Daniella Ibis AB

Efter att den sedvanliga arbetsdagen var slut i fredags, så blev jag och 3 andra DVs (delegationsvärdar) intervjuade och fotograferade av Emilia Olofsson för tidningen iHyllie, kul! En av DVarna är min kompis Anna Töörn som är värdinna för Italien, oxå kul!
Tidningen kommer ut i 20.000 exemplar den 15e maj, håll utkik i brevlådan (om du bor i Hyllie…).

Efter intervjun åt jag middag med Ulrika på Grappa och sen var det dags för möte på Grekiska Föreningen.
Jag skulle prata lite kort med Kiriakos, ordföranden, inför att mina Eurovision-greker kommer (den 11e maj, FYI).

Den lilla korta stunden varade från ca 20 till ca 01 (!).
En sångare från Grekland var här och han skulle sjunga både på fredagen och lördagen. Flera av mina vänner var där, och även en kille som påstod sig vara mitt ex, hahaha 🙂

Så jag blev övertalad att stanna. Inte så att det inte var trevligt – det var det! – men egentligen var jag för trött..
Jag skulle ju till föreningen på lördagen oxå!
Lördagen började med ett intensivt träningspass.

Efter gymet var det dags för middag hos morsan med resten av familjen, alltid lika gott…

..och alltid lika kul att träffa alla!
Lilla Aliki som bara växer som ogräs, älskade unge!

..här med sin storebror Dimitris

..och här med sin morfar!

..och på lördagkvällen var det dags för Grekiska Föreningen igen.
Jag åkte dit med Irini & Stefan, och flera av våra andra vänner var oxå där.
Bl a min syster Dora & hennes man Tony, det blev en mycket trevlig kväll!
Tallrikar krossades, det dansades, sjöngs och dracks. Vissa drack liiite för mycket..

Här Stefan med sångaren från Grekland, Kostas Tziogas.

Vi blev inte så långvariga, runt 02.30 var vi nöjda och åkte hem.
Och det var tydligen då festen började fick jag höra efteråt, och den pågick till kl 06.30!
Jag är inte så säker på att jag hade orkat stanna så länge.. man är inte 20 längre, hahaha.

..och på tal om att inte vara 20: jag vaknade vid 14tiden, åt en tallrik fil, tog det lite lugnt och stack sedan till gymet.

… körde min löpträning och Dans, min sjukgymnasts, övningar.
3 gånger i veckan kör jag övningarna för mina knän. Känns lite bättre sedan vi började, men jag är inte helt återställd.
Går lite upp och ner.
Och nu ligger jag på soffan och bara tar det lugnt. Skönt.
Längtar till imorgon, för då kommer mina tjejer till mig igen.
Nästa vecka är dessutom sista veckan i ”frihet”  – sen kommer mina Eurovision-greker!
Längtar!

.. som det så fint heter.
Mycket, intensivt och framförallt kul! Skitkul, rent ut sagt!
Alla bara ringer och har så intressanta och trevliga saker att säga!
Visst, jag får ju om möjligt ännu mer att göra, men det är ju så roligt! Och ja, tusen tack för omtanken kära ni, men jag hinner med – annars tackar jag nej 🙂
Ingen dag är den andra lik; jag gör allt från intervjuer, kundbesök, träffar mina adepter, förhandlar (å Jan Wifstrands och Maria Lindberg vägnar bla), och sedvanligt Rapidusarbete, till att jag håller föreläsningar och suttit med i en paneldebatt på Malmö Högskola – allt detta är egentligen ganska vanligt. Det ”ovanliga” är allt annat spännande som mitt uppdrag som delegationsvärd för Grekland tillför mig just nu; att jag själv blir intervjuad av tidningar & radio och får mer publicitet än jag kunnat drömma om!
Och ej att förglömma; jag kör 4 träningspass i veckan. Det måste jag prioritera för att fungera.
Tvära kast och varierande arbetsuppgifter, medandraord. Alltså sånt som jag gillar, är van vid och älskar.
Oerhört stimulerande! Mer sånt till folket!

