Monthly Archives: maj 2008

Polishundövning & rabarber

Powerwalkade från Ribban till Västra Hamnen med en lätt jetlaggad Anna som är nyss hemkommen efter en vecka Kina.
Fast PW & PW, det kan vi inte kalla det med helt rent samvete… när vi hade gått i ca 25 minuter sprang vi på en kompis som vi stog och pratade med ca 5 minuter. 
Vi gick en liten stund till och sedan satte vi oss och tog en fika på Espresso House i ca 25 minuter…
Därefter gick vi till Ribban och tittade på Malmö City Horseshow. Där kanske vi stannade i ca 15 minuter.
Bl a polisen hade en uppvisning där man demonstrerade hur tränade polishundar är i lydnad. Nedan en bild på två hundar som har jagat ikapp en ”förbrytare” och hur dom lyder minsta lilla vink från sin ägare. JAG_ÄR_IMPONERAD.

Vi tittade även på en uppvisning om islandshästar och på tal om hästar sprang vi på nedan ”Sydvsenskanhäst” (stackarn, har den inte värmeslag??)

Därefter begav vi oss hem till mig och Anna fick med sig rabarber, jag har ganska mycket i min trädgård!

Mao… effektiv tid i PW: ca 40-45 minuter…. knappt.. 
Kan jag med gott samvete frossa ikväll? 
Svar på frågan: JA!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!! 🙂

Utekväll på LT & VH

Var på Lilla Torg med mina goda vänner Beata & Jeanette – väldigt trevligt! Det var längesedan sist vi skvallrade ihop.. ahhh, saknat er!! Här sitter vi och myser 🙂

Efter LT var jag en stund hos min syster, där även min soulmate Alexia var med sin yngsta dotter.

Sedan skulle jag egentligen hem och städa, mitt hem är snart en sanitär olägenhet, men istället för att gå hem träffade jag min goda vän Zoran och vi åkte till Västra Hamnen och åt (jag åt igen, alltså). 

På tal om att äta: min sk karaktär är som bortblåst med vinden… Jag har tappat stinget…jag är dock ute och powerwalkar, men det verkar som om det inte hjälper längre…jag var ute en timme i morse, en timme igår, en timme + 8 minuter i onsdes och 30 minuter i måndes – varför hjälper inte det?????
Jaja. Jag får börja på ny kula på måndag… än är det långt till den 18 oktober (Jannis & Annas bröllop), för då ska jag banne mig vara smal!!

Puss & Kram!

Reconsider angående cellulitbehandlingarna?

Fick nedan mail från X:

”Ont gjorde det. Men E kom efter oss och när jag såg resultatet på henne så tänkte jag att jag är beredd att genomlida vad som helst!
Jag ska gå idag kl 14.00. H också, vi gör rumpa, mage och lår. Och, ja, jag har fullt med blåmärken. Ta två alvedon innan! D ringde ju igår, hon ska gå. Vi kan gå tillsammans om du behöver moraliskt stöd. SNÄLLA GE INTE UPP!”

Jag blev rörd av X:s mail. 

Vad fan, jag kanske ska gå på behandlingen anyway?? 
Den här kvinnan som utför behandlingen kallade mig hela tiden för baby & gumman – och det var sååå längesedan någon överhuvudtaget tog på mig och samtidigt kallat mig baby & gumman – so what om det är en kvinna och so what om det är en jävligt hårdhänt sådan!!?? Det kan väl inte göra så jäkla mycket?? Det sägs ju att vi kvinnor vill ha både ömhet och värme – det fick jag av massage-kvinnan: Ömhet i form av ord och värme i form av att mina lår höll på att brinna upp…
(Jag sa ju att listan på mina krav är borta)

🙂 
POK // Bella

Jag vet, jag är en vekling…

Cellulitbehandlingen kan bara sammanfattas med två ord: fruktansvärd smärta!!!
Fyyy faaan vad ont det gjorde!! 
& vilken kraft den här lilla kvinnan hade – shit!! – och hon har nyligen blivit förlöst med kejsarsnitt! Jag kunde inte ens hosta efter mitt kejsarsnitt, än mindre gå upprätt de 3 första månaderna, och den här kvinnan knådar och masserar med en sådan styrka – hur är det möjligt??! 
Och jag måste erkänna att jag är grymt imponerad över er, mina väninnor, som har gått, och går fortfarande!! på behandlingen – HUR_STÅR_NI_UT?????? 
När hon trycker och knådar så att det känns som om låren ska brinna upp??? Eller när hon kör med den där sugproppen upp & ner på låren som en tok??? Åhhh, jag får rysningar (av obehag!!) i hela kroppen!!!

