Från Zlatan till Room

Igår var jag och min Elena på bio. Vi skulle egentligen se Zlatan-dokumentären,  men den gick tydligen inte på den biografen som vi gick till, så vi såg en annan film, en som heter Room och som är Oscarbelönad.
Så himla bra!
Handlade om en mamma och hennes 5-åriga son Jack. Dom var inlåsta i ett litet fönsterlöst rum och filmen handlar om hur dom ska ta sig ut från rummet och vidare till världen utanför – en värld som Jack aldrig har sett och vet ingenting om.
Som sagt, filmen var så himla bra. Naturligtvis grät jag floder för den var även ganska sorglig emellanåt. Den här mamman gjorde ju allt för sin son, trots situationen dom befann sig i. Och självklart tänker man tanken, ”shit, vad hade jag gjort!?”.Empathy
Empati, ja. Förmågan att kunna sätta sig in i hur andra känner.
Ibland önskar jag att jag inte hade en så utvecklad förmåga att kunna det. Hade sparat mig många tårar.
Nåväl.
Snart är det påsk och denna veckan ska vi se ytterligare ännu en bio-film: Mitt stora feta grekiska bröllop – det blir väl inga sorgetårar där inte, däremot glädje- och igenkänningstårar 🙂
Har för övrigt ett gammalt ex som brukade kalla mig för ”Toula”. Mamman i filmen heter ju Toula, och det gör min mamma oxå. Eller rättare sagt, min mamma heter Dimitra, men kallas för Toula. Så när mitt ex ville skoja till det, så ropade han Toooouuulaaaa. Konstig humor, jag vet. Hihi.

Trevlig vecka alla fina människor!

Comments are closed.

Arkiv