Daniella Ibis AB

Vilken söndag! Den blev verkligen inte som jag hade planerat. Planen var att springa tian i Bokskogen med Madde och Ebba, som vi brukar, och sen åka till min väninna Efi på brunch. Därefter hämta mina döttrar.
Inget av det hände. Istället hände följande:
Jag vaknade av att det ösregnade och åskade som fan. Shit. Det blir nog ingen löpning i skogen, var min första tanke.
Scrollade igenom facebook och såg att en av mina vänner, Sofia, hade fått översvämning i källaren. Åh nej, ”ogillar!”, kommenterade jag.
Och samtidigt som jag skrev det, så fick jag en konstig känsla…tänk om…
Så jag öppnade dörren och tittade ner i min källare, och därifrån såg det bra ut. Pew! Jag drog en lättnadens suck.
Men något sa mig att gå hela vägen ner och kolla. Så det gjorde jag.
Och då såg det ut såhär. Helvete.

Fem minuter senare var hela källaren översvämmad.

En massa kläder som jag sorterat ut som jag skulle skänka bort. Så synd, dom måste kastas nu.



Detta är första gången för mig. Jag stod nere i källaren och bara gick omkring i vattnet och visste inte vad jag skulle göra.
Plötsligt hördes en ordentlig smäll och i ögonvrån såg jag en gnista. I samma sekund släcktes ljuset och allt blev svart. Shit. Och där stod jag barfota i vattnet och med vatten upp till halva vaden!
Jag for upp ur källaren. Skräckslagen. Ringde alla jag kunde: 112, försäkringsbolaget, Ocab m fl.
Men 112 ringde jag inte tillbaka till. Kände att det kanske var lite overkill att ringa dom.


Mitt försäkringsbolag fick jag tag i på kvällen. Även Ocab fick jag tag i, men dom återkom aldrig.
Flera av mina vänner har ringt, bl a Irini, Efty & Alexia. Jag var helt förstörd på morgonen. Stack hem till Irini, som bor ett stenkast bort och som själv oxå fick översvämning (för andra gången inom loppet av några veckor!).
Jag orkade inte vara kvar hemma. Det fanns ändå ingenting jag kunde göra.
När jag kom hem några timmar senare, med en pump – tack till en annan vän Lady Di, vars underbara svärmors pump jag fick låna, hade vattnet sjunkit undan i tvättstugan och pannrummet (men inte i de andra rummen).
..Före och efter…


Min svåger Tony är en hjälte. Han kom hit och rensade upp allt. Jag skövlade mest vattnet hit och dit… Han tog verkligen kontroll över läget och bara fixade. Jag var stundtals handlingsförlamad.
Min kompis Magdalena med son kom förbi, med sig hade dom kladdkaka och hjälpte även till i källaren. Så snällt!
Jag har flera vänner som erbjudit sin hjälp och jag är innerligt tacksam för allas omtanke! Det värmer.
Fan vad rik jag är!
..och när vi pratar om rikedom; ska bli intressant att se vad detta kalaset kommer kosta..
Hm.. vafan, det är bara pengar..
På kvällen tyckte jag att jag förtjänade choklad i massor, så det åt jag!

…och till alla som drabbats; ja, det är sjukt synd om oss, det är det faktiskt, men nu har det hänt och det enda vi kan göra är att blicka framåt.
Shit happends!

One of my favorite places at home…

..with one of my favorite girls ..

..some more favorite girls – som av en händelse var här igår och vi åt …

.. favorit-tacos (fast köttet och lite annat fattas på bilden)

Ja, det var några favoriter från mig såhär på lördagen.
En annan favorit är helt klart min soffa och den ska jag spendera resten av kvällen på!

Tata så länge kära medmänniskor!

Fett! Så himla coolt!
Jag var på stadion när MFF spelade brallan av Salzburg och vann med 3-0 (!!).


Fast så dåliga var faktiskt inte österrikarna. 3-0 är lite missvisande. Speciellt i andra halvlek hade vi knappt bollen alls, men Salzburg storspelade inte på något sätt.
Jaja.

Sprang på Lars Lagerbäck på stadion!

..och så har jag liiite dåligt samvete för att jag lägger upp bilden här. Jag tror mig minnas att LL sa något i stil med ”Klart vi ska ta en bild, bara den inte hamnar på sociala medier”. Jag svarade nog inte honom.. för att jag visste att jag skulle lägga upp den på sociala medier…
Om du ser detta Lars – as if, liksom! (fast man vet ju aldrig!) – så förlåt!

Hursom, lottningen då. Jo, typiskt nog hamnade MFF i samma grupp som grekiska Olympiakos.
Jag kommer bete mig helt schizofrent och heja på båda lagen lika mycket, hahahha.

Återigen, stort grattis till MFF, jag ska försöka se så många matcher som möjligt!

…och låt oss inte glömma att Malmö spelat flera år i CL.
Just precis, damerna 🙂

…och…

Kunde inte låta bli 🙂

(.. och erkänn, lite roligt är det, hehe .. )

… 11.30!! 11.32 för att vara mer exakt. Wow! Fast jag har ju känt mig trött ända sedan jag kom hem från mina semestrar.
Jag var på kräftskiva hos min barndomsbästis Viktor igår, och kom hem runt 00.30. Alltså inte såå sent.
Innan kräftskivan sprang jag 10 km – min första 10a på mer än 7 veckor. Shit. Gissa om jag var trött. Jag var as-trött.
Och idag känns den 10an i hela kroppen. Jag har ont i ryggen och benen. Speciellt ont i mina knän. Tror jag måste byta skor. Haft samma i mer än 1,5 år.
Hursom, här kommer lite bilder från gårdagen.
Mycket alkohol, men jag drack inte. Jo förresten, jag drack en cider. Däremot åt jag desto mer…


Jossan, som åker in på Rehabcentret Orup imorgon, måndag, tjohooo!