Hursomhelst. 
Jag sitter här med mina ömmande lår och rumpa och bara tanken på att hon ska röra vid mig och utsätta mig för samma behandling imorgon (och 9 dagar framåt!) gör mig gråtfärdig.. Känner mig verkligen jättemesig och ynklig, men jag klarar inte av det. 
Jag har bestämt mig för att inte fortsätta.

Jag går hellre omkring med mina celluliter och gör som min kopmis Annica råder i sin kommentar till mig: motion, sund mat och vad var det tredje nu igen??? Just det, nu kom jag på det! *ler* 
Fast det tredje ska man helst ha en man för att göra, och om det har undgått någon så kan jag berätta att det inte finns någon levande man i mitt liv.. (och skulle det finnas så ska han banne mig älska mina celliluter oxå!!)

& så var jag hos min syster och åt linssoppa efter jobbet och sedan var jag på powerwalk en timme själv!

Godnatt mina vänner – nu ska jag försöka sova och göra allt i min makt för att förtränga smärtan i mina stackars lår och rumpa…

Ingen vägning imorgon inte!

Haft en supermysig kväll med C – som tyckte jag var jättesnygg och även faktiskt visade uppriktig oro över att jag magrat sååå sedan sist!! ”-Du äter väl ordentligt??”, undrade han!! C satte verkligen händerna på kinderna och verkade bestört!! Jag hade inte aaaaalls hintat att han skulle kolla min blogg innan vi sågs, inte alls faktiskt! 
Och eftersom han tyckte att jag  var så mager kände jag att det var ok att beställa hamburgertallrik med tillhörande stekt potatis… och väluppfostrad som jag är åt jag såklart upp allt på min tallrik (och lite av C:s tallrik oxå :-)).

Nu ska jag ut på powerwalka, men jag kommer ändå inte att väga mig imorgon..jag har ju ”glömt” nämna att jag what-the-hellade igår oxå.. Jag var helt oförberedd på att Efty skulle ha hela huset fullt med chips, ostbågar och choklad..

Vägning på fredag – imorgon kör jag rent hela dagen! Håll tummarna!

MIRAKELBEHANDLING FÖR CELLULITER?!

Har lite ångest.
Imorgon ska jag EV påbörja en cellulitbehandling… säger jag med lite skräckblandad förtjusning…
Flera av mina väninnor har gått på behandlingen (no worries flickor, jag tänker inte namnge er  ), den går ut på att man blir masserad & ”dammsugad” riktigt, riktigt hårt i ca 20-30 miuter varje dag i 10 dagar på samma självvalda område.
Tro det eller ej, men enligt mina vänner så hjälper det!
Alla mina kompisar som genomlidit behandlingen (för dom har lidit!!) har faktiskt krymt, vissa har tom krymt så mycket som 16 cm i omfång!!
Samma kompisar har även sagt att jag inte kommer att klara av det eftersom det gör svinont och min smärtgräns är nästintill obefintlig (well, dom har faktiskt rätt.. jag klarar inte av smärta… ).
Men bara för att bevisa att jag inte är en sådan mes som mina vänner tycks tro, ska jag ska testa i alla fall!
Och gör det jävligt ont får jag väl helt enkelt hoppa av.. Då har jag i alla fall försökt.. eller låtsas som om jag blir behandlad men att det inte hjälpte på mig 🙂
Men jag är skiträdd… jag har nämligen sett mina väninnors lår: fulla med blåmärken!
Som sagt, imorgon och (förhoppningsvis) 10 dagar framåt är det min tur… WISH ME LUCK!!! To be continued…

Och så har jag hämtat mina nya glasögon, så här fina är dom!
Vill passa på och nämna min optiker Jan Nilsson, Preislers Optiska Institut på S Förstadsgatan 89b och Stortorget i Malmö – alltid lika trevliga och serviceminded – kan varmt rekommendera!

Ikväll ska jag på efterlängtad AfterWork!

