I had a C-section for you damn it!

… I would do it over and over again, no matter how painful it was (and_it_was_painful) – and no matter if you clean your rooms or not, haha 🙂


Min fantastiska mamma med mina nyfödda döttrar för 23 år sedan <3

Idag är det mors dag i Sverige och jag är den lyckligaste mamman on earth. Jag fick en mamma-bok och fruktsallad av mina fantastiska döttrar imorse. Lyx-fruktsallad med bara mina favoritfrukter: jordgubbar, hallon, blåbär, persika, granatäpple och fikon.

.. det blir ju heller inte sämre av mina fantastiska döttrars hyllningar på sociala medier.
25 bast med tvillingar. No easy job” – nä, och utan er mormor hade det aldrig gått.


Denna såg jag på en väns instagramflöde – bästa, haha!

Yes, definitivt glad och tacksam idag <3

Det finns en Gud!

.. och hon hörde min bön! Ja, alltså häromdagen när jag drabbades av (vad jag trodde..) ryggskott och bad Gud att göra mig frisk fort. Jag hann bara vältra mig i självömkan och tugga i mig smärtstillande likt lösgodis (som jag ju inte ätit på eeeevigheter!) i två dagar, och sen blev jag mycket bättre. Okej, jag är inte heeeelt återställd, men jag kunde gå uppför trappan till mitt sovrum. Och jag kunde köra en intervju.
Då kan det väl inte ha varit riktigt ryggskott?
Jag går oxå helt upprätt, så never mind nedan bild. På nedan bild hade jag inte ryggskott, för då ser man heller knappast så glad ut.

Dom som har varit med om riktigt ryggskott säger att det kan ta flera veckor innan man är som vanligt igen. Och har man otur kan man få diskbråck. Det tänker jag inte få!
Jag har iallafall inte kunnat springa än, däremot har jag powerwalkat en timme nu i helgen, i ändå hyfsat ok tempo. Hoppas innerligt att jag slipper betala för det senare..
Förhoppningsvis kan jag springa igen imorgon eller åtminstone inom ett par dagar.

.. och nedan bild dog jag av garv till. Shit som jag skrattade!
HAHAHHAHA!

Vem som gjort den? Min kompanjons man Peter förstås. Han är så grym på sånt här. Hahahah!

Nu tillbaka till det jag gjorde, tata alla fina människor <3

Ryggskott from hell

Ber om ursäkt redan nu för alla svordomar.
Har ni haft ryggskott någon gång? Om inte, var jävligt glada för det. Jag fick det igår kväll för första gången i mitt snart 49-åriga liv. Förhoppningsvis sista gången oxå.
Det var det där klassiska, som jag alltså hört andra berätta, ”skulle bara böja mig ner och ta upp en sak, plötsligt lät det bara ”krack” i ryggen, och jag blev ståendes i 90-graders framåtlutad vinkel”.

Ungefär så gick det till även för mig. Jag blev så jäkla rädd att jag sträckte på mig snabbt som fan, smärtsamt som FAN var det oxå, ska tilläggas. Ville absolut inte förbli i den vinkeln. Helvete vad ont det gjorde. Och fortfarande gör!

Jag går såklart på smärtstillande för fullt men det gör ändå ont. Jag är varken snabbast eller smidigast i stan just nu.. hatar det här! Jag vill ju vara rörlig! Och jag behöver springa… knäna kanske var mitt minsta problem..?
Snälla Gud! Jag behöver bli bra fort…

… och nu är det dags för medicinering igen, tata fina folket och hoppas ni aldrig får ryggskott <3

Helgens bravader!

… först lördagsbrunch hemma hos mig med coola kompisar …

.. och på kvällen ESC hos Patti (min partner in crime), som hade pimpat vardagsrummet, haha.

Vaddå, är det Eurovision så är det – notera min boa!


.. och givetvis tog jag en löprunda oxå.

.. fast nu är det brottningsträning som står på schemat.
Tata folket, önskar er en fin vecka <3

En veckas vila gjorde susen

.. alltså vila från löpningen. Jag har tränat brottning och jag har powerwalkat, men inte sprungit. Fram till idag då – 7km blev det och jag fick inte alls ont i mina knän. Strax efter fyra kilometer anade jag en pytteliten känning men det gick över direkt. Puh!

Så, så tacksam för det. Det är extremt viktigt för mig att kunna springa. Vet att det kanske låter drygt, men det är så. Jag behöver få springa.
Sen har Maria (Lindberg, reds anm) oxå varit i stan och kört två gig för Axis Communications i Lund. Det var knökfullt och det gick superbra!




