Daniella Ibis AB

Vet ni vad som hände mig idag?
Shit alltså!
Jag hade ett möte på Espresso House på Limhamn. Parkerade min bil på Malmborgs parkering och stressade iväg till mötet.
Kom tillbaka en timme senare och upptäcker att min bil inte står parkerad där jag hade ställt den.
Jag bara, what?
I ögonvrån ser jag en svart bil som är helt galet parkerad, och jag hinner tänka ”vad är det för en idiot som parkerat på detta sättet?”, när jag ser att det är MIN bil som står galet parkerat!
Well, det var ingen ”parkering”, jag hade glömt att dra upp handbromsen så min bil hade rullat iväg!!! Den hade rullat in i en annan bil, och som ett jäkla under så blev ingen bil skadad. Kan ni fatta!!
Det var så sjukt nära!
Jag var så chockad att jag inte tog någon bild. Jag tänkte att jag borde fotografera det, men jag hade bråttom till mitt nästa möte.
Men shiiiit vilken tur jag hade – VERKLIGEN!
Detta är för övrigt inte första gången min bil rullar iväg – det är andra gången på exakt samma plats, alltså Malmborgs parkering. Men första gången rullade min bil inte så långt och den rullade heller inte in i någon anan bil…pust!

Min älskade lilla Betty, ska inte glömma dra upp handbromsen fler gånger! 🙂

En av mina absoluta favolåtar: Back to life!

Det var nog den här videon som inspirerade mig till min egna rastaflätorperiod (jag hade flätor i ett par omgångar).
På nedan bild är jag 22 eller 23 år gammal. Men herregud, vad hade jag på mig?!
80- och 90-talet var ingen bra modeperiod. Det var inte många rätt där inte, såhär i efterhand..

Mina döttrar följde i mina fotspår och skaffade sig rastaflätor dom med 🙂
Nedan bild är från i somras, när vi var i Párga.

Äpplet faller inte så långt trädet eller hur?
Fast om man ska prata träd & äpplen och ha mina föräldrar & mig in mind, så föll nog det äpplet, läs; jag!, jäkligt långt från mitt föräldrarträd!
Förutom när det gäller min pappas entreprenörskänsla, den har jag ärvt från honom!
Och alla andra positiva sidor från dom båda, hahaha.

Lyssnat ihjäl mig på UB40, Culture Club, Limahl, Milli Vanilli, Michael Bolton, Toni Braxton, Kool & The Gang mfl, mfl, mfl.
Shit så blödig jag är nu… alltså, hur kan man börja gråta till gamla låtar?
Fast jag grät nog mest till denna..så sorglig film..

Nä, gotta go nu.
Over and out!

Om man kommer från Grekland, vill säga.
Jag har en iallafall. Eller rättare sagt, jag har ganska många såna thies!
Och jag älskar dom alla. Sjukt mycket!

..och thia betyder då moster/faster för er som inte vet det.
Thies = pluralis. Fast det fattade ni, mina kära läsare.
Tata så länge då!

… solbrillorna åker på 🙂 (ungefär som med julen; det är jul först när jag är med julgran).
Nu är det alltså vår.
Hej våren, ååååh vad jag har längtat efter dig!

Idag var det Näringslivsdagen och självklart var jag på plats!

Petter Stordalen var bl a en av talarna och han har ju definitivt förmågan att trollbinda en publik!


Jag är iallafall helt såld på honom. Tycker han är fenomenal!
Detta är andra gången jag lyssnar på Petter (första gången var i september förra året på ett event som Jan Wifstrand modererade, kolla här), och han var lika bra nu som då. Grym!

På plats på scenen var även min goda vän Robban Persson Kraft från Kraft Group som driver Len Hud.

På Len Hud har jag varit och behandlat mig, det var 2 år sedan – read all about it here! – och det är väl hög tid för mig att hitta något annat att laserbehandla 🙂

Nu ser vi fram emot kvällen, tata så länge vänner!

Jag talar om löpning.
Det är så mycket lättare att springa inomhus än utomhus.
Inomhus kan man ju dessutom reglera hastigheten, det kan man knappast utomhus.
När jag började springa för ca 1,5 år sedan så sprang jag utomhus. Men ända sedan jag började på gym hösten 2012, så har jag i princip bara sprungit inomhus.
Jag har ju som mål att springa VårRuset (5 km den 5e maj) och MalmöMilen (den 14e juni) och jag vill klara VårRuset på under 30 minuter och MalmöMilen på inte mer än 60-64 minuter. Helst under 1 timme..
Det verkar inte så troligt just nu, så jag måste ut och springa och förbättra min tid!
Har några månader på mig, det är bara att sätta igång 🙂

Imorgon mellan Näringslivsdagen och Näringslivsgalan på kvällen tänker jag eventuellt trycka in en 30minutare utomhus och jämföra tiden med igår (4,38 km på 30 minuter, vilket är alldeles för dåligt).

