Monthly Archives: januari 2014

Handboll, VIP, Prins Daniel

Ovan keywords sammanfattar pretty much min dag idag!
Jag var inbjuden (av Stefan Lövgren, VD för Svenska Handbollslandslaget) till ett event som arrangerades idag i samband med matchen Sverige vs Kroatien.
Modererade gjorde Jan Wifstrand & Therese Albrechtson, Jans namn skyms av fotografens skugga på bilden nedan, men det fanns ingen människa i sällskapet som inte visste vem Jan är (och jag är övertygad om att det är Jan Ws förtjänt att jag alls blev inbjuden).
IMG_6236
Stjärnor på och utanför planen, stod det i inbjudan, och det stämde ju!
Nedan Hans Vestberg, ordförande Svenska Handbollsförbundet samt Ericssons chef, Anders Nissen, VD Pandox och Stefan Lindeberg, ordförande SOK (Sveriges Olympiska Kommitté).
IMG_6258
Ytterligare kändisar var far & son Carlén, Oscar & Pelle
IMG_6220
..samt Christer Björkman – som fick oss alla att sjunga, eller rättare sagt, Jan W fick oss att sjunga 🙂
IMG_6223
Sen var det match! Självaste Prins Daniel var på plats!
Vi skakade hand och innan han såg mig la jag min hand på hans arm för att få hans uppmärksamhet, livvakten (bakom oss), tittade på mig och sen på min hand, och signalerade, typ; ”flytta på handen”. Oops, tänkte jag, och tog såklart  bort handen direkt.
IMG_6245
IMG_6248 IMG_6250
Prinsen var mycket trevlig och sympatisk,presenterade sig med namn och frågade hur jag mådde och jag svarade bra, hur mår du själv?
En alldeles fantastisk kväll – som hade varit fulländad om vi bara hade vunnit mot Kroatien..
IMG_6251
IMG_6254
Det är svårt att säga huruvida det var rättvist eller inte.. båda lagen tycker jag var lika bra. Möjligtvis att Kroatien hade bättre försvar. Men att Sveriges målvakt var bättre. Sjöstrand blev för övrigt vald till bästa spelare.
Men Kroatien var oxå bra mycket bättre på att filma till sig bollen. Vid ett tillfälle sa tillochmed domarna till dom att lägga av.
Nåväl, Hrvatska gick segrande ur gruppen, det är bara att gratulera.
IMG_6260
..och jag, jag håller tummarna att Sverige inte får alltför svårt motstånd i nästa runda.
Ps, jag älskar verkligen mitt liv och allt spännande jag får vara med om.
Jag är så oerhört lyckligt lottad och jag är så sjukt tacksam.
Sjuuukt tacksam!!

3 dagar senare…

… kommer här ett nytt inlägg.
Jag har haft en del att göra plus att jag känt att jag inte haft något specifikt att berätta efter mitt senaste inlägg..(shit, vilket möte jag haft..).
Jobbat och tagit det ganska lugnt på kvällarna. Har bara haft ett kvällsmöte so far denna veckan.
IMG_6135
Nu är det handboll kära vänner, Sverige vs Vitryssland!
Tata så länge 🙂

Öga mot öga med första kärleken..

Min första kärlek i livet, I, var i Malmö idag! Han är baskettränare och hans lag mötte Malbas.
Jag och mina tjejer var där och skulle kolla på matchen. Jag såg Ilias direkt. Han var sig lik förutom att han var gråhårig (och jag har verkligen inget emot gråhåriga män… :-)).
Han gick mot mig men jag vet inte om han såg mig. Jag vinkade. Och när han såg att det var jag så utropade han ”Dani!!!” och såg uppriktigt glad ut.
”Dani”… Ilias kallade mig alltid för Dani.
Benen vek sig nästan när vi gick mot varandra. På mig alltså, haha. Vi kramade om varandra och pratade lite. Han frågade hur det kom sig att jag var där. Jag berättade att mina tjejer är fd basketspelare och att vi kollade på matcher ibland. ”Har dom slutat spela? Inte okej! Basket är en livsstil”, sa han.
Och sen lade han till med ett leende: ”Dom spelade alltså inte handboll som sin mamma?”.
Han mindes att jag spelat…
Nope, ingen handboll för mina tjejer. Vi pratade lite om våra barn, jag berättade att mina döttrar snart skulle fylla 18, han berättade hur gamla hans söner är (men jag minns inte vad han sa..) och att hans söner oxå var basketspelare.
Vi konstaterade att det var kul att ses och sen gick han tillbaka till killarnas uppvärmning och jag satte mig på läktaren igen.
Shit vilka minnen alltså. Vilka minnen!
Vårt förhållande var väldigt intensivt. Stundtals destruktivt. Men det var ändå for real. Vi älskade verkligen varandra. På riktigt.
Ändå gjorde han slut efter ca 1,5 år. Jag var knappt 21 år och tyckte att  mitt liv var slut (ja, det kan verka knäppt idag, men då var det blodigt allvar).

