Daniella Ibis AB

Ni vet, Mia självkänsla-Mia Törnblom!
Jag var i Lund och lyssnade på ett föredrag som hon och Susanne Pettersson (?) höll idag – det var SÅÅÅ SUPERBRA!!!! 🙂

Det roligaste av allt var, när Mia sa följande och pekade på mig (inför hundratals personer alltså)!!!!:

”När jag såg dig, ja, just dig, så hälsade jag ju på dig där ute, det minns du va? Det var för att jag tyckte, ´guuud vad vacker hon är med sitt långa mörka hår och mörka ögon, och dom där höga kindbenen… och jag själv, ja, jag ser ut så här med mitt ljusa korta hår – men jag duger ändå precis som jag är, även om jag inte är lika vacker som henne´”

Så sa hon!
Jag blev så jäkla glad!!!!!! Så oerhört glad!!!
Och direkt efter detta skulle vi ha en övning med vår granne som gick ut på att vi skulle säga två goda egenskaper om oss själva, men jag kunde inte komma på en endaste sak, eftersom det enda jag tänkte på var att Mia hade sagt att hon tyckte jag var vacker! *LER*

Jag har bara sett Mia på TV tidigare och så har jag läst hennes bok ”Så dumt”, men nu, efter att ha lyssnat på henne live så älskar jag henne och jag beundrar henne för hennes sätt att prata, hennes självdistans, humor och jävlaranamma! 
Vilken brud, alltså!!

Fattar ni hur störtcool hon är??? Och hur rolig hon är!!
Det blev många skratt, bl a när hon sa att vi skulle ”lägga av med alla dåliga tankar, för det är ute nu” – UTE!! 🙂

Att vi ska skita i Jante, eller FJANTE som jag brukar säga, att vi ska skriva ner tre goda saker om oss själva varje kväll, och kunde vi inte komma på  något bra, ja, då skulle vi ljuga  alternativt skriva ner vilka egenskaper vi ville ha – till slut skulle det bli sanningar!
Fan, jag vill ha henne som min kompis!! 

Vi bytte i alla fall visitkort, det gjorde vi när jag gick upp på scenen efteråt och tackade henne så hjärtligt för att hon sa så snälla saker om mig; hennes respons var med ett jätteleende: ”men det är ju sant!” och sen gav hon mig en bamsekram!
Jag vill verkligen ha henne som min kompis!!

Jag kommer helt klart att kontakta henne – få se om vi kan hitta några gemensamma beröringspunkter…!

Puss! // Bellove

…jämna veckor!!
Äntligen är mina stoltheter hemma igen – gud som jag har saknat dom!!
Jag toksaknar mina tjejer varenda sekund som dom inte är med mig!! 

Jag är så egoistisk att jag önskar att dom alltid ville bo med mig…men det skulle såklart inte deras pappa gå med på – och inte flickorna heller för den delen – vilket iofs är bra, på ett sätt.
Barnen behöver sin pappa lika mycket som dom behöver mig (ja, det tar emot att erkänna ibland…).
Och jag skulle såklart aldrig ens drömma om att sabotera umgänget mellan flickorna och deras pappa. 

Det skulle aldrig någonsin falla mig i att beröva mina barn deras pappa och hans familj. Bara någon som inte begriper bättre skulle göra så (och tyvärr finns det alltför många som inte begriper bättre, det enda dessa sorgliga figurerna lyckas med, är att göra sina egna barn illa, tragiskt va?).
Men som tur är så finns det – utöver den universala rättivsan! – även lagar och förordningar som hanterar den här typen av frågor!

Nu ska jag mysa med mina vackra tjejer!

Later!  // Bellove

..ställa upp i Sanningens Ögonblick egentligen???
Jag hade aldrig gjort det. ALDRIG – även om det inneburit att jag hade fått träffa snygge-Pontus..
Jag har alldeles för många skelett i garderoben för att ens överväga att ställa upp i det programmet…
Så tyvärr Pontus.. där rök din chans..
För jag är övertygad om att om du bara hade fått se mig och träffa mig en endaste gång, hade du omedelbart drunknat i mina bruna mandelformade ögon och blivit alldeles hopplöst tokförälskad i mig. Som alla andra män.

…samlades på Big Bowl för Micaelas & Elenas kalas. 
Det var mycket stim, mycket fotograferande och myyycket smsande!!
Och jäklar var fort dom smsar!!

Mina stoltheter!

I väntan på maten!

