Grekisk uppfostran vs svensk uppfostran

Jag är född och uppvuxen i 70talets Sverige av grekiska föräldrar.
Fastän mina föräldrar är greker var jag inte lika ”hårt hållen” som jag vet att vissa av mina kompisar var.
Jag ”fick” tex gå ut, och mamma & pappa hade överseende med att jag hade pojkvän (när jag var i 18-årsåldern!) – sanningen är oxå den att jag gjorde lite som jag själv ville – även om mina föräldrar inte gillade mina val alltid.

Det jag vill komma till är hur chockad jag blev när jag upptäckte att i princip alla mina svenska vänner verkade ha noll respekt för sina föräldrar. 
Med det menar jag att mina svenska vänner utan tvekan kunde fråga sina föräldrar ”om dom var dumma i huvudet” eller bara be dom fara åt helvete. 

Första gången jag hörde en av mina kompisar säga ”Dra åt helvete” till sin mamma blev jag alldeles förskräckt. Jag lovar, jag tog extremt illa upp och jag skämdes verkligen å kompisens vägnar. 
HUR kunde någon säga så till sin egen mamma??? 
Hur VÅGADE någon säga så till sin mamma???
Och för min del handlade det inte om att jag var rädd för att få stryk – jag har aldrig fått stryk av mina föräldrar (jo, en örfil av min mamma när jag var 15, tror jag, men den var jag väl förtjänt av…).

Jag blev lika chockad varenda gång jag hörde kompisar tala så respektlöst till sina föräldrar.

Ingen av mina grekiska vänner skulle ens komma på tanken att säga så till sina föräldrar! 
Jag säger inte att vi inte har tänkt att våra föräldrar ibland varit dumma mot oss – det har i alla fall jag gjort!, men jag skulle aldrig drömma om att säga det till dom – AV RESPEKT!

Och ta det här med att pojkvännen ska sova över: jag skulle aldrig komma på tanken att ens FRÅGA om min pojkvän skulle få sova över!!! Det bara finns inte! 
”Får min kille sova här inatt?”
”I think NOT!!”
Jag kan riktigt se min pappa framför mig…. 🙂

Ingen av mina grekiska vänner skulle heller komma på tanken att fråga om deras pojkvänner fick sova över! 
Men bland mina svenska vänner var det inga konstigheter – pojkvänner sov över friskt och mina kompisar fick sova över hos sina killar. 

Fast jag har aldrig riktigt fattat det. 
Varför vill man att killen ska sova över??? 
Jag skulle aldrig kunna sova med min pojkvän under samma tak som mina föräldrar! 

Nu drar jag inte alla över en borste – det finns garanterat svenska barn som inte undrat om deras föräldrar är dumma i huvudet, likväl som det säkert finns grekiska barn som bett föräldrarna fara & flyga – men jag sticker ut hakan och vågar nästan påstå (utan att ha vetenskapliga belägg!) att fler svenska barn än grekiska är mer respektlösa mot sina föräldrar.
Jag såg det när jag växte upp och jag ser det med mina egna barns kompisar. 
Varenda gång jag hört något barn tilltala sina föräldrar respektlöst, så har jag faktiskt frågat varför dom talar så?

Mina barn har ALDRIG bett mig fara åt helvete eller frågat om jag är dum i huvudet. Jag vet ärligt talat inte hur jag skulle reagera om dom någonsin gjorde det.

Jag hoppas och tror att det jag försöker lära dom verkligen fastnar: 
att man alltid ska stå för vad man gör, säger och tycker.
att man hjälper människor som behöver det.
att man alltid ska vara vänlig och trevlig. 
att man ska kunna förlåta.

Vi pratar mycket om respekt.
Om medmänsklighet.
Om omtänksamhet.

Jag hoppas innerligt att mina barn även i framtiden kan skilja på rätt och fel och att allteftersom dom växer upp, lär sig hur viktigt det är med rätt grundläggande värderingar och att man ALLTID ska behandla andra som man själv vill bli behandlad!

Ps, nej, mina barn får inte sova över hos någon kille, lika lite som någon kille får sova över här!

