Alla vägar bär till Rom …

… och sen hem till Malmö igen!
Min ena dotter, Elena, studerar ju en termin i Rom och nu när julledigheten var över, bestämde vi, Micaela, min andra dotter & jag, att vi skulle åka med henne tillbaka. Andra gången både jag & Micaela hälsar på Elena i Rom.
Nu är vi alltså hemma igen och det har varit några härliga dagar tillsammans – de få stunderna vi tillbringade ihop som ”turister”. Vi alla tre hade ganska mycket att göra, tjejerna med sina studier och jag med mina jobb.
Första kvällen lagade Elena en jättegod middag till oss, med pasta (såklart) salami, lök, zuccini och majs.

Vi har redan sett de ”vanliga” sevärdheterna (spanska trappan, fontänen, piazza navarro, colosseum mm) så vi har bara hängt runt Ottaviano, området Elena bor i, och Vatikanen, eftersom det ligger ett stenkast från Elenas lägenhet och för att även Elenas universitet ligger där, Lumsa Universitet.

Den här tyckte jag var lite rolig, hahaha. I´m a plant!
.. och nedan sötaste bilen i Rom, aaaah.

Älskar alla mysiga smala gränder i Rom…



Vatikanen


I närheten av Slottet ligger Coromandel, ett ställe som serverar både brunch och middag, 
Coromandel is a must om ni besöker Rom. French Toasten, närmast på bilden, kan ha varit det godaste jag ätit på länge.
Ligger på Via di Monte Giordano, 60 och man måste kolla öppettiderna; brunch serveras fram till kl 15, sedan är det stängt fram till kl 20. Måndagar stängt. Rekommenderas!

Det regnade en av dagarna.


Ovan mysiga ställen ligger precis vid Elenas universitet, som är på andra sidan gatan.

Nedan när min Micaela & jag satt på ett fik och jobbade/pluggade en av dagarna, Elena pluggade hemifrån eftersom hon blev sjuk.

… som hon nog smittade oss med oxå… jag hostar, har ont i halsen och är allmänt krasslig. Men det är lugnt, jag kan ta det. Värre är det för Elena, även om hon oxå kan ta det, men det är så typiskt. Hon har tentor att skriva idag, den 12, den 16e, 22 och eventuellt 29 januari. Dom är inte nådiga i Rom, alla tentor kommer samlade i slutet av terminen.

Som sagt, härliga dagar för mig och mina döttrar. Jag har redan varit två gånger hos min dotter inom loppet av några månader, men förmodligen kommer jag hinna med en tredje vända till till Rom innan Elena kommer hem, då för att hjälpa henne packa, städa lägenheten mm, inför hemresan. Jag åker alltså dit med en tom resväska, och bara om hon vill att jag kommer.
Gud som jag längtar tills hon kommer hem!

Snart är det helg, önskar alla fina människor en härlig sådan <3

Firat med svärföräldrarna?


En tyst minut för alla som firade helgerna med sina svärföräldrar” betyder ovan rader.
Det kan ju vara en hemsk upplevelse, beroende på hur svärisarna är. Och faktiskt även beroende på hur svärsonen/dottern är. Men det behöver inte nödvändigtvis vara en dålig erfarenhet.
De få ”svärföräldrarna” jag haft har oftast varit fina människor, i synnerhet de jag hade för ett par år sedan. Tyvärr lever inte den ena längre, men de var/är på riktigt helt fantastiska människor. Och känslorna är ömsesidiga, jag vet att dom tycker oerhört mycket om mig oxå.

