Flera av mina vänner kallbadar.
Speciellt en av mina vänner har varit på mig länge för att jag ska prova på, så för ett par veckor sedan ringde jag honom och berättade att jag tänkte göra det.
Han blev nog ganska paff – ungefär lika paff som jag (!), men vi bestämde tid och plats och nu skulle det äntligen bli av; grekinnan skulle kallbada!
Vi hade bestämt en lördag. Bara det att just den lördagen var det svinkallt och det blåste som fan.
Jag & min vän tog en powerwalk på över en halvtimme för att få upp flåset och åtminstone bli lite svettiga, men nope, det hjälpte inte. Fortfarande kallt.

Under hela vägen till Kallis, och som ni ser är bryggan väldigt lång, velade jag fram och tillbaka… ska jag/ska jag inte, ska jag/ska jag inte..
Det slutade med att jag fegade ur… jag frös skitmycket! Det fanns inte på kartan att jag skulle bada i 5-gradigt vatten! Tänk om mitt hjärta stannade av chocken?
Dessutom naken.
Och det var/är ännu en liten issue för mig: man badar naken.
Jag är ju inte helt okej med det…
Inte så att jag direkt har enorma problem med det, jag har som sagt sportat i hela mitt liv och besökt simhallen tusentals gånger och där duschat med både främmande människor och folk jag känner. Det har jag inga problem med.

Men på Kallis tror jag att jag hade känt mig utsatt och utlämnad – jag hade varit osäker, frusen, nervös, och som om inte det räckte, även naken!
Nej, det hade aldrig gått.
Ja, jag kanske är tramsig och löjlig, men sån är jag! Jag visar inte upp min kropp hursomhelst eller till vemsomhelst.

Men jag SKA kallbada. Det har jag gett mig fan på.
Men det får inte vara kallt när vi går dit.
Jag lovar att rapportera – återstår att se om man får den där lyckokänslan alla pratar om..

Ps, Hur det slutade den gången jag fegade ur? Jag åt lunch med min kompis Beata under tiden som min andra kompis kallbadade, så alla var nöjda och glada 🙂

Pust – nu är det över. Fast inte bara ”pust” – även”tyvärr”... för jag gillar ju det här eventet. Och jag tycker det är tråkigt att det är över igen (för er som inte vet så var jag konferencier för eventet förra året oxå, kolla här för dag 1 och här för dag 2)

Ännu tråkigare är det att det var så dålig uppslutning igen!
Jag fattar inte att inte fler kommer!! Det här är intressant! Det är angeläget!
Talarlistan är intressant, det är tunga människor som kommer och talar om grundläggande och betydelsefulla saker!
VARFÖR KOMMER INTE FLER!!??

En faktor kan vara att det kostar pengar, 2800 kr i år, en annan anledning att vi körde 2 heldagar, både förra året och i år.
Jag tyckte redan förra året att 2 dagar var för mycket. Likaså i år.
Så nästa år kör vi 1 dag.
Nästa år har vi konferensen 2a veckan i mars.
Och då ska här banne mig vara fullt!
Ska personligen göra allt jag kan för att fylla stället.
Jag vet att konferensens grundare Yacir Persson-Chelbat sliter häcken av sig för att få till något jäkligt bra!
Och konferensens projektledare Patricia Key har oxå slitit som fan för att det här ska bli bra!
Jag har inte ens tillnärmelsevis jobbat lika mycket och länge som Yacir eller Patricia – jag är ”bara” konferencier och har inget med planeringen, upplägget eller innehållet att göra – det jobbet har Yacir & Patricia gjort.
Och nej, jag förminskar inte min roll som konferencier, absolut inte, men jag vill nog påstå att mitt jobb inte varit lika krävande.
Mitt jobb är dessutom mycket roligare än Yacirs & Patricias 🙂

Yacir, jag & Patricia från dag 1.

Från dag 2:


Märkte ni förresten hur jag sa att det är andra veckan i mars och att VI kör endast 1 dag nästa gång?
Jag bara utgår från att jag får vara konferencier nästa år oxå, hahha!

