There´s a first time for everything!

När jag började springa i Bokskogen för ca 2 månader sedan var jag övertygad om att jag aldrig skulle klara rundan på 10 km utan att stanna. Det var helt enkelt för jobbigt med alla backar (däremot springer jag milen utan att stanna på flat ground).
Och med ”stanna” menar jag att ”gå fort” istället för att springa. Jag har alltså aldrig stått helt stilla.
Första gången jag sprang i Bokskogen började jag gå efter 6 minuter. Andra gången efter 15 minuter, tredje gången efter 20 minuter, fjärde gången efter 25 minuter, femte gången efter 30 minuter.
Och idag mina vänner, idag klarade jag att springa en hel mil i Bokskogen utan att stanna en endaste gång.
bild 1
Det trodde jag verkligen inte att jag skulle klara av.
Jag vågade knappt ens sätta upp det som ett mål eftersom jag inte tyckte det verkade genomförbart.
Men det var det tydligen, så hädanefter ska jag alltså klara milen i Bokskogen utan att stanna.
Idag var det bara jag & Madde som sprang, hon höll mitt tempo, så det finns alltså bevis på att jag sprang hela vägen, hehehe.
Och på tal om tempo, det gick inte fort idag (nästan 1h och 14min) men det skiter jag i – for now.
Nästa gång ska det gå fortare och fortfarande utan att stanna.. – shit, varför skrev jag det? Nu måste jag ju klara det 🙂
Och nästa gång, det är redan nästa vecka på lördag…
Nedan Madde när vi fikar, hon har alltid kaffe & bananer med sig, så snällt!
bild 3
..och jag är så sjukt glad över att Madde fått med mig på detta – Bokskogen var hennes idé!
Nu spendera söndagen på min älskade soffa och göra så lite som möjligt 🙂

Comments are closed.

Translator

Arkiv