Idag tex var jag tex på SVT på ett frukostmöte om Programutveckling. Intressant och extra kul att jag träffade en kompis från förr, Micke!

Sen blev det lunch i Lund med Hans Möller som är IDEONs VD, trevligt.
Tillbaka till Malmö och Malmö Högskola, jag skulle sitta i en panel tillsammans med 3 andra rekryterare och svara på frågor, oxå oerhört kul.
Jag är ödmjukt stolt över att jag blev tillfrågad!

Kvällen avslutades med middag på Lemongrass tillsammans med mina fantastiska döttrar Elena & Micaela.
Nedan lakrits-creme brülé (eller hur det stavas) á la Lemongrass som är To_Die_For.
Skitgod! Synd bara att man får så lite..

Och efter middagen övningskörde tjejerna igen.

Sen var vi en stund hos mig och bara tog det lugnt och därefter blev dom hämtade av sin pappa.
Det är egentligen inte min vecka så jag är extra tacksam för vår kväll idag.
Jag är så lyckligt lottad.
…och jag gillar verkligen inte när jag börjar flumma så jag slutar här.
Men. Jag Älskar Mitt Liv.
Så Sjukt Mycket.

.. ”Pappan TillTre”, jag läste hans inlägg på FB och blev alldeles rörd.
Det handlar om hur hans ex-flickvän vill separera och hur hon med varje medel vill förhindra umgänget mellan barnen och pappan.
Jag vet att jag har skrivit om detta innan och jag vet att frågeställningen varit densamma: VAD ÄR DET FÖR FEL PÅ VISSA EGENTLIGEN??
Ärligt talat!
Vissa kvinnor är verkligen genomruttna, elaka och fullständigt intelligensbefriade idioter!
Varför, varför vill man förhindra umgänget mellan far och barn?
Om pappan är våldsam, elak och allt det där, ja, då förstår jag varför. Men om han inte är det?
Om han är en fungerande och normalt funtad pappa som bara vill vara med sina barn, varför kan han inte få det?
Och framförallt – och ännu viktigare! – varför beröva barnen deras pappa???
Varför måste vissa kvinnor sätta sina egna behov över sina barns?
Är dom så jävla dumma i huvudet???
Jag blir så upprörd.
Sen finns det även idioter till kvinnor som vill förhindra umgänge mellan syskon (!!).
Hur dum i huvudet är man??
Jag tar mig för pannan.
Så många kvinnor som aldrig borde ha fått äran att få barn. Som inte förtjänar det.
Stackars dessa underbara ungar som förtjänar att få älskas av även sin pappa, sina syskon och alla på pappans sida. Gud så synd jag tycker om dessa barnen.
Synd, för att dom haft oturen att få en bitterkärring till mamma.

Men! Detta inlägget är inte helt negativt; det finns nämligen en rättvisa. En universal rättvisa.
Jag tror på karma. Och karma kommer slå tillbaka riktigt hårt och bita dessa idioter till kvinnor i röven.
Och ej att förglömma; bäst att dessa hemska bitterkärringarna har svaren redo när deras barn börjar fråga.
För fråga, det kommer dom göra.

Idag åt jag Biff Lindström för första gången. Och jag lever fortfarande. Den var ju i princip rå, som ni ser.

Det var faktiskt väldigt gott (!), erkänner jag lite förvånat.
Drack godaste vattnet till, Malmberg!
Var? På Salt & Brygga, där har jag inte varit på evigheter.

Sen kaffe och jobb…


Efter alla trevliga möten idag tog jag en välbehövlig powerwalk med Jeanette och efter det blev det även ett ordentligt pass på gymet.
Därefter åkte jag hem, duschade och sen blev det ytterligare lite mer jobb.

