Working nine to five…

.. stämmer så inte in på mig. Det är snarare 12-timmars-dagar just nu – och jo, jag älskar mitt jobb, men shit så trött jag är.
En löprunda piggar dock alltid upp, idag blev det tian. Kändes gött!

Gött är det oxå att träna brottning två gånger i veckan – notera särskilt vikterna runt mina fötter (på mina lånade och lite för stora skor). Dom körde jag styrka med igår. Det var ganska jobbigt.

Men det som faktiskt piggade upp mest den här regniga dagen var inte bara löprundan i förmiddags, det var även den här fantastiskt fina buketten som min senaste uppdragsgivare på Region Skåne skickade till mig som tack för min insats.

Jag blev jätteglad 🙂 Mitt ett år långa uppdrag är ju slut sedan den sista februari. Tiden har verkligen gått så fort.

Vad jag ska göra nu? Sooooova! Men inte jättelänge.. det är upp tidigt imorgon igen – men imorgon och resten av helgen ska jag bara göra roliga saker <3

Tata alla fina, take care!

Dömd till dödsstraff

Jag alltså. I en dröm. Puh.
Jag drömde att jag hade gjort en liten skitsak, kommer inte ens ihåg vad, men jag blev dömd till döden för att man ville set an example. I avskräckande syfte. Mitt brott var verkligen inte i paritet med straffet.
Kommer oxå ihåg vad jag önskade mig till min sista måltid: Ben & Jerry-glassen Blondie Brownie Core (!). Herregud.
Jag fick inta min sista måltid i ensamhet och sedan skulle jag avrättas med en giftinjektion. Men inte ens i mina drömmar kan jag tydligen tänka mig att ta en nål utan EMLA-kräm, så därför bad jag om EMLA och det fick jag. Herregud igen.

Jag blev såklart tvungen att kolla upp i min grekiska drömtydarbok vad det betyder och det var ingen uplifting läsning:

Kortfattat: ”om man drömmer att man sitter i fängelse kan man förvänta sig elände, typ. I vissa fall kan fängelsevistelsen innebära att man blir av med sitt elände, men bara om man antingen rör sig fritt där inne, eller är på väg ut från finkan”.

Well, jag varken rörde mig fritt eller var på väg ut. Iallafall inte levande. Shit alltså. Vilken sjukt obehaglig dröm. Riktigt, riktigt läskig alltså.
Min mamma brukar alltid säga att om inget händer dagen efter drömmen så kommer inget att hända alls. Och inget har hänt, varken dagen efter eller dagen efter det.
Snälla gud, låt inget hända folk jag älskar.
Jag är förhoppningsvis off the hook. Puh. Igen.

En löprunda skildrar alltid tankarna och allt känns genast mycket bättre.
Tacksam <3

Äntligen helg!

Jag är så trött.
Som jag har längtat efter att få sova ut på morgonen. Fastän jag faktiskt inte längre sover särskilt länge. Så det jag egentligen längtar efter är att inte ställa klockan och få sova tills jag vaknar. Men, jag vaknar ändå alltid tidigt. Ungefär lika tidigt som när jag ska gå till jobbet. Lönt, liksom.

Det har varit mycket på jobbet och det har varit lika mycket efter jobbet. Varenda kväll denna veckan. Utöver mina obligatoriska löprundor och brottningsträning har jag varit bokad på något varje kväll. Hockey, styrelsemöte, födelsedagsfirande mm. Bara roliga saker förvisso, och sånt jag vill göra. Men ibland blir det too much.


På träningen. Hoppade hopprep. Maria Lindberg hade varit stolt över mig 🙂


Min fina systerson Dimitris följde oxå med på träningen och tittade på. 

.. och nästa vecka ser inte mycket bättre ut, varken på jobbet eller efter jobbet – men som vanligt vet ni att jag inte klagar. Jag älskar ju mitt jobb!

.. och jag kommer bli fint belönad i form av en ledig långhelg – det ser jag mycket fram emot.. 🙂

Nu sova! Ja, klockan 21.30 på kvällen, haha.
Tata alla fina människor och trevlig helg! <3

”Förväxlingen”, igen!

För ca 2,5 år sedan började jag se en turkisk serie på SVT, Förväxlingen, jag skrev om det här och här. SVT hade tydligen bara köpt in 100 avsnitt, alltså en säsong, och den såg jag på nolltid. Sen hörde jag inte mer om det – dvs fram till för någon vecka sedan när jag av en ren slump råkade se att SVT har börjat sända serien igen, och var nu uppe i säsong 3 (!). Jag försökte förtvivlat hitta och titta på säsong 2 men jag hittade inte. Jag fick alltså börja från början på säsong 3 och där är jag nu.

