Fyra (4)

När det tog slut mellan mig och min första kärlek I, som jag skrivit om vid ett par tillfällen, bla här och här, så tog det mig 4 ofattbara år att komma över honom.
Minns knappt den första tiden efter uppbrottet, jag gick helt in i mig själv och stängde av omvärlden. Jag låg i min säng och grät oavbrutet. Eller stirrade i taket.
Jag hade fysiskt ont i hjärtat. Det gjorde så ont, så ont. Det var fruktansvärt.
När jag var över honom, svor jag på att det aldrig nånsin skulle få ta så lång tid igen att komma över en man.
4 år, hallå!!?
Nej, 4 sekunder, 4 minuter, 4 timmar, 4 dagar, 4 veckor eller max 4 månader är tiden jag nånsin kommer sörja en kille igen. 4 månader är tillochmed alldeles för mycket.

Och eftersom det nu är preskriberat tänkte jag berätta om min senaste kille, P.
Vi träffades på en fest via en gemensam vän som tyckte att jag & P var en perfect match för varandra.
Det var inte love at first sight när vi träffades, men det var väldigt trevligt. Jag tyckte om att prata med honom.
Det jag mest gillade med P var att han inte tog sig själv på så stort allvar och att han fick mig att skratta.
Hursom.
Han hörde av sig efter festen och vi började träffas.
Det var inte så att vi sågs dagligen eller ringde ner varandra, absolut inte, vi ville ta det lugnt. Dessutom hade vi våra barn att ta hänsyn till.
De gångerna vi pratade i telefon var det han som ringde och vi kunde prata i flera timmar.
Vi pratade om oss själva, om våra barn, vi berättade saker vi varit med om, saker vi vill göra – ja, ni vet, man pratar om en massa, oxå ganska privata saker. Jättemysigt varje gång.
Det var egentligen inga konstigheter med P, jag gillade honom och han gillade mig (sa han iallafall).
Han sa även att jag var en skön, spännande och läcker kvinna, som dessutom verkade vara, jag citerar; sunt funtad.
Till min väninna som sammankopplat oss, sa han att jag var alldeles underbar och helt fantastisk.
Hans ord alltså, inte mina.

Ändå tillät jag inte mig själv att get carried away på riktigt, vilket jag är väldigt glad för idag, för bara några dagar efter vårt senaste möte, där han sa hur förstående, snygg och läcker jag var, slutade han helt sonika höra av sig.
Bara sådär!
Jag mailade honom och undrade vad som hänt?? Fick inget svar.
Jag smsade ytterligare några dagar senare, berättade att jag var ledsen över hans tystnad, att jag behövde veta om något har hänt och bad honom återigen höra av sig.
Fick inget svar då heller.

I huvudet gick jag igenom våra senaste samtal och försökte verkligen komma på om jag sagt något? Eller inte sagt något?
Jag gick igenom vår senaste date, hade jag gjort något eller inte gjort något?
Jag kom fram till att allt hade varit bra på alla sätt och vis.
Det var på hans födelsedag dessutom och han var så glad över att jag ville fira honom överhuvudtaget. Klart jag ville, jag tyckte ju om honom!

Efter ett tag berättade jag för några vänner, behövde ventilera och få andras syn – var detta normalt beteende??
Fanns det några oskrivna regler jag borde känna till? Jag spelar inga spel. Känns som om jag är förbi det.
P borde oxå vara förbi det. Han är trots allt 46 år!
Mina vänner var iallafall inte imponerade över Ps beteende; ”Hur kan han inte vilja vara med dig?? Hur kan han – eller någon!! – inte tycka om dig Bella!!??” (ahh, dom är så söta, mina kompisar!).
Jag var ledsen ett par veckor – inte för att det var slut mellan oss, jag lät ju aldrig mig själv falla på riktigt – men för sättet han gjorde slut på. Eller inte gjorde slut på.

Ärligt talat, en vuxen, seriös man som inte vågar tala om att han inte tycker om mig längre!?
Eller att han fick kalla fötter?
Eller att han fortfarande har känslor för något gammalt ex?
Eller att han inte mår bra?
Eller vadfansomhelst!?

Att P skulle vara konflikträdd har jag inte ens tänkt på.
Inte heller att han skulle vara en ryggradslös fegis – det rimmar illa med bilden jag hade av honom.
Fast å andra sidan, vad vet jag? Vi hade bara setts i knappt två månader, jag lärde aldrig känna honom egentligen.

Det är som sagt preskriberat, det har gått några månader (nej, inte 4 månader. De två veckorna som jag var ledsen, handlade mer om mitt ego, men oxå att jag grubblade över varför han betedde sig så pubertalt och omoget).
Jag påstår inte att jag inte tyckte om honom – jag tyckte om P, ganska mycket tillochmed, jag var ju tillsammans med honom!, och jag berättade saker för honom (och han för mig).
Hade vi träffats en längre period, så är jag övertygad om att jag hade kunnat bli störtkär i honom.

Synd att det blev som det blev… jag tror faktiskt att vi hade varit en riktigt bra match, P och jag.
Jag tänker på honom ibland, undrar hur han har det. Jag tror inte att han mår särskilt bra faktiskt. Och det är jättetrist.
Jag önskar honom inget ont och hoppas såklart att han ska må bra.
Jag hoppas oxå att han någon gång berättar vad som hände, varför han bara slutade höra av sig.
Om han vågar, vill säga.

Time will tell.

6 Responses to Fyra (4)

  • Kalle Persson says:

    Vilken normal man säger nej till dig?? Han måste ju vara komplett galen!
    Skämt åsido, du kanske var för bra för honom?
    För snygg för honom?
    Han borde i alla fulla fall ha guttsen att göra slut med dig.
    Men jag vidhåller att han är galen.
    Kram på dig snygging!

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Hahaha, tack för snäll och rolig kommentar!
      Klart han måste vara galen (skojar!)
      Kram :))

  • Carina says:

    Vet vem som är loser! Du ska få en ledtråd – det är inte du Bella! Tack för igår!

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Ah tack Carina, det var snällt sagt – vet du, jag tror som sagt att han inte mår bra och det är verkligen tråkigt. För jag önskar honom allt gott.
      Och jag önskar givetvis oxå att han kunde tala om vad problemet vad.
      Tack själv för igår, låt oss nu hålla kontakten och ses snart igen.
      Kram!

  • Carro says:

    Tokig karl! Men e du inte arg?? Du framstår mer som förstående och förlåtande!
    Jag hade varit ursinnig om en man behandlatmig på så!
    Du är godare än oss andra smukke Bella!
    Keep shining!

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Hej Carro!
      Du är för söt.
      Nej jag är inte arg. Jag har mest varit ledsen. Och ska jag vara helt ärlig har det handlat mer om mitt ego.. 🙂
      Nåväl, det är som sagt preskriberat och jag önskar honom allt gott! <3

Arkiv