Daniella Ibis AB

… och de som återigen ska sågas längs fotknölarna är alla dessa avskyvärda så kallade föräldrar som sätter sina egna behov före sina barns.
Ni vet att jag är hyperallergisk mot dessa totalt IQbefriade och superkorkade mega-pajaser som går omkring och tror dom är bra föräldrar – i själva verket är dom bara stora skämt.

Hur bra förälder är man om man konstant ljuger för sina barn?
Aldrig håller det man lovar?
Aldrig tar barnens parti?
Snackar skit om den andra föräldern?
Aldrig eller sällan engagerar sig i barnens aktiviteter?
Skiter i sitt barns bästa och fattar dåliga beslut åt barnet som inte kan föra sin egen talan – eller som inte äger en egen mobil än och kan kommunicera själv?

Jaja, man kan ju inte ställa hur höga krav som helst på folk som inte har alla bestick i lådan, och som dessutom är helt ointressanta, men man kan ifrågasätta och undra hur den andra föräldern kan svika sina egna barn så djupt.
Vad kan man göra?
Ja, jag förstår att man inte kan ändra på någon annan, bara på sig själv…men jag blir så ledsen…

Vissa historier som jag hör är obetalbara, jag själv har oxå ett & annat att bidra med…och då menar jag inte nödvändigtvis från barnens perspektiv eller utifrån egna erfarenheter, det kan vara allt från sånt som jag hör från utomstående till saker jag är begåvad nog att räkna ut själv (och då behöver man inte vara Einstein, remember, jag är bara normalbegåvad).

Man ska ha väldigt klart för sig att det är en mycket liten värld vi lever i.. saker och ting har en tendens att komma ut…
Förr eller senare…!

Pust, äntligen hemma!
I helgen var jag i Polen på SPA-resa med mina väninnor från grekgänget & så Eva.
Resan dit och själva vistelsen var det inget fel på, men hemresan…usch…
Inte super-usch för mig, det visade sig att jag inte har några sjösjuketendenser, men för de flesta av mina stackars vänner gick det inte lika bra, tyvärr.
Jag tog en åksjuketablett, Postafen, mest på skoj egentligen, och efter det var jag ganska väck.
Jag sov mer eller mindre hela resan – som skulle vara från kl 13.00 -> 20.15, men som varade till klockan 04.15 istället.

I alla fall, här kommer lite bilder från vår resa.
Men inte så mycket text – vi har svurit en ed att what happens in Poland, stays in Poland…

Vår hytt med havsutsikt, måsar och allt som flög nära vårt fönster!

Efter att vi installerat oss i hytterna, tog vi några drinkar…

och gjorde dansgolvet osäkert…

Jag & Cina, första fikan på vårt hotell Radisson Blue i Sczzeczsin – eller hur man nu stavar det.

Dag 1 var vi på SPA..


…som innehöll helkroppsmassage, ansiktsbehandling…

..och fleeera timmars jaccuzi- och bastubad, men oxå en snö-grotta – med äkta snö! Som jag givetvis inte gick in i. Om någon undrade. Min koumbara Efty däremot, hon gick in!

Däremot gick jag in – och stannade lääänge i jaccuzin!


Underbart!

Dag 2 gick i shoppingens tecken! Jag & Eva!


Jag försökte förtvivlat hitta stövlar som både passade och som jag gillade, men det visade sig vara lättare sagt än gjort..

..och sedan provades det kläder för fullt:



Jag köpte inget av ovan, men nedan klänning från Benetton föll jag för direkt! Och jag ska inte berätta hur mycket den kostade, för det var löjligt billigt…

Efter intensiv shopping blev det välbehövlig fika.
Irini, jag & Cina

Och kolla vilka alternativ som finns:

Något för Sverige att ta efter kanske?

2 kvällar i rad var vi på en restaurang som heter Chobry-något. Supergod mat!!


Efty, Cina & Eva

..och superroliga historier… 🙂

Jag & Noppy

..och så Woytek och jag (som oxå finns på ovan bild)


Det har varit en härlig helg med massor av snack, skratt och avkoppling – TACK brudar, ser fram emot att göra om detta igen!

…och jag är nog benägen att hålla med om att vi flyger nästa gång..
…eller inte..
Eller kanske, ok?
Jag får se hur allmäntillståndet vad gäller flygning är till våren…

Dzien dobry kochane!

Idag skulle jag firat 16årig bröllopsdag. Dvs, om jag fortfarande var gift.
Istället firar jag att jag varit skild i 7 1/2 år.
Skämt åsido.
Läste på Aftonbladet för ett tag sedan att 3 av 10 gifter sig med Mr Good Enough istället för med Mr Right.

I mitt fall var det inte så. Iallafall inte när jag gifte mig, endast 25 år gammal.
Jag gifte mig definitivt med Mr Right.
När jag lovade att älska i nöd och lust, så var det for life.
(Jag undrar än idag hur jag kunde lova en sådan sak).
Nåväl.
Mr Right blev tyvärr efter några år Mr Wrong (alltså inte ens Mr Good Enough), och fastän jag hyfsat tidigt upptäckte att han var sooo Wrong, så stannade jag ändå kvar. Detta betyder inte att jag friskriver mig själv från skuld, det gör jag absolut inte – som vi alla vet: it takes two to tango.
Och ni förstår såklart varför jag stannade i 10 år. För barnens skull. Som alla andra. Eller, i alla fall, som många andra.

