Denna eviga avundsjukan. Suck.

Suck på riktigt.
Varför, varför är det så svårt att glädjas med andra? Varför är det så svårt att unna andra lycka & framgång?
Jo, jag förstår att det är pga att dessa avundsjuka stackars satarna är så himla misslyckade själva – men istället för att ödsla kraft & energi på att vara avundsjuk på andra, kanske man kan rikta om den där avundsjukan till något positivt och försöka göra något vettigt av sitt liv!
Vore inte det en bra idé?
Jag tror framförallt att den avundsjuke skulle må bättre själv. Det kan ju inte vara healthy att gå omkring och vara avundsjuk och missunnsam hela tiden. Och hela tiden jämföra sig med andra och prata om andra.
Genom att göra det lär man ju aldrig komma dit där deras avundsjuke-objekt befinner sig (och det lär vissa personer ändå aldrig göra. Just för att dom är så förblindande av avundsjuka).

Nåväl. Det är egentligen helt sjukt så många avundsjuka personer det finns där ute.
Jag & mina tjejer pratar mycket om detta. Vi berättar om olika ”fall” för varandra och dessa exempel kan komma från alla håll (även från håll man minst väntar det…).
Vi är iallafall rörande överens om att avundsjuka är ett avskyvärt karaktärsdrag.

..och vi vet alla vad jag tycker om den sortens människor; exakt:
they can kiss my greek ass
! (dock inte bokstavligen. Såna människor vill jag verkligen inte ha i min direkta närhet!).

Hej så länge då!

Comments are closed.

Arkiv