Igår var det tydligen årets deppigaste dag

… ”Blue Monday” som det tydligen så fint heter.
Men du kom upp ur sängen, även om allt kändes kallt, mörkt, grått och trist? Fastän du förmodligen har ont om pengar efter julen? Och så har du ovanpå allt dessutom med största sannolikhet redan brutit ditt nyårslöfte? Inte konstigt du är deppig! Det hade varit konstigt om du inte var det!
Men du överlevde! Du läser ju detta, alltså är du alive and kicking. Eller kanske bara alive 🙂

Personligen har jag inte känt av några ”Blue Monday”-vibbar. Jo förresten, jag kanske får lite känningar när jag vaknar upp till det här jäkla slasket efter snön som envisas med att komma tillbaka lite då och då. Och då inte bara den 21 januari som är den officiella deppiga dagen, utan varenda jäkla dag som inte är helt snö- och slaskfri!

Ni vet att jag skojar va? Jag är tacksam för varje dag som jag får förmånen att vakna upp till en ny dag. Snöslask or not. Fast jag hade föredragit inget slask.
Jag är oxå tacksam för varje dag som jag inte bryter mitt nyårslöfte, som är inget godis, glass, choklad o sånt förrän till sommaren.

Och jag önskar och hoppas att fler är som jag, dvs för det mesta inte mottagliga för deppiga dagar.
Favorit i repris:

.. och vad som alltid hjälper om jag nu skulle råka ha en deppig dag: I simply go for a run!

#runningismytherapy, remember? It really is!

Ta nu hand om er kära medmänniskor, and keep the faith <3

My kind of lördagkväll. Och dag

Jag börjar alltid mina lördagar med en löprunda, denna gången med lilla #BrottarAnna…

… efter löprundan gick vi ut och åt och sedan blev det handboll resten av kvällen, Sverige mötte Tunisien och senare spelade Danmark mot Ungern.

Och sen blev det film på Netflix.
Detta är verkligen såååå jag, hahaha.
Once jag har kommit hem och tagit på mig pyjamas så är det kört – jag lämnar inte hemmet. Inte ens chans på kartan.

Shit vad livet är underbart. Alldeles, alldeles underbart.

Tata alla fina människor, njuuuuut! <3

Det här med att betala hem. Igen

Jag har skrivit om det här innan och min absoluta ståndpunkt är, har alltid varit och kommer alltid förbli, att mina barn inte ska behöva betala hem.
Jag skulle aldrig, aldrig!, be mina barn betala hem bara för att dom har börjat tjäna pengar. Mina utgifter ökar väl inte för att mina barn tjänar pengar?? Det är väl bara bra att dom börjat tjäna pengar och därmed oxå kan lägga undan pengar till sitt framtida boende? Eller vad dom nu vill använda sina pengar till.
Kom att tänka på detta när jag fick höra om en tråd där ungdomar berättade för varandra vad dom hade fått i julklapp. En svarade ”Jag slapp betala hem, det var min julklapp från mina föräldrar”.
Jag blev så himla ledsen. Så, så ledsen.

Som jag skrivit förut (se länken på första raden) så kan jag förstå att barnen ibland kan behöva hjälpa till om föräldrarna har det väldigt knapert, men det skulle ju varenda tänkande ungdom komma på själv och erbjuda sig att hjälpa, tänker jag.

Ca 4000kr (!!) är för övrigt vad konsumentverket anser vara en skälig summa att betala – jag tycker att det är jättemycket pengar för en ungdom.

Men det är bara vad jag tycker, man behöver inte hålla med 🙂

Ja, det vara allt jag hade att säga såhär denna soliga fredagseftermiddagen, med en ny regering och allt! Och på tal om ny regering och kostnader, jag tycker iallafall att det är skönt att vi slapp ett extra val, som hade kostat oss en sisådär ca 350 miljoner, i runda slängor.

Take care folket, livet blir vad vi gör det till <3

Mansbebisar


Jag följer ett konto på Instagram som heter Mansbebisar och som handlar om just det, mansbebisar. Tjejer skriver in och berättar olika historier om hur (deras) män agerar och vissa historier är verkligen häpnadsväckande.
Den här berättelsen är inte det värsta jag läst men den gjorde mig både irriterad och förvånad. Irriterad för att den här poor excuse of a man verkar vara så jävla entitled och full of himself, men oxå förvånad över att kvinnan väljer att stanna kvar. Varför vill man vara med en sådan nolla? Jag kan inte begripa det. En så oerhört omanlig mes som inte hjälper sin fru – oavsett om hon är gravid eller inte! Varför vill man vara med en sådan?
Jag förstår inte varför tjejerna inte bara lämnar? Och nej, det är klart att jag inte tror att det alltid är så ”bara”, speciellt inte om det finns barn inblandade, om man saknar ekonomiska medel eller om det är förenat med hot & våld om man väljer att lämna.

