Tots 50 år!

I helgen var jag hos min väninna Tots som bor i England. Hon fyllde 50 tidigare i veckan och ända sedan i maj har hennes fantastiska man och flertalet av hennes underbara kompisar planerat en stor överraskningsfest. Jag ville såklart inte missa det!



Tots söta dotter Nuala <3

Jo, Tots, jag, Paula and Beth

Nu och jag <3

Morgonen efter festen åt vi brunch med Tots familj och närmaste vänner. Nedan jag med hennes föräldrar, Sue and Edward, även kallad Handsome 🙂 (Edward, alltså).

Jag har inte träffat dom på nästan tjugo år! Underbara människor <3


Donal, Tots man.

Min present till henne är en resa till Sverige. I maj tänkte vi ta den. Och hon gråter när hon läser det på kortet <3

Efter brunchen åkte vi ett gäng och drack Igloo Drinks (!)


Där jobbade även min blivande svärson, som ni ser på nedan bild, hahaha.
(ja, om inte Jo hann gifta sig med honom innan… hahahah).

Min sista dag åt vi lunch på ett superfint ställe strax utanför Market Harborough

Som vanligt underbart att ses och att vara i Market Harborough.
Det är en väldigt fin liten stad.

.. och jag skulle inte ha något emot att utgå härifrån några månader om året.
Har varit här tre gånger, sist var för ca två år sedan, och jag trivs verkligen riktigt bra här.

Jaja, first things first. Ska bara bli klar med mitt uppdrag på Region Skåne, den sista februari, och sedan får vi se 🙂

It´s that time of the year…

Alltså, jag älskar julen. Jag älskar stämningen, alla tända ljus. Älskar att umgås med familjen. Älskar att se glädjen hos barnen när de får julklappar.

Framförallt älskar jag att vara med mina barn. Oavsett om vi sitter med varsin device i handen så är vi iallafall tillsammans.
Inser att jag är så lyckligt lottad. Jag saknar verkligen ingenting i mitt liv.
Jag Älskar Det <3

Glentons Mästare 2018, Anna Fotiadou. Lägg namnet på minnet

#BrottarAnna.
I helgen var det Glentons Mästarmöte 2018 i Sösdala och Anna var en av de uttagna brottarna. Vemsomhelst kan alltså inte brottas på Glentons mästarmöte, man måste bli uttagen och det är bara dom 7 bästa i landet. Och Anna, ja hon är bäst i Sverige i sin viktklass och ålder – vilket hon bevisade genom att vinna hela turneringen i helgen!
Vi är så oerhört stolta!

Här med sina grymma tränare, Uffe & Robban.


Här med sin mamma, min syster <3

.. och här med mig, favoritmostern 🙂

Som sagt, sjukt stolta är vi. Bravo Anna <3

Hur jag mår undrar ni?

Tackar som frågar. Läget är under kontroll men jag har mått bättre, om man säger så.
Fast okej, jag ska faktiskt inte överdriva. Jag har ont men inte sååå ont att det inte är hanterbart. Jag är inte längre på citodon, och jag tar bara alvedon en gång om dagen. Det måste anses som bra knappt tre dagar efter ingreppet.

En sak som jag däremot inte trodde jag skulle klara av, var att hålla den föreläsningen som jag sedan länge var inbokad på. Jag skulle tala om ”Det personliga varumärket” den 28e november, alltså två dagar efter operationen. Jag trodde inte det skulle vara några problem eftersom detta var tredje gången jag opererades för tanden och de båda tidigare gångerna har jag varit så gott som smärtfri nästan direkt efter ingreppen.
… men inte denna gången visade det sig.. jag var varken smärtfri eller ens talbar. Jag fick heller inte lov att prata, skratta eller göra grimaser de första två-tre dagarna. Och tro mig, jag kunde definitivt hålla mig för skratt med den smärtan jag hade första och andra dagen..!

Jag letade efter en ersättare men hittade ingen. Och i all ödmjukhet så vet jag att det var mig man ville ha, att det var min resa man ville höra *smickrad*, så det var bara att ta på sig ”The show must go on”-rollen och ge järnet. Vilket jag gjorde. Trots att jag hade ont och trots att jag inledningsvis nog talade lite konstigt, så blev det ändå bra. Jag är så tacksam för feedbacken att det inte ens märktes att jag var nyopererad.
For the record så har jag faktiskt aldrig ställt in ett gig. Det är bara om man är död som man får ställa in. Allt annat är oseriöst och taskigt mot uppdragsgivaren.

På nedan bild visar jag hur man inte ska sitta när man är på intervju hos mig..

