Daniella Ibis AB

När vi var på ESC-utbildning för någon vecka sedan var det en av volontärerna som hade kontaktat SVT, som följde med oss över till Köpenhamn.
Jag kom med på ett litet hörn 🙂
Se länken: http://www.svt.se/nyheter/regionalt/sydnytt/tusentals-volotarer-till-esc

Eller ”bevisen” som min vän Mireille mailade till mig, hahaha!

Kul!

… var dessvärre inte drickbart.

Elena & Micaela fick vars ett årgångsvin av min goda vän Lotta på deras dopdag, för att öppnas på deras 18årsdag.
Mina tjejers 18årsdag var ju häromdagen och när vi skulle öppna flaskorna så såg det inte så bra ut.
Kolla på flaskan till höger (på ovan bild) korken var så gott som rutten när vi skulle öppna den.
Dessutom såg det mindre ut i flaskan redan för 4 år sedan, hittade nedan bild som jag tog februari 2010.

(flaskan bredvid fick jag av min goda vän Kostas Doc för över 15 år sedan, att drickas vid ett speciellt tillfälle, men jag har fortfarande inte öppnat flaskan. Det är kanske heller inte drickbart? Får väl öppna och se 🙂

Jag gick iallafall med vinflaskan med den ruttna korken till systemet, och dom frågade hur och var jag hade förvarat det.
”I köket några år och i ett skåp några år”, svarade jag.
Då förklarade dom på systemet att vin ska förvaras i 17 grader i en vinkällare. Jaha.
Det blev alltså inget vin igår för mina 18åringar.
Men det gör inte så mycket 🙂
På nedan bild ovan nämnda Lotta och mina döttrar, tror året var 2001!

Det var det!
Back to work now knäppisar!

… och här kommer den något överraskande slutsatsen.
Jag har ju ett nyårslöfte och det är att jag inte äter godis, glass, chips, choklad o sånt. Det gäller fram till sommaren, tills vi åker till Grekland, men jag hade en dag då jag fick äta allt sånt och det var alltså igår, på mina döttrars 18årsdag.
Så jag inledde dagen med en semla. Den ser ganska svettig ut, men det var den inte.
Jag hade längtat efter den här semlan som en tok! …

… men det var inte så gott som jag hade förväntat mig. Hmm.. konstigt.
Jaja, det är väl för att jag inte ätit godsaker på evigheter, tänkte jag.
Under dagen hade jag en påse med lösgodis. Absolut inte mycket, men inte det heller var speciellt gott.
Vad fan?
Avslutningsvis smällde jag till med cheesecake från Pronto, och den cheesecaken är verkligen to die for, men döm om min förvåning när inte den heller blew me away!

Godast var utan tvekan jordgubbarna och de andra bären på cheesecaken.
Inte ens ostbågarna, chokladkakorna, fudgen eller mandelbiscottina var särskilt goda. Inte heller åt jag av mammas kourabié (dom vita) och just den kakan älskar jag!

What the hell?! Jag som älskar allt sånt, tyckte inte ens det var något särskilt.
Har jag kanske ”avprogrammerats”? Ingen aning, förmodligen. Men summa-summarum kan väl konstateras att jag inte längre tycker om godsaker. Och då kan man lika gärna vara utan!

Här kommer lite bilder från kalaset med familjen!
Micaela & Elena fick flera tårtor, bl a av sin pappa..


..och min mamma






..och finast av allt, min Elenas text till sin syster… <3


…och så denna bilden till. Naaaaww… mina änglar!
Det allra bästa jag har.. <3

Idag fyller mina döttrar Elena & Micaela 18 år.
Jag har myndiga barn nu. Som dessutom får rösta i år!
Mina små flickor har alltså blivit vuxna i lagens mening. Men aldrig i min, en mammas, mening. För mig kommer dom alltid vara barn, oavsett hur gamla dom är.
Precis som jag och mina syskon är för våra föräldrar.

Glömmer aldrig förra året, när tjejerna fyllde 17, Micaela skrev till sin syster Elena:
”My everything. 
There is no me without u.
We’ve been on this journey called life together for 17 years, holding each others hands. And that’s how it’s going to be. Until the very end.
I love you more than life, sister ♥”

..och så hade hon denna bilden till.
Jag grät när jag läste texten. Av stolthet. Glädje.

Lite bilder genom åren 











My pride and joy! <3
Gud som jag älskar mina barn. Det allra bästa jag har.
Varje dag gör mina döttrar mig så stolt. Så stolt.

Är inte livet underbart!? 🙂

Detvillsäga, intressanta möten, spännande telefonsamtal och ett perfekt avslut på dagen, nämligen med ett Rapidus efterjobbet, och gästerna var inga mindre än Niclas Carlnén, Viktoria Bergman & Karin Book!

Platsen för vårt event var hos vår nyaste värd Sigma, och tillika min tidigare arbetsgivare! 2008 var jag regionchef för Sigmas SAP-verksamhet.
Jag lunchade med Linda & Tina, som fortfarande jobbar kvar här och det var så trevligt!

..och så fick jag sitta på Johan från Qronos plats, utsikten var nästan densamma 2008 – bara Region Skåne-huset fattades (och det kanske inte är så ”bara”!)


