Daniella Ibis AB

Det skiljer 10 år och säkert minst lika många färgnyanser mellan bilderna.
Ska man kanske slå till och byta hårfärg?
Mm.. jag ska fundera på den en stund.
Kanske blir detta oxå året då jag klipper av mig håret….
Mm.. ska som sagt fundera.

…. så att jag kan bjuda mina väninnor på lika kul poolparty som jag var på igår!
Veronika, Maria, Magdalena, Matilda, undertecknad, Patricia, och Patricias dotter!

..i hatten, Evelina!

Allt var så perfekt: maten, vädret, våra samtalsämnen och framförallt sällskapet!
Shit så kul vi hade, det blev många gapflabb!
Bubblet flödade…


Jag sov hos Magdalena, för det blev några glas bubbel som jag inte hade räknat med, så bilen fick lämnas kvar.
Inte för att jag var full, det blir jag extremt sällan, men vid en poliskontroll hade alkomätaren troligtvis gett utslag. Jag drack 3 glas bubbel.
Jag & Magdalena gick upp vid 10 och började dagen med en kaffe och en super-vitaminkick-smoothie som var så god!

Sen åkte jag hem, duschade, vilade lite och sen var det dags för nästa grej: fotboll & tacos hos min väninna Vicky med Linda!


Livet är en fest 🙂
Jag är mycket tacksam för mina vänner och allt kul vi får uppleva tillsammans. Såhär borde det alltid vara!
Nu har jag landat i min egen soffa, och snart spelar Grekland mot Costa Rica – kom igen Hellas!

Tata vänner!

Yes, sushi.
Iallafall en av mina favoriträtter. Jag älskar även indisk mat. Och libanesisk mat.
Och givetvis grekisk mat.
Alltså jag älskar all slags mat. Det är därför jag tränar som jag gör… 🙂

Förresten så är tjejernas bagage hemma, kom ikväll, 2 dygn senare.

Precis när vi hade hunnit handla.. återstår att se om SAS kompenserar oss…

På ovan bild min sockertopp Neno och Lisetta, en ny vän.
Igår åt vi på Mosaik som ligger på Stortorget.
Supergod tapas och sen efterrätt, jag åt panacotta, åh vad jag älskar det!
Och trevligt hade vi!

Häromveckan åt jag tapas igen, fast då på Restaurang Davidshall som mina vänner Kicki & Anna föreslog eftersom dom varit där tidigare och gillade stället.

Oxå väldigt gott. Och framförallt trevligt.
Jag älskar att umgås med mina vänner över en bit mat.
Synd bara att jag inte gör det oftare. Måste skärpa till mig på den fronten… Jag vet att jag inte är så bra på att höra av mig alltid, men lovar att bättra mig.

Nu ser jag bara fram emot att mina fantastiska döttrar kommer hem från Mallorca – som jag längtat och väntat!

Detta var tex utsikten från deras Twin Room Sea View.
Vet att mina tjejer haft en underbar resa och jag är så glad för deras skull 🙂
…men nu längtar jag som sagt efter dom.
Åh vad jag ska krama och pussa på dom! <3

Äntligen kör vi en öppen föreläsning med Maria Lindberg!

För mer info om eventet, klicka på länken.
För den som inte orkar klicka, se detaljerna på nedan rader:

När? Den 21a augusti 2014
Var? På Elite Plaza Hotel, Gustav Adolfs Torg i Malmö
Tid? Kl 18.30-20.30
Kostnad: 320 kr (den som vill sponsra med ytterligare medel, är välkommen att göra det – tack :-))
Bankgiro: 343-8462

Det är först till kvarn som gäller så vill du försäkra dig om en plats är mitt  bästa tips att du betalar för din plats så snart som möjligt.
Bilderna är från hennes senaste match den 10e maj 2014, där Maria tog sitt tredje världsmästarbälte (!) i fighten mot Edita Lesnik – som Maria vann på teknisk knock-out i tredje ronden!

