Jeffrey Epstein – Filthy rich (filthy human being – or more like it: poor excuse of a human being)

Såg dokumentären om Jeffrey Epstein, ni vet den där empatilösa, onda och korrumperade pedofilen som till slut åkte dit och inte kunde köpa sig fri för att fortsätta manipulera och utnyttja främst unga kvinnor. Oj vad irriterande det var att sitta och se honom så himla entitled. Och feg, han svarade inte på en enda fråga. Han ansåg sig själv på fullaste allvar vara oskyldig. Hur är man funtad??


Och den här Ghislaine Maxwell på nedan bild, hans lika vidriga flickvän som ordnade flickor till honom – hur är hon funtad? Hon är ändå kvinna. Jag förstår inte hur man kan vara så ond.

Det sägs iallafall att han tog livet av sig i häktet, men obduktionen visar att han troligtvis blev mördad – antingen hade han beställt mordet på sig själv eller så var det några vakter som tog saken i egna händer. Vad synd. Han borde ha fått leva och avtjäna sitt straff. Och då inte på samma sätt som första gången han ”satt inne”; då blev han dömd till 18 månaders fängelse (men satt bara 13) och, håll i er nu, men han fick lämna fängelset 12 timmar om dagen, sex dagar i veckan för att ”jobba”. Say what! Vad är det för ett fängelsestraff?

Synd att han kom så lindrigt undan. Han borde som sagt ha fått leva, dömas och sen ta sitt straff som en riktig man. Inte som en liten fegis som inte pallade trycket. Don´t do the crime if you can´t do the time – är det inte så man säger?
Man ska inte tala illa om döda, men den här maktgalna psykopaten är det nog inte många som saknar. Hans offer lär väl knappast göra det iallafall. Jag hoppas innerligt att alla hans offer, och det var många tyvärr, hittar ett sätt att bearbeta och fungera i vardagen trots det dom råkat ut för.

Kaló mina, som vi säger i Grekland

Ny månad, juni, och nu är det officiellt sommar. Och till skillnad från förra året så här dags så är även vädret med på noterna (tror iaf det var dåligt väder förra året).
Idag hade vi över 22 grader och strålande sol. Det blev några timmar i trädgården. Skönt. Tacksam att jag har en trädgård. Men orutinerat nog så brände jag mig..

Jag springer, som vanligt. Min ventil. Det skönaste jag vet.

Jag har nästan blivit beroende av den nya Risifruttin, den med lakritssmak – så himla gott.

Nedan Wisti var lite kul, haha..

.. och så den ständiga frågan – ska jag åka till Grekland i sommar? Gränserna har ju öppnat även för svenskar. Men jag vet inte om jag ska. Jag har varit helt inställd på att stanna hemma i sommar. UD avråder fortfarande och det gäller tom den 15e juli. Även om UD ändrar sina regler och ”tillåter” resor så tror jag att jag ändå kommer stanna hemma. Det är både en kostnadsfråga, men även en säkerhetsfråga. Faktiskt även en fråga om hur resten av min familj tänker göra. Jag vill gärna att familjen är samlad på ett ställe.
”Alla” säger dessutom att flygpriserna kommer vara skyhöga, men jag är inte så säker på det – folk kommer ju inte flyga om det är för dyrt. Tror jag – jag vet inte.
Jag vill ju absolut träffa mina släktingar och vänner, men..

Det har varit Mors Dag och mina döttrar har uppvaktat mig. Så oerhört tacksam jag är över mina fantastiska döttrar. Så kloka, så snälla, så ödmjuka, så omtänksamma. Vackra är dom oxå.

Ser fram emot några studentfester denna veckan, och några middagar med vänner.
Jag har ”vant” mig vid den nya tillvaron, coronatillvaron, men jag längtar ändå tills den är över. Känns som att det måste snart få räcka.

Önskar alla fina en fin vecka, en fin månad och en fin sommar. Ta hand om er därute och glöm inte solkrämen 🙂

Same old, same old

Inget nytt under solen egentligen. Tiden går sin gilla corona-gång, precis som vanligt. Ja, det har faktiskt blivit ett normalläge.
Personligen tycker jag det är supertråkigt att jag inte kan jobba lika mycket, men det är inte så mycket att göra åt. Bara gilla läget och go with the flow.

Jag är tacksam och glad över att min pappa varit hos mig och först kört med högtryckstvätten och helgen därpå målat om staket i min trädgård.
Min pappa <3


Under tiden som pappa målade, så rensade jag ogräs och klippte gräset.

Jag har hängt med vänner, både hemma och ute på restaurang. Bla har jag varit på Kin Long, Malmös äldsta (?) Kinarestaurang, och där har jag inte varit på 100 år.
Riktigt god mat och fantastisk service.


Ja, mycket fint sällskap med 🙂

Jag har hängt med min dotter – och det enda som är sant med nedan bilder är att ja, jag kom dit med maten – men det är inte jag som tillagat den.. men det fattade ni, haha.


Självklart springer jag. Var- och varannan dag.