Jaja, skit i det det! Inte snöa in på det nu.
Saker och ting händer av en anledning och alla hinder som kommer upp på vägen, är av godo, som vi säger i Grekland.
Alltså var det inte meant to be.

..men det var verkligen kul att se honom och växla några ord och jag är glad över att han verkar må bra!

Mingel, träning & hjärnkoll

Idag körde jag ett tidigt pass med Maria – 4e träningspasset för mig denna veckan! Och jag ska träna även imorgon och söndag.
IMG_6048 IMG_6049
Det blir 6 pass på 7 dagar. Jag leker lite elitidrottare. Låt mig hållas, ok?
Efter träningen var det dags för Marias årliga hjärnkoll. Undersökningen görs med magnetkamera. Inte röntgen, var sköterskan noga med att påpeka.
IMG_6068
Ja, jag hade iallafall fått klaustrofobi…

Efter jobbet hämtade jag mina stoltheter Elena & Micaela och vi gick en stund på stan.
Därefter skulle Elena sova hos kompis och jag & Micaela skulle gå på bio – egentligen. Istället valde vi att stanna hemma och ta det lugnt. Ingen bio alltså.
Gör inget, trivs bra på min soffa oxå.
På tal om min soffa – förhoppningsvis byts den ut snart. Jag letar efter en ny. Och det ska helst vara en likadan som min bästis Beatas soffa.
Återstår att se om jag hittar!

…avslutningsvis, en liten bild från ett mingel, Aspektas – årets första! – jag var på igår.
Här med Viktoria Bergman från Eon och Lotta Axelsson från Celemi.
IMG_6075
Tata så länge vänner!

Längtar efter sommaren…

IMG_1640
..och längtar efter Grekland..
Soon!

Oh, how I love you..

… älskade semla!
IMG_5973
Tyvärr kan jag inte äta dig förrän den 26e mars… nyårslöfte, you know..
Älskar oxå thai food, och där fins inga restriktioner, tack o lov!
IMG_5909
Restriktioner finns nog hos lilla Aliki iallafall, men än så länge kan jag lura till mig några kramar & pussar 🙂
IMG_5991
Då räknar vi dagarna till den 26e mars då..
Tata så länge!

Tragiska separationer

separation_280x
En separation är sällan rolig. Jag tänker såklart framförallt på eventuella barn som drabbas.
Oavsett ålder, så är jag övertygad om att det är jobbigt för barnen.
Visst finns det par som är rörande överens om att dom inte ska vara tillsammans, men jag tror inte det tillhör vanligheterna. Inte heller tror jag det tillhör vanligheterna att man delar på sig lugnt och fridfullt.
Jag tänker på gemensamma saker som ska delas upp.
Vissa personer blir helt primitiva, agerar som grottmänniskor och försöker blåsa sitt ex.
Gud så lågt.
Lågt och patetiskt.
Framförallt korkat om det finns bevis i form av skriftliga avtal som parterna kanske har skrivit av olika anledningar.
Jag tänker på äktenskapsförord och liknande.
Och är det en man som gör det, gud så omanligt. Är det en kvinna, gud så okvinnligt.

Oavsett anledningen till varför man separerar, så bör man agera hederligt och korrekt.
Dvs om man vill kunna gå omkring på stan rakryggat och med huvudet högt, men framförallt kunna se sina barn i ögonen.
Jag vet några stycken som inte borde kunna se sina barn i ögonen. Men eftersom dessa personerna helt saknar skam i kroppen, gör dom det ändå.
Barnen däremot, de som är gamla nog att förstå vad som hänt… tids nog blir bedragaren varse om att barnen förstått, och då lär han nog få uppleva deras vrede. Eller kanske ännu värre, deras tystnad.

