Shopping in Thessaloníki 🇬🇷

Idag var det vår sista dag i Grekland och det innebär shopping. Döttrana, morsan och undertecknad körde till Thessaloniki. Vi stack till Hondos Center men där hittade vi inget särskilt, så vi begav oss till ett ställe som heter Mega Outlet och där hade vi större tur.

Efter shoppingen åt vi på ehum IKEA.. köttbullar med pommes..

Väl på IKEA fick jag sådana flashbacks när jag såg rullstolen.. en sådan rullstol körde jag runt min exsärbo i för ett par år sedan när han hade smällt hälsenan. Log åt minnet.

Vi hade en härlig dag!

… och sen på kvällen fikade jag med min älskade kusin Anda!

Som vanligt, härligt att vara i Grekland. Och som vanligt gick tiden alldeles för fort..

… och, man ska aldrig säga aldrig. Det tar jag med mig denna gången. Never say never. Det har några underbara människor som jag hade förmånen att träffa, lärt mig.

Allt kan hända. As long as you believe ❤🙏🏼

Another day in paradise

Tiden går fort när man har det bra. Vår vecka närmar sig sitt slut. Vi har haft det så bra. Badat nästan varje dag, umgåtts med varandra och mina föräldrar. Med pantertanterna och mina kusiner. Och en & annan vän. Underbart!

Mormors våfflor med Merenda och sylt från Ikea. Svårslaget.
Mormors mat, oxå svårslaget! Nedan fylld squash. Så himla gott.
Med min älskade faster, som alltid har några Marabou gömda någonstans 🙂
Mina stoltheter utanför Cosmos shoppingmall

Med Olga, en vän från förr. Vi hade mycket att prata om..

… och snart är det alltså dags att komma hem. Borta bra men hemma bäst, sägs det ju, och det är nog sant.

Önskar alla fina människor en härlig vecka!

Ny värmebölja comin up…

I Grekland då alltså. Det är riktigt varmt, puh. Idag var det 31-32 grader. Jag och tjejerna åkte till Carabus, poolen i Kilkís, för att svalka oss lite.


Godaste ölen🍺

Mat från Varelofrones, bästa matstället i Kilkís! Detta är alltså till tre personer men vi fick mat för typ 6-7 personer. Så gott! Och nej, vi åt inte upp allt..

Livet är underbart ❤

Grekland igen 🇬🇷

Jag och mina döttrar åkte till Grekland och överraskade mina föräldrar – dom blev heeeelt chockade och deras lycka visste inga gränser (främst för att Elena & Micaela kom, jag hade ju redan varit där en månad).

Jag tog reda på var dom befann sig, i byn visade det sig, och vi körde dit med hyrbilen (som jag för övrigt inte alls är nöjd med).

Min älskade faster och mamma

Mina älskade mostrar och min mamma

Hursom, vi har träffat pantertanterna, varit på stranden, varit ute och ätit och framförallt umgåtts med familj och vänner – och allt detta på knappt tre-fyra dagar!


Livet är underbart ❤

Memories och saker som går i arv… <3

Häromdagen var jag hos syrran. Det är inte ofta jag är uppe på hennes ovanvåning, men den dagen var jag. Jag lekte med Aliki i hennes rum och det slog mig att den gula mattan har jag lekt mycket på förr…  det var Elenas & Micaelas. Deras allra första matta i deras första rum på Friisgatan.
Shit vilka minnen <3

Nedan foton är från mina döttrars första album.. dom var inte ens födda än, men herregud som jag längtade efter dom.
Mina ögonstenar. Mitt allt.


Nalle Puh-stolen var oxå mina döttrars (vi hade även Ior-, Nasse- och Tigerstolarna).
Älskar att våra saker går i arv.
Mattan kommer jag dock vilja ha när Aliki tröttnar på den – den vill jag att mina barnbarn ska ha.
Barnbarn ja.. jag längtar verkligen efter att bli mormor. Flera av mina vänner har blivit mormor/farmor och jag vill oxå bli det! Det är dock inte aktuellt än.. mina döttrar är ju trots allt bara 21. Och studenter på heltid. Plus att dom jobbar extra.
Ingen stress, och det kommer när det kommer. Som jag ska älska ihjäl mina barnbarn (oxå!). Som_jag_ska_älska_dom…

Men nu blev jag lite sentimental..
Älskar livet <3

Årliga kräftskivan avklarad, check

I år var vi i Ns nyinköpa kolonistuga, världens finaste stuga,  det var love at first sight!
Så himla fin och mysig.



