Tandklister is da shit
.. speciellt om man har en lös porslinstand. Och som hoppade ut vid heeeelt fel tillfälle.
(Okej, inte såå fel, pew :))
Jag var i Kalmar över helgen och satt med min kärlek och fikade på Espresso House när min tand, mitt i en mening (!), bara hoppade ut! Som tur var så fick jag tag i den och rusade direkt ut på toan.
Tanden satt löst redan från kvällen innan, men jag tyckte ju att jag klistrade tillbaka den. Well, tydligen inte. Men nu sitter den.
På vägen hem körde jag hem om min kompis Lotta, släppte först av Alexia och hennes dotter, som oxå hade varit i Kalmar över helgen hos sina vänner.
Efter en god middag satt vi i Lottas trädgård. Jag frös, naturligtvis, det gör jag alltid, så jag fick ett par filtar att värma mig med.
Som vanligt trevligt och framförallt nyttigt att träffa Lotta. Hon är så klok.
Hon coachar, tränar och utbildar ledare och chefer.
Flowpartner heter hennes företag, om man undrar!
… och när jag väl kom hem så möttes jag av ett skinande hem – min duktiga Elena hade fixat trots att hon jobbade natt hela helgen. Fast min basilika var ganska död.. hehe..
Nu är det packa igen som gäller.
Skottland nästa!
Misstagens Mästare
.. alla som aldrig begått ett misstag, räcker upp en hand.
Ingen av mina läsare – eller någon normalt funtad människa – räcker väl upp handen?
Nä, just det.
Idag lyssnade jag på bl a Per Holknekt, och han om någon har gjort ett & annat misstag.
.. men wow vilken varm människa han är! Han talade om vikten om av att se, bekräfta och ge folk en chans.
Han har så rätt så.
Iallafall, efter eventet åkte jag en sväng till Mobilia och handlade bland annat nedan lykta.
Såg den när jag var hos min kärlek i Kalmar förförra helgen, ångrade att jag inte köpte den då, så jag köpte den idag.
Mitt misstag för dagen, ja, jag brukar göra några stycken, bestod i att jag inte var tillräckligt rädd om min telefon.
Den for i golvet och den här gången sprack glaset.
Trist men sånt som händer.
Läge att byta ut den, hehe.
Nu är det dags för mig att sova – imorgon tänker jag ta en löprunda när jag vaknar.
Sov gott lovers <3
Det är såhär man börjar dagen
.. med en löprunda!
Jag mår så fantastiskt bra efteråt. Varför tar man (läs, jag) då inte tiden att alltid starta dagen på samma sätt?
Det är en bra fråga… Och nej, att man inte hinner är inte en ursäkt.
Man hinner det man vill hinna med.
Nåväl, jag gjorde det idag för tredje (eller är det fjärde?) gången denna veckan, så jag ska inte vara så hård mot mig själv.
Och just nu är jag i valet och kvalet om jag ska springa iFormloppet imorgon på 10 km. En kompis på FB berättade precis att dom har ett startnummer.. Jag funderar..
För övrigt blir det en lugn helg. Jag var på tjejmiddag igår, så fantastiskt trevligt. Älskar att umgås med mina väninnor och bara prata om viktiga och ibland, mindre viktiga saker.
Jag älskar jordgubbar och jag älskar lakrits – alltså var detta en kombination from heaven. Såå gott!
.. och så har jag ganska länge velat köpa en Michael Kors-klocka, och det har jag gjort nu. Den guldiga till höger.
Fin va! Det var en Groupon-deal. Jag kollar sällan igenom erbjudandena som kommer, men just denna gången gjorde jag, och det är jag sjukt glad för.
Nu träffa väninna på powerwalk och fika, ciao lovers!
Okej. I´m back.
På riktigt, den här gången. Tror jag iallafall.
Igår kväll fick jag ytterligare ett meddelande från en vän att min blogg är saknad. Det värmde. Tack <3
Ja, och tack till alla er andra som oxå hört av sig. Det värmer verkligen.
Så vad jag gör jag då, som är så tidskrävande att jag inte ”hinner” blogga? Egentligen inte så mycket.
För första gången på 10 år jobbar jag inte ihjäl mig. Jag har inte något konkret uppdrag utan det är mest småjobb hit och dit. Har förvisso ett par tunga moderatorsuppdrag i november som kräver sin research och påläsning, men det tar inte all min tid just nu iallafall (men snart så..).
Jag umgås med vänner, nedan är jag med Magdalena.
Jag tränar.
Jag rensar i min källare – som äntligen är färdigrenoverad efter översvämningen för ett år sedan.
Jag oroar mig för flyktingarna. Bilden på den 3åriga lilla pojken som spolades upp på stranden förföljer mig fortfarande. Kan inte riktigt släppa det. Både jag & min Elena gör vad vi kan för att bidra.
Det är alltså vad jag sysselsätter mig med om dagarna.
Tar även tid för att ”bara vara”. Ta dagen som den kommer. Det är så skönt.
Jag älskar att jag kan ta det så lugnt. Gudarna ska veta att det inte har varit min styrka tidigare. Jag har tidigare bara kört på i 190 och aldrig vilat.
… men om jag känner mig själv rätt kommer jag snart att bli sjukt rastlös… hehe.. och då är det 190 som gäller igen!
Tills dess tänker jag njuta av min ledighet.
Hej så länge!
Ny månad, nytt inlägg
Wow, redan den 1a september.
Det har hunnit hända en hel del sedan jag sist skrev, bl a har min Micaela flyttat till Skottland för att plugga till filmregissör, här kan man följa hennes äventyr om man vill det.
Och min Elena har börjat plugga statsvetenskap på universitetet här.
Man- läs jag! – har vuxna barn. Shit.
Idag träffade jag Maria (Lindberg, reds anm) och Favo-Fredric. Vi brunchade ihop och fick några roliga timmar tillsammans.
Inte så ofta vi ses med tanke på att Maria bor i Tyskland. Kul hade vi iallafall. Det har vi alltid 🙂
Och min kärlek, ja.. den lever definitivt vidare.. i allra högsta grad.. <3
Tata lovers, gotta go, men kommer snart tillbaka igen!