Daniella Ibis AB

..och nu ska denna donnan stupa i säng.
Jag är tokförkyld och toktrött. Men oxå superglad – haft ett par riktigt härliga kvällar med goda vänner.
Är så lyckligt lottad!

..och så slår det mig; imorgon är det ju årets sista dag!
Mina nyårslöften?
Har inga än. Återkommer när jag sammanställt en lista.
Om jag sammanställer någon lista.
Men nu ska jag sova. Först ta ett par alvedon…
Natti!

Varje år, strax innan nyår har jag en ”dress-down”-kväll för mina tjejkompisar.  Det innebär att vi samlas hemma hos mig och äter ostar, dricker vin, samt skrattar & skvallrar jättemycket. Det är tradition nu!
Men i år kör jag dress-down i två omgångar för jag vill inte samla alla mina väninnor samtidigt, har gjort det vid något tillfälle och då hade jag typ 30 brudar hemma. Även om mina väninnor tyckte det var jättetrevligt, så vill jag inte göra om det igen eftersom jag inte hann prata med alla.
På måndag är det dags igen – längtar 🙂

Hur snacket gick?
Well, what happends at Bellas, stays at Bellas… 🙂

Nu sova!

Jag är i grund och botten en tävlingsmänniska och jag gillar verkligen inte att förlora.
Men idag fick jag se mig själv besegrad. Istället för att springa 45 minuter som jag hade planerat, promenerade jag i 30 minuter – och kände att jag inte orkade fortsätta. Alldeles för lite sömn, huvudvärk (lite lätt baksmälla) och halsont satte stopp för mig idag.
Hade det inte varit för att jag ska ha tjejkväll ikväll (och på måndag) så hade jag nog pressat  mig. Men jag vill inte riskera att bli sämre.
Så, nu ska jag iväg handla och sen ska jag sova några timmar och hoppas på att jag är fit for fight ikväll.
(och shit så trött jag ser ut på bilden! Well, that´s reality :-))

Jag älskar att få vakna upp till en ny dag utan att behöva stiga upp direkt. Att bara få ligga kvar och dra sig, läsa lite, pilla med mobilen eller kanske tillochmed somna om igen. Så härligt!
Inga måsten, inga tider att passa. Ingenting! I love it!

Denna hösten har varit ganska tung och intensiv för min del, mest jobbrelaterat men även lite privata saker, och jag behövde verkligen lite tid för återhämtning.
Det har bara gått några dagar, men jag känner mig redan hyfsat utvilad..och jag blir snart rastlös om jag inte får jobba igen!
Problemet är bara att alla andra har ju ledigt, och alla andra är kanske inte lika tillåtande som jag när det gäller att bli kontaktade under sin ledighet.
Fast ledighet & ledighet… jag skulle aldrig komma på tanken att säga till en kund eller uppdragsgivare att jag inte kan hjälpa dom eftersom jag är ledig.
Hände inte ens när jag var anställd, lär definitivt inte hända nu när jag är egen företagare sedan 4-5 år tillbaka.

Det är dessutom en konst att kunna vara ledig, så därför ser jag till att öva mig på det.
Tids nog kommer jag in i hetluften igen..
Under tiden tänder jag ljus och njuter av att bara vara hemma 🙂

YOU! ♥

Män & män förresten. En så kallad man som slår är i mina ögon verkligen ingen man. Han är bara en ryggradslös fegis.
En patetisk ryggradslös fegis som en vacker dag kommer få vad han förtjänar.
Vad är man för en när man slår kvinnor? Eller barn?
Ett stort jävla skämt är vad man är.
Som ska visa sin så kallade makt. Tror dom.
Dessa fega stackarna ger sig nog inte på andra män eller  någon i sin egen storlek, för att dom helt enkelt inte vågar, men en vacker dag kommer dom att ge sig på fel person, och då kommer det vara jävligt synd om dom… (eller inte).
Shit som jag hatar dessa männen. Dom förstör så många liv.
Och jag tänker så mycket på nu när det är jultider, hur mycket jag lider med framförallt barn som lever med våldsamma pappor.
Barn som inte har någonstans att ta vägen.
Lägg till alkohol till ryggradslös och patetisk slående pappa, och katastrofen är ett faktum.
Och nej, jag skiter högaktningsfullt i om pappan haft en taskig barndom – vi har alla ett val! Vi väljer hur vi ska leva, vara och bemöta vår omgivning.

Finns det en mamma i sammanhanget? Då borde hon se till att dra. Ta sitt barn och dra.
Och nej, jag vet inte hur det är att leva i en relation där man får stryk, fysiskt och/eller psykiskt, men om man har barn får man ta sig samman och lämna.
Jag vill inte provocera med detta uttalandet, inte heller vill jag verka naiv. Fast det kanske jag är? Jag vet inte.
Jag vet bara vi lever i Sverige och här är allt möjligt. Jag vet att vi alla har ett val.
Framförallt tror jag mig veta att som förälder gör man väl allt i sin makt för att skydda sitt barn!?
Den ryggradslösa, fega och patetiska pappan är såklart inte inkluderad där, men den ”sunda” föräldern, i detta fallet mamman, borde ju skydda sitt barn och helt enkelt dra därifrån – och aldrig komma tillbaka.