Svärföräldrar brukar gilla mig. Såklart dom gör, jag är ju helt bedårande, hahaha!
Skämt åsido. Min första kärlek I (eller H om man vill), hans mamma gillade inte mig (!). Inte för att hon hade lärt känna mig och inte gillade min person. Nej, hon gillade inte mig för att jag gjorde ett studieuppehåll och jobbade som bartender i Grekland.
Till viss del kan jag ha förståelse för det – nu. Men då hade jag ingen förståelse för det alls. Hon kände ju inte mig. Herregud, jag var 19-20 år. Bartenderjobbet var en kul tillfällig grej. Och hennes son jobbade oxå i baren, ska tilläggas..
Och eventuellt handlade det oxå mycket om att jag bodde i Sverige och hon ville inte att hennes son skulle lämna Grekland. Det förstår jag definitivt.
Och för att ge ”ex-svärmor” lite cred så var jag väl inte direkt ”wife-material” på den tiden. Men jag dyrkade marken hennes son gick på.. Och han dyrkade mig.. Det borde ha räckt. Wife-egenskaperna hade kommit med tiden. Vilket det oxå gjorde några år senare.
Nu nästan 30 år senare tror jag att hon överhuvudtaget inte alls har samma tankar om mig… Kanske hon tillochmed ångrar sig lite..! Vem vet.
Saker och ting hade kanske sett annorlunda ut om hon hade lärt känna mig och gett mig en chans. Men jag spekulerar inte i det. Det blev som det blev och jag är absolut inte ledsen (men det tog fyra år att komma över I.. jeeeesus. Fyra år! Ofattbart).
En rolig incident som hände när jag var i Grekland i september var när jag och mitt sällskap sprang på I´s mamma på ”pazari” (”torget”) i Kilkis. I´s mamma kände inte igen mig – och jag kände inte igen henne heller! Mitt sällskap, som pratade lite kort med ”ex-svärmor” vet att jag & I var ihop, och hon frågade mig: ”Kände du inte igen tanten? Det var I´s mamma!”.
Jag hade självklart hälsat om jag hade känt igen henne.

Mina ”svärisar” som jag hade för ett par år sedan, vi kände definitivt inte varandra särskilt väl heller, men är man god människokännare och har förmågan att se vad den andra går för, då kan man bilda sig en uppfattning. Vilket vi snabbt gjorde med varandra. Jag tyckte direkt om dom, redan vid första mötet. Och dom tyckte direkt om mig oxå.
Som sagt, underbara och rättvisa människor med sunt förnuft och rätta värderingar. Dessvärre är bara en kvar i livet. Och till skillnad från relationen med I, att jag inte är ledsen över hur det slutade (även om det tog fyra år att komma över honom), så var jag uppriktigt ledsen över det här (och denna sonen var jag över för längesedan).
Sen tror jag att man älskar sina svärföräldrar och resten av sin respektives familj, eftersom man ju älskar sin partner. Dom är ju en del av personen som man älskar.
Det sägs ju att äpplet inte faller långt från trädet, men ibland gör det. Så till den grad att man ifrågasätter om äpplet verkligen kommer från samma träd.

.. och så hittade jag nedan facebook-test, hahahha!

Som vi alla redan vet, det som står på facebook, det är supersant!
Om någon mot all förmodan undrar vad I´s mamma skulle tycka om en eventuell återförening nästan 30 år senare (vilket såklart inte är aktuellt), kan jag meddela att hon med största sannolikhet hade tagit emot mig med jäkligt öppna armar! Oh yes, det hade hon.

Hittade även nedan, det betyder ”Hade du levt ihop med din svärmor om din man hade bett om det?”.
Med ”svärmor” som jag hade för något år sedan: absolut! En alldeles underbar kvinna som jag lätt hade tagit hand om och hjälpt om hon hade behövt och velat.
Hennes son däremot.. honom är jag inte så säker på att jag hade velat ha med i dealen, hahahh.