.. och inte bara inte sitta såhär; men heller inte säga som den här killen jag föreställer på ovan bild, sa till mig, när han satt så bekvämt bakåtlutad: ”Tala nu om för mig varför jag ska ta detta jobbet”.
Aoooch. Big mistake, grabben… han trodde förmodligen att han var king of the hill och att jag skulle imponeras över hans pinsamma approach. Tror han misstog mig för sina jämnåriga polare.
Om han fick jobbet? Knappast. Om han fick sig ett ordentligt wakeup-call? You bet!
Ja, det var en kaxig liten rackare jag hade framför mig då för hundra år sedan när jag var regionchef på ett av världens största bemanningsföretag. Och missförstå inte; jante är inget för mig, och man får absolut vara lite kaxig, visa framfötterna och tala om vad man är bra på – men!, det finns massor med andra sätt att göra det på. Jag kan inte nog understryka hur viktigt det är med ödmjukhet.

Jag brukar faktiskt avsluta mina föreläsningar med dessa words of wisdom:
* behandla andra som du själv önskar bli bemött.
* se till att jag kommer ihåg dig – på ett positivt sätt!
* och att from idag alltid vara vänlig och trevlig mot alla du träffar.

It´s a small world.. dom du träffar på vägen upp, träffar du förmodligen oxå på vägen ner.

Tata alla smarta människor <3

Det blev inte tredje gången gillt, tyvärr.

Det kommer krävas minst ett kirurgiskt ingrepp till och flera återbesök innan min jäkla tand är klar. Ja, jag talar om min porslinstand som jag hållit på med i flera års tid. Det är alltså inte tandläkarnas fel, utan helt och hållet mitt eftersom jag struntat i att åtgärda det under ganska många år. Min andra tandläkare, Henrik Kockum, satte tillbaka tanden provisoriskt när den lossnade första gången (typ 2007!) och han fäste den så bra att jag helt enkelt lät det vara – i åtta år satt den (!) och därefter limmade jag själv tillbaka den när den ramlade av. Ja, dumt, jag vet..

Så för två år sedan blev det riktigt akut, jag fick en infektion from hell, fick jag en akut tid hos Laura Ghibu Ventimiglia som min soulmate Alexia rekommenderade. Jag fick direkt förtroende för Laura och kände mig trygg med henne (det gjorde jag för övrigt även med Henrik, men Laura behandlade på ett annat sätt – med mina egna stamceller).

Så igår hade jag tid för operation. Den tredje i ordningen. Jag satte emlakräm i armvecket eftersom jag skulle lämna blod. Laura jobbar ju med mina egna stamceller och då tar hon blod från mig. Och jag, jag lämnar inte blod utan emlakräm..

Det här var lugnet före stormen…


.. och när jag kom in i behandlingsrummet var den här mega-sprutan det första jag såg. Jag som hade lyckats hålla mig hyfsat lugn hela dagen, bröt ihop direkt. Jag hade inte tagit något lugnande inför ingreppet denna gången.

Samlade iallafall ihop mig, lämnade blod och lyckades hålla ihop det resten av ingreppet (tills jag sent på kvällen bara var tvungen att lyfta på läppen och se hur mitt tandkött ser ut.. BIG mistake att titta.. men det är en annan story..).
Nedan ser ni man mitt centrifugerade blod där de vita och röda blodkropparna separerats från varandra och som ska planteras i mitt tandkött. Så jäkla coolt ändå.

Min Micaela hämtade mig när jag var klar, och då var jag inte så kaxig…

.. inte imorse heller när jag vaknade..

Mina tänder var blodiga och halva ansiktet helt svullet. Jag har varit snyggare, om man säger så, haha. Och så vet jag nu hur jag kommer se ut med botoxade läppar – vilket naturligtvis aldrig kommer hända. Aldrig någonsin.
Nåväl, nu tillbaka till att samla krafter och fortsätta vältra mig i självömkan ett litet tag till 🙂

Tata alla fina människor <3

Mina skor som någon hade ματιαξειτ

Remember mina fina skor som jag köpte förra året i Paris och som gick sönder?

Well, jag fick ju ett nytt par. Som dessvärre oxå gick sönder efter ett par användningar 🙁


Jag orkade inte kontakta affären i Paris igen så jag gick helt enkelt till den skomakaren som anses vara bäst i stan (och som jag lagt måååånga pengar på genom åren.. ett tag var det säkert mina klackar som gjorde att han gick runt, haha). Men han sa att det inte finns något han kan göra. Han kunde helt enkelt inte laga mina skor eftersom han sa att dom kommer gå sönder igen.

