Daniella Ibis AB

Jag har en porslinstand. Kolla här om du inte vet varför. Iallafall, min porslinstand som jag fick 1994, lossnade (första gången) februari 2007. Den lossnade alltså 13 år efter att jag satt dit den.
Min tandläkare Henrik Kockum satte då tillbaka den provisoriskt. Så provisoriskt att den satt kvar i 8 år.
8 hela år! Pretty ofattbart va?
Hursom. Igår, efter 8 år, kom alltså dagen jag bävat för. Tanden lossnade igen. 
Så idag åkte jag till första bästa apotek och köpte tandklister. Alla tuber som fanns. 
Tänk att det ens finns tandklister! Det är jag förvisso överlycklig över.
Så ikväll gjorde jag ett tappert försök att klistra tillbaka tanden.
Det var inte det lättaste, kan jag meddela. Jag tog pyttelite klister, annars gick det inte att få in tanden. Eller det kanske gick, men jag vågade inte riktigt trycka till..

Sådär, tand på plats.

Jag undrar bara för hur länge…
Hoppas 8 år till. Eller varför inte forever?

Ps, jag har tagit en toothless-selfie. Frågan är om ni nånsin får se det.. 🙂

Parga. Underbara Parga.
Här var vi för några år sedan, jag och mina döttrar.
Ligger på västkusten i Grekland, och hit ska vi definitivt komma tillbaka igen.
Kanske redan nu till sommaren?
Jag längtar så efter värmen. Känns som att det varit kallt ganska länge nu.
Midsommar om fem månader. Det lär väl gå fort.
Until then; behave folks!

To die for.
Sååå god! Fast jag tillsatte morötter, paprika och spenat. Och så lät jag citrongräset vara kvar.
Just det, jag hällde i hela burken med kokosmjölk istället för 2 futtiga matskedar.
Nu när jag tänker efter hade jag inte jordnötter i heller.

..och nästa gång jag tillagar denna så tänker jag inte ha i nudlar.
Byter ut det mot ris.
Som en av mina kompisar sa: ”Följde du receptet överhuvudtaget?
🙂

(Så länge det inte är mitt eget alltså, hehe :-))
I helgen var jag på bröllop och kärleken som paret hyser för varandra är helt sagolik.
Jag fällde en & annan tår, ska jag motvilligt erkänna.

Min syster var oxå bröllopet. Plus en massa andra vänner.

..här med maken Tony..

..och jag med deras förstfödda, älskade lilla Anna!

(som blev hämtad av min Elena vid 22 för att hon skulle sova hos oss.. Lycka!)
Nedan en av klänningarna jag kollade på till bröllopet. NOT.
Så jag valde en … gissa färgen.. just precis. Svart. Alla är dö-förvånade. Över att jag valde en svart klänning alltså.

Iallafall.
I fredags var jag på tjejmiddag. Oxå supertrevligt att träffa tjejkompisar över god mat och härligt skvaller!


I fredags var oxå dagen då jag tog mig ett återfall och åt en lakrits-creme brulee. Shit så gott.
Min väninna Jeanette, hon kan hon..

Jag har alltså ett nyårslöfte, att inte äta godis förrän den 26e mars, på mina döttrars 19årsdag. Det löftet bröt jag alltså i fredags. Och jag bröt det idag hos min soulmate. Men schhhhh, vi pratar inte om det.

Nu sova, imorgon är det måndag och ny spännande vecka väntar.
Tata alla lovebirds! <3

Jo, dom var alla talare på MalmöMässan under 21-22 januari.
Jag var där och lyssnade, alla vara riktigt bra, men bäst var Sara Lund/Claes Schmidt. Tveklöst.


Självklart köpte jag boken – som dedicerades till mig!

Snyggast var Navid Modiri. Tveklöst 🙂

Kristian Luuk berättade om hur hans föräldrar flydde hit från Estland. Om sin uppväxt, hur det förväntades att han skulle studera till något som man kunde arbeta med i flera länder, om dom skulle behöva fly igen.
Och hur dom reagerade när han valde att jobba med radio & tv, som ju inte var ett ”riktigt” jobb enligt familjen. Fast idag är dom alla stolta över honom 🙂
Riktigt, riktigt bra!