Människorna är om möjligt ännu snyggare, pappa Cihan är så snygg, mamma Dilara är classy som få, underbara dottern Cansu får mig fortfarande att gråta, sonen Ozan har flippat ut lite men är nu på rätt spår igen och dottern Hazal (i gult) är forfarande lika elak.
Mamma Gulseren är tydligen död och så har det kommit till en hel del nya karaktärer, några snälla, men ännu fler som inte är lika snälla…

Jag älskar den här serien. Den har verkligen allt: vackra människor, fina omgivningar, drama, avundsjuka, kärlek, hämnd, död, mm, mm.
Påminner mig så mycket om Grekland oxå, deras sätt att tala och vara.
Som sagt, älskar serien och rekommenderar den varmt.
Nu ska jag titta vidare, tata <3

När du får oväntat besök …

… av din mycket goda vän ModellAnna från London <3

.. eller rättare sagt, jag visste att hon skulle komma, men vi skulle inte ses förrän om ett par dagar, men av olika anledningar kom hon tidigare.
Jag frigjorde mig från jobbet, vi tog en runda på stan och sedan åkte vi hem till mig, tog på oss myskläder och låg sedan på soffan och skvallrade om allt möjligt mellan himmel och jord.

Vi har alltid så kul tillsammans. Jag saknar och tänker ofta på Anna och våra pratstunder. Hon har inte bott i Sverige på hundra år så varje gång hon är här är det underbart att träffa henne.
Nu är det definitivt min tur att åka till London – ja, denna gången blir det London och inte Birmingham igen, hahaha.

Ser fram emot helgen nu, det har varit en tuff och intensiv – men ändå rolig! – vecka 🙂
Tata alla fina medmänniskor <3

IKEAs fyndhörna is da shit

… IKEA i helgen…
Där har jag fyndat många saker och jag har aldrig varit på IKEA utan att besöka fyndhörnan. Det är inte så att jag hittar något varenda gång jag är där, men ändå hyfsat ofta. Denna gången fyndade jag blandannat en vit lampskärm som jag gillar, plus en guldfärgad lampa som jag har i sovrummet.
Sist jag fyndade något var nog den där gula fåtöljen för något år sedan.


Efter inköp av lampor, dörrmatta, servetter, värmeljus och en massa annat smått och gott blev det fantastiskt god mat på Shamiat vid Triangeln. Syrianskt och libanesiskt kök, sååå gott! Alltså, riktigt gott. Rekommenderas och ska definitivt besökas igen.

En bra helg helt enkelt …
… och självklart har jag hunnit med en löprunda oxå.

.. och faktiskt även en lång powerwalk på nästan 2 timmar.
Livet är fantastiskt <3

Tata alla fina, smile, våren är på väg!

”Kan jag be om en skalpell, tack”

… lite tooooo much information, enligt min Elena – som varit på akuten två gånger inom loppet av lika många dagar. Ett pyttelitet sår på benet som en vecka senare blev en fete-infektion. Började med att hon fick frossa och feber, samt lite lätt illamående. Vi ritade en ring runt rodnaden och påbörjade pencillin-behandling, och det var tur att vi ritade den där ringen, för två dagar senare – trots att Elena gick på penicillin – så hade rodnaden brett ut sig ganska mycket. Penicillinet verkade inte, tydligen. In igen alltså.
Nej fotot nedan ger överhuvudtaget inte en rättvis bild av hur stort och infekterat såret är, vi besparar er den synen. Det är definitivt ingen vacker syn.

Iallafall, vi åkte in igen för andra gången, både jag & hennes pappa var där.
Väl inne på rummet så bedömde läkaren att det där såret behöver öppnas upp (det visste vi, det hade min soulmate redan sagt baserat på bilden som vi skickade till henne. Den som vi besparar er).

