Monthly Archives: januari 2013

Maria ska boxas i USA!!

Tjohooo!
För mer info, kolla här: http://leifpm.com/2013/01/23/maria-lindberg-has-got-an-offer-to-fight-in-washington-dc/
Eller här: http://www.sydsvenskan.se/sport/lindberg-far-ny-titelmatch/
Eller här: http://www.expressen.se/sport/lindberg-ar-ute-efter-nytt-varldsmastarbalte/

..och det bästa är att denna matchen behöver hon inte betala själv!
Då har hon snart ett nytt bälte – en viktklass över sin egen!
HEJA MARIA!

Rapidus 13års-kalas!

Då har Rapidus fyllt 13 år och för 12e året i rad utser vi Årets Rapidusföretag, det blev Camurus i år…

…och för 4e året i rad utser vi Årets Friskt Vågat, som blev Deniz Yildirim från tretton37, som oxå fyllde år idag!
Vi köpte en tårta till honom 🙂


..lite blygsamt säger jag oxå att det är 3e året i rad som jag får äran att vara konferencier för kalaset 🙂
Jens från JP Ljud som hjälper oss (Alex oxå) med ljudet mickar mig.

Tur att man har en klänning med öppen rygg och en bh att fästa mikrofon-manicken på..


Som vanligt blev det en riktigt bra tillställning – vi har ju världens bästa kunder! – som oxå kan sjunga och spela!
Monica Thomasson, Aktiv Kommunikation 

..och Marianne Larsson från Teknopol!

Mina vackra döttrar var oxå plats, Maria (Lindberg) hämtade dom efter basketträningen, Micaela filmade och Elena höll syrran sällskap en stund.


Fullt med folk på Ernst & Young som vi var hos ikväll – 201 anmälda!!


Efter en riktigt bra kväll blev det dags att mickas av… Jens hjälper till.

Jag är mycket nöjd med kvällen över lag, allting från lokal, till mat, underhållning och gäster var på topp, men jag har alltid svårt att vara 100% nöjd med min egen insats.
Jag har väldigt höga krav på mig själv och allting kan alltid göras bättre.. Men jag försöker att inte vara för hård mot mig själv…
Nu ska jag iallafall hoppa rätt ner i sängen, är sååå trött och måste sova!

Ciao for now!

Stalkers

Brukade titta på Stalkers på TV3 och upphörde inte att förvånas över dom som stalkar.
Varför gör man så?? Varför förfölja någon som inte vill ha en?
Varför göra livet surt för någon som valt bort dig?
Eller kanske tillochmed aldrig haft någon relation till dig?

I något program var det en man som stalkade sin exfru, som lämnade honom för 30 år sedan.
30 år sedan!!
Snacka om att inte kunna gå vidare i livet! Jag vill inte gå på om hur patetisk en sådan person måste vara eller om han/hon inte skäms osv.
Det är ju faktiskt synd om en sådan person.
Stalka en kvinna som lämnade honom för 30 år sedan, det är ju helt osannolikt!

Tänk om den som stalkas kanske ballar ur en vacker dag och ger sig på sin förföljare?
Ni vet, folk under press tenderar att göra dumma saker. En dum sak kan tillexempel vara att skaffa sig ett hagelgäver och få nog av att vara förföljd.
Just saying.

Och låt oss inte glömma karma.
What goes around, sure as hell comes around…

Det här med engagemang

Jag är nog en oerhört engagerad förälder – och det gäller i allt mina barn tar för sig; skolan, basketen, kompisarna och andra intressen dom har.
Allra främst såklart för att jag är genuint intresserad och nyfiken på allt som mina barn håller på med.
Lika självklart som det är för mig att intressera mig för mina barn, lika ofattbart tycker jag det är med föräldrar som inte bryr sig eller engagerar sig.
Hur kan man som förälder inte bry sig?
Sportar barnen? Det ska man som förälder vara riktigt glad för. Det håller dom nämligen oftast borta från att hänga på stan. Därmed inte sagt att det nödvändigtvis hindrar dom från att göra dumheter alla gånger.

Varför skiter vissa föräldrar fullständigt i sina barn? Jag förstår inte?
Jo, om man har arbetstider så att man inte har möjlighet – men om man har möjligheten och ändå väljer att prioritera sig själv?
Så sjukt egoistiskt alltså!
Varför kan inte dessa föräldrarna bara lägga sina egna själviska behov åt sidan, och finnas där för sina barn??

Tycker så synd om de barnen/ungdomarna som växer upp med vetskapen att deras föräldrar är egocentriska assholes.
Hoppas föräldrarna ändrar sig innan det är för sent och börjar sätta sina barn före sina egna behov.

Ovan bild är från 1982, jag var 12 år och vi, MBI, var på väg till något som hette Lågan Cup.
Jag står på andra raden, längst ut till vänster, och ja, mina föräldrar kollade när jag spelade handbollsmatcher!

..och jag skulle nog vara beredd att offra en hel del för att få tag i en MBI-träningsoverall från den tiden.. !!!

Ps, det var ett skämt.

