Daniella Ibis AB

Nu ska dom ner, väggarna som skadades i översvämningen.
Nedan den ena badrumsväggen, före ..


..och efter..

Ser säkert ut.. not..

I alla fall, här är allrummet i källaren före …

…och efter.

Sen återstår att se om den här hyllan blir kvar eller inte.


Jag har lite blandade känslor. Å ena sidan vill jag behålla den , å andra inte.
Får fundera lite till på hur jag gör.
Jaja, jag har ju lite tid på mig att fatta ett beslut. Detta ska stå öppet ett tag om jag inte har helt fel.

Trevlig fredag & helg till alla som förtjänar det!

Japp! Jag hade utan tvekan kastat mig rakt in!
Älskar allt som har med lek att göra. Tex att gunga, shit vad roligt det är! Så fort jag ser en gunga, så sätter jag igång (på allvar alltså).
Jag minns när Elena & Micaela var små och vi gick till lekplatsen, ibland hade nog jag roligare, hahaha.
Eller när vi gick på McDonalds, jag låg oxå inne i bollrummet och lekte. Moget? Kanske inte, men kul! Och framförallt tyckte mina döttrar att det var kul. Och så länge dom gillade det, så bryr jag mig inte ett dugg om vad andra tyckte eller tycker.

För ni vet, mina döttrar betyder allt för mig.
Allt <3

… att installera Orbital Systems duschinnovation, som gör att du sparar 90 % av vattenförbrukningen!

Tillsammans med Orbital Systems har Hotel Mäster Johan förmånen att få bli första hotell i världen att installera  denna innovativa duschkabin i ett av hotellrummen. En innovation som alltså sparar 90 % vatten och 80 % el vs normal förbrukning.
Oribital Systems grundare Mehrdad Mahdjoubi vann nyligen SKAPA stiftelsens pris för Sveriges främsta innovation 2014, se nedan länkar.
Hotel Mäster Johans gäster har alltså möjlighet att prova denna innovation i ett av gästrummen – gör det! Det ska jag!

http://orbital-systems.com/
http://orbital-systems.com/skapa-innovation-winner-2014/

Om man har några frågor, kan man med fördel ställa dom till direktören på hotellet, Ulrika Andersson.

..och så här ser den ut 🙂

Läser en artikeln i Sydsvenskan och blir både förtvivlad och rasande på samma gång.
Förtvivlad över att vi har ungdomar som på riktigt är hjärtlösa och dumma i huvudet.
Rasande för att vi har ryggradslösa fegisar till vuxna som inte agerar.
Det är en flicka som går i 8an i Lund, som lovar att försöka sluta klaga över att hon blir mobbad.
Herregud. Jag grät floder när jag läste hennes insändare. Det här mobbandet måste fan få ett slut.
Var är alla föräldrar? Var är alla lärare??
Jävla snorungar som mobbar henne! Och ja, jag har förståelse för att detta säkert är ungdomar som mår dåligt osv. Men nej, jag har ändå inga som helst sympatier för mobbaren; för någon måste tala om för den här mobbaren att det hen håller på med, att det är livsfarligt! Det finns barn som mår fruktansvärt dåligt.
Det finns barn som tar livet av sig för helvete!!!
Alla jävla vuxna som inte sätter ner foten är bara ynkryggar i mina ögon! Och jag hoppas att dessa vuxna mår jävligt illa när dom ser sig i spegeln.

Jag funderar på vad jag mer kan göra. Det måste finnas något.
Jag har en dag i veckan då jag inte är belagd. Kanske kan jag vara en extra resurs på skolor runt om i staden. Pro bono, såklart. Jag tänker inte ta en krona betalt. Någon mer som vill haka på?

Nedan hela flickans text:

Jag är fjorton år och går i skolan i Lund. Här kommer mina löften till #minskola:

Jag lovar att försöka fortsätta att gå till skolan trots att mitt liv där är ett helvete varje dag.

Jag lovar att försöka stå ut med att alla tjejer hatar mig trots att jag aldrig har gjort dem något.

Jag lovar att försöka stå ut med att vara ensam varje rast och att låtsas inte höra när de andra pratar och skrattar åt mig.

Jag lovar att fortsätta cykla ensam till gympan, slöjden och hemkunskapen för att ingen vill cykla med mig.

Jag lovar att försöka att inte gråta när alla i klassen blir bjudna på fest utom jag.

Jag lovar att försöka att inte ta åt mig när de säger hur ful, lång, blyg, efterhängsen och konstig jag är.

Jag lovar att aldrig mer lita på någon som säger att de vill vara kompis med mig men sen berättar för de andra att jag försökte och skrattar åt mig ännu mer.

Jag lovar att inte berätta mer för mina lärare, för de kan inte göra mer, de har försökt.

Jag lovar att försöka att inte berätta mer för min mamma, för hon gråter och kan inte sova mer.

Jag lovar att försöka förstå att min skola inte har råd att hjälpa mig mer.

Jag lovar att aldrig mer våga tro att någon vill vara med mig i klassen, för det har jag förstått nu att de inte vill.

Jag lovar att försöka förstå att det finns föräldrar som inte bryr sig om eller vill höra eller förstå att deras barn ljuger och mobbar.

Jag lovar att försöka förstå att det finns föräldrar som inte vill att deras barn ska hjälpa mig för att föräldrarna är rädda att deras barn också blir mobbade då.

Jag lovar att kämpa, för jag gillar skolan och mina lärare. Men jag kommer ALDRIG att glömma eller förlåta …

Och när Gustav Fridolin skriver att ”skolan är den plats dit man går för att möta livet och få veta hur världen fungerar”, då vill jag bara dö.