Men, så åkte jag till Grekland i slutet på oktober och tog med mig skorna på vinst och förlust. Tack gode gud att jag gjorde det – och att jag tog båda skorna.. först tänkte jag bara ta den skon som var sönder..
Skomakaren i Grekland hade förslag på vad han ville göra och när jag undrade om det var en så bra idé, så tittade han strängt på mig och undrade om jag ifrågasatte hans profession, hans yrke!?! Shit.. nope, det vågade jag inte göra, hahaha.. och såhär blev resultatet:

Vad han gjorde? Han klistrade fast två tunna skinnbitar längs remmen! Man ser inte ens att det är ditklistrat. Man tror att skon ser ut så! Och oavsett, jag är sjukt nöjd så jag bryr mig egentligen inte om det syns eller inte. Jag vill bara kunna använda mina skor.

… och jag vet inte om jag vågar berätta hur mycket det kostade… förmodligen kommer ingen tro mig… iallafall skämdes jag när jag betalade…

Två euro.
Ja, ni läste rätt. Dio, two, zwei, dos, kaxi – ja, 2 euro!!! Tjugo sketna spänn. Gratis ju.

Fortsatt trevlig helg alla fina <3

Cabaret Candy Club!

… så himla bra! Igår var det premiärkväll på Moriskan i Malmö och vi hade VIP-biljetter till showen. Ni vet ju, jag älskar allt som börjar på VIP… hehe.
Det var en fartfylld och rolig show! Albin Ganovic, som är grundare och producent för Cabaret Candy Club är trots sin ringa ålder ett proffs ända ut i fingerspetsarna. Verkligen.
Jag tycker absolut att man ska boka biljetter om man inte redan sett showen! Går både i Malmö och Helsingborg.
http://www.candyclub.se/

Nedan med Mr Cabaret Candy himself, Albin 🙂



Jag var där med mina vackra döttrar, Elena & Micaela. Älskar att hänga med dom. Verkligen älskar det!
Nu back to work. Och ni måste boka biljetter till showen!
Tata fina folket <3

Att vara ett paket med sina barn

Såg den här i mitt facebookflöde häromdagen och fick mig ett gott skratt!

Man får inga små barn eller leksaker på köpet med mig nuförtiden. Snarare är det väl barnbarn man får på köpet, hahaha! Nä, det är inte aktuellt, men shit som jag längtar efter barnbarn!
Men att det finns män – eller kvinnor för den delen – som väljer bort sina barn så fort en ny partner dyker upp, det är för mig ofattbart. Verkligen ofattbart. Hur fan kan man sälja sina barn för en partner? Finns inte på kartan.

Nedan lade mina döttrar upp på Facebook och det är oxå sååå sant. Den som gör något mot mina barn har inga pluspoäng hos mig. Definitivt inte.

Vi är som sagt ett paket – oavsett hur gamla mina barn är! <3

Poff så var helgen borta!

.. men det gör inget, jag älskar även mina vardagar.
Nyss hemkommen efter en trevlig middag med väninnor, och som vanligt bjöd värdinnan på fantastiskt god mat. Denna gången kycklinggryta med ris. Världsklass. Som alltid!

Innan middagen umgicks jag med min systerdotter BrottarAnna.

Vi tog först en lång powerwalk, sen åt vi lunch och sedan gick vi på IKEA.
Igår kväll hade jag förmånen att gå ut på middag med min Micaela.
.. och imorgon ska jag baka med familjens minsting, Aliki… gud hjälpe mig, hahaha!

Nu förbereda nästa vecka!
Tata alla fina människor med självinsikt! <3

Nytt personbästa!

Idag sprang jag 12 km! Första gången jag springer så långt!

Det var inte planen när jag gav mig ut ikväll. Jag tänkte springa 5-7 kilometer, men när jag väl var igång så kändes det som om jag flög fram, så jag bestämde mig för att springa 10km. När jag kom upp i 10km ville jag fortfarande inte sluta. Så jag sprang 11. Men inte då heller ville jag sluta, så jag sprang 12. Jag var egentligen inte ens särskilt trött vid 12km heller, det är sant!, men jag slutade ändå. Jag hade faktiskt kunnat fortsätta säkert flera kilometer till, men valde som sagt att stanna. Shit, 12km. Jag kan ju!
Sjukt glad är jag iallafall!

Ännu gladare är jag för att Maria (Lindberg, reds anm) var i stan och höll en föreläsning för Migrationsverket. Som vanligt gjorde hon succé. Big time. Maria är så jäkla grym!
Alla borde faktiskt få förmånen att lyssna på hennes resa. Marias föreläsning är applicerbar på alla företag som har mål, visioner och ambitioner, definitivt för alla idrottare, men även för helt ”vanliga” människor som vill något med sina liv. Alla över 12 år kan med andra ord ha behållning av hennes föreläsning ”Uthållighet i Världsklass” – som hon håller på tre (!) språk; svenska, engelska och numera även på tyska.


.. dessutom har hon en jäkligt snygg logga på byxorna på ovan bild, hehe.
Eller hur 🙂
Tata alla fina människor, trevlig fredag önskas!

Translator

Arkiv