Daniella Ibis AB

Rosa rosor, rosa vin, rosa kläder som jag köpt (en tröja och en schal från Esprit) och så lite rosa drömmar …
Rosorna kommer från min trädgård (som jag rensat ihjäl!), och inte från någon hemlig eller offentlig beundrare.
Älskar blommor! Det ser fräscht ut, det doftar gott och sprider glädje.
Det gör för övrigt rosévinet oxå 😉

Tata så länge alla rosa-älskare, sweet dreams!

När någon irriterar dig, tänk då på att det krävs 42 muskler i ditt ansikte för att göra en bekymrad min.
Men det krävs bara 4 muskler för att sträcka ut armen snabbt som fan och nita den jävlen!

Mitt muskelval kommer att bero på vem som irriterat mig…
Jag menar, om man nu alls ska slösa något på en idiot, så slösar jag hellre 4 än 42 muskler..
Som bonus har man fått ge den jäveln på käften och avreagera sig.
…men som mindre bra bonus kanske man åker på en polisanmälan…

Hm – undrar hur många muskler som krävs för att hånskratta åt fanskapet istället?

Idag jobbade jag en stund sedan tillbringade jag & Angel eftermiddagen hemma hos min bästis Irini.
Cina kom oxå förbi och vi åt bl a fakí, linsoppa, en av mina favoriträtter som Irini tillagade (först gjorde hon scones häromveckan för att jag var så sugen på det, och idag gjorde hon fakí – än en gång, är hon inte en darling så säg!!).

Efter att vi hade druckit kaffe och ätit oss mätta och belåtna, var det dags för mig att palla körsbär från Irinis träd.
Hon har massor med körsbär och dom är såå goda!!
Två fulla påsar blev det – perfekt, jag ska ha folk hemma på onsdag och torsdag!

Angel åkte tillbaka till Norrköping ikväll.
Trots att hon rökte som en borstbindare så kommer jag sakna henne och våra intensiva diskussioner som blandannat handlade om just hur mycket hon röker, och hur synd jag tycker det är.
Bl a tycker Angel att jag är egoistisk (!!) eftersom  jag skulle välja bort en man om han är rökare.
Jag väljer bort en man som snusar och/eller dricker & knarkar med (med ”dricker” menar jag såklart någon som har alkoholproblem, inte om någon tar ett glas då & då som vanligt folk).
Det är väl inte egoistiskt?? Jag tycker helt enkelt inte om rök- och snuslukten! Jag vore väl bra dum om jag utsätter mig för något jag inte tycker om???
Eller ?
Vad tycker ni andra? Angel tyckte jag skulle fråga.

Mina barn fick iaf vars ett paket av Angel, och det fick jag med, en fin ring!
Snäll hon är va!


Rökare eller inte, jag älskar Angel! Vi har känt varandra i över 20 år! Och jag skulle bli jätteglad om vi kunde känna varandra i över 20 år till!
Ja så många år det bara går! Vill inte att hon – eller någon annan av mina rökande vänner! – ska riskera att korta ner sitt liv för några cigaretters skull…

….och jag vill påminna än en gång:
Är jag egoistisk som väljer bort en rökande man?
Angel var noga med att jag skulle fråga vad ni andra tyckte! 🙂

Min kompis Angel från Norrköping är ju här.
Med sig hade hon en massa foton från vår storhetstid  i Grekland, slutet 80-början 90talet.
My God, som vi såg ut … det blir alltså inga bilder på det.
En bild kan ni få iaf, och den är på mig, det var under min rastaflätor-period.

En bild på ett cigarettpaket, Blend, jag rökte det på den tiden.
Vi hade alla skrivit våra namn på paketet, och Angel hade sparat det – från 1991!

…min första kärlek + två vänner, som dessvärre inte lever längre, båda dog unga genom olyckor.

Suck, vilka minnen..
Ikväll samlades Grekligan (+ en polsk+ en svensk) hemma hos mig på tjejträff, sååå trevligt vi hade!
Här sitter några ute och kollar in bilderna som Angel hade med sig, och som ni inte får se… 🙂

Så kul att Angel kommit hit!
Hon bor hos mig, och tack vare henne har vi varit runt hos våra vänner och fikat, ätit och umgåtts!

Nu sova, för imorgon ska vi på stan!
Tata!

..och även något som inte slutar på ”ki”: sill & potatis.
Alltså grekisk midsommar hemma hos bästisen Irini!
Som vanligt mycket mat, mycket dricka och supertrevligt sällskap!







…och min bästis Angel från Norrköping är här, mer om det imorgon. För nu är det sova som gäller.
Det har varit några intensiva dagar med övernattning hos soulmate Alexia, tjejmiddag hos Catarina och nu midsommar hos Irini.
Imorgon (idag!) är det min tur att ha grekligan hemma 🙂

Sleep tight kompisar!