…som jag vet att många ändå gör. Alltså går tillbaka till den destruktiva relationen. Gång på gång.
Gud så uppslitande för dessa stackars barnen. Varför gör man så mot sina barn egentligen? Jag förstår verkligen inte det.
Men… det är ett annat inlägg.

Från djupet av mitt hjärta, måtte alla barnen få en fridfull jul med glada föräldrar som håller sig nyktra.
Snälla.

Och då menar jag verkligen aldrig!

När vi ändå är inne på George Michael-spåret; hur många gånger har man inte bölat till denna i sin ungdom?
Careless Whisper!


…och att man på allvar var dödligt kär i honom..lite ofattbart idag, såå snygg var han inte. Lika ofattbart som det var att han är gay. Tror inte tanken slogs av någon. Jag var för övrigt lika dödligt kär i den andra halvan av WHAM!, Andrew Ridgley – som jag såg på en klubb i Budapest 1987!

Jaja, suck. George Michael, en av mina stora idoler genom tiderna. Har sett honom 2 ggr, en gång i Göteborg och en gång i Köpenhamn för ca 7 år sedan.
Det var tider det…
Nä, nu måste jag dra till gymmet innan jag blir för emotional. Jultider innebär som ni vet att jag blir extra blödig och vemodig..

Som idag tex. Jag köpte en TV-bänk från IKEA och att sätta ihop den tog sin lilla tid.
Att transportera hem den oxå, men där hade jag hjälp av mina döttrar (men när det var dags att sätta ihop den så drog tjejerna :)).

Det här:

..blev till slut det här:


Äsch, jag bara skojar. Jag behöver inte en man för att sätta ihop en möbel.
Dessutom behövde jag terapin det medförde. Alltså att sätta ihop TV-bänken.
(men om jag hade haft en man här hade han fått sätta ihop den, hehehe).

Så här såg det ut tidigare:

Den gamla TV-bänken har gjort sitt. Jag ville inte längre ha den, även om jag gillar den.
Snart åker även soffan ut. Ska bara hitta rätt ny soffa först.
Köksbordet åker oxå. Samma där, ska bara hitta nytt som jag gillar.

Ni märker att jag vill förnya mig va?
Tata så länge!

Okej. Jag vet inte ens hur jag ska börja.
Såg lite av Paradise Hotel och kände samma förfäran som när jag såg Big Brother, missade du det blogginlägget? Isåfall hittar du det här.
Vad är det för idioter som ställer upp i sådana program? På riktigt alltså!
Har dom inga föräldrar???
Jag skulle skämmas ihjäl och aldrig kunna se mina föräldrar, eller vänner, i ögonen om jag hade varit med i ett sånt skitprogram, där jag hade sex med dom andra idioterna som oxå är med i programmet, eller allmänt framställdes som en korkad person.

Jag är uppriktigt förvånad över att man kan vara så dum i huvudet! Vad tror man att man åstadkommer? Fame and fortune – ja, kanske för en kvart. Och inte är det någon fame i positiv bemärkelse. Det är snarare fame i form, jasså, det var den idioten som var med i Paradise Hotel. Eller Big Brother. Eller vilket program man nu väljer att medverka i.
Och till dom som gör dessa program; jag undrar om dom letar länge för att hitta alla dumb-asses eller om the dumb-asses själva söker sig till programmet?
For real alltså.
Vilka plantor.
Tänker man inte längre än näsan räcker? Tänker man inte på att man ska söka jobb i framtiden?
Fast det är klart, om jobbet är som porrskådis är det säkert en merit att ha medverkat i dessa programmen.

Suck.
Avslutar även detta inlägget med citat från Aftonbladets läsare ang Big Brother:

”Det är ju ett skitprogram med fullkomliga nollor som deltagare. Om någon av mina bekanta skulle ställa upp (visserligen helt otänkbart) så skulle jag säga upp bekantskapen, skriver signaturen New Nick på Aftonbladet.se

..är något av det absolut värsta jag vet.
I synnerhet dom som gärna tar emot saker av andra, som snyltar på andra eller låter sig bjudas på godis, mat, mm men som aldrig skulle komma på tanken att bjuda tillbaka. Och skulle utan att blinka be om den där tian eller tjugan som du lånade, fem minuter efter att du bjudit personen på lunch.
Åh vad jag tycker illa om den sortens människor!
Jag tror att det är många som måste bli bättre på att sluta bjuda dom som inte uppskattar det. Som inte förtjänar det.
Å andra sidan försöker jag tänka att det inte gör något…att dessa människorna inte förstår bättre.

Eller dom som sluter upp när man redan sitter i ett sällskap och ska gå och handla – och frågar bara den ena personen om hon/han vill ha något! Va?
Så oförskämt!
Och nej, det är inte 10 personer som man ”tvingas” bjuda – det är kanske bara en, eller på sin höjd två, personer till.
Sen är det ju så att folk brukar ändå alltid erbjuda sig att betala. Det tillhör god sed. Men eftersom snålisarna bara utgår från sig själva, dvs, dom skulle inte erbjuda sig att betala, så förutsätter dom att ingen annan gör det heller.

Jag tror på generositet och öppenhet. Ta emot, ja! Men ge något tillbaka oxå! Var inte så rädd för att bjuda på något. Du dör förmodligen inte.
Gör framförallt inte som vissa jag hört, smiter ut på toaletten när notan kommer.
Herregud så patetiskt! Och omanligt – och okvinnligt!

Nej, usch. Fy för snålisarna!