Fantastiskt goda kräftor, fiskade av P himself vid hans torp i Kalmar.
Ovan västerbottenostpaj var oxå tillagad av P.

Första och sista bilden på mig i kräfthaklapp, hahhaa!

Med N

Underbar kväll med fina människor.
Jag är lyckligt lottad 🙂

.. och innan kräftskivan sprang jag sjuan med Maria, pust.

Det var för övrigt en jäkla tur att jag/vi sprang , för denna helgen har inte gått i sundhetens tecken…
Men vadfan, you only live once!

Tata folket <3

Hashtag #LoveMyLife

Jag älskar verkligen mitt liv. Kan inte klaga på något just nu. Inte för att jag brukar klaga – det gör jag så gott som aldrig ändå.
Allt är verkligen på topp. Jag känner lugn och ro. Är balanserad och harmonisk – på alla plan.
Ja, även på jobbet. Mina vänner brukar tycka att jag jobbar för mycket. Och det är förvisso sant, jag jobbar mycket. Men jag älskar det. Och vad man kanske inte vet (mina närmaste vet dock) är att jag kan vara ledig precis när jag vill. Och tro mig, jag ÄR ganska mycket ledig oxå. Då reser jag eller så har jag dagar då jag inte ens går utanför dörren. Dagar då jag bara ligger på soffan och kollar på Netflix.

Jag är smickrad över omtänksamheten. Det värmer att mina vänner är rädda om mig (såklart dom är – precis som jag är om dom!).
Mina vänner ja, jag har några riktigt bra sådana, det finns några riktigt fina människor som jag älskar att umgås med. Som jag kan vara mig själv med. Som jag kan lära mig av. Som jag vet skulle finnas där för mig i vått och torrt. Som inte skulle bedra eller utnyttja mig.
Jag  har gjort en ganska ordentlig rensning bland ”vännerna”. Jag har de senaste åren omvärderat väldigt mycket i mitt liv och har inte längre tolerans för något som inte är äkta.

Ytterligare anledningar till att jag mår så himla bra är oxå för att jag tränar. Jag springer varannan dag. Ett måste för mig och mitt välmående (och för att jag älskar mat och godis alldeles för mycket, hahaha).
#runningismytherapy är en hashtag jag ofta använder – och det är precis det: therapy.

När jag inte springer, antingen hemmavid nära havet eller i Bokskogen, så tränar jag med en kompis på gym. Fast jag är inte så glad i gym. Jag tränar hellre ute.
Lika stort behov som jag har av att jobba, lika stort behov har jag av att få vara själv. Jag är så mycket ute bland folk att ensamtid är sjukt viktigt för mig. Antingen på soffan eller i löpspåret.

Viktigast av allt för mig är att jag får styra min egen tid. Få bestämma själv när, var, hur och med vem jag ska jobba.
Just därför kommer jag aldrig mer kunna ta en anställning. Jag brukar få frågan lite då & då (vilket ju är väldigt bra för mitt ego hehe), det innebär ju att min attraktionskraft på arbetsmarknaden  är fortsatt relevant. Brukar lösa det med att man får hyra in mig/anlita mig istället – fast högst på halvtid; jag behöver ju få frigöra tid för mina andra åtaganden: Maria Lindberg, vars agent jag är, mina moderators- och konferencieruppdrag, våra rekryteringsuppdrag i Appointed.
Och så vårt detaljhandelsbolag Inovshop, där vi jobbar med POP solutions, merchandising security, store fitting, digital signage & consumer experiences – men i ärlighetens namn är det min grymma partner in crime som roddar den verksamheten.

