Daniella Ibis AB

Vad har ni för minnen av det gångna året?
Mina är många!!
Bl a minns jag en otrevlig händelse från härommånaden, som ledde till att jag vidtog ordentliga åtgärder.
Någon gång måste man sätta punkt för folk som inte går att talas till rätta genom vettiga resonemang.

Min punkt borde ha kommit för 3 år sedan, dvs jag borde ha markerat direkt, men dum/snäll som jag är så gjorde jag inte det.
Punkten kom i alla fall smygandes innan sommaren, ökade succesivt under hösten, och slog till med full kraft härommånaden.
Nu är det nog. Mitt tålamod har prövats mer än tillräckligt.
Basta!
Ett annat lite otrevligt minne är ju alla rundor jag hade med mitt hem (gaspannan som gick sönder mitt i vintern och köksläckan), men allt det är åtgärdat, tack o lov!

Jag fokuserar såklart hellre på trevliga minnen än på otrevliga, så mina bästa minnen från 2010 är  många; till att börja med så är alla dagar då mina barn varit hos mig bäst (även om vi haft våra duster emellanåt – oundvikligt!) och alla dagar då jag träffat min familj med deras respektive och barn.

Specifika och härliga händelser är
* mina barns 14årsdag! Dom ville ha pyjamasparty – 10 fnittriga tjejer sov över här!
* Sommaren i Grekland – och ej att förglömma; bilresan dit!
Fattar fortfarande inte att jag actually  kört_bil_till_och_från_Grekland_alldeles_själv!!

Vidare:
* min mycket lyckade 40årsfest! Jag hade maskeradfest och alla var så fina!

* …alla mina familjemedlemmars födelsedagar!

* Jag gick från att vara fotbollsmamma till att bli basketmamma.

* Jobbmässigt har det varit ett fantastiskt bra år, jag är mycket lyckligt lottad som får hålla på med det jag älskar!

* En gammal vänskap återupptogs, nya häftiga bekantskaper har gjorts och de befintliga har fortgått som vanligt.

Över lag ett mycket bra år!
Det viktigaste av allt är att vi är friska och mår bra.

Jag avslutar med att göra som min kompis Marianna: istället för nyårslöfte, så kör jag nyårsönskan – att man inte tänkt på det innan??!!
Jag lovar härmed att aldrig lova något igen (framförallt sånt som jag inte kan hålla!).
Så jag önskar mig och min familj och alla mina vänner ett friskt år med massor av positivitet.
Jag önskar även dom som inte är mina vänner, och dom som inte gillar mig, ett friskt år. Trots att man inte är min vän så önskar jag ingen människa sjukdom och idioti – tvärtom.
Jag önskar att dessa människorna lämnar bitterheten bakom sig och går in i det nya året med ett öppnare och trevligare sinne!
Jag önskar mig ännu mer vishet och att jag ska bli en ännu bättre människa.

Nu beger jag mig hem till min bror där familjen ska fira. I alla fall fram till klockan 24 – därefter är det ingen som vet vad som händer… 😉 (troligtvis inte särskilt mycket för mig… jag vill egentligen bara ta det lugnt och softa…)

Mina varmaste önskningar om ett Gott Nytt År!!

Läste denna artikeln på Sydsvenskan häromdagen och tyckte den var jättebra. Handlar om en familj vars 21åriga dotter fortfarande bor hemma, och ingen tycker det är något konstigt med det.
Jag kände definitivt igen mig själv!
Ska kanske påpeka att det är en polsk familj.
Mina (grekiska) föräldrar tyckte oxå det var normalt att vi bodde hemma fastän vi var 18 fyllda.

Min bror flyttade när han var 20 och jag trodde min mamma skulle gå under.
Jag flyttade när jag var 24 – tvärs över gatan! – och det var oxå en smärre katastrof.. ”Varför vill du inte bo hemma längre??? Har du inte fått allt du velat ha?”, undrade mamma.
”Jo, men jag vill gärna ha ett eget hem!”, sa jag.
”Vems hem är detta då? Är det inte ditt??”
Så kunde diskussionerna gå – och ungefär så kommer mina diskussioner gå med mina döttrar när dom får för sig att flytta hemifrån… (Gud hjälpe mig då).

Såhär i efterhand är jag ändå glad att jag bodde hemma så länge – varför ta på mig den sortens ansvar tidigt i livet när det inte behövdes?
Varför ansvara för tvätt, städning, matlagning, inhandling, räkningar, och en massa annat som tillkommer när man har eget boende?
Jag kunde knappt laga mat, inte städa, eller ens tvätta i tvättmaskin när jag flyttade hemifrån, men jag lärde mig.