Här har ni länken om ni vill kolla, vi sände live!

Nu ska jag sova.
Jag är fullständigt utmattad efter dessa dagarna – inte bara för själva anspänningen inför eventet men utan för att jag varit lite sjuk.
Inte jättesjuk men jag har haft ont i halsen, lite ont i huvudet.. ja, lite så..
Alvedon & Ipren har  varit mina bästa vänner.
Nu är sängen och kudden mina bästisar, och klockan är inte ens 21.00!
Nattinatti alla mångfaldare!

Den rubriken använde Nina Jansdotter när hon publicerade en artikel om mig i fredags på företagande.se där jag tipsar om hur man tar sitt nätverkande till högre höjder.
Jag är så glad över publiciteten, både där och på Ninas FB!!
Kolla här om du är nyfiken på vad jag säger – eller läs bara vidare 🙂

Ta ditt nätverkande till högre höjder

..och så här ser en kvinna ut som tar nätverkandet till högre höjder, när hon kommer hem från jobbet och direkt ställer sig i köket och lagar mat, eftersom hennes barn är hungriga – hon byter alltså inte ens om 🙂


Tack, tack, TAAAACK fina Nina! 🙂

Nej, naturligtvis inte i verkligheten. I en dröm.
Jag har haft konstiga drömmar lately, men den här tog priset. Och nej till alla er amatörpsykologdrömtydare där ute, detta är ingen våt dröm jag i hemlighet önskar ska besannas. Så har jag klargjort det.
Inte heller har jag kollat i min grekiska drömtydarbok vad drömmen kan tänkas betyda – jag är inte så säker på att jag vill veta..
Jag vaknade iallafall av att jag asgarvade – något jag iofs brukar göra och jag älskar det och blir lika glad varje gång jag vaknar på det sättet!
Nåväl. Tillbaka till drömmen.

Jag hade föreläst på en skola. Inget konstigt med det, jag föreläser ofta på skolor.
Det som däremot inte händer lika ofta är att eleverna kommer fram och frågar vilken klass jag går i.
I drömmen hände det, en av killarna undrade på ett väldigt flirtande sätt, vilken klass jag går i.

”Vilken klass jag går i? Är det inte ganska uppenbart att jag är något äldre än vad du och alla andra elever är??”, sa jag.
”Skulle du vara äldre än jag?? Yeah right….”, svarar charmören och närmade sig mig sakta.
”Du, jag är mer än dubbelt så gammal som du är”, sa jag och försökte upprätthålla någon form av auktoritet, samtidigt som jag hoppades att det inte syntes att jag blev generad (detta har iofs hänt på riktigt oxå, att en elev flirtat öppet och hejdlöst, och jag blev så generad…!).

Tillbaka till drömmen: den här charmören – sa jag att han var skitsnygg förresten? – kom närmare och närmare samtidigt som han tittade mig djupt i ögonen..
Han log lite sådär snett, ställde sig bakom mig, jättenära, viskade något i mitt öra som jag är alldeles för blyg för att berätta, förde mitt hår åt sidan och började sedan sakta kyssa min hals…

…och i det ögonblicket vaknade jag av att jag gapflabbade!! Tack Gode Gud för det! TACK för att jag fick vakna!!
Tänk om jag hade sovit vidare och låtit eleven fortsätta kyssa mig?!! Jag hade skämts ihjäl! Det skulle aldrig nånsin hända – jag lovar – varken i någon dröm och allra minst i verkligheten!
Det var en absurd situation; en elev och jag liksom!!