Som sagt, livet leker och jag stortrivs.
Och snart är det helg – den ska spenderas med mina vänner och löprunda i Bokskogen – den löprundan kommer definitivt behövas efter denna helgen.. (på tal om att tycka om mat.. :-))

Tata folket <3

Att jag aldrig lär mig…

Alltså. När jag ser något som jag vill ha, så måste jag slå till direkt. För då slipper jag ha ångest över att varan – gud förbjude – köps av någon annan.
Eller som hände mig med denna klänningen, att rean plockades bort ur sortimentet samma dag.
Jag provade alltså klänningen och tyckte den var fin. Men det var något som gjorde att jag inte köpte den. Kan inte riktigt svara på vad.. vet bara att jag tokångrade mig samma kväll och kände att jag helt enkelt ville ha den.
Så jag ringde MQ i på Nova first thing in the morning dagen därpå, innan dom ens hade öppnat, bad personalen jaga rätt på klänningen – om den fanns kvar –, och snälla, snälla, hänga undan den så kommer jag direkt efter mina möten.
Tack o lov så fanns den kvar. Och tack o lov var dom snälla och sålde den till reapriset fastän rean var slut.


Nu hänger den i mitt vardagsrum. Vilken lycka. Och vilket kap; från 2100kr -> 999kr. Mindre än halva priset!
Jag älskar när jag gör sådana fynd 🙂
Nu till frågan: varför håller jag egentligen på såhär? Varför köper jag inte direkt?
Kanske behöver jag den här pulshöjaren som det faktiskt innebär… jag  behöver kanske utmana ödet..? Vad vet jag?
Men till mitt försvar; i 8 av 10 fall så köper jag faktiskt direkt. Det tillhör alltså inte vanligheterna att jag inte köper. Oavsett så behöver jag nog sluta med det här beteendet..
Jaja. Jag såg faktiskt den här med:

.. men kände inte att jag var tvungen att ha den. Så den lät jag vara.

Nu får det nog vara sluthandlat för ett tag. Jag köpte även ytterligare ett par nya skor häromdagen – det var love at first sight!

… men som sagt, nu är det sluthandlat. Jag ska inte gå in i en enda affär på minst några månader nu.
Skulle jag mot all förmodan göra det iallafall, så har jag köpförbud.

Klart att jag fixar detta!
(gulp…).. <3

Ombyggnad in the planning

Jag har bott i mitt hus i ca 15 år. Jag älskar mitt hem och vill egentligen inte flytta. Men every now and then så blir jag lite rastlös och får för mig att jag ska flytta. Eller renovera.
Denna gången (igen) blir det det senare. Jag ska renovera. Badrummet är först ut. Har köpt in nya skåp, vask & sånt och duschen ska ut.
Ä n t l i g e n ska jag skaffa mig det där badkaret som jag längtat efter i lika många år som jag bott i huset.
Men först och främst behöver jag hitta ett sånt här badkar – i 130 cm och som inte kostar en förmögenhet.

Jag har hittat ett för 15.000kr (ex frakt..) och det är jag inte riktigt beredd att ge. Inte när det finns större och likadana badkar, 150-160cm för typ 4-7000kr.
130 cm är inte standardutförande så jag fattar att det är dyrare – men inte 3-4 gånger dyrare.
Men, med lite tur så har jag kanske hittat ett genom mina kontakter.. håll tummarna!

Min spis har åkt ut. Inte för att det var något fel på den, men syrran renoverar köket just nu och för knappt ett halvår sedan köpte dom en helt ny spis och hon undrade om jag ville ha den.
Hellre att hon gav den till mig än sålde för billigt till någon främling. Den är som sagt helt ny.
Vad jag gjorde med min spis? Gav bort till en annan kompis.
Vi recyclar 🙂

Men skylten, den behåller sin plats, hahaha!
Fick den av min soulmate, min älskade kounelitsa, för flera år sedan, och den givna platsen var just på spisen.

Jag ska oxå renovera mitt kök. Innan året är slut hoppas jag. Jag vet nu precis hur jag vill ha det.
Väggen som separerar köket från matplatsen, väggen som jag innerligt hatat sedan första dagen jag flyttade in, den ska äntligen rivas. Jag ser så fram emot när det händer. Längtar som ett barn!

