Daniella Ibis AB

Min systers barn alltså :-)-
Ikväll var bara lilla favorit-Anna hemma, älskade söta lillebror favorit-Dimitris var hos kompis och lekte.
Anna bröt ju vristen för några veckor sedan, hon är fortfarande gipsad, men nu med ett nytt rosa gips med glitter, som hon kan gå på. Och går, det gör hon! Springer nästan, min älskade lilla unge!!

Här med  mig, favoritmostern alltså…

…som pussas med våld 🙂

..och här Anna med sin fina mamma, min supersyster Dora...

Och den här fina teckningen fick jag med mig hem, utöver god middag och god fruktsalladefterrätt som Anna gjorde 😉

Tur att man har syskonbarn när ens egna barn är hos sin pappa, hahahha!
Ciao for now alla fina människor!

Då har man varit på årets första – och förhoppningsvis kanske sista, om man inte ska rulla fram, julbord.

Vi var på Rådhuskällaren och maten var okej.
Min Micaela satte nästan godiset i halsen när hon såg notan och konstaterade att såå gott var det inte, och att det hade varit bättre på Burger King (tonåringar tycker nog att allt över 500 spänn är dyrt.. :-))

Idag var det i alla fall sista gången jag åt godis, choklad, chips, glass eller annat i sötsaksväg.
Inte för all evighet, bara fram till jul. Bara och bara! Det är inte så bara faktiskt.
Men förra året klarade mig utan godis i 3 månader, så fram till julafton borde inte vara omöjligt.
Det är knappt 4 veckor.

Wish me luck kära läsare… och led mig ej i frestelse är ni snälla…

Kan man verkligen lova att älska någon i nöd och lust och resten av livet, om man gifter sig när man är, säg runt 20-30 år??

Om man gifter sig när man är typ 50 år kanske det håller de resterande 30 åren som man förhoppningsvis lever.
Men tillochmed det är tveksamt.

Jag förstår inte att jag har lovat det en gång i tiden, lovat att älska en och samma man för resten av mitt liv. Man kan ju inte veta vad som ska hända!? Kärleken kan ta slut, men kärleken kan förvisso oxå växa sig starkare.
Jag var 25 år då, tokkär och världens lyckligaste.
Idag, 15 år senare kan jag inte förstå det. Och med det inte sagt att jag lägger all skuld på min fd man, absolut inte, jag var inte heller Guds bästa barn, och it takes alltid 2 to tango (eller 3, eller 4…), som ni alla vet.
Så hur kan man lova något när man inte vet vad som ska hända?

Jag är uppriktigt nyfiken på vad folk tycker – personligen kommer jag inte gifta mig igen – även om man aldrig ska säga ”aldrig”.
Men om.. säg, Brad Pitt, George Clooney, Sakis Rouvas eller Andonis Nikopolidis friar, då kommer jag allvarligt att fundera och överväga om jag ska gifta mig igen, haha… men tills dess… mmm, nä!

Nu ska jag iväg, tata!

”– På uppvaket berättade en sköterska att jag gjorde V-tecknet med vänster hand ganska snart efter att jag hade vaknat. Sedan fällde jag ner gallret runt sängen och ställde mig upp fort som fan för att kolla att jag fortfarande kunde stå men då pep alla apparater och blodtrycket steg med rekordfart.
Sedan låg jag där med en sådan stark lyckokänsla.
Jag var fortfarande jag i huvudet.”

…säger Annette i dagens Sydsvenskan.
För er som inte vet så är Annette en kompis från förr i tiden som tyvärr drabbats av den mest elakartade hjärntumören som finns, Glioblastom grad 4.
Det är andra gången Annette blir opererad och ovan är alltså vad hon sa efter operationen.

Det är så typiskt Annette att säga/göra så!!
Inte för att jag känner henne superväl; men hennes fightingspirit och jävlaranamma behöver man inte känna henne särskilt bra för att smittas av eller känna igen!
Hon är helt otrolig och jag kan inte nog understryka hur grymt imponerad jag är över hennes person!

Jag ler för mig själv, för jag kan verkligen se henne göra V-tecknet där hon ligger 🙂
Jag ler även när  jag ser bildspelet på Sydsvenskan, förvisso med tårarna rinnandes ner för kinderna, eftersom ”alla” säger att man inte överlever denna sortens cancern, att 5årsöverlevnaden är på typ 3%.
Annette är en av dessa 3% – det har varit min fulla övertygelse från början, och det är det fortfarande!
Vi har fantastisk sjukvård i Sverige och forskningen går framåt varje dag – och främst, med Annettes fightingspirit kan det inte bli annat än Annette vs Glioblastom= 10-2! (2 för operationerna :-))
HOPE!

All styrka till dig Annette och din familj!

…och så hoppas jag att det är okej med Sydsvenskan att jag snodde en av bilderna?
Om inte, let me know så tar jag bort!

Igår kom första leveransen av Linas Matkasse.
Idag var första gången jag tillagade något – det blev fisken.
Fräscha varor, enkelt beskrivet hur  det ska gå till, dvs, vilka varor som ska användas till vilken maträtt.