Jag tycker det är lite pinsamt med folk som har partners half their age.
Fördomsfullt, ja, jag vet. Och jag vet oxå att kärleken inte har någon ålder.
Jag känner ett par personer där den ena är betydligt äldre än den andra (både killar & tjejer) och dom är genuint lyckliga, så detta gäller inte för dom 🙂

Men jag kan inte hjälpa att jag tycker det är patetiskt och gubb- och gum-sjukt..  – speciellt när det gäller 45-50åringar som är med 20åringar.
Som sagt, förlåt till alla er som lever med partners half your age..
Är man 70 och 50 tycker jag inte det är lika pinsamt…

For the record: Vid två tillfällen har jag varit ihop med killar yngre än jag; när jag var 36 år var jag ihop med Micke som då var 35, alltså endast 1 år yngre. Det räknas väl knappt?? Han var dessutom helt gråhårig, så jag såg iaf inte äldre ut än honom *ler*
Och så när jag var 24 år och var ihop med Gustav… aaahhh Gustav 🙂
Han var då… hmm, vågar jag erkänna det? Ja okej då, han var 18. Men jag lovar och svär att det inte syntes. Eller märktes ska tilläggas. Alltså att han var 6 år yngre.
Gustav var så snygg! Lång, långt hår och rakad på sidorna, side-cuts, jag hade ju under en period ”a thing” för långhåriga män… (eller pojkar om man så vill i Gustavs fall).

Gustav var för övrigt den som fick min porslinstand i munnen när vi hånglade, hahhahaha! Först trodde jag det var hans piercing som åkt av..
Vilka minnen! En lite mer utförlig story om det får ni här.
På tal om att Gustav var snygg; alla – (alla; låter som jag haft hundratals killar. Det har jag inte!) – men dom killar jag har haft, har varit skitsnygga, och självklart håller inte varenda människa med om det. Beauty is in the eye of the beholder som man säger.
Men har ni märkt hur fula snygga killar kan bli när dom beter sig som skitstövlar??

..och vi går inte in på när jag själv för ca 1 år sedan hade en fling med en man, P, som är 10 år äldre än jag..

Nu ska jag ut och terapiarbeta i min trädgård. Tata så länge!

Bokstavligen snurrig.
Från det jag gick upp imorse, till det att jag nu sitter här ikväll, klockan är snart 20.30, så har jag varit yr – och det snurrar fortfarande, trots att jag sitter ner.
Detta händer mig lite då och då. Sist det hände var i december någon gång, och då var jag inte bara yr, jag frös och var skakig oxå.
Jag svimmade oxå för någon månad sedan, i min Micaelas armar, men det var ju för att jag for upp från liggande läge, och det vet jag att inte bör göra. Då är sannolikheten att jag svimmar garanterat 100procentig.


I alla fall.
Dagen har gått i ett, så jag har inte hunnit tänka efter hur snurrig jag egentligen är.
Men min lunchdate, underbara Emma – som för övrigt oxå har en blogg som heter Emmas Drömliv, besök!! – hon lät mig minsann inte glömma – hon försökte även få mig att lova att ringa doktorn. Jag lovade inget eftersom jag visste att jag inte skulle göra det…
Sen gick vi en bit tillsammans och på den korta biten hann jag träffa minst 3 personer jag kände, och när dessa personerna hälsade och frågade ”hur är det”, svarade jag bra och Emma kontrade direkt och sa ”Nej, det är inte alls bra med henne, hon är snurrig och skakar”.
Emma påstår att jag skakade, för hon höll mig i armen. Själv kände jag inte att jag skakade den här gången.

Alldeles underbara och så omtänksamma Emma – jag vet inte om jag sagt det tidigare, men det tål det att upprepas: Emma var en av deltagarna när jag höll en Rekryteringsföreläsning för flera år sedan, 2006, och redan då utmärkte hon sig från de andra, och jag sa till henne att hon kommer gå väldigt långt – vilket hon har!
Hon är inte bara snygg och smart, hon har även hjärtat på rätta stället. Vilken tjej!
Snart får hon sitt första barn och jag bara vet att hon kommer bli världens bästa mamma!

..och ja, jag ska ringa doktorn om yrseln håller i sig imorgon oxå.
Eller om jag fortfarande är yr i övermorgon.
Eller till helgen…

Puss & Kram alla mina små kycklingar!

