Daniella Ibis AB

Det pågår basketuttagningar för alla baskettokiga tjejer som är födda 1996 i Skåne. Konkurrensen är stenhård och alla kämpar för en plats i laget!
Mina tjejer är såklart inget undantag.. fast Micaela har ännu inte fått visa vad hon går för, hon stukade ju foten förra veckan i onsdes, dagen innan uttagningarna.
Hursomhelst, nu till helgen är det uttagningar igen, i Lund denna gången, och då ska Micaela vara med.
Hon har tagit det lugnt, vi har köpt stödbandage och hon kommer få foten tejpad.
Elena & Micaela gör sitt bästa och vi håller tummarna att båda kommer med!
Konkurrensen är stenhård som sagt..det finns ett par stycken som verkligen sticker ut och som verkligen är superduktiga!
Fast mina tjejer är faktiskt oxå väldigt duktiga!
Ovan bild är från uttagningen som var i Malmö förra veckan.

..och äppelträd står det visst oxå i rubriken.
Nedan bild är på ett (av mina 5) äppelträd.
Det är det trädet jag tycker mest om, och det är det trädet som de senaste två åren inte kommit med några äpplen alls.

Vet inte alls varför det inte kommer några äpplen där längre.
Kanske för att jag inte gett trädet tillräckligt med kärlek?
Jaja.

…och så har det varit cykelväder!

Jag har cyklat med livet som insats eftersom bromsarna knappt tog. Men det är åtgärdat nu så jag riskerar inte livet längre varje gång jag är ute på vägarna.
Så nu är det alltså cykel som gäller.
Ja, om det inte regnar förstås.
Eller om jag inte har väldigt bråttom.
Eller om jag inte måste upp och iväg jättetidigt på morgonen.
Eller om det är inte jättekallt (och det är min definition av ”kallt” som gäller!)
Eller om.. jag… inte kommer på någon annan ursäkt, hahahha!

Ciao så länge då alla cykelfantaster, have a nice day!

Och då menar jag inte nödvändigtvis från en äkta hälft.
Det kan vara från släktingar, familjemedlemmar, vänner, kunder eller andra relationer man haft och som man av olika anledningar väljer att avsluta.
I vissa fall kan man förbli vänner. Men i andra fall kan det vara en omöjlighet.
Det beror på varför man väljer att gå skilda vägar.
Uppenbarligen för att känslorna tar slut, för man inte ser saker och ting på samma sätt och/eller för att man har helt olika värderingar.

Oavsett vilka anledningarna är, så smärtar det ändå att, först gå skilda vägar, och sen få veta ytterligare saker som dykt upp under resans gång..saker man inte vetat om.

Varför kan man inte bara säga som det är?
Varför inte bara vara ärlig?

Hur jäkla svårt kan det vara egentligen?? Bara säga som det är.
Det kan ju inte vara för mycket att begära av normalbegåvade och vuxna människor – i vissa fall, mer än ”bara” normalbegåvade personer.

..och gärna röda byxor, speciellt mina röda linnebyxor som jag har på ovan bild
Nedan jag på Mångfaldseventet i min röda kostym som jag älskar.

Min julklapp 2011 gick i rött tecken

I Grekland, med en röd klänning (och en blå förvisso).

När Elena & Micaela var fotbollstjejer i LB07 (fast färgen hade dom inte valt själva)

..och även som små tjejer tyckte dom om rött, nedan med en röd overall – och mössa, och vantar!
(den färgen valde dom inte själva heller nu när jag tänker efter.. det var nog jag som valde åt dom…)

Ett litet rött inlägg, i all sin enkelhet.
Det var bara det.
Ha det så bra nu alla mina medmänniskor!

Älskade föräldrarna mamma Toula & pappa Michael åker till Grekland idag.
Igår var hela familjen tillsammans, som vanligt dagen innan någon ska iväg nånstans, och som vanligt fick vi oxå med oss en massa saker hemifrån morsan; bla the, nötter, kryddor, grönsaker – noterar ni påsen med paprikorna förresten? Ingen mer än min mamma skulle komma på tanken att paketera dom på det sättet..
Love her!