Nej gott folk, älska era svärisar, dom är en del av din partner. Älskar du din partner, bör du rimligtvis oxå älska partnerns familj. Fast kanske inte om det är svärföräldrar from hell…

Tata så länge då <3

Alltså, det här med botox, fillers och allt vad det heter

Alla ni som botoxar ihjäl er (alltså överdrivet mycket) på diverse ställen i ansiktet, jag måste uppriktigt undra om ni tycker att ni ser bra ut. Alltså, verkligen ser bra ut? När läpparna är så onaturligt stora?
Eller med kindben som når er till pannan? Okej, jag överdrev lite där, men ni fattar vad jag menar.
Eller att ni inte kan rynka pannan?
Man ser så himla tydligt vilka som har botoxat ihjäl sig – men man kan ändå inte gömma sin ålder, oavsett hur desperat man vill dölja det..
Alltså, jag är uppriktigt förvånad över varför man vill se ut så? Jag förstår inte det. Det är ju inte ens snyggt.
Jag har träffat en & annan som har botoxat sig, men inte till förbannelse, utan det ser faktiskt hyfsat naturligt ut.

Sen ser jag massor med unga tjejer med läppar stora som tefat – det fattar jag överhuvudtaget inte! Snygga, söta tjejer, men som ser sjukt fula ut i dom läpparna! Varför, liksom? Varför??? Det är ju inte ens snyggt. Dessa tjejerna förfular sig.
Och så undrar jag om man inte är rädd?? Tänk om man end up like nedan??


Jag tycker det är så himla synd när jag ser uppenbart vackra tjejer som tyvärr förfular sig och ser helt onaturliga ut när dom förstorar sina läppar på det viset. Himla synd. För dom blir verkligen inte snyggare. Tvärtom.
Jag har inte sett en enda ung tjej som ser snygg ut. Däremot har jag sett kvinnor i min ålder som botoxat sig, och som inte tagit i för kung och fosterland, utan botoxat väldigt väldigt lite – det ser naturligt ut.
Men dom läpparna på unga tjejer alltså.. nej.. ser hemskt ut.
Och fy även för dom som ändå utför dessa läppförstoringarna på osäkra unga tjejer.

.. och jag är oändligt tacksam att inte mina döttrar gör det. Extremt tacksam. Därmed inte sagt att jag älskar allt mina tjejer gör, men just detta är jag så sjukt tacksam att dom inte gör (eller några andra ingrepp heller, för den delen). Det är ju så fult!
Detta är min högst personliga åsikt och jag vet att alla inte delar den, vilket är helt okej. Tur att smaken är som baken 🙂

Lazy dayz såhär runt jul

Älskar att jobba men jag älskar oxå att vara ledig. Jag är framförallt tacksam över att ha förmånen att kunna välja när och hur länge jag vill vara ledig.
Haft båda mina döttrar hemma, och i några dagar även min bonusdotter Rania från Norrköping <3 … och kolla vad hon hade med sig till mig!

En korg fylld med choklad, te, godis, marmelad, ljus, cider, lite (mycket!) mer choklad och snusklubbor – jag älskar allt i korgen. Bästa tjejen, finaste Ran <3
Dessutom är hon grym på att plocka ögonbryn och hon plockar alltid mina varje gång vi ses.


Noterat hennes pyjamasbyxor förresten? Zebrarandiga! That´s my girl, hehe.

Vi har tagit det lugnt. Tjejerna har hängt hemma, men även hos morsan och ätit hennes goda pastitsio – och det slår mig att sist Rania var hos min mamma för lite mer än två år sedan, åt vi pastitsio då med, hon är dessvärre bortklippt på nedan bild eftersom jag klippte bort min ex-särbo, men det är Ranias högra hand närmast kameran. Och min ex-särbos högra hand plus arm till vänster om mig på bilden, om ni tvunget behöver veta, hahaha.

Nedan bild är iallafall från denna pastitsio-middagen 🙂

För att bli lite seriös igen. Nedan souvlakia hade jag i frysen. Inköpta för drygt en månad sedan på Babbis restaurang Akropolis som jag skrev om här.
Babbis som tyvärr kort efter det lämnade i all hast. Hjärtinfarkt.


Babbis har spelat på alla våra fester, dop, bröllop. Som visste vad vi alla hette och vilka vi var. Som visste vad vi alla dansade till. Som visste hur man fick igång stämningen.
Det var många som ville ta ett sista farväl när han begravdes <3

Vila i frid bästa Babbis.