Affärsängeln Nina Jansdotter, alltså.
Idag åt vi lunch tillsammans, det var ett tag sedan vi sist träffades IRL. På facebook däremot, där interagerar vi desto mer!
Nina är i min värld, Queen of Social Media, och speciellt Facebook. Innan vi vet ordet av, äger hon säkert oxå LinkedIn & Twitter med!

Nina har hjälpt mig mycket – det är dessutom det hon bland annat arbetar med,  PR-uppdrag. Att lyfta fram andra och se till att de får utrymme i media.
Och ingen är nog bättre lämpad än henne; hon har kontakter överallt.
Det är tex Nina som såg till att jag hamnade på Metro för ca 1 1/2 år sedan.
Det var även Nina som såg till att en tidning ringde mig för ett år sedan för att fråga om jag ville uttala mig om en fd partiledares framtida eventeulla jobb (som jag tyvärr passade vidare..)
Nina har även lyft mig som både headhunter och säljchef på Rapidus via sin Facebook-sida, och för det är jag evigt tacksam.
Och som ni vet, så glömmer jag aldrig bort någon som hjälpt mig.
På ett eller annat sätt, återgäldar jag det man gjort för mig…

…och jag kan börja med att rekommendera henne här på min blogg – för att jag vill! – jag har ju trots allt ganska många läsare.
Statistiken för vecka 14 visade på: Medelantal lyckade begäranden per dygn: 6 796 – fattar det knappt, att så många läser mig!!!
Jag är dock väldigt glad över det! 🙂
Så, du, en av alla nästan 6800 läsarna per dygn: Om du eller någon du känner behöver hjälp med att synas och/eller coachas, Nina is the one to talk to – utan någon som helst tvekan!
Får hon bara en enda klient genom mitt inlägg, så blir jag superglad!

Jag & Nina

Min ring är fortfarande inte upphittad. Eller, iallafall inte inlämnad.
Så jag erbjuder hittelön. Jag vill verkligen ha den tillbaka.
Nedan är bästa bilden jag har på min ring:


Detta är den bästa bilden jag har av ringen. Bred och slät, med ett ”streck” i mitten.
Borttappad på Fields i Köpenhamn den 12 april runt lunchtid.
Plis, om någon hittar den, så blir jag överlycklig om man återlämnar den till mig.
Tack.

Var på Fields igår, först business och sen pleasure.
Kollade efter klänning, men hittade inget trots många provningar




Älskade den gröna toppen, men den satt inte bra.. det gjorde inte klänningarna heller.. dessutom är dom alldeles för korta ser jag nu, hehehe (man är liksom inte 25 längre…)

Och inga skor hittade jag.. och ni lär heller inte se mig i något av nedan par.. (och gör ni det, slå ihjäl mig, tack)


Eller dom här gröna kanske?

..men dessa däremot.. me likeeee!!

..and dessa: me löööööööv!!!

Nåväl. Det blev ingen shopping.
Det tråkigaste av allt var att jag tappade en av mina ringar, en slät och bred silverring som jag fått av min mamma. Jag är så ledsen.
Har kontaktat Fields och affären jag tror jag tappade ringen i – men det finns såklart inga garantier..
Håll tummarna folks, jag vill verkligen ha tillbaka min ring.

Hej så länge.

Idag är det skärtorsdag i Grekland (och alla andra länder som har grekisk-ortodox religion).
Det innebär att jag & mina fellow grek-witches flyger till Blåkulla idag.
Finns det ett Blåkulla i Grekland? – och isåfall, var är det?

A ja, vi hoppar på kvasten och den leder oss säkert rätt.
Off we go!

Glad påsk alla grekisk-ortodoxa!

Flera hundra gäster kom och det blev en mycket trevlig tillställning med god mat och aktiviteter!
Vår nyaste medarbetare Pia, som dessutom är rekryterad av mig, ersätter Vicky.

Gott-gott—-


..och ännu mer gott, hahahhaha!
Kenny, jag och vår klubbdirre Niclas.


Jag & Niclas ser helt besatta ut, till skillnad från Kenny 🙂

Som sagt, en mycket trevlig kväll!