//Bellove

30 Responses to Grekisk uppfostran vs svensk uppfostran

  • Mz.Olsson says:

    Ja, jag håller med dig! Är ju själv svensk o uppväxt i Sverige. Det är tragiskt att se hur det ligger till med respekten hos barnen!
    När man växer upp med det verkar det ju naturligt. Men efter att ha bott i USA några år så förstår jag ju att det inte MÅSTE vara så! Här har barnen mycket mer respekt för sina föräldrar (de flesta!), lärare och vuxna människor överhuvudtaget. Det är väl ändå helt rätt så! Och här är det heller inte många som får lov att sova över hos några pojkvänner, inte! Skulle aldrig våra få! (Fast jag gjorde det när jag var tonåring!! Det VAR ju bara så man gjorde. Var ingen som tyckte det var konstigt!!) Så det är klart intressant att lära sig lite från andra kulturer o inse att det vi gör i Sverige kanske inte alltid är det bästa!

  • Mollan70 says:

    Jättebra inlägg.
    Jag håller med dig på alla punkter.

  • Nikolina says:

    Jag är sjutton år och har respekt för mina föräldrar, men det hindrar mig inte från att våga säga ifrån och bråka med dom. Jag tror att det är väldigt viktigt att man i hemmet ska känna sig trygg och inte vara rädd för att säga vissa saker, det betyder inte att man säger sakerna men jag tror inte att rädsla hör hemma hos barn.

    Citat från första kommentaren:
    ”Stryk och misshandel i hemmet blir till stryk och misshandel på någon okänd på stan, och helt oprovocerat. ”

    Jag tror att det ligger en hel del i detta. Om man inte är trygg i hemmet så tror jag inte att man kommer vara en ”trygg/säker” människa utanför hemmet heller, detta leder till osäkerhet för andra människor som kan anses svagare än de barnen som fått en hård uppfostran. De barnen som fått en hård uppfostran tar ut sina aggressioner(mot föräldrarna) på andra människor och där måste vi förstå problemet. Självklart ska man inte säga fula saker till föräldrarna men jag tror inte att man ska visa de för mycket respekt heller. Att bråka är väldigt nyttigt och om man bor i en familj där föräldrarna alltid har rätt så finns det inte så stor möjlighet att bråka så tror jag att det kan leda till problem senare i livet. Det är viktigt att kunna argumentera och protestera! Och hemmet är väl bästa stället att träna?

    Och till pojkväns frågan;
    Jag tycker att det du skriver är helt fel! 😉 Jag tycker helt tvärtom! Är man tillsammans med någon så är det inte för intet utan man är tillsammans för att man älskar varandra(självklart finns det undantag) och om man älskar varandra så vill man ju vara med varandra så mkt som möjligt! Jag ser verkligen inget fel i att sova hos sin pojke eller att han sover hemma hos en. Jag tycker det är smått respektlöst att inte låta ens barn sova med sin pojkvän, jag ser inte heller någon anledning till det!? Jag har alltid haft bilden av att föräldrarna bara vill ens barn det som är bäst, och varför inte låta barnet spendera så mkt tid som möjligt med pojkvännen?

    h nik som tkr tvärtom:)

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Hej Nikolina – stort tack för din kommentar! 🙂
      Självklart ska man kunna säga ifrån! Och självklart ska man känna sig trygg i hemmet. Att säga ifrån – och kunna argumentera för det! – är tecken på styrka och mognad. Och det beundrar jag dom tonåringarna (och vuxna) som har! Men det är inte det mitt inlägg handlar om. Det handlar om att agera respektlöst och svära åt sina föräldrar. Att jag tycker det är fel.
      Angående att sova över hos pojk/flickvännen.. suck.. jag antar att jag är lite omodern där.. har fått smäll på fingrarna från ALLA mina svenska vänner på den punkten. Men alla mina grekiska vänner håller med mig. Det måste vara en kulturfråga!? 🙂

      Än en gång, tack för din kommentar – kommentera gärna mer! Du verkar vara en vaken och mogen 17åring och det beundrar jag! 🙂

  • Peter says:

    Vilket är värst? En etnisk svensk som säger ”dra åt helvete” till sin morsa eller en människa med utländsk härkomst som misshandlas av sin farsa? Har bevittnat det så många gånger – snälla hemma men värsta dräggen på stan. Stryk och misshandel i hemmet blir till stryk och misshandel på någon okänd på stan, och helt oprovocerat naturligvtis.
    Gänget som fick kommungubbarna att stänga Hermodsdalsskolan i Malmö hade alla två saker gemensamt – alla fick stryk hemma och alla hade invandrarbakgrund. Tror det är minst 10 gånger vanligare att en kille eller tjej med utländsk härkomst får stryk hemma än en etnisk svensk.

