Börjat spela handboll igen!!

Japp, rubriken stämmer.
Vid 42 års ålder har jag börjat spela handboll igen.

I HK Malmö, ett lag där den äldsta spelaren var 28 (och den yngsta 15). Och med ett lag som jag tränade med några få gånger för 2-3 år sedan tillsammans med Neno, det var hon som fick dit mig då.
Anledningen till att jag inte fortsatte var för att jag helt enkelt inte orkade springa.

Hur kom det sig att jag har börjat igen då?
Jo, Uffe, som var min tränare i Dalhem i mitten/slutet 80talet, skrev på min facebook att han tyckte jag skulle börja spela igen.
Jeanette, en handbollskompis från förr, såg Uffes inlägg på min wall och ville hänga på, så det gjorde hon.
Ytterligare en handbollskompis från förr Pia, tillika Jeanettes syster, hängde oxå på.
Så på gårdagens träning var det jag, Jeanette & Pia som rejält höjde medelåldern, hehhe.

Det var så jäkla kul att spela igen!
Jag har kondisen numera. Jag påstår inte att jag är topptränad och orkar allt, men jag påstår att jag är i betydligt bättre form nu än för två år sedan när jag inte orkade springa 10 steg ens.

Jag åkte på ett par smällar igår, bl a fick jag skitont i handleden efter en krock i en försvarssituation, plus att en bit hud åkte av på mitt lillfinger – och det gjorde jävligt ont! Mycket mer ont än det lite svullna och begynnande blåmärket som ni kanske ser i mitten/mot höger på handleden.

Fast jag ska inte klaga. Min största rädsla har varit att hälsenan ska smälla. Eller att korsbandet ryker.
Jag känner några stycken vars hälsenor och korsband åkt nyligen och den smärtan är inte att leka med, sägs det.
Jag är tack o lov lyckligt ovetandes, och jag ber till Gud att jag förblir lyckligt ovetandes om hur ont det gör (precis, ni vet jag och smärta..ingen bra kombination!).
En skada som medför att jag inte kan köra bil är lika med katastrof för min del. Och då kanske det är hål i huvudet att spela handboll, som ju är en oerhört fysisk, tuff och stundtals mycket rå sport, men vadfan man måste leva lite!

Jag vill bara be er om en sak: berätta inte för mina föräldrar. Dom vet inte om att jag börjat spela igen.
Den dagen dom får veta kommer helvetet bryta ut. ”Du är gammal! Du har barn! Tänk om du skadar dig! Du är verkligen inte klok”, och så kommer dom hålla på.
Så detta får bli vår lilla hemlighet.
Vår och resterande 7.964 personerna som läser min blogg i genomsnitt per dag (förrförra veckans statistik – jag är överväldigad pga antalet läsare som bara växer och växer – TACK!).

Och tack till Uffe för att han fick mig att börja spela igen. Men han bör förbereda sig på att vara min privatchaufför OM något – GUD FÖRBJUDE! – skulle hända mig.

Ciao så länge då!

Comments are closed.

Translator

Arkiv