Sviniga föräldrar?

Jag har länge funderat över föräldrar som inte tar sitt ansvar över barnen.. hur tänker dom?
Jag talar inte bara om att inte umgås med sina barn, jag talar även om att inte ta ekonomiskt ansvar. 
Eller mänskligt ansvar. Eller känslomässigt ansvar. 

Att finnas där för sina barn och inte bara ränna efter den nya partnern. Att man visar – verkligen visar!!, sina barn att den nya partnern absolut inte är mer värdefull än barnen.
Men hur ska barnen tolka det när partnern får ta allt större plats, både tidsmässigt och bokstavligt, och föräldern knappt kan umgås ensam med sina barn?? 

Hur patetiskt är det när föräldern låter den nya partnern styra och ställa – och nu kommer vi till det värsta: att föräldern även låter den nya partnern härja fritt över barnen, skälla på dom, bossa runt dom, snacka skit om barnens andra förälder mm, och hör & häpna: när barnen väl samlar mod och vänder sig till sin förälder:
JA, DÅ TAR FANSKAPET PARTNERNS PARTI!! VA??? 

Hur klarar dessa föräldrar av att se sig i spegeln??
Sover dessa föräldrarna gott om natten???

Och varför är det så vanligt att männen (för det är oftast männen) har en ny brud en kvart efter separationen från frun? (Oftast oxå innan själva separationen är ett faktum, faktiskt…).

Vad är det som gör att männen är så rädda eller osäkra på sig själva att dom inte vågar leva ensamma ett tag?
Varför måste man till varje pris ha någon?
Varför VILL man till varje pris ha någon??

Jag tror att vi varenda dag måste tänka på vad vi gör och hur vi agerar mot våra barn. 
Barnen växer upp och en vacker dag kommer dom att ställa oss till svars för olika val vi gjort. 

Och då är det bäst att ha jäkligt torrt på fötterna… 

Någon som har erfarenheter och vill dela med sig?

14 Responses to Sviniga föräldrar?

  • Skrivet says:

    nu hinner jag inte läsa igenom det jag missat men jag hoppas du och flickorna får en underbar jul och att ni kan myyyyysa på som bara den och njuta! ha det super gott min kära vän! kramar

  • Robin Hood says:

    Sviniga föräldrar i juletid, jo. Först en önskan om en fin julehelg till eder alla!

    Dina åsikter är rätt i sak, föräldrar bryr sig om barnens bästa oavsett – efter en skilsmässa. Jag är ett av flera undantag. Där kvinnan gör ungefär det du beskriver och gör det omöjligt att nå en bra kontakt med barn under drygt tio år. Sant tyvärr.

    Föräldrar är ofta egensinnade nog att tro att de äger barnen, beviset är att de förnekar motparten normalt umgänge p.g.a påverkan.

    Jag förlorade, en stor del av mitt liv, utan att ha gjort något för att motarbeta, efter att ha umgåtts med dem hela uppväxten, den tidiga, försvann allt och ja. Jag har prövat olika saker, men allt är för sent.

    Kvinnor är inte alltid bra mödrar, även om de är duktiga i hemmet. En mamma som är otrogen är nog heller inte ovanligt, eller så är jag en minoritet där med.

    Må bäst!

    Kram
    Janne

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Jag påstår absolut inte att alla mödrar är bra mammor – LÅNGT IFRÅN!! Jag beklagar verkligen att du haft det svårt med ditt ex, det gör jag verkligen… Hoppas att det ordnar sig för dig!
      Kram Bella 🙂

  • A says:

    Kära Bella,

    Jag läser en viss bitterhet i din text. Att ”fanskapet” tar sin partners parti kan bero på att ungarna gör fel. Om ens barn gör fel så kan man med gott samvete se sig själv i spegeln när dom får tillrättavisnigar. Barn mår bra av tillsägelser och gränssättning kära Bella. Alla vuxna, även de som inte är föräldrar till barnen, ska kunna fungera som goda förebilder och sätta gränser. Oavsett om det gillas eller ej av de små och exet. Men man ska aldrig tala illa om ngn av barnens föräldrar till barnen. Det håller jag med om.
    Oftast männen skriver du som skaffar nya partners?? Har du blivit relationsexpert??? Det är nog ömsesidigt…..
    Det är viktigt att ta ansvar för sina barn men samtidigt måste man ta hand om sig själv och må bra för att kunna ta ansvar för andra. Lever man med ny partner så bör man kunna umgås allihopa…viss ensamtid kan säkert avsättas för barnen men inte all tid. Man har kanske en ny familj och ett liv som måste uppfylla allas behov. Men givetvis är det olika från situation till situation.