Fick även mammas röda, gosiga morgonrock som hon precis köpt. Hon är så snäll!
Fast jag hade gärna varit utan alla sakerna, bara dom var här.. jag saknar dom redan! (min kompis Pias kommentar när jag berättade för henne att mina föräldrar åker till Grekland: ”Herregud, hur ska du klara dig Bella??”)
Saknar att bara kunna dyka upp där på middag, kaffe, eller whatever (och få med goodie-bagen med mat hem oxå..låt mig inte sticka under stol med det.. hehe.. ).
Mina föräldrars lilla lägenhet i stan är den naturliga samlingsplatsen, fastän vi syskon bor i hus med trädgårdar – konstigt va!
Fast vi brukar alltid vara hos min syster när det är något, typ påsk & jul.

Hoppas dom vilar upp sig ordentligt nu från att serva oss med bla hämta&lämna våra barn på dagis/skola, köra till&från aktiviteter, laga mat till oss, leverera den lagade maten oxå!, och bara finnas där i största allmänhet, för om 2 månader kommer vi dit och vänder upp & ner på deras tillvaro igen.
Vi alla älskar er så sjukt mycket!
Puss ♥ 

Här med Micaela & Elena när tjejerna var ca 7-8 månader, hösten 1996 

Iallafall om man är 16 år och stukar foten dagen innan uttagningarna till Skånelaget i basket.
Till råga på allt är det bara 2 veckor tills det är Göteborg Basketfestival.
Stackars min Micaela.
Hon var så glad över att hon kunde gå ut och springa för första gången på 1 vecka, eftersom hon haft ont i benhinnorna och redan vilat 5 dagar.
Full av glädje efter den 40minuter långa joggingturen igår, började hon spela lite i trädgården och trampade fel – alltså dagen innan uttagningarna till Skånelaget. Så jäkla typiskt.
Vi får se om hon ska vara med på uttagningarna ändå – med tejpad fot och utan att springa…
Tur att man har kryckor hemma!


Hon vet ju bäst själv om hon klarar det eller inte.
Micaela är väl införstådd med att om hon spelar fastän hon egentligen inte kan, så riskerar hon att förvärra skadan avsevärt, och då talar vi kanske inte 2-3 veckors vila. Då talar vi kanske 2-3 månaders vila. I bästa fall.
Jag avråder bestämt från träning. Men det är ju jag det.. och jag vet precis hur hon känner sig, min älskade tjej… Jag har varit i exakt samma situation många gånger (och då var jag inte lika klok…min mamma avrådde oxå från träning, men lyssnade jag på henne? Nä, just precis…)

Håll tummarna att det blir bra fort!

…när LdB utklassade (so far obesegrade) Umeå med 7-1 på IP igår!
Jag kom strax innan första halvleken var slut, jag hade nämligen en uppgift i halvlek: att agera konferencier och hålla i en tävling som vi ska ha framöver under halvtid.
Tävlingen går ut på att man ska träffa ribban med bollen och vi hade faktiskt en vinnare idag



Intersport var matchvärdar, kolla så god tårta dom hade (fast jag vet inte om den var god – smakade aldrig).

Förresten, här en bild på mig & vår maskot Ella Elefant!

aka Vicky!

..och här jag & min Micaela på väg till syrran på 1maj-grillning..

…med första rabarber-skörden!


En mycket bra 1maj var det: god mat, trevligt folk, bra fotbollsmatch och en härlig powerwalk på 1 timme!
Och bäst av allt; mina stoltheter är hos mig!

Var i stan med mina stoltheter och mamma idag, så mysigt!

Såg bla den här huvudbonaden på VILA, ska jag slå till tycker ni?

Sen gick vi hem till mormor och åt, och Dora med familj kom oxå. Härligt!
Mormor grillade förresten marshmallows med de små barnen. Hur? Med lite bomull och inópnevma; vips, en eld!