Min kompis Nadia förevigade när jag & Kristian tog selfie, hahaha.
Och Kristian kommenterade!

…och en annan kompis, Teddy, tog bild när jag ställde en fråga till Kristian

Godaste osten hade ett ”vin-otek” – tror jag… ? Minns inte vad utställaren hette, men dom hade godaste osten på hela mässan. Skånsk Granna (stavning?) fick jag veta att den heter. Så sjukt god!

Boris, Ullareds-Boris, var oxå på plats!

Ja, det var nog allt.
Bästa överraskingen: Skånetrafikens företagstjänst! Visste ni att man kan ha ett jojo-kort som alltid är laddat? Och sen bara får man hem fakturan i slutet på månaden. Perfekt! 🙂
Jag har precis beställt.

Just det, Scandic Hotels Branschfest var heller inte att leka med. En fest i världsklass. Tveklöst.
(har bara nedan bild från kalaset, men fint var det och gott var det).

Jag vet, tredje gången jag skriver ”tveklöst” (fjärde nu), men jag gillar det ordet.

Nu ska jag smälta intryck och hantera alla nya kontakter.

Ciao folks!

Då är vi inne på andra halvan av januari.
Jag har avslutat min första jobbvecka och det känns bra.
I helgen sprang jag 8 km, kändes härligt! …

..och ännu härligare för att jag kunde äta brunch på Laziza med flickorna med gott samvete.

Älskar libanesisk mat. Så himla gott!
Här är vi, the Fab8, men bara 6 fabs kunde vara med idag – min syster sitter till höger om mig men hon lutade sig tillbaka när bilden togs.

Helgen har även inneburit kalas hos min syster, svågern hade namnsdag

Med älskade lilla Aliki!

Just det, jag har ju varit på afterwork med vänner i fredags oxå!

..så jag konstaterar att jag nog ligger på minus, fastän jag sprang 8 km innan idag..
Vilken tur att det är ny vecka imorgon – gör det bästa av den folks.
Det ska jag 🙂

Som idag tex, överträffade jag mig själv. Med det här tomatbrödet som jag bakade:


Bilden gör inte brödet rättvisa – det smakade mycket bättre än vad det ser ut. Fast det ser faktiskt gott ut, nu när jag tittar efter ordentligt.
Och så slår det mig att jag faktiskt överträffade mig själv igår oxå när jag lagade middag.
Det blev en indisk currykyckling-gryta som blev riktigt god!

..och så vill jag tipsa alla att testa löken på huvudet-knepet: det som Linda Hansson Letelier i Mästerkocken berättade om. Jag brukar inte titta på Mästerkocken, men just häromdagen såg jag programmet.
Här kan även ni se klippet:
http://www.tv4play.se/program/sveriges-mästerkock?video_id=3040539

Jag blev såklart tvungen att testa – och det hjälpte faktiskt!
Det sved till vid något tillfälle, men jag slapp tårarna som annars rinner okontrollerat när jag skalar lök. Inte en enda tår rann. Testa så får ni se själva!

… jag kommer iallafall hädanefter alltid ha lökskal på huvudet när jag skalar lök 🙂

Tata lovers, enjoy life!

Nästa vecka börjar handbolls-VM i Qatar och inför VM spelar Sverige, Danmark, Island & Slovenien en liten uppvärmningsturnering, typ, och jag fick äran att vara Islands värd.

Landslaget i hotellreceptionen, about to check in!

Så himla kul! I all ödmjukhet får jag nog säga att jag är ganska bra på att vara värd. Jag har två Eurovision bakom mig, remember. Dessutom älskar jag att befinna mig i händelsernas centrum, om jag ska vara helt ärlig, hehehe.
Det var kul att se vilka ”problem” och frågeställningar som en värd kan få ta itu med i handbollsvärlden – i ESC vet jag redan; hämta glömda ackrediteringar, telefoner, instrument, icke bokade frissor/smink, rehearsaltider, boka transport, se till att folk håller tiden! mm, mm.