Jag rensar som aldrig förr. Hittade blandannat nedan bild på mig och min mamma. Tror det var på min pappas 60-årsfest. Shit, 20 år sedan! Man kanske ska ha lugg igen..? 🙂

.. och så har vi haft italiensk afton med Fab8-gänget.

Varför italiensk afton bara sådär, undrar ni? Jo, för att nästa helg skulle vi Fab8-tjejer egentligen åka till Bergamo (ja, till epicentret för covid-utbrottet i Italien och Europa, hahaha) eftersom en av tjejerna har fyllt 40 och det var vår present. Men eftersom vi inte kommer åka dit så fick vi ta Italien till oss. Nästan lika bra 🙂

Jag saknar att resa. Har inte varit någonstans på flera månader. Sista resan gjordes i slutet på februari/början på mars, när jag var i Estepona med min barndomsbästis.
Bergamo-resan nästa helg är inställd (såklart). Återstår att se om min flight till Grekland blir av i början på juli. Oavsett om den blir av eller inte, så kommer jag inte att åka. Finns ingen anledning egentligen. Är inställd på semester hemma. Kan ju bli intressant. Har aldrig semestrat i Sverige tidigare, men någon gång ska ju vara den första.
Inget ont som inte för något gott med sig.

Tata folket, håll er friska, och tvätta händerna!

Jag är en sucker för reklam…


Den här bilden dök upp i mitt instagram-flöde. Alltså… jag älskar choklad. Och jag älskar allt med caramel. Och så älskar jag allt som är salt. Den här chokladen måste alltså vara gudagod.
Hade jag inte varit på godisförbud hade jag åkt raka vägen till affären. Suck.

Häromveckan skrev jag att nästa gång jag äter godis o sånt, ska vara på min födelsedag, som är i slutet på juli. Men jag har nyligen haft en ny förhandling med mig själv.
Det som gäller nu är följande:
Antingen äter jag godis på midsommar. Eller den 1/7.
Men: om jag äter godis på midsommar, så flyttas datumet fram till den 26/7, som alltså är min födelsedag. Innebär att jag äter på midsommar, men inget mer fram till den 26/7.
Äter jag inte på midsommar, så börjar jag äta igen den 1/7.

Har inte bestämt mig än.. under tiden fortsätter jag springa..

Tata folket, och ta hand om er <3

När man får oväntat besök …

Oväntat, men mycket välkommet besök.
Mina fantastiska föräldrar <3
Givetvis kom dom inte tomhänta. Mamma hade gjort keftedákia (köttbullar) samt tzatziki och melizanosalata, auberginesallad. Så gott. Just det, dom hade med sig en tsouréki till, påskbrödet som jag älskar. 

På nedan bild ser det ut som att min pappa tänker något i stil med: ”vad säger hon nu igen” – och det skulle mycket väl kunna vara så, men inte denna gången, hahahaha 🙂

Vi satt i trädgården för säkerhetsskull, och när det började bli lite kallare så åkte dom hem. 
Jag älskar att hänga med mina föräldrar. Verkligen älskar det. Men det här jävla viruset alltså, det har fan satt jävligt många käppar i hjulet för oss (och många andra givetvis). Självklart inser jag att vi är mer lyckligt lottade än många andra, jag har flera personer i min direkta närhet som har förlorat föräldrar i corona, senast idag fick jag veta att en mycket god vän förlorade sin pappa idag. Just den här vännen umgicks jag med igår, och vi var tillsammans när hon fick beskedet att hennes pappa fick åka in akut till sjukhuset, och idag, mindre än 24 timmar senare, dog han. Så sorgligt. 
Så ja, jag saknar att hänga med mina föräldrar, men jag är oerhört tacksam för att ingen i min familj, eller någon av mina nära och kära är sjuka. 

… more often mum and dad <3

Det kommer. Det vet jag att det gör <3

När man vaknar alldeles kallsvettig …

… för att man drömde att man har ätit godis! Ja, alltså, eftersom man är på godisförbud fram till sin födelsedag. Och den födelsedagen ligger väldigt långt fram i tiden känns det som just nu.. oavsett så var jag lättad när jag väl insåg att det bara var en dröm. Men att jag emellanåt blir sugen, det kan jag inte förneka.
Det är dock ok att dricka vin, namnet till trots, och äta utan att räkna EN gång i veckan. Och so far har jag lyckats hålla det sedan årsskiftet.


Och givetvis springer jag…

..fast nedan variant på ovan bild är mycket roligare än originalet, hahaha

Min expartner-in-crimes man, Peter, som varit i farten igen, hahahaha 🙂
Så jäkla ball!

Nu tillbaka till det jag gjorde innan, tata alla fina människor.
Hang in there, corona kommer blåsa förbi, det är bara en frågan om tid (säger jag kanske mest i ett tappert försök att övertala mig själv…).

Sea you sooooon .. not….


Som sagt, det börjar sjunka in att det inte blir Grekland denna sommaren. Kanske i augusti/september om vi har tur, men det är inte särskilt sannolikt.
Dags då att börjar fundera över vilka av mina kompisar som har pool och som vi ska våldgästa hela sommaren…hmm…
Min bror har pool. Min expartner in crime har pool, min granne har vattenspridare, haha.