Sen hem och tog det lugnt.
Köpte förresten dessa betonghjärtan från Bolagret häromdagen, dom har ju kursat och säljer allt 70% billigare

Fint utomhus, fint inomhus oxå: Blommorna jag fick av finaste Maria i fredags blommar fortfarande fint i mitt kök!

Och på tal om inomhus så önskar jag att hade en sån här i mitt hem:

…men så länge den kostar 4500 kronor är det inte en option…
Det finns iofs en billigare variant med, om man borrar den i väggen, får man den för ungefär halva priset.
Lite mer överkomligt, men tyvärr fortfarande för dyrt.
Jaja, vad är en bal på slottet?

Ciao så länge då!

Flera av mina vänner kallbadar.
Speciellt en av mina vänner har varit på mig länge för att jag ska prova på, så för ett par veckor sedan ringde jag honom och berättade att jag tänkte göra det.
Han blev nog ganska paff – ungefär lika paff som jag (!), men vi bestämde tid och plats och nu skulle det äntligen bli av; grekinnan skulle kallbada!
Vi hade bestämt en lördag. Bara det att just den lördagen var det svinkallt och det blåste som fan.
Jag & min vän tog en powerwalk på över en halvtimme för att få upp flåset och åtminstone bli lite svettiga, men nope, det hjälpte inte. Fortfarande kallt.

Under hela vägen till Kallis, och som ni ser är bryggan väldigt lång, velade jag fram och tillbaka… ska jag/ska jag inte, ska jag/ska jag inte..
Det slutade med att jag fegade ur… jag frös skitmycket! Det fanns inte på kartan att jag skulle bada i 5-gradigt vatten! Tänk om mitt hjärta stannade av chocken?
Dessutom naken.
Och det var/är ännu en liten issue för mig: man badar naken.
Jag är ju inte helt okej med det…
Inte så att jag direkt har enorma problem med det, jag har som sagt sportat i hela mitt liv och besökt simhallen tusentals gånger och där duschat med både främmande människor och folk jag känner. Det har jag inga problem med.

Men på Kallis tror jag att jag hade känt mig utsatt och utlämnad – jag hade varit osäker, frusen, nervös, och som om inte det räckte, även naken!
Nej, det hade aldrig gått.
Ja, jag kanske är tramsig och löjlig, men sån är jag! Jag visar inte upp min kropp hursomhelst eller till vemsomhelst.

Men jag SKA kallbada. Det har jag gett mig fan på.
Men det får inte vara kallt när vi går dit.
Jag lovar att rapportera – återstår att se om man får den där lyckokänslan alla pratar om..

Ps, Hur det slutade den gången jag fegade ur? Jag åt lunch med min kompis Beata under tiden som min andra kompis kallbadade, så alla var nöjda och glada

Kan ni fatta hur glad jag är??
Riktigt, riktigt, RIKTIGT glad!!

Nätverket Göran är ett informellt nätverk som bara består av kvinnor och är södra Sveriges största nätverk.
Anledningen till att det heter Göran är för att det finns fler män på VD-position i Sverige som heter Göran än det finns kvinnor överhuvudtaget på denna post. Helt sjukt. Men så är det, tyvärr.
Vi får fortsätta kämpa för att det ska ändras!

Och jag har alltså nominerats till Göranpriset – det är ett ”pris som delas ut till den kvinna som gjort en enastående prestation för att skapa balans i livet för sig själv och andra” – så stod det i mailet jag fick iallafall
Prissumman är 52.800 och det är genomsnittsskillnaden i årslön mellan en man och en kvinna (helt sjukt det oxå!)
I september/oktober får jag veta om jag är bland de tre nominerade som kommer gå till final och bjuds då in till prisutdelningen till hösten.
Och jag är så nyfiken på vem/vilka det är som nominerat mig? Är det en eller flera?

Vet inte om jag borde säga det här *ler* men för mig räcker det att bara ha blivit nominerad!  Bara det är en ära för mig!
Att någon faktiskt har brytt sig så pass mycket och verkligen tagit sig tiden att nominera mig. Jag är så glad över det!