… och såhär några dagar in på det nya året vill jag önska alla fina människor ett gott nytt år. Må alla våra önskningar slå in.
Ni som inte är lika fina människor, ni kan väl anstränga er lite (eller mycket) och bli lite finare och bättre ni med. Världen hade sett så mycket bättre ut då.

GOTT SLUT <3

Årets första dag

Nytt år, nya möjligheter som alla säger – jag håller inte med om det! Varje dag är en ny möjlighet. Tänk om man skulle vänta ett helt år annars? Nåväl. På årets första dag vaknade jag först, gick ner och började städa min bokhylla. Fanns en hel del att rensa.
Sedan förberedde jag för kvällen, familjen skulle komma över på nyårsdagsmiddag. Familjen samt min kusin Makis som är här med sin fantastiska fru och sina grymt väluppfostrade barn (de två äldsta, hahah).
Nyår firades hos min grymma bror och hans bedårande fru, som i vanlig ordning överträffade sig själv. Det gör hon alltid.




Min vackra Elena & min bror Jannis

Mina fina syskon

Min vackra <3


… med BrottarAnna <3

Som jag älskar min familj. Sjukt mycket.


Vem som fick myntet i vasilopitan? Inte jag iallafall. Jag vill aldrig mer ha det…

Önskar alla fina människor ett fantastiskt år!

Bästa nyårslöftet/avtalet?


Snarkavtalet! Finns dessutom flera användbara nyårsavtal under familjensjurist.se.
Avtalet är utformat på ett lite roligt sätt, den som snarkar lovar att vidta åtgärder för att sluta snarka och låta stackaren som sover bredvid få lite välförtjänt sömn.
Fast det här är inget man ska skoja om, kanske. Kan inte tänka mig att det är kul, i synnerhet inte för den stackaren som inte får någon sömn. Snarkaren sover ju.
Jag känner några par där det är/har varit ett stort problem, och där man försökt göra allt i sin makt för att få bukt med problemet, allt från att operera sig till att sova med mask och ha plåster på näsan – eller där frun har förvisat mannen till annat rum. Bästa temporära lösningen så att den stackars frun fick lite sömn. Här ska tilläggas att maken var jätteledsen över att hans fru inte fick sova ordentligt – all heder åt honom som tänkte på frun.

Värre är det väl med dom som inte ens bryr sig om andra som sover i samma rum. Dom som bara kallt konstaterar att ”ja, jag snarkar, gilla läget”, liksom. Jag har en väninna som snarkar och henne är det uppriktigt synd om för ingen vill sova med henne när vi reser – men det har hon full förståelse för. Såklart! För hon förstår att folk behöver sova. Framförallt förstår hon att man måste informera om att hon snarkar, för då kan man ju välja om man ska resa med henne eller inte.
Jag hade en väninna till som snarkar, men vi är inte vänner längre. Inte pga hennes snarkning (indirekt dock), utan snarare för att jag tillslut förstod att hon egentligen inte är en särskilt snäll person.

För övrigt har jag inga nyårslöften, bara önskningar. Det jag önskar mig mest av allt på hela jordklotet är att min familj & vänner får fortsätta vara friska. Hälsa är allt.
Jo, jag har förresten ett löfte, och det är att jag ska fortsätta göra det jag älskar och som får mig att må bra.

Tata alla fina och snälla människor <3

Mellandagskoma

… mat- och sömnmässigt.
Hade vänner över på middag igår och har fortfarande inte återhämtat mig, känns det som. Det blev sent, vid 03 la jag mig. Det var längsedan jag sist gick till sängs så sent, men vi hade så himla trevligt. Många skratt, härliga samtal och grymma tjejer!


Min mammas julgran av broccoli, blomkål, morötter, tomater och lite paprika – hon är så grym!
Och nedan min mammas kourabiedes, melomakarona och otia, vid lussebullarna (som faktiskt min Micaela & jag gjort).