I handbollsvärdskapet fick jag bl a hjälpa till med att rapportera vilka 16 spelare samt ledare som ska sitta på bänken. Ledarna ska vara noterade med A, B, C och D, där tränaren är A, asstränaren B, läkaren C och fysioterapeuten D. Att rapportera färg på spelkläderna (utespelarnas och målvakternas) ingick oxå i uppdraget.
Island fick dispans för att dom ville ha 17 spelare på bänken. Och det gick svenskarna såklart med på. Frågan är om danskarna gör det. Hade jag åkt med till Danmark hade jag löst det – säger jag kaxigt, men nu är jag inte med i Danmark så dom får lösa det själva.
Vidare, synka transporten till & från träningarna med busschaufförerna, koordinera mat, kolla upp var man kunde tvätta spelarnas matchställ, fixa mötesrum (som redan var fixat), kolla upp vad ”light meal” innebar och sen se till att spelarna fick mer mat (shit som dom åt!). Islänningarna fick oxå en special-deal som innebar att deras bagage skulle hämtas från hotellet och transporteras till Danmark med buss, islänningarna själva flög. Nä, inte till Köpenhamn. Till Århus.
Dit behövde jag inte åka med. Och ärligt talat, jag hade inte åkt med ändå. Storm på väg, just på eftermiddagen när islänningarna skulle flyga..jag hade aldrig satt mig i ett plan då.

Viktigast är såklart att vara tillgänglig, vänlig & trevlig och se till att islänningarnas vistelse blir så behaglig så möjligt.
Måste säga att jag blev sjukt imponerad över islänningarnas disciplin när det gällde att hålla tiden. Första träningspasset innebar att vi skulle ta bussen kl 9.40. Jag gick ner i receptionen 9.36 (vet, i senaste laget om jag nu skulle behöva samla ihop truppen) – och då satt redan alla i bussen!! Kan ni fatta? Hände ALDRIG med grekerna under Eurovision (eller med italienarna). Inte en enda gång 🙂
Laget tränade på Baltiskan. Fick abstinens när jag höll i en boll med klister. Åh vad jag oxå vill spela handboll igen!

På fredagen bjöd hotellet spelarna på tårta …

… inför matchen mot Island i Kristianstad Arena. Fullsatt arena!
Nedan ledarna som håller om varandra när nationalsången spelades. Naw, det var lite gulligt!

Matchen ja.. islänningarna gjorde direkt två snabba mål och sen var dom helt ofarliga för Sverige.
Visserligen spelade inte Island sin första-uppställning, men det gjorde inte Sverige heller. Tobias Karlsson tex, spelade inte alls. Honom åkte jag förresten med i hissen och jäklar vad han är stor! Shit alltså!
Vi – och med vi menar jag Sverige – möter Island igen i gruppspelet, Sverige vinner, men kanske inte lika stort.

Nedan de två målvakterna som samtalar. Han till höger, Aron Rafn Edvardsson (född 89, är 2,05 lång!, väger 90 kg och har gjort 36 landskamper, han spelar till vardags i Guif).
Mannen sittandes nere till höger är lagets läkare.

Jag satt bakom den isländska bänken. Alltså inte på läktaren utan på en stol precis bakom. As-coolt! Vill alltid sitta så!


Japp, det är jag med papper i knät 🙂

Efter matchen stod en barbröstad Kim Andersson och pratade med Islands tränare och när han vände sig om såg jag hans tatuering!

Det var inte så muntra islänningar i bussen på väg tillbaka, förlust med 30-24 mot Sverige (jag tippade 28-24 till Sverige, fick ett rätt iallafall!). Och med DVDn i bagaget (som självaste Stefan Lövgren gav mig) åkte vi tillbaka till Malmö och vårt hotell.
Vilken DVD? Den inspelade matchen. Man brukar tydligen få en kopia av inspelningen och den skulle jag oxå fixa. Och matchprotokollet!

På nedan bild ligger jag i sängen, jag bodde oxå på samma hotell som alla spelare, både Sverige & Island. Så kul att bo på hotell i sin egen hemstad! 2 nätter blev det och jag behövde nog det.