Just därför har jag pratat mycket med mina döttrar om vikten av att vara oberoende. Så länge jag lever och andas kommer det aldrig gå någon nöd på dom. Men den dagen jag inte längre finns, då ska dom kunna stå på egna ben (det kan dom!) och aldrig vara beroende av någon annan, i synnerhet inte ekonomiskt. Jag är stolt att mina barn vet och förstår det.

… och jag hoppas innerligt att alla kvinnor där ute som inte är självständiga, blir det! Så att dom oxå får känna den här underbara frihetskänslan som det innebär när man är självständig och oberoende!

Tata alla fina människor där ute <3

Another tävling, another vinst

Idag var det Dana Cupen i Lund och #BrottarAnna skulle tävla.
Hon vann, igen. Och blev dessutom utsedd till turneringens bästa brottare 🙂
Här latschar vi lite innan hennes matcher.



Sjukt stolt moster, och sponsor. Har ännu inte fått kläderna med mina loggor på. Än så länge är det bara Dalbys logga samt hennes namn som är på hennes nya trikåer.

Men snart är även dessa två loggor där:

… och så är det ungdoms-SM inom en månad. Längtar!

Tata alla fina människor <3

There is a first time for everything…

… men oxå a last time for everything. Som tex min padelträning idag. Första & sista gången.
Jag har de senaste veckorna haft lite känningar i min tennis- och golfarmbåge, men det lyckades jag ”glömma bort” när mina koumbares Efty & Cina undrade om jag ville spela med dom. Det ville jag.
Det var, med facit i hand, inte så genomtänkt. Nu har jag inte bara ännu mer ont i armbågen, jag har även ont i axeln.

Visst, det var skitkul att spela, men nu är det inte lika kul.. kanske behöver jag uppsöka min snygga naprapat igen, hehe. Nä, just kidding, inte än iallafall.

Nu är det handbolls-VM, tata!

… unless it´s me …

Unless it´s me.
Just kidding 🙂
Men det är faktiskt sant. Alla som du förlorar är inte en förlust. Med lite distans och ett mer nyktert sätt att se på saken, oavsett vad som hänt, så fattar man att man är en vinnare, once förlorare försvinner från ditt liv.
Nej, inget har hänt, detta är bara ett statement som jag står bakom.
Nu får ni gå tillbaka till det ni gjorde innan.

Tata alla icke-losers!

Slut på det roliga då

… meaning att julen är över och de flesta går tillbaka till sina jobb imorgon, måndag.
Kan säga att jag iallafall har längtat efter vardagen och rutinen – även om jag är lyckligt lottad som kan vara ledig lite som jag vill.

Det har varit en härlig ledighet med massor av vila, träning och umgänge, med både familj och vänner.
Som nedan middag med vänner. Jag gjorde ajvarkyckling för det ville mina gäster ha – igen 🙂 Jag fullkomligt älskar min ajvarkyckling så för mig gick det bra. Det är så gott och så löjligt enkelt att tillaga.


.. och så julgodis till efterrätt. Det tar fan aldrig slut, hahaha. Undrar hur länge det håller? Jag äter ju inte godis längre. Mina döttrar äter inte heller direkt ihjäl sig..
Inte har vi städat ut julen heller.. kommande vecka är planen och ambitionen att den ska städas ut. Då åker granen, gardinerna, stjärnorna, ljusstakarna, dukarna och allt annat juligt, ut.

Men nu förbereda nästa vecka. Tata alla fina människor <3

Dagens ego-kick, check!


Dessa två egokickarna kom med bara några dagars mellanrum, av två personer som är helt oberoende av varandra. Den översta bilden, mailet, var från en kandidat som jag hade i en process (och som inte fick jobbet) och den andra bilden, en FB-kommentar, är från en utrekryterad kandidat, som alltså fick jobbet.

