Daniella Ibis AB

Många brides to be brukar ju oroa sig för klänningen, maten, håret, sminket, ja, you name it!
Men inte många funderar väl över huruvida den blivande makens älskarinna ska crasha tillställningen??

Detta hände iallafall en stackars brud. Hon stod där i godan ro när älskarinnan – gravid och i brudklänning! – stormade in och började gapa och skrika.
Jag undrar vad bruden gjorde? Det enda rätta vore väl att kasta ut fanskapet till make.
Och kan ni tänka er att jag oxå känner till minst en person som råkat ut för det här…. tragiskt med den här typen av människor som försätter sig i sådana situationer, eller hur?
De enda som blir lidande är eventuella barn.

Häromdagen fick jag ett besked som skakade om mitt ego lite. Eller rättare sagt, ganska rejält.
Beskedet var oväntat. Iallafall tyckte jag (och tack o lov även några andra väl valda personer som jag talat med!), att det var oerhört oväntat.
Kändes skönt för mitt ego stärktes lite av det iallafall, att dessa väl valda personerna på allvar ifrågasatte beskedet.
Men jag blev ju ändå ledsen, sårad och och allt annat man känner när man väljs bort. Om det sen är på felaktiga eller inte särskilt genomtänkta grunder kan ju kvitta.
Skitsamma. Om någon vecka kommer jag säkert att skratta åt det här och inte ens ägna det en tanke, men ni vet hur det är när man är mitt i skiten, som det så vackert heter.
Som tur är så kom det otrevliga beskedet strax efter att jag hade fått inbjudan från Svenska Ambassaden! Annars vet jag fan inte hur dåligt jag hade mått…

Men så kom upprättelsen! Jag fick ett par samtal som bekräftade mig och allt jag står för. Och en av dessa som ringde var tillochmed jätteglad över det tråkiga beskedet jag hade fått – för det öppnade andra dörrar!
Jag är ledsen att jag inte kan berätta mer. Vill! Men inget är klart och jag vet inte hur officiellt allting är.
Så jag väntar med att berätta 🙂
Under tiden…jag har som vanligt varit på en massa event, bl a på EVRYs invigning, afterwork med snygga brudar Linda & Vicky..

…och Advokatbyrån Vinges 30årsfest, så trevligt!

..och inte ser det lugnare ut nästa vecka heller – vilken tur att jag älskar det jag gör!

Ok vänner, igår fick jag en inbjudan från Svenska Ambassaden i Köpenhamn!

Åh vad glad och stolt jag blev över det!
Så glad!
Tyvärr fick jag inte vara glad jättelänge, för bara en liten stund efter att jag fick inbjudan från ambassaden fick jag ett annat besked, ett besked som inledningsvis gjorde mig ledsen och sårade mitt ego lite.
Okej då, faktiskt ganska mycket.
Men you know me, jag är inte den som deppar ihjäl mig. Det finns helt enkelt ingen tid att gråta över spilld mjölk, så nu blickar vi framåt!
”You are hot and they are not”, som min coach Tim Carroll alltid sa 😉

Why? Because it´s ”my week” with my beautiful daughters Elena & Micaela!
Inte för att jag inte träffar dom på en hel vecka, det gör jag! – men jag blir ändå så himla glad varje gång dom är hos mig.
På nedan bild har dom gjort the som dom dricker ur mina Daniella Ibis AB-muggar. Naawww 🙂

..och igår hade jag min kompis Helene här och vi hetsåt galet mycket ostar!
På nedan bilder syns bara det som jag dukade fram; Helene hade med sig ytterligare ett par ostar.. så vi åt. Och åt.
Och drack vin. Och uppdaterade varandra på läget. Läs skvallrade. Jäääättemycket.


Åh vad jag älskar ostar! Faktiskt älskar jag inte vin särskilt mycket, men väl ostar och skvaller, hehe.

Jag älskar även skor.. sa jag att jag köpt nya skor i helgen?
Nedan bruna. Snygga va!

..sen slår det mig… jag köper ju nästan bara likadana..
Ser ni oxå mönstret?

Och inte är jag bättre på stövlar; svarta och som oxå ser nästan likadana ut.
Jaja, jag får jobba på det.. men inte riktigt än, för nu ska jag sova, tata lovers!

Denna helgen har gått i festandets tecken. Det har mina senaste två månader oxå gjort mer eller mindre, nu när jag tänker efter.
Mina två koumbares, Micaelas & Elenas gudmödrar, fyller år med 10 dagars mellanrum, först ut var Alexia, Micaelas gudmor.
Hon hade en get-together i fredags och det var som vanligt så trevligt!

Ovan bild är bara en bråkdel av allt vi åt. Hemma hos Alexia finns det alltid överflöd av fantastiskt god mat.

..mat-överflöd gäller även för min andra koumbara, Efty, Elenas gudmor, som dessutom fyllde jämnt.
Vi åt och åt och det tog aldrig slut.

Min syster Dora & undertecknad!

En av mina andra koumbares, X-tina och tillika födelsedagsbarnets kusin, läser upp en dikt.

Det var mycket trevligt och det blev sent, men vadfan, man lever bara en gång, eller hur!
Kom hem vid 03 på natten och det händer inte så ofta.
Å andra sidan sov jag till kl 11.30 idag och det händer definitivt inte särskilt ofta!

