Monthly Archives: februari 2013

Kämpen Hugo

Häromdagen läste jag om en liten kämpe vid namn Hugo som lider av Junktional Epidermolysis Bullosa Herlitz, en ovanlig och obotlig genetisk sjukdom. Storyn träffade mig rakt i hjärtat.
Tänk att som nybliven mamma få beskedet att ditt barn kommer leva högst 8 månader.
Tänk att se sitt barn med blodiga sår över hela kroppen.
Tänk att veta att ditt barn har ont, men ändå aldrig klagar.
Hjärtskärande. Omänskligt.

Som om inte allt detta vore nog, måste familjen även fightas mot kommunen.
Dom tvättar blodiga kläder och ­lakan sju (7!) gånger om dagen – och ändå vägrar ­kommunen att bostad­s-anpassa för två tvätt­maskiner.
Dvs hjälpa familjen med ytterligare en tvättmaskin och en torktumlare.
Va???
Är dom inte kloka?
Vad är det för omänskliga robotar som sitter på sådana poster egentligen?
Det måste väl ändå finnas förmildrande omständigheter i sådana fall?
Hur mycket är det tänkt att dessa människorna ska klara av??
Om inte kommunen är beredd att bekosta en tvättmaskin och en torktumlare, så kan dom kanske erbjuda tvätt-hjälp?
Något måste kommunen kunna göra för att lätta lite på familjens börda! Dom är redan hårt drabbade.
Bl a måste dom stå ut med att Hugos två bröder inte kan bo hemma mer än varannan helg pga Hugo är så infektionskänslig.
Alltså, mitt hjärta brister.

Jag har varit i kontakt med Hanna, Hugos mamma, och jag vill hjälpa henne.
Någon mer som vill bidra?
Kontakta mig då!

Hugos mamma bloggar här.

Det här med att låna/låna ut pengar

lana-pengarna
Det sägs att man aldrig ska låna ut pengar till vänner om man vill fortsätta vara vänner.
Och det stämmer nog. Jag vet några som har blivit ovänner pga det.
A har lånat ut pengar pengar till B, och sen har B inte lämnat tillbaka pengarna.
Det värsta är nog dom som lånat pengar och sen inte bara inte lämnar tillbaka pengarna, men även fortsätter leva över sina tillgångar!
Snacka om att den som lånat ut pengar har all rätt att bli förbannad!
I min värld är det oacceptabelt och extremt dålig stil att göra så – oavsett hur stor eller liten summan är. Har man lånat, så lämnar man tillbaka – på överenskommen tid. Så enkelt är det. Man gör rätt för sig.
Och givetvis har man skrivit papper på lånet. Som har bevittnats.

Jag har tack o lov aldrig hamnat i situationen att behöva låna pengar. Nu talar jag inte om småsummor där ens kort inte funkat, eller kontanter saknas (det har hänt mig några gånger…) Och då har man inte lånat pengar till mig. Då bjuder den personen. Så som jag oxå brukar göra!
Inte heller har jag blivit tillfrågad om att låna ut pengar. Eehh..jag vet inte många som skulle fråga en ensamstående tvåbarnsmamma som dessutom är egenföretgare – och alla vet väl hur mycket, eller lite, eller inte alls!, lön en sådan tar ut.. 🙂
Om jag någonsin skulle behöva låna pengar akut, så utöver min familj och bank, finns det gott om människor jag lätt skulle kunna vända mig till som utan att blinka hade lånat mig pengar. Jag strular inte, och jag är pålitlig och trovärdig.
Och det finns naturligtvis människor som jag oxå skulle låna ut till – sådana som inte är strulpellar, men är pålitliga och trovärdiga.
Strulpellar och opålitliga människor göre sig alltså icke besvär.
Inte heller de som behöver låna stora summor för den delen…
Sorry, jag har inte några miljoner som ligger och skräpar i ett hörn… I wish!

I DID IT!!!

Jag är så oerhört glad!!!
Idag sprang jag 5 km på tid för första gången på över en månad – och jag klarade det på under 30 minuter!!
Jag var ju sjuk i 3 veckor, men innan jag blev sjuk sprang jag 5 km på 29.18 och hade som mål att springa 5 km på under 29 minuter – jag kände mig stark och i riktigt bra form, 5 km på under 29 minuter verkade inte särskilt svårt.
Typiskt att jag gick och blev sjuk då liksom!
Jag bävade för att börja träna igen…var övertygad om att min kondition var som bortblåst.
Nu har jag tränat i 3 veckor, intervall och styrka som jag gradvis trappat upp, och idag sprang jag alltså 5 km för första gången… jag har inte vågat innan..
När jag hade sprungit 4 km var jag verkligen trött.
När det var 700 meter kvar var jag beredd att ge upp. Jag andades tungt och folk runtomkring tittade lite oroligt.
Men jag bara fortsatte – och ökade takten! Resonerade som så, ju fortare jag springer, desto fortare blir jag klar.

Jag började på 9,8 och sprang det i 2 km. När jag var uppe i 3 km ökade jag till 10.0.
Ytterligare 1 km senare var jag nog uppe i 10,2 – eller var det 10,4?
Och den sista kilometern ökade jag till 10,5 och tror att jag var upp i 11,5 eller 12 när jag sprang i mål.
Lite osäker på de sista siffrorna…jag var ganska snurrig mot slutet.
Men jag klarade att komma under 30 minuter! Inte med jättemarginaler, och med nästan 30 sekunder sämre än 29,18, men under 30 minuter!
IMG_6144
Men shit så jobbigt det var….
Nästa gång jag springer 5 km igen blir på måndag eller tisdag nästa vecka.
Eller onsdag – det beror lite på hur jag jobbar.

Nu – VILA!

Bäst i världen!

Okej, kanske inte riktigt heela världen. Inte ens Europa. Eller i Sverige. Eller ens Malmö.
Men definitivt bäst på Dammfriskolan. 1985.

Glömmer aldrig när jag vann skolans pingisturnering – jag var faktiskt grym! – och en kille från mellanstadiet frågade med uppspärrade ögon: ”Är det äkta guld??”.
Jag bara, ”Jaaaa!!”.
”Wow!!”,  sa han imponerat.

Faktum är att jag trodde det nog själv oxå, hahahaha!
Bäst i pingis på Dammfriskolan 1985 alltså. Alltid nåt!

Någon som däremot ÄR bäst i världen är Maria Lindberg, i boxning som ni säkert redan vet, och hon ska som jag skrev häromdagen, boxas den 30e mars i USA, se pressrelease nedan:
pressmeddelande
HEJA MARIA! 🙂

Arkiv