    Med hälsningar

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Kära A.
      Låt mig först försäkra dig om en sak: Det finns ingen bitterhet i min text. Det enda som jag uppriktigt bryr mig om, är barnen och absolut inget annat. Exet och hans nya can live happily ever after och jag och de flesta andra normala människorna skiter högaktningsfullt i det. Helt ärligt. Men när barn upplever att dom kommer i andra hand och att de blir orättvist behandlade, är jag övertygad om att det inte är en känsla tagen ur luften (Naturligtvis finns det barn som hittar på oxå). Alla vuxna ska SJÄLVKLART fungera som goda förbilder och kunna säga ifrån, men jag anser inte att den nya partnern har någon som helst rätt att tillrättavisa utan att knappt ens känna barnen. Det måste få ta den tiden det tar innan alla känner varandra väl. Den nya partnern är redan impopulär som det är, partnern gör det knappast bättre genom att sätta sig på höga hästar. Eller så kanske partnern inte begriper bättre? Troligtvis är det så. Men om då föräldern tar partners parti, då är det ju fritt fram för partnern att racka ner på barnen – vilket jag är övertygad om att det finns de som gör. Det, kära A, tycker jag är förkastligt.
      Föräldern är tyvärr så korkad att han/hon låter detta pågå, men förr eller senare vaknar väl denne oxå upp?
      Om inget annat, så lär väl han/hon vakna upp när barnen tröttnat och säger att dom vill vara mer hos den andra föräldern.
      ”Mission accomplished” tänker säkert en & annan partner då.

      Jag är ingen relationsexpert, kära A, men ja, det är statistiskt bevisat att det oftast är männen som skaffar sig en ny partner så fort dom lämnar frun. Det jag skriver är således inte taget ur luften.
      ”Det är viktigt att ta ansvar för sina barn men samtidigt måste man ta hand om sig själv och må bra för att kunna ta ansvar för andra.”, skriver du. Ska det tolkas som att man som förälder ska sätta sina egna behov först?? Där, kära A, skiljer jag och många andra oss, från dina synpunkter. Jag anser bestämt nämligen att man som förälder ska sätta sina barn i första, andra, tredje och tionde rummet – I ALLA LÄGEN! SEN kommer alla andra. Barnen först, jag sen. För hur bra är man som förälder om man sätter sig själv i första rummet?? Och det finns det TYVÄRR alltför många personer som gör.

  • Syren says:

    Barnen måste absolut vara i första hand. Självklart. Ha en trevlig Jul!

  • finns så många föräldrar som aldrig borde ha fått barn…

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Håller med fullständigt!!

  • Micke says:

    *Ö*N*S*K*A*R* *E*N* *R*I*K*T*I*G*T* *G*O*D* *J*U*L*

  • Linapan says:

    Kan ju bero på att en del killar är totalt oförmögna att sköta hushållet själva, så antingen en ny tjej eller hem till mamma! Fast skaffar ny partner innan den gamla är dumpad, det gör en del tjejer åxå. (Så jävla falskt!) Nåja…

    Ha en underbart skön Jul, vännen!
    Kramar.

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Det är sant… underbar jul till dig med Kram 🙂

  • alias says:

    Ja det är fruktansvärt, usch och fy!
    Sedan finns det ju de som prompt måste skaffa nya barn så fort de ger sig in i ett nytt förhållande. De måste ha ett ”kärleksbarn” som det kallas … Vaffan är de första barnen då? Vem frågar hur de känner när de får höra att deras nya halvsyskon är ett ”kärleksbarn” …

    Må så gott du kan.
    Najtikram

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Ja, det är fruktansvärt.. stackars vissa barn..

Arkiv