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Hur mycket vanligare det är att utländska barn får stryk, det vet inte jag – oavsett så är det riktigt illa vilket land man än kommer ifrån. Och nej, inget av alternativen, att be föräldrarna ”dra åt helvete” eller att få stryk av föräldrarna är okej.

  • JELENA says:

    hej. jag håller med dig om det där att man ej vågar säga dra åt helvete elr liknande till sin mamma elr pappa för den delen.Tror starkt att det är en sk ”blattegrej” att inte prata med din mamma elr pappa hur som helst. och mkt riktigt att man inte säger så utav ren respekt för sina föräldrar. känner så väl igen mig. herregu o säga något sådant som dra åt helvete. kommer inte på frågan.
    bra skrivet.
    häls Jelena

  • Hanna says:

    Bra skrivet! Jag har aldrig kommit på tanken att säga till mina föräldrar att de är dumma i huvudet eller be dem dra åt helvete. Jag hade garanterat åkt på en rejäl örfil av min mamma om jag sagt så!

    Mina föräldrar har, tack och lov, uppfostrat mig ordentligt. Ok, de kanske var väl hårda ibland, men det var nog nödvändigt tror jag. Hm…

    Mina barn kommer aldrig att få säga sådana saker till mig eller min man. Aldrig i hela livet!

    Man häpnar över att folk tar sådan skit från sina barn utan att säga något!!! Varför? De gör ju barnen en björntjänst!

  • Helen says:

    Läste det här inlägget för länge sedan. Ditt inlägg har verkligen fått mig att fundera mkt på vad det egentligen handlar om.
    Mina barn har aldrig tilltalat mig med ett ovärdigt språk och jag vet verkligen inte inte hur jag skulle reagera. JAg hade nog fått vaninnesutbrott skulle jag tro. Däremot har jag märkt att några av mina vänners döttrar har sagt de hemskaste sakerna en mamma kan få höra. Till min fasa märker jag att dom inte gör mkt när det händer. Det gör mig faktiskt ledsen. Jag menar att om man tillåter ett sådant språk så accepterar man att barnen trampar på ens värdighet. Men lika viktigt är det att också som förälder accepterar barnens värdighet. Men var går gränsen för personlig integritet och barnuppfostan? Vad tycker du?

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Det kan vara, men behöver inte vara, en så svår och tuff gränsdragning. Är det bara tydligt att det är den vuxna som är föräldern och att den minderåriga är barnet, så tror jag en stor del av gränsdragningen redan där är avklarad. Givetvis beror det oxå på hur gammalt barnet är – det är stor skillnad på 12 år och 16 år, tex.
      Jag tror på att man ska respektera sitt barn i alla lägen och absolut inte kränka barnet. Men då är frågan (som är ganska het i ledardebatter just nu), ”vad är en kränkning?”. Det kan ju bara den kränkta svara på.
      Jag har tex fått höra att jag varit för slapphänt med mina barn – för min del handlade det endast om jag inte ville kränka och tillrättavisa dom framför andra, eftersom jag vet att det skulle kränka dom. Men givetvis sa jag ifrån om dom gjorde fel. För uppfostra våra barn, det måste vi alltid göra var vi än är. Men att kränka dom – det finns inte på kartan.
      Jag tror på sunt förnuft!
      En mogen förälder VET när hon har kränkt sitt barn alternativt VET när hon uppfostrar sitt barn.
      Det är vad jag tror.
      Men helt klart är det inte en superlätt fråga – men för att gå tillbaka till meningen jag inledde med:
      Är det bara tydligt att den vuxna är förälder och barnet är barn, så tror jag en stor del av balansgången redan där är avklarad.