Nu blir det gymet och sen förbereda för ostkvällen för mig och min kompis Helene som kommer hit vid 18.
Wiiiieeee!

Shit vad trött jag är efter flera intensiva veckor!
Lämnar hemmet tidigt och kommer hem sent.
Idag tex, lämnade jag hemmet vid 8 och begav mig till PWCs Kunskapsdagarna.
Där föreläste blandannat en kille som heter Mikael Gemberg – jag säger bara wow!!
Vilken energi, vilket driv, vilken entusiasm! Rolig var han oxå.
Och snygg! 🙂

Direkt efter det hade jag bokat en timme med mig själv på gymet. Jag hann endast med att springa 30 minuter (i hastigheten 10,0. Då förbränner man 356 kalorier och kommer 4,98 km långt), men det var bättre än ingenting.
Ikväll var det Rapidusbaren i Lund och vi skulle bl a intervjua Nina Jansdotter, FB-drottningen!


..och direkt efter den fullsatta Rapidusbaren begav jag mig i ilfart tillbaka till Malmö och Elite Plaza Hotell på Gustav Adolfs Torg – invigning på gång av Bishops Arms!
Nedan med Dennis Axnér från Delo!

..på tal om Dennis, honom träffar jag redan imorgon bitti igen, denna gången på Moccasin för ytterligare en av hans frukostträffar!
Jag har varit med i Dennis ”Moccasin-gäng” i flera år nu och det är lika trevligt varje gång vi ses! Inte heller tröttnar man på Moccasins frukost, den har i alla år alltid varit i världsklass!
Längtar!
Därför ska jag lägga mig nu, nattinatti folks!

Ps, att jag är trött gör inget – jag fullkomligt tokälskar det jag gör ju!

Visst är det så… wish everybody had one…

Min vackra Elena är sjuk tyvärr. Hon har ont i halsen, huvudet, har feber och är allmänt trött och då ville jag såklart ha hem henne till mig! Jag vill förvisso alltid ha mina barn hos mig, i synnerhet när dom är sjuka.
Tack o lov så ville Elena komma till mig. Min tappra tjej, hon var i skolan innan idag och skrev ett prov i svenska, och hon tänker göra samma sak imorgon; gå till skolan, göra ett matteprov och sen åka hem och sova igen.
Naturligtvis kör jag henne fram och tillbaka.

När jag hämtade Elena tog jag vägen om mormors och mormor ville oxå ha Elena hos sig. Såklart. Ahh, min älskade mamma. Hon dyrkar Elena & Micaela mer än livet. Min mamma fick inte ha Elena hos sig, för det ville jag. Men hon insisterade på att skicka med oss mat. Och det får hon så gärna göra.
Min mamma är grym i köket!

Häromdagen fick vi fyllda paprikor med oss hem.

Troligtvis får min mamma ta hand om Elena imorgon under förmiddagen, beroende på när vi får läkartid. Jag tror att Elena har halsfluss.
Stackarn har gått utan Alvedon & Ipren hela dagen. Suck. Jaja, nu är hon hos mig iallafall och här finns det läkemedel. Och massor med kärlek.
Framförallt lämnas hon inte ensam och utan läkemedel när hon är sjuk.
Tur att jag är egen företagare, för den där regeln, att man inte får vabba när barnen fyllt 12, den håller jag inte alls med om.
Klart man vill, och kanske tillochmed behöver, bli omhändertagen när man är sjuk – jag vill iallafall både ta hand om mina barn när dom är sjuka, och själv bli ompysslad när jag är sjuk. Fastän jag är 43 år.
Nu fixa te med honung och citron till min docka.

Ciao så länge!

På riktigt!
Läser med avsky om den internationella pedofil-ligan som sprängts.
386 (!!!!!!!) barn. De flesta barnen som förekom i filmerna var mycket unga pojkar, i vissa fall så unga som fem år.
Barn. Vi talar om sex med barn. Sjuka jävla svin som tänder på små barn. Fucking jävla odjur.
Livslång tortyr till alla avskum som ägnar sig åt barnpornografi, pedofoli och allt annat som involverar att oskyldiga barn utsätts för hemska saker.
Döden får absolut inte vara ett alternativ; det ska vara livslång och never-ending tortyr.
Jag blir så jävla upprörd. Så satans jäkla upprörd.
Mina tankar går såklart till barnen och deras familjer.

…och dom jävla svinen till vuxna… läkare (!!), lärare (!!), präster (!!), poliser, (!!), mfl. Fy fan. Vilka jävla svin.
Må dom ruttna i helvetet – efter att dom plågats och torterats dygnet runt för resten av deras miserabla och meningslösa liv.
Inte ens spott, spyor eller skiten under världens alla skor är dom värda.

Jävla odjur.

.. hörde jag någon säga.
Yepp, det är tyvärr sant… Man måste göra sina push-ups, och all annan träning, alldeles själv.


Fast så ”tyvärr” är det ändå inte, när jag tänker efter.
Jag älskar känslan efter träningen; nöjd och tillfreds.
Och jag älskar känslan under tiden som jag springer; känslan av frihet och styrka för varje kilometer jag lägger bakom mig.
Nej, den känslan vill jag inte hire till någon annan 🙂

Song of the day, på tal om känslor, får då bli What a feeling med Irene Cara!

Ps, torsdag idag, det innebär träning – tjohoooo 🙂