Efter kalaset åkte barnen med sin pappa (hans vecka, kommer till mig imorgon, hurra!), och jag åkte hem till mina föräldrar för att umgås med dom, och efter det fikade jag med Dora & Maria på Entré. 

Därefter var det tänkt att jag skulle åka hem. Jag är ju trots allt lite halvkrasslig. 
Men jag ringde min väninna Irini som bjöd över mig på middag – idag igen! Jag åt där igår oxå… kan lätt bli en vana! 🙂

Sen åkte jag hem iaf. Jag är som sagt lite halvdålig…

Och nu är det Snygge-Pontus Gårdinger på Sanningens Ögonblick…

Later!

SOMMARTIDER!!!!
Äntligen går vi mot ljusare tider – i fler aspekter än bara just själva årstiden…  det händer mycket positivt just nu !!!

Annat var det när jag skrev om vintertiden.. då var jag inte lika munter & uppspelt som jag är nu..

Idag ska mina tjejer ha kalas på Big Bowl för sina klass- och fotbollskamrater.
Jag är egentligen lite krasslig, har ont i nacken och halsen men ska ändå dit en sväng.
Och nästa vecka ska de ha tjejmiddagkalas för sina grekiska kompisarna här hemma.

Här lite bilder från min snygga, coola & kloka kompis Merlyns 40årsfest igår!

Här Merlyns numera 22åriga son Pelle… Kolla in vilken pudding han är! Första gången jag träffade Pelle var han inte mer än 2-3 år och nu är han rena rama knockouten!! Men viktigast av allt; det är en bra kille med både hjärtat och hjärnan på rätta stället!

Sussie & jag!

Jessica & Sussie!

Sussie, Merlyn & jag..

Nu ska jag hit the shower…men egentligen vill jag bara hit the couch.. but you know me: The show must go on!

Tata! // Bellove

Vår älskade lilla Philip, världens alla kramar & pussar vill vi ge dig på din dopdag idag. 

Vi önskar dig allt gott.
Vi önskar dig att du genom din resa i livet ska vägledas med glädje, vishet och förnuft av människorna runt omkring dig.

Vi önskar dig lärdomen om att genuin godhet är när man har förmågan att känna empati och att kunna älska, glömma och förlåta. 

Vi önskar dig att du alltid ska få vara frisk, lycklig och omsluten av värme, glädje & massor med innerlig och villkorslös kärlek. 

Du finns i våra hjärtan & tankar hela tiden.

Puss på dig lilla vännen!

// Från oss alla till Dig!

Min bästis FavoFredric känner en kille som har en musikstudio och eftersom mina tjejer älskar att sjunga så bokade vi tid för inspelning av två låtar. 
Utöver att mina tjejer ska spela in två låtar, så kommer FavoFredric att spela in en musikvideo med tjejerna; det är hans present till dom!
Nog för att Micaela & Elena tyckte mycket om FavoFredric innan; vid detta laget dyrkar dom honom, och det gör jag oxå! 🙂

Här har dom nästan precis fått veta överraskningen; självklart blev dom ganska nervösa, men det gick snabbt över!

När tjejerna var klara, fick även jag och deras pappa prova på att sjunga – det var skitkul!!

Och FavoFredric filmade allt.. 🙂

Låtarna som spelades in var Mamma Mia och My number one, men nästa gång (ja, det blir en nästa gång…) ska tjejerna själva få välja låtar. 
Jag ville ju inte förstöra överraskningen genom att fråga!

”Det här är det roligaste vi har gjort, mamma”, sa dom. 
Så lycklig jag blev… allt för att mina barn ska vara glada. 
ALLT!!
Kouklitses mou, jag älskar er gränslöst!

Nu ska jag stupa rätt i säng, jag är sååå trött efter tjejmiddagen hos syrran. 
Som vanligt var det god mat, goda efterrätter och mycket skratt.
Men nu blir det förhoppningsvis mycket sömn!

//Bellove

Jag blir så upprörd när jag läser sånt här! Jävla svin!
Vissa människor ska ju helt klart inte vara föräldrar… 

På tal om det: har ni någon gång tänkt på hur många det är som är direkt olämpliga som föräldrar?
Ovan knarkande idioter förstog upenbarligen inte bättre och satte sina djurs (!!!) behov före sin bebis (helt ofattbart!!)

Men de föräldrarna som antas förstå bättre, men ändå inte sätter sina barn i främsta rummet – hur illa är inte det??