Flicka i årskurs åtta

Naaaawww, mina små stjärnor endast några veckor gamla, här med min fantastiska mamma <3
Jag tror att det är Micaela till vänster och Elena till höger. Tror, som sagt.
Nu undrar ni såklart vad jag baserat det på? Jo, på Micaelas näsa, den var lite uppåt när dom var nyfödda 🙂

.. och det är på Tactel AB i Malmö!
Vad gör Tactel då? Det är ett människocentrerat innovations- och teknikbolag som hjälper sina kunder att komma närmare sina slutkunder, kortfattat!

Jag kom in här via en god vän, Nice, som jobbar på Tactel. Jag känner några andra oxå här, men Nice bäst.
Nice och jag har känt varandra i ca 10 år och det började med att jag först skulle hyra ut honom till en kund, men kunden älskade Nice och villa anställa honom direkt.
Efter det blev Nice en kund till mig. Det hände att han kom med både uppdrag OCH kandidat – kan ju knappast bli bättre, eller hur? 🙂
Framförallt är han en oerhört duktig affärsutvecklare som förstår både teknik och kundens behov!

Jag ser mycket fram emot att jobba ihop!

… och det jag ska göra för Tactel två dagar i veckan, är att jobba med PR & Marknad, vi ska köra ett event i december och jag ska hjälpa till med både för- och efterarbetet av detta seminariet – ska bli så spännande!

Nu förbereda nästa möte, som är kl 18.30.
Tata så länge alla peeps 🙂

På mitt ena uppdrag alltså, det på tretton37.
Och tur är väl det, för senare i veckan påbörjar jag mitt andra uppdrag på ett företag i Malmö, återkommer om det.
Idag var jag iallafall och lyssnade på nya näringsministern Mikael Damberg för 1337s räkning och det var mycket intressant.

Damberg fick lova ett par saker, se nedan. Återstår att se om han håller fast vid sina löften.

Jag, Lotte Hoflund, VD på ID Kommunikation och Helena Kurki, VD på Bridging the Gap fastnade på bild 🙂

Kom hem på kvällen och tanken var att jag skulle träna crossfit men jag orkade inte helt enkelt. Jag sprang 6 km igår och behövde vila idag. Dessutom ville tjejerna ha bilen. Känns konstigt att skriva det; att tjejerna vill ha bilen!
Nya tider..klart tjejerna ska ha bilen. Det är därför dom har tagit körkort 🙂

Jaja, jag blev kvar hemma, låg på soffan och tog det lite lugnt. Mina dagar brukar vara intensiva, så på kvällarna behöver jag lugn & ro.

Imorgon är en ny dag, och då är det full fart igen..

…. so until then, behave!

Först så är man gravid med dom i 9 månader, eller ja, 37 veckor var det för min del.
Sedan föds dom och vänder fullständigt upp & ner på hela din tillvaro.
Kärleken du känner går inte att beskriva.
Inte heller smärtan, oron och den ständiga rädslan för att något ska hända. Känns som om någon sliter ut hjärtat ur kroppen på en.
Gud förbjude.
Ditt liv delas från och med nu upp i före barnen och efter barnen.

Sedan växer dom i en rasande fart, och från att ha varit rultiga bebisar, knubbiga 3åringar, trotsiga 7åringar, långa 11åringar, roliga och spinkiga tonåringar, till att dom, innan du vet ordet av, helt plötsligt är myndiga (!) och som om inte det räckte, alltså att dom officiellt är vuxna, så går dom och tar körkort!
Så vi behöver inte längre denna 🙂

En mycket viktig milstolpe i livet. Att ta körkort är något man helt enkelt gör. Och jag hoppas innerligt att man ser över priserna, för som det ser ut idag, kan inte alla ta körkortet. Det är alldeles för dyrt.

… och den där ständiga rädslan jag nämnde i början, den går aldrig helt bort. Samma sekund som man blir förälder, är man för evigt sårbar. Det spelar ingen roll hur gamla barnen är.
Och nu har dom alltså körkort. Sjukt, på något konstigt sätt. Inte att dom har körkort, dom är duktiga förare, men att dom hunnit fylla 18 år!

..och jag, jag hoppas att jag lyckats uppfostra två självständiga, oberoende och tänkande tjejer som gör smarta val i livet!
Som jag älskar er, my terrific twins! <3

Känns mycket bra!
Så vad gör jag och var gör jag det? Jag säljer och marknadsför och jag gör det på tretton37 (ja, det skrivs med liten bokstav).

Det är ett kunskapsbaserat företag som hjälper kunder nå sina mål genom att leverera skräddarsydda mjukvarulösningar på Microsoftplattform (.NET & Sharepoint, med hjälp av agile och lean metodik).

Idag var alltså första dagen och när jag kom dit insåg jag att jag hade glömt min dator hemma. Herregud så orutinerat… Som tur var så hade dom en extra lånedator som jag kunde använda. Pust!
Det gick bra iallafall, jag bokade flera kundbesök som vi ska gå på. Ser fram emot det! Och så träffade jag flera av kollegorna. Härlig stämning och coola människor. Det här kommer bli bra!

Kom hem runt 18tiden, trött och hungrig. Tack o lov att mina fantastiska och väldigt väluppfostrade (för det mesta iallafall, hehehhe) döttrar hade lagat mat, fläskfilé med ris & bönsallad.

Nu ta det lite lugnt och förbereda mig för morgondagen! Har en del grejer som jag ska gå på, och efterjobbet ses hela familjen hos mina föräldrar för världens bästa pappa fyller år.
Mina föräldrar. Som jag älskar dom!

Kärlek! <3