Jag blir så glad och ödmjuk när jag får beröm och bekräftelse. Det översta mailet handlar ju om mitt jobb, och jag vill verkligen vara bäst på mitt jobb. Det är det jag strävar efter. Då är det kul när någon tar sig tiden att faktiskt berömma en. Eller ge feedback över lag. Det är aldrig fel, så länge feedbacken är konstruktiv och relevant.
Slår mig att jag faktiskt har ett till egokicks-mail från en annan kandidat:

Facebook-kommentaren däremot, där har det handlat om att jag ”bara” varit en medmänniska som lyssnat och stöttat. Jag släpper inte mina kandidater vind för våg bara för att jag rekryterat ut dom. I synnerhet inte om jag tycker om dom (vilket är ett måste, annars kan man inte bli utrekryterad av mig). Men vissa tycker jag mer om, som tex den här kandidaten som skrev så fint till mig. Jag kan inte riktigt förklara vad det är med henne, mer än att jag faktiskt ser mig själv i henne, och jag förstår hur hon tänker & resonerar. Denna tjejen är en superstjärna och hon har ett hjärta av guld. Det är klart som fan att jag finns där om hon behöver prata! Jag tror faktiskt att alla människor hade ställt upp och funnits där för folk som dom gillar. Det är inget konstigt. Men jag är ändå tacksam för att hon säger det <3

Nu hit the shower efter min löprunda och sedan äta min mammas tsoureki med smör och ost.

Världsklass!

Bästa nyårsaftonen ever!





Nyårsafton 2018 firades lugnt och stilla hemma med riktigt god takeaway-mat (se menyn ovan) från Västra Station och med bästa tänkbara sällskap.
Det blev precis som vi ville; god mat, soffhäng och filmer på Netflix.
Ja, och en runda ut i kvarteret vid 24 för att titta på fyrverkerierna.
Underbart.

Jag reflekterar över året som gått och konstaterar att det har varit ett riktigt bra år. Många positiva saker har hänt; viktigast och bäst med året är att det har gått bra för mina barn: min Elena tog examen i Statsvetenskap och började direkt efteråt plugga på Juristprogrammet, och min Micaela tog examen i Filmvetenskap och kom sedan in på sin drömutbildning, Produktionsledare.

Mitt 2018 började hälsomässigt på värsta tänkbara sätt, jag fick influensan from hell och trodde på allvar att jag skulle dö. Det tog flera månader att komma tillbaka till basics, för att inte tala om hur det förstörde min löpning. Nåväl, det är glömt nu och löpningen är återigen på topp – jag slog dessutom nytt rekord – 12 km! Inget jag strävade efter, det bara blev så. Kul!
Fick även bittert erfara vad det innebär att få tennis- och golfarmbåge. Men det gör inte så mycket, jag träffade världens snyggaste naprapat i den vevan, haha. Okej, han var inte bara snygg, han var jäkligt duktig oxå.
Och avslutningsvis på de inte så roliga sakerna under 2018, var att jag blev opererad för tredje gången gällande min porslinstand som gick sönder, en operation som dessvärre misslyckades och som jag måste göra om till våren.

Jobbmässigt har det varit ett grymt år! Jag inledde året med att ta ett 1 år långt uppdrag på Region Skåne, som jag ju länge har velat komma in på. Det har varit, och är fortfarande, mycket lärorikt. Jag har bland annat fått lära mig att jobba mer strukturerat.. det behövdes faktiskt, erkänner jag högst motvilligt.
Jag har haft flera viktiga och prestigefyllda föreläsningar och moderatorsuppdrag, bland annat ledde jag Mäklarfirman Landgrens kickoff, jag var samtalsledare för SYNAs event på näringslivsdagen, jag modererade Malmö Prides politikerdebatt och jag ledde AWAs workshop om IP inom Life Science. 

Jag fick vara med i en reklamfilm för Eon! Jag har varit på bröllop! Jag har umgåtts mycket med vänner, mina föräldrar firade 50 år som gifta!, min syster fyllde 40!, jag har fått ett privat mycket prestigefyllt uppdrag: att vara tärna på min gamla klasskamrats bröllop!, jag har fått vara med och fira vänner på deras 45- och 50årsfester!, jag har rest!, mm, mm.

Och sist men inte minst har jag under 2018 följt min systerdotter Annas brottningskarriär på lite närmare håll och konstaterar att, yes, det här är en stjärna, en oslipad diamant som kommer gå mycket långt.
Här, i december, vann hon sitt första Glentons – bäst i Sverige i sin ålder, nu 14 år, och viktklass.
I februari tävlar hon i SM och vad hon gör i mars och april vet jag inte om jag får avslöja än, men det är stort, riktigt stort. För dom sakerna kommer i sin tur att leda till något enormt mycket större…!
Daniella Ibis AB och Appointed Sverige AB är from 2019 stolta sponsorer till guldklimpen Anna Fotiadou #BrottarAnna – som för övrigt sover över hos mig ikväll eftersom vi ska ut och springa imorgon!

Sjukt tacksam och ödmjuk för allt jag har.
Livet <3

Translator

Arkiv