Tjejerna är inte hos mig denna veckan och då jobbar jag mycket. Och tränar mycket.
Det innebär att jag oftast däckar på soffan på kvällarna. Och det är ganska skönt faktiskt.
Jag älskar känslan av att vara totalt utmattad efter ett tufft träningspass.

….nu ska jag bara förtränga att jag flera kilo godis i köket… ååh vad jobbigt det är!!
Tror jag måste sova nu direkt… så godnatt!

Att inte ha koll på sina försäkringar kan bli en mycket dyrköpt läxa.
Remember att jag körde jag på en trottoarkant när jag var på väg hem från Näringslivsgalan den 11e februari?
Så illa att bl a airbagen utlöstes, jag fick punktering på ett däck, behövde byta två däck och två fälgar.
Dessutom hade någon styrarm gått sönder och hela kalaset gick loss på 31.017 kronor.
Tur att inte jag skadades och tur att jag är försäkrad, tänkte jag.

Jag kunde inte ha mer fel när det gällde försäkringen.. jag upptäckte till min förfäran att jag inte hade helförsäkring på bilen.
Jag vädjade till Trygghansa, mitt numera föredetta försäkringsbolag, förklarade att jag inte kände till att jag bara hade halvförsäkring (ja, jag är väl medveten om att det är mitt ansvar att veta det).
Jag tillochmed erbjöd mig att 1) betala retroaktivt som om jag hade haft en helförsäkring, 2) givetvis uppgradera till helförsäkring och 3) flytta min hemförsäkring dit.
Men försäkringsbolaget sa nej.
Så, ovan kalasräkning på trettioentusensjutton kronor, fick jag alltså betala ur egen ficka.

Försäkringsbolaget har naturligtvis rätt i sak. Det är mitt ansvar att hålla koll på mina försäkringar.
Jag vet det.
Men. Om man hade varit lite bevandrad i kundvård, affärsmannaskap och kunskaper i när man bör göra undantag, så hade man hjälpt mig – för det görs undantag, det vet jag om.
Tänk vilken extremt nöjd kund jag hade varit om man hade gjort ett undantag för mig. Jag hade garanterat berättat för alla vilket fantastiskt försäkringsbolag jag har som verkligen är mån om och hjälper sina kunder.
Nu är inte fallet så.
Jag är en oerhört missnöjd kund som naturligtvis inte är kvar som kund i det försäkringsbolaget. Han som hanterade mitt ärende var noga med att när jag ringde för att säga upp min försäkring, att jag skulle berätta att jag lämnade pga missnöje.
Jag antar att dom för statistik – det borde dom göra – över hur många som lämnar pga av just missnöje.
Det skulle vara mycket intressant att få veta hur den statistiken ser ut – och framförallt om dom tar lärdom? Jag kan ju knappast vara den första som lämnar pga det.
Jag vill för ordningens skull nämna att ingen har varit otrevlig eller så. Jag hade ett bra samtal med en av deras säljare som försökte få mig att stanna kvar när jag ringde för att avsluta min försäkring (såklart, det är hans jobb), men nej, det finns inte en chans på kartan att jag stannar kvar. Än mindre flyttar dit någon annan försäkring.
Jag böjer mig baklänges för att mina kunder ska vara nöjda och glada, och jag ställer lika skyhöga krav på dom som jag är kund hos.
Och Trygghansa lever inte upp till mina krav.

Jag kommer dock behålla en försäkring och det är min sjukvårdsförsäkring – och gissa om jag ska använda den.. som in i helvete!
Tänker inte längre skita i om jag har ont någonstans. Så fort det är något, tänker jag ringa direkt. För minsta lilla.
Jag har i flera år bara betalat utan att kontakta försäkringsbolaget fastän jag faktiskt haft problem, bl a med min bråckoperation och fastän jag vid flera tillfällen besökt sjukvården och ändå inte begärt pengar som jag legat ute med (och har rätt till, enligt min försäkring).
Tänker inte längre efterskänka kostnader som uppstår när jag besöker sjukvården, såsom parkeringsavgift eller kostnader för själva läkarbesöket. Om jag så parkerar för 5 kronor tänker jag skicka in kvittot och få pengar för det.
No more mister nice-guy.