När jag började springa i Bokskogen för ca 2 månader sedan var jag övertygad om att jag aldrig skulle klara rundan på 10 km utan att stanna. Det var helt enkelt för jobbigt med alla backar (däremot springer jag milen utan att stanna på flat ground).
Och med ”stanna” menar jag att ”gå fort” istället för att springa. Jag har alltså aldrig stått helt stilla.
Första gången jag sprang i Bokskogen började jag gå efter 6 minuter. Andra gången efter 15 minuter, tredje gången efter 20 minuter, fjärde gången efter 25 minuter, femte gången efter 30 minuter.
Och idag mina vänner, idag klarade jag att springa en hel mil i Bokskogen utan att stanna en endaste gång.

Det trodde jag verkligen inte att jag skulle klara av.
Jag vågade knappt ens sätta upp det som ett mål eftersom jag inte tyckte det verkade genomförbart.
Men det var det tydligen, så hädanefter ska jag alltså klara milen i Bokskogen utan att stanna.
Idag var det bara jag & Madde som sprang, hon höll mitt tempo, så det finns alltså bevis på att jag sprang hela vägen, hehehe.
Och på tal om tempo, det gick inte fort idag (nästan 1h och 14min) men det skiter jag i – for now.
Nästa gång ska det gå fortare och fortfarande utan att stanna.. – shit, varför skrev jag det? Nu måste jag ju klara det 🙂
Och nästa gång, det är redan nästa vecka på lördag…
Nedan Madde när vi fikar, hon har alltid kaffe & bananer med sig, så snällt!

..och jag är så sjukt glad över att Madde fått med mig på detta – Bokskogen var hennes idé!
Nu spendera söndagen på min älskade soffa och göra så lite som möjligt 🙂

Jag lider så med barn som fasar för sommarlov (eller vinterlov) för att deras föräldrar super sig fulla.
Läste en krönika på Aftonbladet som handlar om just detta och blev ledsen men fan oxå jävligt förbannad.
Jag blir så arg på föräldrar som inte kan hantera spriten. Ge fan i att dricka då! Sök hjälp! Var inte så jävla egoistisk!
Har man inga barn, sup då så mycket du orkar. Men om man har barn, är det ens förbannade skyldighet att hålla sig nykter.
Ja, jag förstår att det kanske finns en anledning till att man dricker – men ens barn borde vara anledningen till att man INTE ska dricka.
Jag har svårt för fulla människor som tappar kontrollen. Kan inte hjälpa det. Har alltid haft det, kommer alltid ha det.
Är man bara glad och trevlig, inga problem, men om man blir störig…nej..inte bra. Eller aggressiv, det är definitivt inte bra.

En gång har jag varit riktigt full. Det var min första fylla som 16åring, jag blev full på något som heter Rosso Antico och fanta.

Än idag kan jag inte ens lukta på Rosso Antico, då kastas jag tillbaka till hösten 1986. Och det var verkligen ingen trevlig erfarenhet. Jag kräktes i två dygn och trodde att jag skulle dö. Aldrig nånsin att jag försätter mig i en sådan situation ever again.
Och nej, jag är inte nykterist, jag kan tycka om att ta en drink då och då. Och visst har jag blivit lite berusad, men aldrig så att  jag inte vet vad jag gör.
Min kompis Linda, som jag firade midsommar hos igår, undrade om det hade med ett eventuellt kontrollbehov att göra, att jag dricker så sällan?

Det är inte alls så, jag tror mer det har att göra med att jag inte gillar smaken av alkohol, har jag kommit fram till. Och dom få gångerna jag blir lite lagom lullig så har jag druckit söta drinkar.

Det blev iallafall en trevlig kväll hos Linda, mycket mat, mycket dricka, både med och utan alkohol, och trevliga människor!

..och så gillade jag denna bilden 🙂

Trevlig helg grodor, och ni som har tung baksmälla idag, well, ni kanske inte skulle druckit så mycket igår..?

Hur lustiga är dom att se på egentligen? Jag tycker det är mer lustigt med vuxna människor som beter sig som grodor, hahahhha!
Anyway kära vänner, vill med detta inlägget önska er Glad Midsommar, och glöm för allt i världen inte att ta det lugnt med spriten! För då kanske ni beter er betydligt värre än bara som grodor. Och det vill vi verkligen inte ska hända, eller hur?

