Daniella Ibis AB

Remember att jag sagt, angaende Greklands ekonomiska kris, att denna och nasta generation ar kord?
Well, jag kanske har fel.
Varfor? Jo, for forsta gangen ever har jag fatt – utan att be om det!!! – kvitto fran var hotellvistelse, specificerat med namn, adress, antal natter, priset, det ratta priset alltsa, och allt. Imponerande!
Har aldrig hant forut. Aldrig. Jag har iofs heller aldrig bett om kvitto, sa jag ar precis lika skyldig…
Det jag har bett om ar att fa betala med kort, men det har aldrig gatt…

Sa det jag vill saga med detta inlagget, forutom att dessa generationerna troligtivs inte alls ar korda, ar att jag faktiskt ar stolt over mina landsman i mitt andra hemland!
Riktigt stolt!
Heja grekerna & heja Grekland, det har kommer ga bra!

….och sa ar jag rord over er, vissas iaf, oro over mina uteblivna blogginlagg… men jag har varit alldeles for upptagen med att sola, bada, umgas med mina slaktingar och vanner.
Ja, och sa har jag inte haft min egen dator med mig till havet. Den ar kvar i stan. Annars hade ni nog fatt en & annan bild.
Inom nagra dagar lovar jag iaf att det kommer ett inlagg med bilder.

Ciao for now lovebirds, and enjoy life tills vi ses igen!

Här kommer som utlovat bilder från vår shopping/sightseeing-tur i Thessaloniki innan Marios & Elina åkte hem.
Nedan Bank of Greece. Oklart om det finns några pengar där…
Men det är en fin byggnad!


Vrålsnygga turisten Elina fotograferar mig & Chris när vi fotar banken!

Koulourákia!

Här bodde jag när jag var 16 år!!! På internat på Agia Sofias 9 (när jag gick frisörskolan, ”Den gyllen kammen”).
Vilka flashbacks, suck.. här bodde jag när blev jag punkare ett kort tag, när jag fick min första fylla, när jag stal ett nagellack och här fick jag min första (och sista) kyss av en tjej!
Roliga tider 🙂

Kyrkan Mitropóleos precis mittetmot där jag bodde.

…och lite längre ner på gatan finns butiken .LAK, här arbetar Thessalonikis snyggaste butikschef, Vaggelis 😉

Marios, Vaggelis & Elina


Fikatime med snygga brudar!

…sen shoppingtime. Ni ser hur roade Nikos & Marios är av det…

Jag provade dessa. Men de var inte bekväma…

Mysig gata…

…men allt är inte bara frid & fröjd..

Dags för lite eftertanke, så vi gick till en kyrka och tände några ljus.
Nedan 3 ljus tände jag, ett för Micaela, ett för Elena och ett för mig.




Sen vidare till en annan kyrka…

..som hade en kran med Holy Water!


En härlig men vaaarm dag, pust. Klagar inte dock. Jag klagar aldrig på värmen!
Idag ska vi till Nikiti och bada, tata så länge alla!

Resultatet av det blir att man insjuknar. I alla fall om man är en sådan vekling som jag.

Igår hade jag ont i halsen och var allmänt ynklig.
Det bästa med att vara sjuk är att alla tanterna kommer springandes och vill ta hand om en.
De goda råden haglade. ”Gör si, gör inte så. Ät detta, ät inte detta. Drick det här, men inte det här”.
Alla mina släktingar är självutnämnda läkare när någon är sjuk. Den ena vet bättre än den andra.

Okej, jag överdrev nog en smula, såå sjuk var jag faktiskt inte om jag ska vara helt ärlig.
Anledningen till att jag kanske överdrev lite, är för att jag gillar att bli servad. Och den som påstår att den inte gillar att bli servad, den ljuger.
Jag behövde inte röra mig ur fläcken.
Det enda jag blev beordrad att göra var att ligga på soffan och vila. Ville jag ha något, behövde jag bara ropa – och knappt det!; ”vill du ha vatten?, vill du ha te?, är du hungrig?, har du ont?, hur mår du nu?” – jag fick knappt en lugn stund!

Morsan & farsan var på Apoteket och köpte halstabletter till mig.