Alltså att jag skulle behålla julen januari ut (eftersom jag var sen med att julpynta).
Men faktum är att jag fortfarande inte kastat ut hela julen än. Bara delar av den, såsom granen och några julljus och sånt.
Har inte haft tid – eller rättare sagt, ork. Jag har varit mycket ute på events och möten och när jag kommit hem har jag helt enkelt inte prioriterat att kasta ut julen.
Jag har prioriterat att kasta mig själv på soffan och vila.
Jag har prioriterat träning. Ja, jag tränar igen, sedan två veckor tillbaka.
Och jag har prioriterat att gå på trevligheter, såsom Nellies 1års-kalas <3




..och snart kommer min bästis Maria hit för slappekväll på soffan.
Tata!!

Att göra slut

Är det okej att göra slut via FB, mail eller sms när man är 16 år?
Jag tycker väl nästan det… speciellt om det är en person som inte ens bor i stan. Eller i landet!
Och så länge det faktiskt finns vissa förmildrande omständigheter som gör att man inte kan ta det face-to-face.
Det viktiga är ju att man gör slut och även har modet att berätta varför – oavsett ålder.
Jag känner en 46åring (ja, ni läste rätt…) som inte ens vågade göra slut, än mindre berätta varför. Och detta vågade han inte göra, varken face-to-face, via telefon, mail, sms eller FB – trots att han fick många öppningar att göra slut.
Det om något var ju fegt och väldigt ryggradslöst. Och notera – 46åringen ska föreställa en vuxen, mogen och dessutom välutbildad man. Ni ser, det finns aldrig några garantier. En 16åring kan ha mer ryggrad och mognad än en 46åring. Det är iofs ingen nyhet för mig och säkert inte för många av er heller.
Nåväl.

Låt oss fokusera på roligare saker: jag var på Scandic Triangelns invigning ikväll och det var mycket trevligt!
Man fick fina namnskyltar…

…god mat och ännu godare efterrätter…

…och inte minst riktigt bra mingel! Nedan med mina bästisar Kitty & Anna!

….dock, borta bra men hemma bäst!
Jag älskar att komma hem efter en bra dag och bara slänga av mig kavajen för att ta på mig mina undercoverkläder som jag kallar mina myskläder, för att därefter kasta mig på soffan. Så himla gött!

Nu sova, natti-natti!

Bookrelease-filmen ligger nu på Youtube :-)

Vad fan är det för fel på folk??


Jävla odjur alltså! Fy fan för dessa svinen.
Avrättning är det enda som finns. Inte några sketna 8 år (som ändå aldrig innebär 8 hela år). Avrättning direkt.
Så slipper vi betala för deras jäkla vistelse i fängelset.
Det är grottmänniskan i mig som talar just nu, men få saker upprör mig så mycket som pedofiler.
Jag hatar dom jävlarna.

Och dessa bekanta/anhöriga till barnen – som är i åldrarna 5-8!!!! – hur i helvete kan man göra så?
Jag skiter i hur fattig man är. Jag skiter i att man inte har något att äta. Kvinnorna kunde ha sålt sina egna kroppar om det var sån jäkla kris, men fan inte utföra övergrepp på små barn.
Avrättning på dom jävla råttorna oxå!
Det enda positiva med artikeln är att svinen åker fast.
Och jag hoppas innerligt att dom inte behöver sitta isolerade i finkan.
Jag har hört att pedofilkräk inte är så populära där..

Duck-face

Vet alla vad duck-face är?
Detta:

När man putar med läpparna som en anka.
Nästan varenda unge ser ju ut såhär på sina bilder – och jag kan inte förstå varför?
Dom ser ju inte kloka ut! Alldeles säkert är det jättesöta ungdomar  i normala fall, men när dom förfular sig genom att ank-puta med läpparna (därav duck), så ser dom bara jättelöjliga ut.
Eller är det bara jag som tycker det?

Idag kommer jag att kick your ass!

Undrar ni vems ass?
Gymets!
Jag har ju varit sjuk och inte kunnat träna på tre veckor.
Smarta jag beräknade att jag skulle vara frisk efter en vecka, men det var jag alltså inte.
I ärlighetens namn, ja, jag var dålig de två första veckorna.. men den sista veckan har jag inte varit såå dålig, jag hade kunnat träna om jag velat..
Och nu är jag skiträdd för att springa 5 km på tid… tänk om min tid försämrats jättemycket och jag hamnar på över 30 minuter igen? Det skulle göra mig jätteledsen. Ja, jag vet att det låter dumt kanske, men jag skulle bli ledsen om allt bara förstörs på ett par veckor.
Så egentligen är det nog gymet som kommer kicka mitt ass ordentligt och inte tvärtom..

Nej, jag ska inte springa de första veckorna, bara träna intervall och gymma.
Och när jag känner mig tillräckligt stark, vilket jag hoppas blir inom en inte alltför lång tid, så ska jag ge mig på dom här 5 kilometrarna igen…
Och då hoppas jag innerligt att jag ligger på under 30 minuter!

Hej så länge folks!

Arkiv