Men vänta, enligt NLP-språket ska man säga: ”KOM IHÅG att ta det lugnt med spriten”! Alltså, inte använda ”inte” 🙂
Vad NLP är? En utbildning jag går för Lotta Bengtsson på Flowpartner – och jag kan varmt rekommendera både Lotta (som coach, teamutvecklare och chefshandledare!) samt utbildningen!
Den 26e juni har dom dessutom ett frukostmöte om utbildningen, helt klart värt att gå dit!
Var? Stora Tomegatan 16 i Lund, kl 07.45 – glöm inte anmäla dig till lotta@flowpartner.se

På bilden Lotta i egen hög person, och den snodde jag från hennes sida, hoppas det inte gjorde något..
Nu ska fira midsommar med goda vänner!

Sol önskas!

Skåne 300 är ett nätverk som några personer på Vinge, Awapatent och Deloitte startat upp, och det innebär helt enkelt att de 300 viktigaste personerna i Skåne bjuds in på deras event.
Jag är glad över att vara en av de 300 som bjuds in. Fast det har nog mer att göra med att jag känner arrangörerna, Karin, Thomas & Jeanette, från ovan nämnda företag, och inte för att jag är så himla viktig. Egentligen.
Iallafall, igår var det afterwork och vi höll till på Boule Bar.

Har ni varit där någon gång? Och framförallt, har ni spelat boule? Det var första gången för mig, och det var skitkul!
Träffade dessutom min goda vän Nadia som driver sitt egna företag Milotti&, som jag inte träffat på evigheter!

Träffade även lite nytt folk, bl a nedan Sven K som hade samma sjuka humor som jag.
Shit som jag skrattade! Ja, ni ser på nedan bild 🙂

Vi pratade om löpning, och jag berättade om mina mål som jag hade inför MalmöMilen, att inte stanna och att springa under 65 minuter.
Sven: ”Kan man verkligen springa en mil på 65 minuter utan att stanna?? Är du helt säker på att du inte tog en fika eller nåt på vägen?”
Jag bröt ihop av skratt! Det värsta är att han har helt rätt – jag borde kunna springa milen på under en timme tillochmed!
Måste sluta ”sejfa”! (från engelskans safe, om någon inte fattade det).
”Jag arbetar inte med motivation och visioner, utan föredrar grupptryck och förolämpningar”, sa Sven. Och det biter nog mer på mig…
Nästa lopp är det fan ta mig under en timme som gäller!

Bäst att sätta igång och träna då…

… var jag med om den största tragedin i mitt liv.
Endast 20 år gammal, skulle fylla 21 månaden därpå, orsakade jag en bilolycka som kunde ha kostat 2 människor livet.
Det hände i Grekland och det hände för att jag körde som en idiot.
Jag körde på en moppe med två personer på. Jag såg inte moppen för den saknade ljus. Killarna på moppen saknade dessutom både körkort och hade heller inga hjälmar på huvudet. För det blev dom dömda till 1 månads fängelse.
Jag blev dömd till 9 månaders fängelse. Dock var detta ett straff som man kunde köpa sig fri från, och mitt straff kostade motsvarande 25.000 SKR för att slippa fängelse i 9 månader.

Killarna blev mycket skadade och enligt alla läkare hade dom änglavakt. Det var ofattbart att dom ens överlevt – och utan några men.
Under tiden som killarna svävade mellan liv och död, trodde jag att jag hade tappat förståndet. På allvar.
Jag vet ärligt talat inte vem eller hur jag hade varit idag om någon hade dött. I mina svartaste stunder trodde jag inte att jag hade funnits idag, om någon av dom dött. Jag hade inte kunnat leva vidare med vetskapen om att jag varit orsaken till att två personer hade dött. Eller en person.
För även om dom inte hade ljus på moppen, saknade körkort och hjälmar, så hjälpte inte det mig. Det kvittade liksom. Det var ointressant för mig att även dom hade skuld i detta. För jag hade 99% skuld och dom 1%.

Jag minns än idag bara fragment från olyckan. Vet inte om det är någon försvarsmekanism som fortfarande kickar in, 23 år senare. Det är det antagligen. För jag vill inte minnas den natten. Eller dagarna, veckorna, månaderna och åren som det tog innan vi visste att killarna kommer överleva och innan rättegången var över. Denna tiden var en mardröm för mig.
Även om det är över nu, så brukar årsdagen vara lite jobbig för mig.
Så därför, var inte lika dum som jag var den där ödesdigra natten i Grekland, kör försiktigt!