Strepsils har vi hemma oxå, men inte Lysopaine – och när jag fick se Lysopainen kastades jag 25 år tillbaka i tiden och blev återigen smärtsamt påmind om den gången jag som 16åring bodde i Grekland och fick halsfluss – men minnet av vad som hände mig då, är betydligt mer smärtsammare än vad själva halsflussen var..
Vissa insikter ska man inte behöva få när man är så pass ung som 16 år….
Anyway, vid tillfälle ska jag berätta.

Nu ska jag försöka få tag på min älskade kusin Anda som fyller år idag!
Hej så länge!

Det sägs att det är kris i landet. Alldeles säkert är det så.
Beacherna är iallafall fulla med folk, det är alla caféerna oxå  – en kaffe och semester har en grek alltid råd med…
Om man inte haft råd att ta semester tidigare, kunde man med fördel vända sig till sin bank. På den gamla goda tiden kunde man få ”Semesterlån”.
Det är dock ytterst tveksamt om bankerna lånar ut pengar till de semestertörstande grekerna som inte har råd. Numera.

Och nej, jag tänker inte fördjupa mig ytterligare i landets ekonomiska tillstånd.
Det är vad det är.
Dessutom är jag inte klokare nu när det gäller landets läge – inte för att jag visste särskilt mycket innan jag kom hit – jag vet ännu mindre nu! Jag har ställt frågor till, säg, 10 olika människor. Jag har fått 10 olika svar.
Därför lägger jag ner nu.
Må landet ta sig ur krisen med hedern och förståndet i behåll. Nuff said!
For now i alla fall.

Bjuder på nedan som cirkulerat ett tag. Lite roligt får man ju faktiskt ändå ha.
Det funkar inte att vara gravallvarlig – även om man definitivt måste se nyktert och allvarligt på situationen.

Stöd en grek – bli fadder idag!
Hjälp Kostas, Dimitrios och Georgiosodupulopululosos att få det fortsatt bra hemma i Grekland.
De riskerar nämligen hemskheter i sitt hemland som t.ex.
– betala skatt
– jobba längre om dagarna än 08-15
– inte få sina 14 månadslöner om året
– inte få gå i pension vid 50 års ålder med 96% av lönen

Så kan de ju inte ha det i Grekland! Så ge din gåva redan idag!
SMSa Souvlaki till 72 500. Sms:et kostar 16 000 kr + ev op.avg

Nej, ovan är inte souvlaki. Och nej, det var inte särskilt gott.
Men vi har det jäkligt bra ändå! 🙂

…  fick jag ett mycket tråkigt besked igår, onsdag.
Annette Axmacher har dött.

Hon somnade in igår eftermiddag på hospice.
Det var inte oväntat, Annette har ju varit sjuk ganska länge, men hoppet är det sista som lämnar en och jag var länge övertygad om att hon skulle vinna över sin hjärntumör. Jag är så ledsen att det inte blev så.

Mina tankar går till Nettans familj och vänner.
Jag vet inte vad man säger i en sådan svår stund, så jag säger inget alls, men du är saknad…

Annette på sitt bröllop förra året den 19 juni. Så snygg!!!

Ja, Annette, du ägde BIG TIME, tillochmed till det sista andetaget var du coolast i stan.

R.I.P kära Annette och jag tänker hedra dig genom att varenda dag leva livet fullt ut, det är vi alla skyldiga oss själva.
Skål och hoppas du får en härlig resa till din slutliga destination, ditt nästa liv, där du är frisk!

Vad allt det roliga är?
Skit i det, jag kan återkomma om det.
Just nu vill jag bara ta en ouzo och skicka alla mina tankar och styrka till Nettans familj & vänner.

Så här ser alltså ruccola-sallad ut.
Bara så att jag vet till nästa gång och inte hinner rycka bort hälften i tron att det är ogräs.
Hur mina smultron- spenat- rabarber- rödavinbär- krusbär- blåbär- och björnbärsbuskar ser ut, vet jag redan.
Mina morotsodlingar med – fast det kom inte upp några morötter, det är alltså blankt där.
Mina 5 äppleträd med.
Fast jag önskar jag hade 1 plommonträd och 1 körsbärsträd med…

Jaja, man får vara glad för det man har!
Inte klaga – man får aldrig klaga, det blir så jobbigt då.
Smile and be happy!

Tata alla gladisar!