… men nu tillbaka till det jag gjorde, tata fina <3

Det är en mycket liten värld vi lever i

… och det gäller att komma ihåg det. I alla relationer, både privat och professionellt.
Jag har skrivit om det så många gånger tidigare, men det tål att upprepas. Och dom som inte förstår, ja, dom får nog göra en resa i sitt inre. Fattar dom ändå inte, ja.. då finns det nog inte så mycket att göra.

I min värld behandlar man folk som man själv vill bli behandlad. Man ljuger inte. Man går inte bakom ryggen. Man bedrar inte. Man tjuvar inte från någon annan. Man håller det man lovar. Man går inte på vänners partners. Man avslöjar inte andras privata hemligheter.
Detta är i min värld big no-no´s.

Det finns något som heter etik och moral. Rätt och fel. Principer som det är fel att bryta. Att ha rätt värderingar. Om att ha hjärtat på rätta stället.
Vissa saker gör man inte helt enkelt. Det finns oskrivna regler som alla normalt funtade människor förväntas förstå. Om man ändå väljer att skita i det, och medvetet skadar någon annan, ja då är man inte mycket värd i mina ögon.
Självklart förstår jag att det finns grader även i helvetet. Men vissa saker gör man bara inte.

Jag tänker mycket på hur man vill framstå, hur vill man att andra människor ska uppfatta en? Jag vill tex framstå som snäll, skarp, sympatisk, empatisk, professionell och ödmjuk, inte nödvändigtvis i den ordningen. För mig är detta så viktigt, både i min professionella yrkesroll, men framförallt privat.
Privat för att jag har två döttrar som jag vet ser upp till mig och det är väldigt viktigt att jag föregår med gott exempel. Mina döttrar ska aldrig behöva skämmas över mig eller undra vad jag lägger upp på Facebook, tex.
Och professionellt för att jag jobbar med människor. Jag får mycket stort förtroende av mina kunder och det förutsätter att jag har hög integritet. Jag är ödmjukt tacksam och stolt över förtroendet jag får, och mina kunder ska alltid vara trygga med att jag förvaltar det väl.
Man ska aldrig ifrågasätta min lojalitet eller min respekt för uppdragen jag jobbar med.

Jag har såklart inte alltid varit Guds bästa barn. Nejdå, jag har gjort min beskärda del av tabbar jag oxå, i synnerhet en grov tabbe. Men jag skyller på att jag var ung, dum och framförallt väldigt egoistisk. Tänkte inte på att mina actions fick konsekvenser för andra. För att jag bara tänkte på mig själv. Shit.. det är fortfarande en smärtsam insikt.. men som jag rakryggat har erkänt och framförallt bett om ursäkt för.

Idag skulle jag aldrig göra något som ifrågasätter mitt värde. sätter mitt rykte på spel eller går emot mina principer. Jag vill alltid kunna gå med huvudet högt och framförallt rakryggat kunna se mina döttrar i ögonen. Vara en god förebild, helt enkelt. Inget är viktigare för mig än att vara en god förebild för mina döttrar.

Och det är egentligen inte så svårt att vara en god människa. Man behöver bara gå till sig själv; skulle jag vilja att någon gjorde detta mot mig? Därefter är det självklart vad man ska/kan/bör göra. Eller inte göra.

Nedan lilla text gillar jag.
Tycker oxå den sammanfattar ganska bra vad jag tycker om små människor som inte har förstått det där med hur man behandlar andra.

Vi talar alltså om vuxna människor som förväntas begripa de oskrivna reglerna. Fast man kanske inte kan ställa så ”höga” krav på lågbegåvade personer.. kapaciteten och förmågan att tänka steget längre finns uppenbarligen inte.
Att ”tänka” förutsätter ju dessutom att man har en fungerande hjärna innanför pannbenet.
Nuf said.
.. och ni vet ju oxå vad jag anser om karma, om nu dessa små människorna ändå skiter i alla oskrivna regler (jag har ju själv fått mig en ordentlig omgång tyvärr, det skrev jag om strax innan årsskiftet.. det blev många reaktioner på det inlägget..), så tror jag stenhårt på att karma kommer bita dom i röven. Förr eller senare. HA!

Och med detta lilla inlägg så önskar jag alla fina människor en trevlig helg <3

Translator