Ytterligare en confession.. & den här kan faktiskt skada min image…

.. så frågan är om jag ska säga det överhuvudtaget..! 
Men jag känner mig våglig och det kan ju knappast vara värre än att jag tittar på Glamour och är kär i Ridge, hahaha!
Idag var jag i Ullared! Vi som åkte var syrran, Olga, Efty, Cina & undertecknad…

Som vanligt handlade vi för tusentals kronor och ”rekordet” denna gången tog min syster Dora!! IGENNNN!! Än en gång handlade hon för mest pengar, fast dom andra var inte särskilt långt efter…. den enda som var långt efter, det var faktiskt jag.
Min egen Personal Lyxf(j)älla Maria har tagit mig i örat och tvingat mig ha koll på min ekonomi – det är tex helt & hållet hennes fel att jag inte kör omkring i min hett efterlängtade metallic-safirsvarta BMW X3 med panoramalucka! 

Köpte lite grejer till flickorna och hemmet. Tyvärr hittade jag inga skor till mig själv.. jag ville så gärna köpa skor!! Cina köpte 4 par – och jag inte ett enda! Jo, förresten, jag köpte ett par gympaskor fast inte till mig – dom var till min bästis Favo-Fredric, som bad mig köpa om jag hittade något snyggt!

Dora, Efty & Cina i kassorna 

Utanför kassorna..

och då var detta round one! 🙂

Efter Ullared var jag hemma hos Efty, vi tittade på Melodifestivalens 1a semifinal – GREKLAND KOM MED – YES!!!!

Ser nu fram emot torsdag – då tävlar Sverige!!!! & jag skulle bli uppriktigt förvånad om inte Perelli tar sig till final …. Jag är inte ett dugg imponerad över låtarna jag har hört hittils.. 
Perellis ”Hero” är i särklass den bästa låten – ja, den är tom bättre än Greklands bidrag, måste jag motvilligt erkänna..:-)

Trevlig kväll mina vänner, vi hörs imorgon!
PUSS&KRAM!

Ojämn vecka igen :-(

Vilken sunkdag!
Lämnade tjejerna i skolan imorse. Eftersom dom inte vill kramas och pussas framför kompisarna fick det bli ett snabbt avsked. Det är ju ganska känsligt det där när man nästan är tonåring… Men jag ville så gärna krama dom extra länge just idag eftersom dom ska till sin pappa sen.. Saknar dom och längtar redan som en tok till nästa måndag.. Må tiden gå fort…

En positiv sak: En av mina bästa & äldsta – och definitivt snyggaste!! – vänner, Anna (hon är modell..) ringde och berättade att hon med familj kommer till Sverige i veckan! 🙂 
Anna bor i London sedan minst 10-12 år tillbaka med sin man och deras 2 söta döttrar. Jag & Anna har känt varandra sedan högstadiet och vi träffas hyfsat ofta. Jag var i London i höstas, men Anna är här desto oftare!

Nu ska jag iväg till deras lägenhet som dom har här i stan och bl a vädra ut lite och sätta upp en tvättid – talk to you later!

P&K

Storyn om min porslinstand

När jag var i 13-årsåldern åkte jag på en smäll under en handbollsmatch som ledde till att en av mina framtänder förstördes.
Nerven plockades bort och tanden ”dog”. Iom det så blev tanden missfärgad.
Bella
När jag var 22-23 år lärde jag känna tandläkaren Mario genom min koumbara Alexia och hennes bror Kostas.Mario slog ut med högerhanden, himlade med ögonen och sa ”guuud, vad hemskt att ett sååå fint leende ska förstöras av en sååå missfärgad tand, det där får vi faktiskt ta och göra något åt!”
Mario lyckades övertala mig att göra en porslinstand.
Jag är extremt rädd för tandläkaren och tycker det är fruktansvärt obehagligt att ligga där… Jag mår fysiskt illa när stolen sänks ner. Känns som om jag ska svimma varenda gång.

Anyway. Ont som fan gjorde det, men resultatet var perfekt. Jag fick min fina tand med det diskret inristade korset (eftersom Mario totalvägrade sätta en diamant på tanden – vilket jag är oerhört tacksam för idag – jag var typ 24 år och inte med världens bästa omdöme..).

