Öga mot öga med första kärleken..

Min första kärlek i livet, I, var i Malmö idag! Han är baskettränare och hans lag mötte Malbas.
Jag och mina tjejer var där och skulle kolla på matchen. Jag såg Ilias direkt. Han var sig lik förutom att han var gråhårig (och jag har verkligen inget emot gråhåriga män… :-)).
Han gick mot mig men jag vet inte om han såg mig. Jag vinkade. Och när han såg att det var jag så utropade han ”Dani!!!” och såg uppriktigt glad ut.
”Dani”… Ilias kallade mig alltid för Dani.
Benen vek sig nästan när vi gick mot varandra. På mig alltså, haha. Vi kramade om varandra och pratade lite. Han frågade hur det kom sig att jag var där. Jag berättade att mina tjejer är fd basketspelare och att vi kollade på matcher ibland. ”Har dom slutat spela? Inte okej! Basket är en livsstil”, sa han.
Och sen lade han till med ett leende: ”Dom spelade alltså inte handboll som sin mamma?”.
Han mindes att jag spelat…
Nope, ingen handboll för mina tjejer. Vi pratade lite om våra barn, jag berättade att mina döttrar snart skulle fylla 18, han berättade hur gamla hans söner är (men jag minns inte vad han sa..) och att hans söner oxå var basketspelare.
Vi konstaterade att det var kul att ses och sen gick han tillbaka till killarnas uppvärmning och jag satte mig på läktaren igen.
Shit vilka minnen alltså. Vilka minnen!
Vårt förhållande var väldigt intensivt. Stundtals destruktivt. Men det var ändå for real. Vi älskade verkligen varandra. På riktigt.
Ändå gjorde han slut efter ca 1,5 år. Jag var knappt 21 år och tyckte att  mitt liv var slut (ja, det kan verka knäppt idag, men då var det blodigt allvar).

Jaja, skit i det det! Inte snöa in på det nu.
Saker och ting händer av en anledning och alla hinder som kommer upp på vägen, är av godo, som vi säger i Grekland.
Alltså var det inte meant to be.

..men det var verkligen kul att se honom och växla några ord och jag är glad över att han verkar må bra!

Comments are closed.

Arkiv