… och här med Jossans mamma, min absoluta bästis alla kategorier, den av mina vänner som känt mig längst. Vi växte upp tillsammans. Alla mina barndomsminnen är med Vicky. Eller Viktor, som jag kallar henne.
Tack för en som vanligt härlig kväll 🙂

Nu ska jag ta en cykeltur.
Tata medmänniskor!

Alltså att vara så gott som konstant trött efter semestern?
Det har gått några veckor sedan jag kom hem och jag känner mig fortfarande helt seg.
Visst, första veckan vet jag varför; för att jag la mig sent och gick upp tidigt. Men nu andra veckan har jag lagt mig i hyfsad tid, men är fortfarande trött.
Hoppas 10km-rundan i Bokskogen och kräftskivan senare ikväll piggar upp 🙂
Dvs, om jag orkar tian idag.. Sist orkade jag inte utan körde sjuan; gick halva och sprang halva.

(fast dessa bilderna piggar upp lite, hehe).

Igår höll vi Marias första – men absolut inte sista – öppna föreläsning. Det blev succé och gav oss definitivt mersmak. Detta kommer vi göra om, helt klart!
Med Öppen Föreläsning menas att det inte var ett företag som anlitade Maria, som det brukar vara, utan föreläsningen var öppen för alla. Dock var den inte kostnadsfri.
Nästa gång kommer vi förmodligen inte att vara på ett hotell, och heller inte erbjuda mat och dricka. Och då kommer det kanske kosta 100-150 spänn, mer än hälften av det vi tog för denna föreläsningen.
Här kommer lite bilder från kvällen iallafall.

Håkan Brock var på plats!

..och många andra, bl a Favo-Fredric Ollerstam som har gjort dokumentären om Maria!

Efteråt. Trötta, men glada.

..och när jag kom hem vid 22.30 insåg jag att hade glömt att äta (!) på hela eftermiddagen och kvällen, men som tur var (eller inte) hittade jag lite rester i kylskåpet från kvällen innan. Ja, köpe-gyros.

..och till mitt försvar så var det faktiskt inte jag som köpte maten.

Nu ska vi planera för nästa Öppna Föreläsning! Det var många som inte kunde komma igår och som gärna vill lyssna.
Till våren, någon gång tänkte jag.
Men först, föreläsningarna Maria kör nästa vecka för cheferna på en stor möbelverksamhet (undrar vilken…) och nästa vecka igen för ett gäng chefer inom säkerhetsbranschen, och de två föreläsningarna i november.

Idag, fredag, kommer jag inte göra många knop utan bara ligga på soffan och lata mig.
Imorgon ska jag springa milen och på kvällen ska jag på kräftskiva hos min barndomsbästis Viktor – ser jag fram emot!

Och Maria, YOU ROCK!!!

Tata kompisar 🙂

Ibland när jag tittar ner på min arm och ser något svart, så händer det att jag rycker till eftersom jag tror att det kanske är något kryp eller nåt.
Sen slår det mig, aaahh, det är ju min tattoo 🙂
After all, den är ju bara knappt 3 veckor gammal.
Och jag älskar den så sjukt mycket <3

Tänker på allt som hänt och händer i världen (Syrien, Gaza, Irak). Så fruktansvärt. Så många människor på flykt, så många människor som dör.
Utan att förringa katastrofen som sker runt om i världen så är jag nog mest påverkad över en tragedi som hände i min by i Grekland häromdagen. Kanske för att det känns som ”närmast” för mig.
En sommar-barndomsvän sköt sin fru och sen sig själv. Ofattbart. Kan inte ta in det.
Får en att tänka. Och inse att man egentligen aldrig känner någon på riktigt. Inte för att jag kände den här killen som vuxen, vi har inte umgåtts på 20-25 år, men jag minns ju honom som barn och ungdom och då var han alltid glad, rolig och lekfull. Jag hade aldrig i mina vildaste fantasier kunnat tänka mig att han skulle göra något sådant.

…och så är det regnigt och grått idag och det förbättrar inte min sinnesstämning direkt.
Den bidrar alldeles säkert till att jag känner mig lite down.
Men vi har väl alla sådana dagar ibland och jag är definitivt inget undantag.
Så idag stannar jag inomhus och imorgon är en bättre dag!

Bara sådär.
Visst känns det som att man aldrig varit iväg, the minute man sätter ner sin fot (i mitt fall) på svensk mark igen?
Iallafall känns det så för mig. Och egentligen behöver det inte vara negativt i sig, jag har ju mina minnen från resorna och upplevelserna.
Men det känns bara så konstigt. Som att, ja, nu är man hemma igen och ska anpassa sig till livet här. Bara sådär.
Vilken tur att jag älskar mitt liv även i Sverige, och anpassar mig därför hur lätt som helst.
Den enda anpassningen jag har svårt för, är att inte få vara med mina döttrar varje dag.

Har man fått vara det varje dag i över en månad, känns det att vara utan dom.
Fast som tur är så har ett par av mina familjemedlemmar fyllt år, bl a min syster, så vi har alla samlats flera dagar i rad 🙂
..och förhoppningsvis ses vi snart igen.
Mina älskade döttrar!