Finns absolut ingen anledning att ta på sig mer ansvar än nödvändigt. Man ska ta emot hjälp av sina föräldrar så länge man kan – och så länge föräldrarna är villiga att erbjuda sin hjälp.
Jag är 40 och får fortfarande hjälp av mina föräldrar – med ganska många saker. Bland annat bodde jag där en månad för 1 år sedan när jag fick vattenläcka och min gaspanna gick sönder samtidigt.
Jag (och min fd man) bodde hos mina föräldrar en månad när våra barn föddes – utan mina föräldrars hjälp då, hade jag gått under!
Vi bor tillsammans på somrarna i Grekland – … så många uppoffringar mina föräldrar gjort för oss barn … kan aldrig tacka nog.

Exakt samma trygghet vill jag ge mina barn.
Jag finns alltid här för mina tjejer. Jag skulle aldrig sätta mig själv i första rummet.
Självklart ska jag oxå må bra, men inte på bekostnad av mina barn. Tex, skulle jag aldrig prioritera en man över mina tjejer – i min värld låter man inte sin nya tjej/kille komma före sitt eget kött och blod.
Inga normala föräldrar gör det. Men några inte fullt lika normala föräldrar låter dessvärre sin nya komma före…
Och inte bara låter den nya komma före, utan även låter den nya behandla barnen som ömsom skit, ömsom luft. Jag har varit med om att den nya sagt rakt ut att barnen inte är önskvärda i hemmet och, håll nu i er; föräldern kastade inte fanskapet!! VA???

Den mannen som inte skulle vilja ha mina barn i hemmet… ja, man behöver inte vara överdrivet begåvad för att kunna räkna ut, att den mannen hade åkt ut med huvudet före innan någon hade hunnit säga bokhylla.

Det är helt ofattbart för mig att det finns föräldrar som skiter i sina barn så fort dom hittar en ny kärlek. Jag kommer aldrig förstå föräldrar som gör så. Aldrig!
Varför gör man så? Är det för att man är hjärtlös? Eller för att man bara är riktigt dum i huvudet?
De enda det är synd om är, naturligtvis, barnen.
Synd blir det nog även om föräldern som skiter i sina barn; i alla fall när han/hon kommer till sans och inser vidden av vad man gjort – fast då kanske det är försent… då kanske det är barnen som skiter i föräldern.

En ordentlig spottloska till alla föräldrar som skiter i sina barn!

Dessa innetofflorna hade jag på mig när jag ramlade i min trappa och nästan slog ihjäl mig på kuppen.
Det var iofs väldigt länge sedan det hände, men jag kommer inte på något mer intressant att skriva om just nu, så ni får helt enkelt nöja er med detta inlägget.
Hursom, lesson learned: aldrig, aldrig gå i min trappa med inneskor igen – helst inte ens med strumpor på. Min trappa är redan farlig som den är.
Om man däremot inte ska gå in i min trappa är det helt okej att ha dom på sig, dom är hur gosiga och sköna som helst.

Ciao for now då!

På tal om starka tjejer som jag skrev i mitt förra inlägg – well, jag är hyfsat stark, men just nu är jag inte särskilt kaxig..
Har fått värsta munsåret – tack o lov mitt på underläppen och inte i mungipan!
Detta är andra gången i år jag får det, en gång i somras då mitt på ovanläppen (se nedan, det vita kladdiga) och så nu.

Tidigare fick jag munsår 1 gång var tredje år, nu kommer det två gånger inom loppet av 6 månader – vad är det som händer?
Är det åldersrelaterat??
Som om munsåret inte vore nog, har jag dessutom skitont i nacken – igen!
Har fått massage av både mina stjärnor Micaela & Elena och min kompis Cina, men det hjälper bara för stunden. Tror jag sover konstigt.

Nä, vet ni vad kära vänner? Jag tror helt seriöst att det är dags att ta tag i den där träningen – paw rihk-titt som dom på Hipp Hipp skulle säga.
Kan inte längre snacka bort det. Nu är det allvar.

Så nu tar jag mitt munsår och min onda nacke och släpar oss till soffan.
Väl där lägger jag upp strategin för hur mitt nya liv ska se ut. Träning & massage är två självklara punkter.
Antingen kommer jag tillbaka med en plan eller så hittar jag nya argument för att snacka mig ur situationen – som jag alldeles själv nyss försatte mig i.
Såå orutinerat att sitta här och lova att jag tänker starta ett nytt liv! Jag vet ju att ni kära läsare, kommer tvinga mig att stå vid mitt ord!!
Låt oss därför hoppas att jag kommer tillbaka med en plan istället för undanflyktsargument…

….och att ni är tillräckligt persisent om det är undanflykterna jag kommer med…  🙂

Tata alla träningslovers – blivande som fullfjädrade!