Nu benen på gymet!

Jag hade en väldigt obehaglig dröm.
Hittade en gammal träningsväska som jag inte hade använt på ett tag och när jag öppnade den så kryllade den av tusentals svarta små kryp – som växte till mist 100 ggr sin ursprungsstorlek mitt framför ögonen på mig.
Jag sprang efter dammsugaren, men krypen hade blivit så stora och starka att de kunde hålla emot.
Jag grabbade tag i väskan och slängde ut den i trädgården och alla krypen som inte längre var några småkryp längre, spred sig över hela trädgården. Man såg bara ett svart hav.
Någonstans där vaknade jag. Svettig och orolig. Men oxå lättad över att det bara var en dröm.
Fast jag visste ju att det inte var en bra dröm, direkt.
Det fanns inget positivt inslag överhuvudtaget. Svarta små kryp all over the place. Som dessutom växte och blev skitstora.
Kryp är något av det absolut värsta jag vet, både i verkligheten och i drömmar.
Kollade vad det stod i min grekiska drömtydarbok:

Ungefär såhär: ”Flugor, kackerlackor, gräshoppor, larver mm betyder sorg, misery och ledsamheter”.
Well, jag har varit ledsen i några dagar. Men mina egna problem försvann direkt när jag fick veta om en stor sorg som mycket nära vänner till mig drabbats av, som jag skrev igår.
Mina egna problem var egentligen inte särskilt allvarliga, och att kalla det ”problem” är nog att överdriva en aning. Jag bara oroade mig över någon som inte förtjänar min oro. Som inte förtjänar att jag bryr mig.
Och jag bryr mig inte längre, om man inte är beredd att hjälpa sig själv är jag inte heller så dum att jag bryr mig och oroar mig.
Det finns andra allvarliga saker att lägga min tid på, bl a mina goda vänner som går igenom ett helvete just nu – som dom inte har valt! – varför lägga tid på någon som väljer att vara olycklig då?
Nä, jag fokuserar på viktigare grejer!

Nu ut på årets första utomhuslöprunda med min ena dotter Elena!

Idag fick jag veta en mycket tråkig sak som drabbat ett par av mina närmaste vänner.
Mina egna s k problem är inte ens jämförbara med vad mina vänner går igenom just nu.
Av respekt vill jag inte säga mer, men meningen med detta inlägget är att vi måste ta vara på människorna som älskar oss och bryr sig om oss – alltid, inte bara ibland eller när det passar dom.
Att vi måste lära oss uppskatta det vi har. Att inte ta folk för givet.
Vi måste förstå att livet är för kort för att slösas bort med onödiga bråk.
Den här bilden tycker jag sammanfattar ganska bra hur man borde leva.

Älskade vänner, mina tankar är hos er.
Jag finns alltid här och är bara ett samtal bort <3

Idag var jag statist i en film, jag spelade journalist. Filmen kommer ut till hösten.

Det var väl kul att statista. Jag fick frågan om jag kunde vara med och filma typ 7-8 dagar, men jag kunde inte komma loss alla dagarna.
Därför fick jag ingen talroll, som det faktiskt var sagt från början. Lika bra kanske – vet i fan om jag hade klarat det.
Att skådespela är inte riktigt lika enkelt som det kanske verkar. Tvärtom! Imponerande att skådisar kommer ihåg allt dom ska säga!

Jag har varit statist tidigare, i ett par Wallanderfilmer, kolla här, och det var väl kul.
Man blir inte rik på det iallafall. Och nu, liksom då, så skänkte jag pengarna. Då till Individuell Människohjälp, nu till Läkare utan gränser.

..och jag kommer nog fortsätta göra sådana här uppdrag, jag knöt ett par nya kontakter idag som kan vara bra framöver.
It´s a small world!

Han har så rätt så, den gode herr Sokrates.
Vill du skapa en förändring? Gör det då och fokusera på det!
Vill du inte förändra något? Fine, gör inte det då – men klaga inte heller.

Jag tycker faktiskt synd om människor som inte är kapabla att ändra på sin situation. Och då menar jag inte på ett nedvärderande sätt. Jag menar det på ett sätt där jag faktiskt lider med dessa människorna. För att dom är svaga. För att dom inte kan fatta ett beslut – och stå fast vid det.
Jag undrar varför man inte agerar? Om man alltså nu befinner sig i ett läge man inte gillar.
Är det för att, som jag skriver ovan, är en svag människa?
Är det för att man tror att man inte förtjänar bättre?
Eller är man så långt ner i skiten att man helt enkelt nöjer sig med läget?
Jag vet inte.
Vet bara att jag tycker det är så tragiskt.
Oavsett anledning.