When Mr Right becomes Mr Wrong

Idag skulle jag firat 16årig bröllopsdag. Dvs, om jag fortfarande var gift.
Istället firar jag att jag varit skild i 7 1/2 år.
Skämt åsido.
Läste på Aftonbladet för ett tag sedan att 3 av 10 gifter sig med Mr Good Enough istället för med Mr Right.

I mitt fall var det inte så. Iallafall inte när jag gifte mig, endast 25 år gammal.
Jag gifte mig definitivt med Mr Right.
När jag lovade att älska i nöd och lust, så var det for life.
(Jag undrar än idag hur jag kunde lova en sådan sak).
Nåväl.
Mr Right blev tyvärr efter några år Mr Wrong (alltså inte ens Mr Good Enough), och fastän jag hyfsat tidigt upptäckte att han var sooo Wrong, så stannade jag ändå kvar. Detta betyder inte att jag friskriver mig själv från skuld, det gör jag absolut inte – som vi alla vet: it takes two to tango.
Och ni förstår såklart varför jag stannade i 10 år. För barnens skull. Som alla andra. Eller, i alla fall, som många andra.

Det tog ett tag för  mig att förstå att man inte gör barnen en tjänst genom att stanna kvar i ett äktenskap som inte fungerar.
Det enda man lär sina barn då är att det är okej att leva i en kärlekslös relation – och det ville jag absolut inte lära mina tjejer!
Jag vill lära mina barn att förstå hur viktiga dom är, hur betydelsefulla dom är och att dom förtjänar inget mindre än en man som dyrkar marken dom går på, och som älskar dom över allt annat. Givetvis ska det gå both ways!


…och givetvis ångrar jag inte mitt äktenskap; det bästa, det vackraste, det mest värdefulla jag har i mitt liv, ja det som gör mig allra lyckligast, fick jag genom just mitt äktenskap:
Mina begåvade, underbara, meningen med mitt liv: mina alldeles fantastiskt vackra döttrar!

Comments are closed.

Arkiv