Så alla ni där ute som försöker blåsa era ex, tänk efter ett varv till.
Är det värt det?
Tappad respekt är något som man väldigt svårt kan få tillbaka.
Tänk åtminstone på era barn. För omväxlings skull.

Back to reality

Julhelgerna är slut och nu är det dags att börja jobba på riktigt igen.
Som jag längtat!
Visst var jag riktigt trött när det närmade sig jul, men efter några dagars ordentlig och välbehövlig vila blev jag nästan rastlös.
Fick mer eller mindre tvinga mig att ta det lugnt, speciellt oxå som jag blev lite sjuk nyårsveckan.
Dessutom arbetar inte flertalet av mina kunder under helgerna iallafall, så jag hade inte så många samtal att göra…
Och nu känner jag mig sjukt taggad och vill bara ut och jobba!

…fast jag har inte plockat ut julen än…
IMG_5981
..vill ha kvar den liiite till… Det är ju så mysigt med alla ljus.
Jag kommer förmodligen att göra som jag gjort de andra åren, nämligen ta ner en-två julsaker i taget varje gång jag har ett ärende ner till källaren. Då försvinner inte alla julsaker på en gång.

Nu mysa med mina tjejer, trevlig kväll vänner!

Brukar ni hetsäta?

tjockis_46870574_169665524
Jag har en kompis som hävdar att tjocka människor saknar botten i magen. Hon menar på att man – hon – inte känner mättnad.
Hon vet aldrig när hon ska sluta äta, så hon slutar när alla andra runt omkring lägger ner sina bestick.
Hon kanske inte jämför sig med ”kylskåpsbarnen”, dvs, dom med Prader Willis-syndrom som är konstant hungriga och där man hänger lås på kylskåp och skafferi, men nästan.
Och jag gör mig verkligen inte lustig över personer som lider av PWS, det måste vara fruktansvärt, kan inte ens föreställa mig hur svårt dom måste ha det. Jag lider så med dom – även om jag såklart förstår att man älskar sin familjemedlem oavsett, och att PWS-personer givetvis besitter fantastiska egenskaper oxå.

Tillbaka till min väninna och hennes påstående; jag håller delvis med henne, där här med att sakna botten. Det har hänt att jag gått från en middag till en annan. Kanske inte varje dag, vecka eller månad. Men i perioder kan jag det.
Och ja, jag vet att jag inte är tjock. Det är inte min väninna heller.
Det är skillnad på att ha ett par kilos övervikt och att vara tjock på riktigt.

Nä, det finns bara en sak att göra om man vill gå ner i vikt: träning och rätt kost. That´s it.
Och det vet jag att alla vet. Det är ingen nyhet. Inte heller är det svårare än så.
Framförallt är det kosten som är viktigast.
Sitt inte och klaga över hur fet du är, utan gör något åt det! Eller fortsätt som innan och bli ännu fetare.
Så länge man förbränner det man stoppat i sig, blir man inte tjock (såvida man inte lider av någon sjukdom).
Man behöver bara bestämma sig.
Och vad gäller träning, för egen del så tränar jag inte bara för att gå ner/hålla vikten; jag tränar främst för att jag vill vara frisk.
Jag vill att min kropp ska kunna bära mig många år till!

Så, tänk på vad ni stoppar i er och ut och rör på fläsket!

Ofrivilligt träningsuppehåll

IMG_5863
Jag har inte kunnat träna på nästan en vecka eftersom jag varit lite sjuk.
Inte sjuk på riktigt med feber och så, utan bara lite huvudvärk, halsont och allmänt förkyld. Dock tillräckligt för att jag skulle känna mig seg och för trött för att orka springa eller träna.
Idag var jag tillbaka på gymet. Kändes väldigt skönt att springa mina 45 minuter. Inte lika fort som jag brukar (runt 9,8-10,0) utan bara i hastigheten 9,3 idag.
Måste ju ta det lugnt och mjukstarta istället för att kickstarta och inte orka.
Imorgon blir det nya tag! Då ska jag springa i hastigheten minst 9.5-9,6 – längtar!

Nu: shower!

Arkiv