ”kung på natten”, för jag går ju nästan aldrig ut, och då är det lätt att vara kung på dagen, hehe.
Men igår gjorde jag, jag gick på FC Rosengårds gala, på en måndag dessutom och efter en väldigt intensiv arbetsdag. Jag hade möten kl 10, 12, 14, 16 och kl 17 skulle jag på ett event och kl 19 var alltså galan. Och däremellan flera telefonsamtal samt skriva personprofiler och förhandla med en riktigt svårflirtad kund – och den förhandlingen pågick till ganska sent in på kvällen, och ju fler glas vin jag fick i mig, desto mer medgörlig blev jag, hahahah. Till slut blev vi överens iallafall :-))
Mellan 17-eventet och galan skulle jag oxå hinna hem om och snabbt duscha, klä på mig, sminka mig och ta mig till Glasklart. Pust. Tur man har en snäll dotter som körde mig dit.

Det fick bli klänningen som jag köpte i Skottland och som jag hade på nyår.

Här med min Appointed-kompanjon Patricia..

… och hela CableQuick-gänget, som vi var inbjudna genom. Tack <3

Förrätten….

Huvudrätten..

..och efterrätten – som jag inte vet hur den smakade. Bären var goda däremot :=)

Här bad vi en herre ta en bild på mig & Patti, och jag vet inte om han tyckte vi var fula eller om han inte var så stadig på handen, men våra ansikten fick han inte med iallafalla, hahahah 🙂

Det var en oerhört trevlig kväll och vi är mycket tacksamma att CableQuick bjöd med oss på detta.
Nu ut i vimlet igen, tata lovers!