Hade gärna varit uppe hela natten, men hade möten hela dagen. Och jag var nog inte mitt gamla vanliga alerta jag, hahha. Jag somnade faktiskt på soffan när jag kom hem. Var så sjukt trött.
Men nu är jag pigg igen och fortsätter jobba lite till – jag ska leda ytterligare en kickoff i slutet på januari och förberedelserna är i full gång – samtidigt som jag håller på med några rekryteringar för kunders räkning…
Världens bästa jobb, som sagt. Love it <3

…. och god fortsättning alla fina där ute!

Dear Santa, I can explain …



Den är så sant. Julklappar är bra, men kärlek är betydligt bättre. Därför behövs ingen förklaring till Santa, haha.
Skämt åsido, julklappar brukade vara viktiga för mig. Det är det inte längre. Det är viktigt för mig att ge till barnen, såklart, men det är inte längre viktigt om inte jag får.

Det verkade ändå som att jag varit snäll i år (oxå), för jultomten kom till mig iallafall.

Ett fint silverfat, mysstrumpor, hårklämma, doftljus Voluspa, Rituals deodorant, silvrigt block (för det matchar en av mina jackor, haha) och ansiktskräm som råkar vara antirynkkräm, men avsändaren bedyrar att jag inte aaaaallls är rynkig… 🙂 faktum är att jag inte bryr mig det minsta om rynkor och jag skulle aldrig få för mig att ta till kirurgiska ingrepp för att bli av med rynkorna. Jag är 47 år, det vore konstigt om jag inte hade några rynkor…

Tomten i år blev Micaela, och sen kom en till (!)

Nedan mina döttrar med syrrans barn, kusinerna Aliki, Anna & Dimitris. Brorsan med frun och barnen Philip & Matilda firade inte julafton med oss i år.



Mina fantastiska föräldrar pappa Michael & Mamma Toula <3
… och mina fantastiska döttrar Elena & Micaela <3

Mina stoltheter.. så vackra, så vackra.
Och intelligenta, book- and streetsmarta, snälla, omtänksamma, vänliga, trevliga, roliga, generösa, hjälpsamma, kloka, godhjärtade, väluppfostrade, drivna, ambitiösa, målmedvetna… listan kan göras hur lång som helst.
Jag älskar att mina barn besitter dessa fantastiska egenskaper, och att dom verkligen vill något med sitt liv. Yttre skönhet är inte det viktigaste, det är den inre skönheten som räknas. Och mina barn är blessed med båda. Jag är så tacksam.


Idag är dagen vi egentligen firar jul, alltså juldagen, och det innebär att familjen samlas igen, brorsan oxå denna gången, och det innebär att vi kommer äta ihjäl oss idag oxå, haha.
Så… God Jul, igen.

Som jag älskar min familj <3

Dan före dan …

… och jag känner faktiskt en riktigt skön julstämning! Trots avsaknaden av snön. Eller kanske på grund av just det? Jag har iallafall inte haft julkänsla på flera år. Tror att MixMegapol kraftigt bidragit – jag har bara lyssnat på MixMegapol på radion och dom spelar bara julmusik hela december. Gött, haha.
Ytterligare bidragande faktorer till min härliga julstämning är såklart mamma Toulas melomakarona (och kourabiedes, och all hennes julmat och julbak över lag) …

… klapparna under granen …

… men bäst av allt är att min älskade Elena har kommit hem <3 här med min andra älskade, min Micaela <3

Tre månader har gått sedan Elena åkte till Rom för att läsa EU-rätt som Erasmus-student en termin. Återstår knappt två månader och sedan är hon hemma igen för gott. Can´t wait!
Väl hemma väntar Elenas sjätte och sista termin i Statsvetenskap, hon tar alltså kandidatexamen till sommaren, min grymma tjej.

Önskar alla fina människor en riktigt God Jul – och kom ihåg, julen är till för barnen. Förstör inte den …

Såhär julfina är #AppointedSisters i år :)

Translator