…men jag skulle bli väldigt glad om jag vann… eller rättare sagt, jag skulle bli helt jäkla överlycklig!
Inte bara för pengarna, även för att det blir en bekräftelse på allt jobb jag gjort!
Men det har verkligen inte känts som om jag jobbat ihjäl mig, för jag älskar ju mitt jobb, och jag ser det verkligen inte som en uppoffring (även om det såklart kan vara det ur vissa aspekter, tex har jag inte tagit ut lön än…).
Sen delar jag upp mitt liv – försöker iallafall! – i jämna och ojämna veckor: jämna veckor=barnens tid, ojämna veckor=jobbets tid! Och vännernas. Och min egen
…fast det var inte helt sant.. jag har tid för mig, mina vänner och mitt jobb även på jämna veckor. Det gäller bara att planera och prioritera rätt.
Det man vill göra – det hinner man med!

En annan sak som oxå gjorde mig överlycklig idag var min älskade Micaelas FB-statusuppdatering:
”King du är morsan , är sjukt stolt över dig ! Bli så glad av att de detta . Du är så snygg, självsäker, framgångsrik och det strålar om dig! Bra på allt du gör men ändå så ödmjuk ♥ LOVE YOU / stolt dotter ”

Tårögd av hennes uppdatering.. för by the end of the day, är det enda som betyder något:
Mina älskade döttrar Elena & Micaela.
Som gör mig så stolt och lycklig varje dag.

♥ ♥ ♥

Pust – nu är det över. Fast inte bara ”pust” – även”tyvärr”... för jag gillar ju det här eventet. Och jag tycker det är tråkigt att det är över igen (för er som inte vet så var jag konferencier för eventet förra året oxå, kolla här för dag 1 och här för dag 2)

Ännu tråkigare är det att det var så dålig uppslutning igen!
Jag fattar inte att inte fler kommer!! Det här är intressant! Det är angeläget!
Talarlistan är intressant, det är tunga människor som kommer och talar om grundläggande och betydelsefulla saker!
VARFÖR KOMMER INTE FLER!!??

En faktor kan vara att det kostar pengar, 2800 kr i år, en annan anledning att vi körde 2 heldagar, både förra året och i år.
Jag tyckte redan förra året att 2 dagar var för mycket. Likaså i år.
Så nästa år kör vi 1 dag.
Nästa år har vi konferensen 2a veckan i mars.
Och då ska här banne mig vara fullt!
Ska personligen göra allt jag kan för att fylla stället.
Jag vet att konferensens grundare Yacir Persson-Chelbat sliter häcken av sig för att få till något jäkligt bra!
Och konferensens projektledare Patricia Key har oxå slitit som fan för att det här ska bli bra!
Jag har inte ens tillnärmelsevis jobbat lika mycket och länge som Yacir eller Patricia – jag är ”bara” konferencier och har inget med planeringen, upplägget eller innehållet att göra – det jobbet har Yacir & Patricia gjort.
Och nej, jag förminskar inte min roll som konferencier, absolut inte, men jag vill nog påstå att mitt jobb inte varit lika krävande.
Mitt jobb är dessutom mycket roligare än Yacirs & Patricias

Yacir, jag & Patricia från dag 1.

Från dag 2:


Märkte ni förresten hur jag sa att det är andra veckan i mars och att VI kör endast 1 dag nästa gång?
Jag bara utgår från att jag får vara konferencier nästa år oxå, hahha!

Här har ni länken om ni vill kolla, vi sände live!

Nu ska jag sova.
Jag är fullständigt utmattad efter dessa dagarna – inte bara för själva anspänningen inför eventet men utan för att jag varit lite sjuk.
Inte jättesjuk men jag har haft ont i halsen, lite ont i huvudet.. ja, lite så..
Alvedon & Ipren har  varit mina bästa vänner.
Nu är sängen och kudden mina bästisar, och klockan är inte ens 21.00!
Nattinatti alla mångfaldare!