…angående krisen i Grekland som har eskalerat till oanade proportioner.
Jag borde kanske heller inte uttala mig då jag är alldeles för lite insatt i Greklands nationalekonomi.

I alla fall.
Jag läste häromdagen att det var under Andreas Papandreous tid (socialdemokrat) som den grekiska ekonomin började gå åt helvete.
Men att det var åren 2004-2009, under Kostas Karamanlis tid (borgerlig) som man blåste upp den (redan höga!) offentliga sektorn, med ytterligare 100.000 nya jobb, och att de kommunalanställdas löner höjdes i samma veva med 60% (!!!!!!).
Jobbet, som de oftast saknar utbildning till, fick de genom att sälja sin valröst – i gengäld fick man alltså en livstidsanställning kommunalt.
Herregud – hur fan tänkte man??

Alla som varit i kontakt med kommunalanställda i Grekland, jag är inte en av dom, säger att merparten av de anställda oftast pillar sig i naveln, alternativt springer de högre chefernas ärenden.
I Grekland är man kung om man är statligt och/eller kommunalt anställd.
Du tjänar bra genom att göra så lite som möjligt, samtidigt som du är i princip untouchable.
Ofta är dessa personerna otrevliga och överlägsna svin med enorma mindervärdeskomplex.

Vissa säger att det var där och då som skulderna rusade iväg (i samband med att den borgerliga regeringen tog över 2004).
Vissa skyller på EU, USA och jag vet inte allt.

I min värld är det grekerna själva som har skulden. Ingen annan.
En befolkning som inte betalar skatt, som arbetar 20-25 år (i den offentliga sektorn, som består av minst 1 miljon (eller var det 3 miljoner??) medarbetare av Greklands totala 10 miljoner invånare) och som lever i ytterligare 40-50 år efter att man gått i pension; ja, man behöver inte vara Einstein för att räkna ut att det inte håller i längden.
Lägg därtill att man gärna arbetar svart. Den ”riktiga” anställningen upphör när man är säg 40-45 år, men man är ju fortfarande arbetsför, så man tar gärna ett svartjobb för att dryga ut pensionen.
Suck.

Grekland är korrumperat – hur korrumperat lär vi kanske aldrig få veta.
Eller så får vi veta nu när obehaget rullas upp inför hela världens ögon.

Självklart förstår jag att EU-länderna oxå hade en saying i detta, men by the end of the day så måste ändå ansvaret ligga på grekerna själva.
Om det fifflats med siffrorna (i samband med eurons intåg), måste grekerna ha varit medvetna om detta.
Annars har man haft väldigt inkompetenta finansministrar.

Det är så obeskrivligt mycket som måste ändras i Grekland.
Bl a sjukvården.
Det är på gränsen till perverst, när man måste ge en doktor ett pengakuvert under bordet – fakelaki – för att doktorn ska operera en ordentligt. Ju mer pengar hon/han får i kuvertet, i desto bättre operation.
Ofattbart!
Lika ofattbart är det att anhöriga får ta hand om sina sjuka släktingar när de är inlagda på sjukhus (!!!) för att det är minsann inte sjuksyrrans jobb.  Vilket är hennes/hans jävla jobb då??

Det måste till en ordentlig mentalitetsinställning.
Tyvärr tror jag inte att det kommer ske med denna eller med nästa generation.

Jag hoppas, eftersom jag fortfarande älskar Grekland, att så många som möjligt reser dit och semestrar där, och på så sätt hjälper landet komma på fötter.
Jag läste någonstans att resorna till Grekland ökat, glädjande!, men det behövs mycket mer turism.
Så pliiiis, har ni inte bokat resa än, åk till Grekland!

Avslutningsvis:
De gamla grekerna hade två benämningar på de som ställde sig utanför det civiliserade samhällets umgänge: de var antingen idioter eller gudar.

Detta tolkar man precis som man vill.

Ovan statement ska ju vara lite roligt, men misstag är sällan roliga.
Jag minns alltid min pappas ord när jag tjatade om att jag måste få göra mina egna misstag i livet, ”annars lär jag mig ingenting”:
”Det är klart att du ska få göra misstag i livet. Men be careful, vissa misstag kan aldrig rättas till”

Och det är så sant så.
Vissa misstag går helt enkelt inte att rätta till eller bli ogjorda.
Man lär sig leva med vetskapen om vad man ställt till med och erfarenheten man gärna hade varit utan.
Tyvärr har jag en del misstag på mitt samvete, tack o lov är de allvarliga misstagen betydligt färre än de inte så allvarliga och i vissa fall, de helt obetydliga misstagen.

Shit, det här blev seriösare än vad jag hade räknat med. Det var inte meningen.
Så för att avdramatisera det hela så avslutar jag med att bekräfta att jag efter aaaaaallaaa misstag jag gjort, så är jag faktiskt ett geni by now!

…och så är det 11 dagar kvar tills mina stjärnor kommer hem, hurra!!