Annars är det mesta som vanligt. Matlagning, bakning, löpning, pratar i telefon, chattar.
Corona-style 🙂

Vet ni förresten att balans är en färskvara som måste underhållas? Det är inte så lätt..

Stekt svartkål i olja och vitlök med salt och riven parmesanost. Så gott. Skulle egentligen ha pinjenötter till.
Får hitta lite nya recept. Jag är sååå uttråkad emellanåt!

Avdelningen ”meningslösa inlägg” hamnar detta under… men det är för att jag är så uttråkad. Skyll er själva för att ni kommer hit och läser (förmodligen är ni lika uttråkade, hahaha)

Tudelooo gott folk, nu ska jag.. ja, vad ska jag egentligen? Fortsätta kolla på serie? Prata i telefon? Baka något? Laga mat? Återstår att se!

Det börjar sjunka in…

… att det inte blir Grekland i år…

Så himla tråkigt. Så, så tråkigt.

Fortfarande mycket hemmasittande…

.. och ännu fler löprundor. Måste ju försöka upprätthålla någon form av normalitet.
Jag läste någonstans att det kommer vara över i juni, och att 6000 människor i Sverige kommer ha dött av coronaviruset.
Återstår att se om det är sant.

Tiden går fortfarande sin gilla corona-gång

Det här kunde ingen vänta sig. Att en virusinfektion skulle bokstavligen lamslå en hel värld.
Livet går dock sin gilla gång ändå, iallafall för mig. Ja, förutom att ganska mycket har förändrats då. Såsom mina affärer. Mina uppdrag är dessvärre on hold. Fullt förståeligt. Men det kan kvitta, det går ännu ingen nöd på mig. Det värsta är att jag inte kan umgås med mina föräldrar. Det saknar jag något enormt.
Vi har dock varit där och lämnat saker vi handlat. Men vi kramas och pussas inte och jag saknar verkligen det. Jag saknar att hänga med min mamma och pappa 🙁

Annars är det mesta som vanligt som sagt. Mina fantastiska döttrar har fyllt 24! <3

Jag springer som vanligt. 7-10 km varannan dag.
Jag håller en del intervjuer över telefonen och jag tittar på serier som aldrig förr.


Jag har köpt en ny tvättkorg 🙂 hur snygg!! Det blev genast lite roligare att tvätta, hahaha.

Jag bakar och lagar mat som aldrig förr.


Vi handlar en del men inte särskilt ofta eller mycket. Och när vi behövde toapapper så nästan skämdes jag, och då tog jag ändå bara ett paket.

.. och så var den här lite rolig:

Covid-19 kommer ju blåsa förbi. Frågan är bara när.
Resan till Bergamo med tjejgänget i slutet på maj lär såklart inte bli av. Inte heller min resa till Grekland den 1/7 som det ser ut nu. Något jag ändå skiter i, det är bara förlorade pengar. Att vi är friska är hundra gånger viktigare.

Nu tillbaka till det jag gjorde. Tata folket, ta hand om er och stanna hemma!

Now is the time att byta efternamn

Plötsligt händer det. Typ 25 år senare… Okej då, 15 år senare om man ska vara helt ärlig. Det är alltså så länge jag har varit skild från mina barns pappa. Men jag har hetat Ibis i 25 år.

Sedan mina döttrar var typ 12 år har dom sagt att dom vill byta efternamn. Dom har velat heta Kallaris, som jag hette innan jag gifte mig. Så när dom blev myndiga för snart sex år sedan bytte dom till mitt flicknamn.
Redan då (och egentligen bra mycket tidigare) fanns det ingen anledning för mig att behålla deras pappas efternamn – om det inte vore för att jag är så etablerad med det här namnet, i all ödmjukhet. Jag har som sagt haft exmakens efternamn i 25 år och verkat i det skånska näringslivet nästan lika länge. Ett av mina bolag heter dessutom Daniella Ibis AB. Det blir dock inget namnbyte på bolaget.

Men eftersom jag länge haft i tankarna att ta tillbaka mitt gamla flicknamn Kallaris så har jag de senaste åtta-tio åren puttat in Kallaris på alla sociala medier, visitkort mm. Det borde rimligen göra övergången mer soft, hoppas jag.

Och eftersom mitt pass ändå går ut till våren, var tidpunkten extra passande just nu.
Så, hej igen Daniella (Ibis) Kallaris <3
(ja, jag behåller Ibis som mellannamn men Kallaris är numera efternamnet – älskar det!).

Råkade dessutom läsa ett gammalt inlägg, från februari 2012!, där jag hade planer på att ha ett företag som heter Kallaris Consulting – men det ska mina döttrar få ha istället, hehe.

Annars går livet sin gilla corona-gång. Såhär umgås vi med våra föräldrar nuförtiden, på behörigt avstånd..

Mina löprundor däremot, dom kör jag som vanligt.

… och måtte corona-cirkusen snart vara över <3

Med vänliga hälsningar,
Daniella Kallaris – så fint det är! 🙂

Arkiv