Nu är jag i rullorna för mina knän och min – vad jag trodde – misslyckade bråckoperation för snart 4 år sedan.
CT-röntgen är gjord. Jag har inga bråck (!), återstår då att se varför jag har ont.
Vad gäller mina knän, jag har blivit röntgad, ordinerad sjukgymnastik och doktorn vill även göra en magnetröntgen. Sjukgymnastik och magnetröntgen it is då.

Var jag tar vägen? LÄNSFÖRSÄKRINGAR!
Ett försäkringsbolag som jag bara hört det bästa om.
Jag har frågat säkert 10 personer, helt oberoende av varandra, vilket försäkringsbolag som är bäst, och samtliga har svarat Länsförsäkringar.

Saknaden var enorm under de nästan 2 månaderna som jag var utan bil… 

Givetvis är jag medveten om att det säkert finns missnöjda kunder även hos Länsförsäkringar, det kan man nog aldrig komma ifrån, men so far har jag ingenting att anmärka på, varken bemötandet eller priset jag blev erbjuden för en HELförsäkring på min bil och mitt hus.
Det här kommer bli bra!

Nu sticker jag och tränar 🙂

Många gånger säger man saker som man inte borde ha sagt.
Men lika många gånger – om inte fler kanske? – så finns det saker som man absolut borde säga, men inte säger.
Varför är det så?
Varför är man så rädd?
Och vad är man rädd för? Att blotta sig? Att bli avvisad? Att bli ignorerad?
All of the above?

…eller säger man inte saker för att man kanske innerst inne, inte själv vet om man vill säga något överhuvudtaget?

…funderar vidare..

Det har verkligen gått i ett den senaste månaden. Jag har haft fullt upp med allt möjligt!
Idag var det Stay Connected-dagen, fullspäckad dag med bra talare, bl a Magnus Sallbring från ATEA. Han var grym!


Jättegod mat…

Louise Westers verk nedan – shit så imponerad jag är över hennes arbete!
Hon tecknar under tiden som folk talar. Otroligt bra!


Jag var en av utställarna, det var även Micke Jansson från Activemind Solutions, som en gång i tiden var min medarbetare/underkonsult och numera vän. It´s a small world 🙂


Nu ligger jag på soffan, alldeles utmattad!
Men glad 🙂

Förmodligen.
Men även världens godaste.
Fast det har jag egentligen inte en aning om. För jag har inte smakat 🙂


Vem som bakat?
Min bästis Beata 🙂

Jag är närmast överlycklig över att ha fått min bil tillbaka!
Så lycklig att det första jag gjorde var att åka till biltvätten med henne 🙂

Det tog hårt på mig att vara utan bil. Hårdare än jag trodde.
Mitt i denna kylan dessutom.
Jag hade kunnat hyra en bil till ett mycket förmånligt pris om jag ville genom en försäkring. Men jag vill inte lägga en enda krona till på mitt snart fd försäkringsbolag (inte så Trygga-Hansa), så jag valde att inte använda den försäkringen.
Istället får jag 100 kronor per dag som jag varit utan bil.
Perfekt.
Jag blev även erbjuden bil av ett par vänner, men tackade nej.
Hade farsans bil när det verkligen behövdes, så det löste sig.
Jag har blivit hämtad, skjutsad till och från affären och sånt – bra vänner man var ha, va?
Svårast var att jag inte kunde köra mina barn till skolan eller till/från aktiviteter.
Dom fick ta bussen i denna kylan. Det kändes inte helt bra. Och ja, jag vet att de flesta ungdomarna får transportera sig själva, men jag vill kunna ställa upp för mina barn och finnas där när dom behöver mig.
Att ha bil är lika med frihet för mig.
Och frihet, det är viktigt för undertecknad..!