….och det återstår att se huruvida det var ett misstag eller inte att låta dom åka till Miami med sin pappa…. 🙂

… ska man passa på. Städandan alltså, ingen annan anda.
Så idag har jag städat som en galning.

Först en supergod frukost – scones som min bästis Irini gjorde till mig efter att jag skrev på facebook igår kväll att jag var sugen på det – är hon inte en darling!!

Sen en cykeltur och fika i Västra hamnen med min kompis Dario och efter det hem och tokstäda!
När städlusten kommer över mig bara sådär, så är det bäst att passa på (om man är som jag). Det är nämligen inte ofta det händer… 🙂

Jag tog ovanvåningen idag. Flickornas rum och mitt eget. Jag är redan färdig med källaren!
Anledningen till att jag förevigade det, är för att mina tjejer ska ha en idé om hur jag vill att deras rum ska se ut…



Snart är det dags för vardagsrummet och köket att få sig en omgång.
Men först ska jag slänga in ytterligare en maskin med tvätt… och innan jag gör det ska jag bara kolla av mailen.
Shit så effektiv jag är!

Som jag skrev i mitt förra inlägg, min bror Jannis sprang Malmömilen igår.
Det gjorde även Jannis kompis Fredrik, Feja, min gamla klasskamrat från högstadiet.
Jag är faktiskt imponerad, Jannis är inte stans mest – förlåt kära bror!! – vältränade 42åriga kille…
Inte Feja heller för den delen .. hahhaha!!


Under tiden som killarna sprang, satt jag och min bedårande svägerska Anna, med några andra killar, mina bästisar Tomas & Magnus på KOI och fikade.

Magnus & Anna, jag & Tomas


En stor eloge för att först Jannis och några minuter senare Feja, faktiskt kom i mål på acceptabel tid!

Jag trodde Jannis skulle komma krypandes till vår mötesplats, men icke! Han kom joggandes och hade även ork över för lite spex!

Här hans fina medalj:

…och här med den största och bästa medaljen i hans liv: den bedårande frun Anna ♥

Ciao for now alla Malmömilare – jag beundrar er!
Själv skulle jag aldrig komma på tanken att göra något så dumt som att springa något maraton överhuvudtaget!

… fast i själva verket är jag nog avundsjuk. Jag önskar att jag oxå kunde trippa fram på lätta steg… men jag kan inte, jag får jag ont i mina knän. Och i mina benhinnor. Och i mina vader. Och i mina fötter.
Ja, jag får ont lite överallt faktiskt.

För naturligtvis är det absolut inget fel på min kondition. Min kondis är i nivå med en elitidrottares.
Visst tror ni mig när jag säger att min kondition är på topp??
Ni skulle väl aldrig tro att jag gud förbjude, hittar på??

Ok, om sanningen ska fram – jag kanske inte har så fantastisk kondis som jag vill låta påskina…. men att min kondis har varit i nivå med en elitidrottares är faktiskt sant.
Förutom när jag som ung var i toppform, vältränad och oförstörd, så framkom det för några år sedan (2005) när jag gjorde ett hälso- och fystest, att jag låg på 4 av 5 på skalan, (5 var bäst) och på den tiden var jag tom rökare … och 15 kilo lättare iofs… !

Nu är ni allt lite imponerade va!!
Och ja, jag tänker leva på gamla meriter så länge det går, så fortsätt gärna beundra mig allt vad ni kan, kära vänner!

Tata så länge!

…  med (först) Louise..


Vi satt på Moosehead i flera timmar och bara pratade om allt mellan himmel & jord!
Sen mötte vi upp med en av mina kompisar, Maria, på Grappa.
En stund senare  dök en annan kompis upp, Jeanette, på Grappa och där åt jag middag nummer två (!) fastän jag inte var särskilt hungrig.
Grappas pasta med kyckling, bacon och parmesanost i vitlökssås är oemotståndlig – men främst av allt var jag så lättad och glad för att mina flickor smsade att de nu hade landat i Miami och att det var som i en film. Åååh mina älsklingar!!

Så efter en sömnlös natt, gråt, varit igång hela dagen med möten samt en webTV-intervju (som vi INTE pratar om!!), gråtit lite igen, shopppat*, ätit två middagar inom loppet av 4-5 timmar, druckit 3-4 glas rosé, så mådde jag lite illa – och nej, det var inte pga rosévinet, jag dricker aldrig särskilt mycket, men jag åkte i alla fall hem.
Jag var dessutom trött oxå.. att gråta i ett dygn och inte få sova ordentligt tar på krafterna och jag behövde varva ner.

* det här köpte jag: en vit jeansjacka från Esprit, en svart topp från FRK och ett par svarta skor från Åhléns. Allt detta för 900 spänn. Inte illa!
Älska rean!



Nu till stan och träffa världens bästa Ofelia!
Sen ska min älskade superbror Jannis springa Malmömilen. Nuff said….