Det tog ett tag för  mig att förstå att man inte gör barnen en tjänst genom att stanna kvar i ett äktenskap som inte fungerar.
Det enda man lär sina barn då är att det är okej att leva i en kärlekslös relation – och det ville jag absolut inte lära mina tjejer!
Jag vill lära mina barn att förstå hur viktiga dom är, hur betydelsefulla dom är och att dom förtjänar inget mindre än en man som dyrkar marken dom går på, och som älskar dom över allt annat. Givetvis ska det gå both ways!


…och givetvis ångrar jag inte mitt äktenskap; det bästa, det vackraste, det mest värdefulla jag har i mitt liv, ja det som gör mig allra lyckligast, fick jag genom just mitt äktenskap:
Mina begåvade, underbara, meningen med mitt liv: mina alldeles fantastiskt vackra döttrar!

Käkade lunch med min väninna Jeanette som gav mig ett kuvert, och utanpå kuvertet stog det så här:


Kuvertet innehöll ett kompisträningskort på SATS…. Jag kommer nog att gå dit en vecka, men sen om det blir något mer, det återstår att se..
Tror inte det. Dels för att SATS är ganska dyrt. Det finns betydligt billigare alternativ. Men kanske främst för att jag inte trivs på gym…
Dessutom har jag träningskort på jobbet – gratis!!! – och dit har jag inte gått en enda gång. Varför skulle jag betala 500 spänn i månaden för att gå på något som jag kan få gratis?
Visst, standarden är alldeles säkert bättre på SATS, utan tvekan.
Men you know me, jag är försiktig med mina och framförallt mitt företags pengar… och jag kan inte riktigt försvara för mig själv att jag ska betala för något som jag faktiskt får gratis – speciellt inte när det är något jag inte tycker är särskilt kul…

…fast det där med ”SNYGGA KILLAR” gör ju att det kanske är värt det… 😉

Jag gillar verkligen Bruno Mars!
Detta är hans senaste låt och den är precis lika bra som dom andra – fast Grenade är nog fortfarande min favorit..

För att undvika svininfluensa måste du undvika att ha sex med Morsgrisar, Soffgrisar, Skitgrisar, Gamla grisar och alla andra svin!
Sprid detta vidare till så många kvinnor som möjligt så vi får slut på svineriet!
Eller:
Vaccinera dig så kan du ligga med vilket svin du vill!
😉

Läs då min vän Heléns blogginlägg om kampen hon fört för sin son L som har dyslexi.
Som om inte det räckte, han har även dyskalkyli. Men även ett ovanligt högt IQ för sin ålder.

Helen – OCH såklart L, har fört en kamp som heter duga – jag är full av beundran…
Nu känner jag Helen och jag VET att det inte fanns på kartan att hon inte skulle hjälpa sin son. Over her dead body, liksom.
Likt en tigrinna har hon kämpat, bråkat, brutit ihop, kommit igen och kämpat ännu mer för sin sons skolgång!
Och hon har lyckats!!!
Faktum är att föräldrar med dyslektiska barn definitivt borde vända sig till henne för stöd och hjälp.
You rock Helen!!

Här hittar du inlägget.

Jag som känner skitmycket folk (i all ödmjukhet) konstaterar lite förvånat att jag inte känner några syrianer!
Hur är det möjligt??
I alla fall.
Efter att ha sett programmet ”Mitt stora feta syrianska bröllop” vill jag så jättegärna gå på syrianskt bröllop!!
Dom är  så glada, vrålsnygga, festliga och allt är så flott – precis som våra stora feta grekiska bröllop! Och dom verkar ha så himla kul!
Mycket dans, mat, musik – syriansk musik tycker jag påminner om grekisk musik!

Jag älskar bröllop – så länge jag inte står som brud, hahahha, och det jag älskar med, i alla fall de grekiska bröllopen jag varit på, är glädjen som genomsyrar hela tillställningen. Men faktiskt även lite sorg & vemod…
Glömmer aldrig när  min supersyster Dora gifte sig…shit som jag & morsan grät.. (ja, syrran, vi grät betydligt mer än du nånsin fick veta..)
Inte av sorg såklart, utan av glädje.
Och för att min syster var så fin. Hennes superman Tony likaså.
För att inte tala om hur fantastiskt fina hennes små tärnor var, mina vackra döttrar Elena & Micaela 🙂

Ämnet till ära får ni här en bild på min systers stora feta grekiska bröllop, som verkligen var riktigt fett och som dokumenterades av Sydsvenskan.
7 hela sidor blev det!

..och mer än 8 år och två barn senare, kommer hon fortfarande in i sin brudklänning.
Som sitter lika snyggt nu som då.

…och bara för det får ni en sommarbild från 2008 oxå på oss.
Håll till godo!

… på Fujitsu igår!
Det första man möttes av var Amazing Taiko drummers från Estetiska Programmet i Vellinge, jätteduktiga!

..min älsklingsmat, sushi! Jag åt 15 bitar sushi och om jag hade ansträngt mig lite till hade jag alldeles säkert kunna trycka in några bitar till…
Tack Rolf Olsson för bilden 🙂

Ja, det är 10 bitar på tallriken, men en av kunderna var så snäll att han gick och hämtade en tallrik till, som jag delade med coola Jennifer, nedan till vänster, oxå en av medarbetarna på Fujitsu!

Kläder från Malmö Opera


…det fanns givetvis en röd matta, nedan jag med min bästis Annuschka som oxå arbetar på Fujitsi…

Kärlek… 🙂

Avslutningsvis blev det tipsrunda – som jag hoppas att jag vinner! – och sen åkte jag hem med min lilla goodie-bag…

…som innehöll utöver information om Fujitsu, även bl a plåster, penna, reflex, isskrapa – men vad i allsin dar är den här lilla runda röda grejen längst ner på ovan bild för något?
Please, tell…