Och vet ni varför?
Jo, för att jag har dom bästa presenterna till mina tjejer!!! *klappar förtjust händerna* !!
Jag vet inte vad de andra köpt till Elena & Micaela, jag vet bara den ena gudmoderns, Eftys, väldigt generösa julklapp…men mina presenter måste ändå vara bättre…!! 🙂
Can´t wait tills tjejerna öppnar sina julklappar!!
Mina barn kommer älska mig om möjligt ännu mer!! Tjohoo!

Och så fick jag det mest personliga julkortet från Staffan i år, häftigt va!

Nu så….Nalle Puh-brödet åker snart in i ugnen, kl 15, när Kalle Anka börjar, min bror är på väg hit, vi och barnen ska titta på Kalle Anka.
När Kalle Anka är slut är oxå brödet färdiggräddat, och efter det åker vi till syrran och möter upp med resten av familjen för att fira julafton alla tillsammans – våra barn, våra föräldrar och svärföräldrar (för dom som har svärföräldrar alltså, jag är inte en av dom.. :-))
Ska bli som vanligt jättemysigt. Ser så fram emot det!
Bäst av allt är när man får se barnens lycka när dom öppnar sina paket – hur ögonen glänser!!
Givetvis stannar vi även upp och tänker (och skänker en slant) på de som inte är lika privilegierade.
Jag är så tacksam över att jag kan göra detta för mina barn!

En riktigt GOD JUL önskar jag er alla…

…och snälla, snälla, ni som ska ut i trafiken: kör försiktigt!!!

Då var slutligen den vänskapen över!
Att man inte bara kan va ärlig?? Det värsta jag vet är oärlighet, en sak är att förfina sanningen, men att lägga till??
Nej, fan!! Det klarar jag mig utan..
Så min kära badrumsvåg, fram tills den dagen du kan va ärlig mot mig o sluta lägga på så mycket, har vi inget mera säga varann…..!

Hittat hos min kompis Sofia på Facebook 🙂

Jag hade en väldigt märklig dröm inatt.
Jag drömde att jag tryckte ut stora klumpar var från sidan på bröstet och att det vällde ut jättemycket.
En varböld lyckades jag inte trycka ut (vi pratar golfbollar storleksmässigt) och jag försökte och försökte men till ingen nytta.

Alldeles säkert är drömmen förknippad med Mammografikallelsen jag fick förra veckan.  I alla fall tror jag det.
För även om jag skriver skämtsamt om det så  kan jag inte förneka att det självklart finns en viss oro.
Inte för att det finns anledning till oro – men ni vet hur man är…

Slog även upp ordet ”var” i min grekiska drömtydarbok – och inte blev jag gladare av det… Tvärtom.
Kort förklarat så är var inte ett alls bra tecken, och man måste vara försiktig för att någon olycka kommer drabbar en.
Någon olycka kommer alltså  drabba en.
Så idag håller jag nog en låg profil… min fantastiska mamma säger alltid att om inget händer den dagen man drömmer det, så lär det inte hända något alls. Låt oss hoppas det!
Och på tal om min fantastiska mamma, så träffas vi ikväll – hela familjen ska dit på middag, mina syskon med respektive och barn.
Ser jag mycket fram emot!
….och kolla vad mina älskade tjejer skrev på bilen när dom var här igår…

Jag har världens bästa barn – som för övrigt kommer till mig idag, hurrraaaa!!

BOKSTAVLIGEN!
Fick ett God Jul-meddelande från Fredrik på facebook med en länk till min blogg.
Trevligt såklart, men varför länk till min blogg?
Så jag klickade såklart på länken och kom till min numera röda blogg!
Okeeeej…!! 😉
Rött är förvisso min favoritfärg och det är definitivt julens färg… men snart så byter vi tillbaka till som det var innan eller hur! Men inte än – jag gillar det här!
Snart ska jag till mina koumbari X-tina & Pavlos på fest, ska bli mycket trevligt!

Ciao for now alla rödälskare!!

..än en gång har han arrangerat ett mycket bra frukostmöte på Moccasin!
Intressanta personer som alltid får världens bästa presentation av Dennis – han är en mästare på att säga det bästa om folk, och han gör det så himla bra!
En fantastisk egenskap.
Jag har faktiskt aldrig hört honom tala illa om någon!
Och alltid när han introducerar mig, så gör han det på världens bästa sätt! Han ljuger ju inte – inte om mig i alla fall (hehe)!
Dennis, som jag har skrivit om tidigare, är engagerad i Handbolls-VM och den som är intresserad av att köpa loger, ska absolut kontakta honom för mer information.
Ciao for now folks, nu ska jag ut och powerwalka!