Härligt att sitta hos Sigma, jag älskar variation!
Sådär, då var det färdigrapporterat för idag.
Bis morgen då 🙂

Jag har som målsättning att springa 5 km på under 30 minuter utomhus.
Och helst vill jag springa 1 mil på under 1 timme. Men det återstår att se hur görbart det är.
Inomhus på löpbandet är mitt rekord på 5 km 27,35 minuter.
Konstigt att det är så stor skillnad. Det är ju flera minuter.
Iallafall… allt är möjligt. Det är bara frågan om vilja och tålamod 🙂
Nu ska jag duscha, ciao!

Jag älskar att vakna upp till en ny dag! Är dagen dessutom solig och inte innehåller några planer, så är den perfekt!
Precis som igår så har jag inga planer för idag heller.
Jag tänker iallafall åka hem till mina föräldrar och äta, bestämde jag precis, och sen får vi se.

Det blev en löprunda på 30 minuter igår ikväll. Kändes bra.
Får se om det blir en löprunda idag med. Jag har ont i mina bråck sedan några veckor tillbaka (Som egentligen inte längre är bråck, och som jag opererades för för 4 år sedan).
Förhoppningsvis går smärtan snart helt över. Det gör iallafall mindre ont för varje dag som går.
Det gäller att tänka positivt 🙂
Tata så länge folks!

Jag har blivit en mästare på att tagga ner och lyssna på kroppen! Numera, ska tilläggas. Tidigare var jag bara ”bra” på att lyssna på kroppen, men numera är jag alltså en mästare.
Jag vet när jag ska säga nej och jag vet var jag ska dra gränsen. Och det visste jag tidigare oxå – men nu gör jag det.
Fast det kan vara svårt ibland, för jag gör ju bara roliga saker! Men få saker är lika roliga – och sköna! – som min soffa när jag bara längtar efter att få komma hem, ta på mig undercover-kläder (typ onepiece) och bara vara.
Denna helgen är en sådan helg som jag bara ska vara och ta det riktigt lugnt. Inget inplanerat, vi tar dagen som den kommer. Vi kanske fikar på stan. Eller bara hänger hemma. Det enda som jag vill planera in är en löprunda på lördagen och en på söndagen. Alternativt långpromenad. Eller varför inte både och?

Men innan jag fattar några livsavgörande beslut blir det först frukost & tidningen MåBra! (som alltid påminner mig om min vän Pia-Karin och företaget hon arbetar på, InUse. Jag var med i en av deras undersökningar och som tack fick jag ett års prenumeration på MåBra! Tack :-)).
Den gröna smoothien är ett tips från en annan vän, Tamara. Jag smakade den första gången hos henne och sedan en tid tillbaka dricker jag en sådan varje dag.
Om någon undrar så innehåller smoothien spenat, böngroddar (eller alfagroddar), banan och tranbärsjuice. Och när jag kommer ihåg det slänger jag in linfrö och kanske någon annan frukt med.
Och så intalar jag mig att den är supergod, fastän den kanske inte är det egentligen… men det gör inget, den är ju så nyttig!
Nu frukost – tata så länge 🙂

Såg ett litet inslag på TV4 om en lärare som blev friad efter att ha dragit ut en störig elev ur klassrummet.
Mamman var ”oroad och bekymrad över att man verkligen kunde få dra ut en unge ur ett klassrum, och komma undan med det!!!”
Va? Ursäkta? Menar mamman allvar???
Mamman (som jag dessutom tycker verkar vara bekant…), borde inte bekymra sig över det.
I all välmening.
Det känns lite som om hon har fel fokus. Hennes barn störde klassen. Han lyssnade inte på läraren. Mamman borde förmodligen bekymra sig över sonens uppförande, och framförallt, vilka signaler hon själv sänder ut som håller honom om ryggen när han uppenbarligen inte uppför sig.
Mamman förmedlar att det är helt okej att störa sig, att inte lyssna på läraren, eller göra som man blir tillsagd.
Ett hett tips är att berätta för sonen att han inte bara har en massa rättigheter. Han har även några skyldigheter. Tex att han ska respektera sina klasskamrater och inte störa undervisningen för dom som faktiskt vill lära sig något.
Och helt ärligt, jag vill verkligen inte höra ”det är pojkstreck” – pojkstreck ska stoppas i tid.
Förhoppningsvis har vi heller inga diagnoser inblandade i caset.

For the record, jag är själv en mycket överbeskyddande mamma men jag måste ju oxå kunna skilja på när mitt barn har rätt och när det har fel. Och jag är ledsen mamma Ann-Sofie, men här har faktiskt ditt barn, din 12åriga son, fel.
På facebook rasar kommentarerna och inte en enda tycker att det var fel att läraren friades.

… och Skolinspektionen ska överklaga, för ”Om denna domen står sig kan vi få ett klassrum där elever kanske inte känner sig respekterade, blablabla…” Gäsp.. jag blir så trött.
Lär barnen hur man ska uppföra sig istället och då behöver inga problem uppstå (jag vet, lättare sagt än gjort).
Och jag tycker det här är ett fantastiskt tillfälle att lära eleverna att om man inte uppför sig, så kan det få konsekvenser.
”Visst” våld är alltså ok.
Lärarna gör ett fantastiskt jobb med våra ungar. Nej, inte alla lärare, det vet jag. Det finns rötägg överallt. Men många lärare som jag känner är oerhört engagerade och dom får inte mycket bekräftelse eller upprättelse för allt jobb dom faktiskt gör.
Det var min åsikt – i all välmening!

Här hittar du klippet: http://www.tv4.se/nyheterna/klipp/visst-våld-ok-mot-störig-elev-2581798