Jag ser att Elena blir lite orolig och jag försöker lugna henne genom att säga, ”Älskade, det där kommer inte göra ont”. Doktorn svarar direkt: ”Jo, det här kommer göra jätteont.”
Sen vänder doktorn sig till sjuksyrran och säger ”Kan jag be om en skalpell tack”, och då ser Elena lite blek ut om nosen och ber mig gå ut från rummet. Alltså Elena ber mig gå ut ur rummet. Jag blev lite paff. Ville ju faktiskt stötta henne. Men nej, Elena var bestämd och ville att jag skulle gå ut. Kanske trodde hon att jag skulle svimma, som när jag skulle vara stöd till Sussie, hahaha. Det kan ni förresten läsa om här: ”Varför jag inte bör följa med folk till sjukhuset” 🙂

Jag frågade om jag skulle skicka in pappa istället, och det ville hon inte heller. Okej då. Bara att gilla läget.
Ca 7-8 minuter senare kom Elena ut, lite omskakad men ändå hyfsat stabil. Hon berättade att hon ska tillbaka igen imorgon för ytterligare tömning.

Här ligger hon på soffan, med betydligt mindre svullen fot, och blir omhändertagen av mamsingen <3
Så vänner, ser ni något litet sår på kroppen, dränk det med alsollösning direkt!

Har ni sett Dirty John-serien på Netflix?


Jag har. Och Dirty John är en spitting image av min första kärlek I (eller H om man vill). Jag ryggade faktiskt nästan tillbaka av den extremt slående likheten. Sjukt lika är dom! Och snygga.. även om åsikterna om huruvida min första kärlek var snygg eller inte, definitivt går isär bland mina vänner, hahaha. Jag tyckte förstås att han var det snyggaste som fanns.
Fast man ska ju inte pay så mycket attention till utseendet som de kloka säger. That fades away. Men brains däremot, det remains. Om det fanns överhuvudtaget, alltså.
Nåväl.
Min första kärlek var iallafall inte en fullblodspyskopat och komplett sjuk i huvudet som Netflix-Dirty John är i serien. Även om åsikterna går isär där med, hahaha. Nä, jag bara skojar. Han var inte sjuk i huvudet. Bara lite svartsjuk. Och det var jag med.

Det var alles för idag. Nu kan ni gå tillbaka till det ni gjorde innan.
Tata folket, kom ihåg att leva livet <3

Stoppa pressarna! Jag har varit i Luleå!

Ofattbart, eller hur! Hahaha. Jo, det är sant. Jag, som nästan alltid fryser, har faktiskt varit i Luleå förra helgen. Den här gången hade inte jag den snyggaste väskan..

.. BrottarAnnas träningsväska var snyggast, hehe.
Anna var oxå anledningen till att vi åkte till Luleå, hon tävlade i SM. Första gången, yngst, och fick möta tre år äldre landslagsbrottare. Det hade varit konstigt om hon hade åkt därifrån med guldet i bagaget, istället kom vi hem en erfarenhet rikare och i våra ögon är Anna alltid en vinnare <3

Med en av sina tränare, Ulf Kingen Kingberg


Vilken tur att hon tävlar på olika orter i Sverige men även i olika länder, nästa månad är det både Grekland och Tallinn med Skånelaget. Grekland har jag ju varit i hundra gånger, men inte i Serres, dit vi ska i mars. Alltså jag har varit i Serres, men det var flera år sedan sist. Och Tallinn, eller Estland överlag, har jag inte varit i.

Om det var kallt i Luleå? Som fan. Och ändå var det ”bara” -10 grader. Veckan innan var det minsann -27. Det hade jag förmodligen inte överlevt…
Här har ni bildbevis oxå 🙂



… det var jättefint i Luleå, men jag kommer med största sannolikhet aldrig åka dit igen. Iallafall inte på vintern. Kanske om det är sommar och varmt. Och definitivt om Anna ska tävla där igen <3

Säg hej till mitt nya, unika kick-ass sängbord!

Garanterat ingen annan som har likadant:

Jag ÄLSKAR det! Så mycket <3

Anneli har oxå ett sängbord, i vitt, som ser ut såhär:

…det var hennes sängbord jag såg på Facebook och föll direkt. Sedan när Anneli fotoshoppade ett sängbord med min bild på, ja då ville jag verkligen ha ett eget.
Det är alltså Anneli Wester som har gjort sängbordet.  AnneliStyle Wester. Vilken kvinna för övrigt. Jag är full av beundran över allt hon gör. Och det är inte lite.
Hennes uppväxt var inte den bästa, men hon har vänt det på ett fantastiskt sätt.
Lyssna på henne, anlita henne! Hon har mycket kloka saker att säga.
Vi har även haft Anneli på vår podd, AjPodden med Bella & Helene, här kan man lyssna på det avsnittet. Gör det, lyssna. Hon är fantastisk <3

Nu ska jag njuta av mitt nya sängbord. Som jag älskar det.
Trevlig helg när det är dags alla fina människor <3

Translator

Arkiv