Pappret som alla recepten finns på är av slitstarkt material, dvs man kan spilla på det utan att det faller isär. Bagatell, kanske någon tycker – men inte jag. För mig är en sådan ”bagatell” viktig.
Vidare, roliga recept – jag skulle aldrig köpa in det som levererats, kul att prova på något nytt!
Ytterligare positiva faktorer, och kanske bäst av allt, är att man även lyckas ha lite koll på matkontot.
Jag är inte särskilt ekonomiskt lagd, så för mig är detta jättebra!

Fast bäst av allt är ändå alla matkassar som Linas delar ut i Kenya – det tycker jag är helt fantastiskt att man gör.
Vi är privilegierade i jämförelse med många andra, så låt oss hjälpa om vi kan.
Även jag som inte har det superbra ekonomiskt ställt just nu, skulle inte dö av att ge bort 200 spänn.

Summa summarum Linas Matkasse: SKITBRA!
Det här ska jag absolut göra igen – och jag rekommenderar alla som vill unna sig en skön och inte så stressig vardag, att testa!!

Skånsk och het, jo tack jag vet,
snygg och läcker, tack det räcker.
Skånsk och smart, så uppenbart.
Alla vill se oss falla, men vi skåningar slår sönder dom alla.
Tre ord räcker, jag föddes läcker!
Skåningar är heta, det ska alla veta!

Som vi alla vet så finns det två typer av människor:
Greker och sedan har vi de som vill vara greker.

Ooops, skrev jag greker? Jag tror jag menade skåningar.. eller så menade jag greker…
Eller så menade jag både och!?
Välj själva! Jag är iaf både och!

Ciao for now alla grek-skåningar 🙂

…var på samma nätverksträff i Lund idag, i samband med derbyt Lugi-H43 (som Lugi vann med 25-22 efter en mycket jämn match).

Favo-Jan var moderator för kvällen och jag fick följa med som hans gäst 🙂 (älskar Jan!!)

Peter Gentzel var verkligen en trevlig och sympatisk man.
Jan presenterade oss (tack!!) och Peter frågade mig om jag var nöjd med Jans insatser under kvällen.
”Självklart, Jan rockar alltid”, sa jag, ”men jag är mindre nöjd med att du inte tänker ställa upp i VM”
På det tyckte jag mig uppfatta ett ambivalent svar…  först att han kanske ev kunde tänka sig hoppa in om han får träna några veckor – men sen sa han nej, han var färdig med handbollen.
Återstår att se  .. Jag hade mer än gärna sett Peter Gentzel i buren! Thomas Svensson oxå – båda är bra!
…och så fick vi smaka på VM-bakelsen – supergod!!

Åh vad jag längtar till Handbolls-VM!! Sååå mycket!
Älskar handboll – helst hade jag spelat, men det var några år sedan sist. Jag är knappast bäst längre – fan, jag tror inte ens jag är bra längre!
Jaja, vad är en bal på slottet…
…och så har det varit lite too much fd handbollslandslagsspelare inom en och samma vecka för mig, hahaha!

Ciao for now alla handbollsälskare ♥

Om ni bara visste vilken oerhörd självkontroll jag har ibland, skulle ni bli grymt imponerade.
Och förvånade!

Jag bara undrar varför jag har den självkontrollen i lägen som jag inte borde ha det???
Och i lägen som jag definitivt borde kunna kontrollera mig… då har jag noll självkontroll.
Varför är det så??
Well, that´s for God (?) to know and me to find out…

Jaja… nu off till Köpenhamn på kundbesök, därefter möte med favo-Jan för genomgång (vi har ett frukostmöte på Arenan på onsdag med över 230 pers!) och därefter åker vi till Lund för att kolla på handboll, Lugi – H43!

Ps, tänkte ni oxå på denna låten när ni läst min rubrik?

Igår blev det några sådana… (iofs bara 2 – och det är verkligen ”bara” när det är min bedårande svägerska som bakat!)

..och senare under kvällen fler onyttigheter hos syrran såsom ostar, kex, korv, lussekatter mm.
Därför är det detox som gäller idag:

Passar extra bra just idag eftersom jag inte tänker lämna huset utan bara vara hemma och ta det lugnt, samtidigt som jag längtar ihjäl mig efter morgondagen, för då kommer äntligen mina stjärnor hem!!!
Och imorgon kommer även min första leverans av Linas Matkasse! Det ska bli mycket intressant att se om det är så bra som alla säger!
Rapport utlovas.

Ciao for now. Over and out.

Shit så kul det är med Mac – och i synnerhet Macs redigeringsprogram..
Man kan ju göra hur mycket som helst med bilderna!
Och framförallt kommer ni aldrig mer få se en rynka på mig ever igen, hahahhah!
Nej, jag har inte botoxat mig, jag har retuscherat mig 🙂
Här med min bedårande svägerska Anna – som inte behöver retuscheras!

Ciao for now, nu ska jag till syrran på året första glögg!