VARFÖR förstår inte vissa personer att när man satt barn till världen så måste ens egna behov samt allt annat komma i sista hand!
Barnet måste komma först! 
Hur svårt kan det vara att förstå det???

Suck.
Nu ska jag iväg på överraskningen med mina barn!!!!
Och efter det ska jag på tjejmiddag hos min syster. 
Ska bli mycket trevligt, supersvägerskan Anna kommer, soulmaten Alexia kommer oxå, och några tjejer till!

Om jag inte är för trött senare ska jag på Glasklart. Beror på hur trött jag är. Det har varit en intensiv vecka.
Jag ska på 40-årsfest imorgon och borde kanske hushålla med krafterna.. åldern börjar ta ut sin rätt.. hahhahhaha!!

Anyway, vi hörs senare!

Shit! Jag har verkligen glömt bort hur det är att ha småbarn i huset….
Dagen i bilder…..
Utöver min syster Doras två små trollungar, var även min soulmate Alexia med familj här med sina trollungar för att gratta mina tonåringar Micaela & Elena!! TONÅRINGAR!!!
Ljudnivån var ganska hög, om man säger så…. 

I alla fall!
Jag var hos barnens pappa imorse, flickorna blev såå glada över att jag & deras pappa grattade tillsammans!

Efter mysigt gemensamt morgonfirande åkte jag till jobbet. 
Haft fullt upp hela dagen och fick stressa hem för att hinna fixa tills resten av familjen kom. 
Som tur var kom mamma, min supermamsing till undsättning.. vad skulle jag göra utan dig!!??

Full rulle!

Tårtdags!
Min fantastiska supersvägerska Anna hade gjort kolatårtan som vi åt hos Dora sist. Micaela & Elena ville så gärna ha den, och snäll som Anna är, gjorde hon den; tack Anna!! 🙂

Nedan innan Micaela & Elena ska blåsa ut ljusen. Lilla Anna i deras famn, såklart 🙂

Det viktigaste är att mina barn är mycket nöjda med sin dag och jätteglada över alla fina presenter dom fått av oss alla!

Och det bästa kommer imorgon… överraskningen jag ordnat…

Nu ska vi ligga på soffan och prata tonårssnack… 
Tänk att jag har tonåringar nu… säger jag med lite skräckblandad förtjusning… Gud, var med oss.. .:-)

Puss Bellove

Ps, kommer ni ihåg byrån jag fyndade på IKEA för ca en månad sen, den som blev ståendes i vardagsrummet eftersom jag inte kunde bära upp den till Micaelas rum?
Well, nedan min superbror Jannis och min superkoumbaros Mattias som bär upp den – thanx guys 🙂

Jag har läst breven och dagboksanteckningarna flera gånger och jag kan inte låta bli att förundras över vårt (framförallt mitt!) språkbruk; hur romantiskt, ”moget” och seriöst det var! 

Jag var trots allt inte ens 20 fyllda när breven skrevs. 
X var äldre, han var 25 eller 26, så hans språkbruk var mer erfaret än mitt – dessutom skrev vi på grekiska, vilket knappast kan räknas som mitt modersmål. 

Våra brev handlade såklart om hur mycket vi älskade varandra, hur mycket vi saknade varandra och hur badly vi ville vara tillsammans. 
Men mina dagboksanteckningar var inte lika uplifting alltid… 
Där var det mest oro, ängslan, och grubbel. 

Utdrag ur en av mina dagboksanteckningar från den 3 maj 1990 kl 17.15, som jag minns så väl:

”Är det detta som är kärlek?
Att ständigt behöva gå och vara rädd för att det ska ta slut?”

Fatta vilken bävan jag hade!! 
Trots X försäkringar om att vi aldrig någonsin skulle gå skilda vägar, så var det min största rädsla (som iofs besannades 1½ år senare….ett inlägg för sig!). 
Men det gör inget.. det är nog få förunnat att ha älskat som vi.
Jag är glad att jag fick uppleva det.

Lina från Grekland undrade i en av sina kommentarer om jag inte hade planer på att söka upp honom?
Svaret är nej, det tänker jag inte göra. 
Han bor numera i Sverige, men X är gift och har två barn, och därmed helt ointressant för mig. 

End of this story. 
Memorytripen är över (for now… 🙂

Imorgon fyller mina stotheter 13 år och jag har en överraskning som heter duga!
Mina tjejer kommer att bli överlyckliga – och gissa om dom har tjatat på att få veta vad jag har planerat!!!
Kan inte skriva det här än, omifallatt dom läser..

Later!