Åren gick och då var vi framme i februari 2007, söndag kväll:
Jag & Neno satt hemma hos mig och åt Riesenkolor (som jag oxå bara älskar!).
Plötsligt kände jag att min tand hade fastnat i kolan och att det kändes konstigt.. Jag tog ut kolan ur munnen och där satt min tand.
Shit!! Den hade lossnat!!
Jag tyckte Mario sa att den skulle sitta tills jag var 50, typ!! Och det har bara gått ca 13 år!!

Neno var helt chockad, stackarn. ”-Va? Va? VAAA??? Är det din tand???” Hon trodde nog inte sina egna ögon.
Jag gick in på toaletten, Neno följde med, och jag tryckte helt enkelt tillbaka tanden.
Neno ville att jag skulle lova henne att ta ut tanden innan jag somnade så att den inte skulle ramla ut under natten och kväva mig (hon är så omtänksam, min fina sockertopp… ).

Ringde min supersnygga tandläkare Henrik Kockum dagen därpå för att få en tid så att han kunde cementera tillbaka tanden.
Easier said than done, tydligen.
Min tand hade gått sönder och det gick inte att sätta tillbaka samma tand. Jag var tvungen att antingen göra en ny porslinstand eller ett implantat…

För att göra en lång historia kort: när jag ställdes inför dessa alternativ blev jag helt handlingsförlamad och fick värsta beslutsångesten, så jag bestämde mig för att göra ….. ingenting.
Jag har alltså samma tand som lossnade för 1 år och 3 månader sedan kvar, som jag kan plocka ut när jag vill.. men som jag INTE plockar ut alls.

Jag har – peppar,peppar – inte känt av några konstigheter alltför många gånger, och jag kommer att gå med denna tanden så länge det går.
Det är f ö ingen tand jag använder, jag har den bara för syns skull och skulle aldrig bita i ett äpple eller en morot med den tanden, för då åker den.

Historien om mina provisoriska tänder: jag fick flera provisoriska tänder (kom upp i 7 st tror jag) under tiden som jag väntade på min riktiga tand.
En gång tappade jag en provisorisk tand när jag nös, tanden bara flög ut! Jag jobbade extra på discotek och detta hände 5 minuter innan vi skulle öppna. Jag beordrade alla ner på golvet. Inte kunde jag stå där och flina med värsta gluggen i munnen!

Men mest pinsamt var nog den gången när jag kysstes med min dåvarande kille, Gustav.
Han var piercad i tungan så det fanns alltid något ”där” när vi kysstes, men plötsligt kände jag att något for runt i munnen, och det var inte hans piercing, det var min provisoriska tand som hade lossnat och for runt i munnen – även i hans mun
Nu kan man skratta åt det, men då var det inte så jäkla ballt.

Jaja. Jag tänker iallafall fortsätta sticka huvudet i sanden så länge det går.
Håll tummarna att jag aldrig kommer behöva face reality, ok.
Tack

Återfall :-(

Jag visste det. 
Jag visste att jag skulle trilla dit hemma hos syrran igår. 
Tacosen var inte problemet, det är ju mat.. + att jag bytte ut bröden med salladsblad – isbergssallad, och vips så blev det GI-tacos! Och det var precis lika gott som om jag skulle ha använt tacoshells eller tortillabröd! 
Nej, prolemet var ju såklart efterrätten… chipsen, lakritsgodiset och framförallt Annas rabarberpajer med vaniljkräm.. suck.. Jag vet inte hur mycket rabarberpaj jag åt, men mycket var det i alla fall.. Anna hade slängt ihop 2 st, dom var mer eller mindre slut när vi lämnade huset…

Fast å andra sidan: VAD FAN DÅ DÅ!! 
Jag har powerwalkat nästan varje dag! Ibland 2 gånger om dagen!
Jag har inte what-the-hellat på två veckor!
Jag gått ner 5 kg! 

Visst var jag väl värd lite rabarberpaj (lite & lite.. jag åt nog en halv paj själv..)

För att visa min ånger var det första jag gjorde när jag vaknade, att knyta på gympaskorna och hit the road. Men det blev bara ½timmes PW eftersom jag frös..(jo, jag gick fort och fick upp flåset, men jag hade shorts på mig och det var en liten missbedömning av vädret..)
& i eftermiddag ska jag eventuellt spela fotboll, det är föräldrarna som möter barnen i flickornas fotbollslag – ska bli kul!!

Puss for now!
 

Arkiv