  • Eva-Marie says:

    Vilket bra inlägg! Du är inte bara vacker du är en klok mamma också! Jag håller med om det du skriver till punkt och pricka – jag tror mer och mer att jag varit grek i ett tidigare liv… KRAM

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Tack snälla EM – så snällt sagt av dig!!!! Min adress kommer.. har helt missat det… !!

  • alias says:

    Bra och viktigt inlägg!

    Aldrig aldrig har ens tanken tänkts att säga nåt fult till mina föräldrar. Aldrig nånsin har jag fått något kastat i ansiktet av mina barn (två vuxna döttrar och en tonårsgrabb). Det finns inte i vår värld …

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Jag tror inte det handlar om att vara svensk, grek eller whatever – jag tror det handlar om att ha sunt förnuft och rätt uppfostran!!

  • Frogprincess says:

    Mycket bra skrivet!
    Nej jag förstår inte heller hur barn kan fråga sina föräldrar om de är dumma i huvudet. Man har fått så mycket kärlek och omtanke av sina föräldrar genom åren och man ger tillbaka det man kan. Och man respekterar sina föräldrar och älskar dem.

  • Robin Hood says:

    Bra tankar och skrift. Jag ser hip hop killar sjunga om respekt, men vet de vad det betyder? Ungdomar idag får inte med sig detta, t.o.m. skolan har problem med detta (sett gnm min son då jag varit där).

    Jag har alltid sagt att när kristendomskunskap togs bort i skolan så skulle den ersatts med ett eget ämne, moral & etik. Idag finns inga rättesnören, bara några föräldrar. En lärarinna skrev att de har samtal om etik etc – javisst, ett par timmar kanske. Per termin, nej, det skulle vara ett nytt ämne!
    Jag minns att äldre människor sa jag goddag och tant eller fabror till – och tittade blygt i backen 🙂

    Ok, ny tid, nya ord osv – men att vara skötsam och veta vad empati är anser jag viktigast.

    Kram
    Janne

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      SÅ bra skrivet!! Självklart borde det finnas ett ämne som heter Moral & Etik – för det finns tyvärr föräldrar som inte bryr sig om att uppfostra sina barn ordentligt..

  • Tuta says:

    det gäller att behandla med respekt för att få respekt är mitt motto. ja är ingen grek (blandras finsk/svensk) men skulle ändå aldrig acceptera att mina barn säger att ja är dum i huvet eller nåt annat oförskämt. men ja skulle heller aldrig säga de åt dom!

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Håller med! Tror inte det handlar om nationalitet – det handlar om den enskilda individen!!

  • klockrent inlägg, har också varit med om det där, kommer ihåg första gången min svenska kill kompis sa hora till sin mamma, jag tänkte shiiiit nu e han en dead man walking… men inget hände…. skumt det där faktist, vilken skillnad…

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Japp, det är stooor skillnad!!

  • Svar: Fick just fram din kommentar från igår 🙂 Har inte hunnit gå igenom dom än, hrmff.. Men det var väldigt trevlig middag, vi surrade skit, provade kläder, la tarotkort och drack MASSOR av kaffe, sånt där som ”tjejer” gör 🙂 thi hi..

  • Kryddan says:

    God morgon på dig:)
    Klart man ska ha respekt för sina föräldrar, vet att dom älskar mig fast dom kallar mig för spruckna gummit 🙂

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Här var det omvänt 🙂

  • Hmm.. Här blev det mycket..
    Mina tre flickor har ALDRIG sagt fula ord åt mig, men min son.. har nog fått ur sig ett och annat.. Själv sa jag nog aldrig fula ord åt mina föräldrar, men TÄNKTE det gjorde jag desto mer!
    Vad gäller sova över.. Jo, det tycker jag är okej, både att sova här och dom borta, det ser jag inget fel i. Men jag respekterar din åsikt till fullo, det är inte det.

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Och jag respekterar såklart din åsikt – det är nog snarare en kulturkrock – för mig har det aldrig funnits på kartan att få sova över hos killen eller tvärtom…

Arkiv