..och innan jag & islänningarna skildes åt idag så kom Asgeir Örn Hallgrimsson (född 84, 191 cm & 95 kg, 206 landskamper och 339 mål, tröja nummer 6) fram till mig och undrade om jag gillade sylt. Jag bara, ja, det gör jag, hurså? Då kom han med presenten han fick efter matchen igår, han blev bästa målgörare, och presenten var en korg fylld med sylt!

Alltså, hur mycket som helst! (och det som inte syns är jordgubbssylt, äppelmos och apelsinmarmelad).

Det har varit några roliga och lärorika dagar! Jag älskar att vara där det händer!
Och jag ska definitiv inte ta all cred – landslagschefen Lasse var den som jag vände mig till med alla mina frågor och han gjorde betydligt mer än vad jag gjorde. Tex var det Lasse som fick fixa med att ändra namn på ett par flygbiljetter åt islänningarna och en massa andra grejer.
Jag är iallfall glad att Svenska Handbollsförbundet är nöjda med min insats. Det betyder allt för mig!

…. och HEJA SVERIGE I VM!

Jag fick ett samtal från min bankkvinna på Sparbanken Syd om att hon behövde några dokument från mig.
Så jag satte igång och började leta…
… och hittade några gamla bilder.. memories!

På nedan bild är jag i 20årsåldern, det var under en av mina rastaflätorsperioder. Jag sitter på min säng i mitt rum. Men (den satans) obligatoriska ciggen i handen. Kan inte fatta att jag rökt.
Till vänster på bilden, den ena tavlan, föreställer mig när jag jobbade som bartender 1991. Då jobbade jag i Sarti, Halkidiki. Fy fan vad kul det var (fast mina föräldrar hatade det).
Och på tavelbilden till höger är jag på Limhamn/Dragör-färjan, på väg till Sarajevo och mitt livs första kärlek, I. Detta var 1990 (mina föräldrar hatade det med – alltså att jag var tillsammans med honom..).
Över min säng hänger en piska. Herregud. Har verkligen ingen om varför den hänger där.

På nedan 3 bilder är jag, mina döttrar och föräldrar på några vänners bröllop i Grekland, Anna & Håkans.
Lite osäker på årtalet..? 2006? 2007? Fint var det iallafall!


..och på nedan bild är jag med ett ex till mig, M. En otroligt snäll & generös kille med  världens största hjärta, som jag tyckte sjukt mycket om då. Men som tyvärr inte … ja, jag behöver ju inte berätta mer. Han vet. Och jag vet.

Iallafall, vi var och såg George Michael i Köpenhamn när bilden togs. Vi bodde på fin-hotell och åkte limousin till och från konserten. Roligast med limo-turen var att folk trodde att det var George Michael som satt i limon, haha. Så jag vinkade kungligt till alla fans som tog sig fram till bilen. Gissa om dom blev besvikna när det inte var rätt Mr Michael i bilen, hehe.
Jaha, och nu blev jag lite sentimental. Dock ingen fara. Han är preskriberad.

Om jag hittade dokumenten? Nope.
Men det gör inget, jag hade en trevlig stund, jag log mycket åt alla mysiga minnen som dök upp <3

Men inte för mig. Och nä, jag vill inte rub it in. Jag bara säger som det är.
Mitt riktiga allvar börjar den 12e januari. Men innan dess, den 8-11 januari ska jag ”låstsasarbeta” genom att vara Islands värd i en handbollsturnering som äger rum denna helgen. Efter att ha varit Greklands värd i två Eurovisiontävlingar tror jag nog att jag är lämpad för uppdraget.
I övrigt inget nytt under solen. Jag fortsätter ta det lugnt…

… lagar lite mat. Igår blev det kyckling med curry-ris och idag spaggeti med köttfärssås.

… och imorgon får jag nog springa den där 10an.. har skjutit på det länge nog nu.
Imorgon när jag kört tjejerna till skolan gör jag slag i saken!
Åtminstone är det ambitionen, hehehe.
.. men om någon ringer och vill fika kommer jag förmodligen inte säga nej 🙂