.. och som vanligt tog vi självklart oxå en runda – det gör vi alltid när vi ses!

Nu är det dags att leta efter kandidater till ett uppdrag i Stockholm.
Tata folket – visst är livet underbart! <3

Sånt här gör mig så stolt <3



Jag blir så jäkla stolt, glad och framförallt rörd när mina döttrar säger att jag är deras förebild.
Det är verkligen superstort för mig. Störst av allt. Finns inget allvarligare.
Jag har inte alltid varit Guds bästa barn.. Och jo, jag vet att även jag är bara mänsklig och att alla gör misstag, men vissa misstag får man helt enkelt inte göra om man har fyllt 30.. Hell, inte ens 25!
Iallafall.
Jag är extremt stolt över förtroendet och jag gör vad jag kan för att alltid föregå med gott exempel.

… och sen kommer Peter, min kollegas man, och gör en sån här rolig bild av Micaelas bild på mig.

HAHAHAHA! Han är grym 🙂

För övrigt vann vi, LB07, över FC Rosengård på hemmaderbyt idag. Shit!
Det var det verkligen ingen som trodde! Faktiskt inte jag heller om jag ska vara helt ärlig, men vi överraskade big time och kammade hem segern. 3-2 blev det. WOW!
Oddset gav dessutom 18 gånger pengarna vid hemmavinst precis vid matchstart..
Vi gjorde första målet (!) men Rosengård kvitterade direkt, typ en minut senare. Dom tog även ledningen med 1-2, men vi lyckades kvittera till 2-2.
Redan vid 1-1 och även 2-2 kände jag att tillochmed oavgjort är en vinst för oss. Så i 93e minuten gjorde vi alltså 3-2 och lyckades i nästan två hela minuter hålla undan ett hårt pressande FCR som jagade en kvittering. Puh!
Välförtjänt vinst. Våra tjejer KAN!

Nu skriva avtal – ytterligare en ny medarbetare är på väg in till Appointed 🙂
Tata folket, trevlig lördag <3

Tonen var ganska skarp ändå…

… alltså tonen jag gav mig själv i förrgår (att jag ska sluta springa om jag får ont i knät), för jag slutade faktiskt springa efter 4km imorse när jag tog min morgonrunda.

Även den här gången började det göra ont i knät strax efter 3km och med de sista fyra-fem hyfsat smärtsamma löprundorna färska i minnet så var det bara att lyssna på kroppen och sluta springa.
Jävligt irriterande när man har flow, men jag tröstade mig med att jag skulle ju ändå träna brottning på kvällen – vilket jag förvisso gjorde, men inte fullt ut. Fick fan ta mig ont igen (!). Jag gjorde några av övningarna som jag fick av min sjukgymnast för några år sedan. Ska fortsätta göra detta 3-4 gånger i veckan. Ska oxå vila ett par dagar extra och springa igen tidigast lördag eller söndag. Så får vi se.
Håll tummarna folket. Det är så viktigt för mig att kunna springa. Och nej, detta är ingen träningsblogg, men löpning är en mycket stor del av mitt liv.

Nu searcha kandidater, tata!

Relativt lugn helg

Det blev en runda i Bokskogen och det blev en runda på Ribban..


.. men fan, jag har fortfarande ont i knät.. kommer efter ca 3km. Det är inte så illa att jag inte kan fortsätta springa men det gör ändå ont.
Ska börja göra dom där övningarna som jag fick av min sjukgymnast 2013 .. och nu blev jag smärtsamt påmind om det här som jag skrev om 2015, hur ont jag hade i mitt knä efter en tia i bokskogen.
Nope, tänker inte hamna där igen.
Sluta då att springa när du får ont i knät, säger jag till mig själv i skarp ton.

… återstår att se huuuur skarp tonen var …

Löpning, godis & meningen med livet

Running är verkligen min terapi. Jag älskar att börja dagen med en löprunda. Eller avsluta den med en löprunda. Det beror på hur min dag i övrigt ser ut, om jag har mycket på jobbet, eller om jag tränar brottning på kvällen. Eller om jag behöver sova länge.. vilket jag ändå nästan aldrig gör längre.

Idag, den 1a maj har jag inga planer förrän senare och då passar det ypperligt att ta en lång runda. Det blev 10km igen, jag sprang tian häromdagen oxå. Jag brukar inte springa två tior på raken, utan jag brukar springa mellan 7-10km varannan dag men försöker se till att jag springer åtminstone en tia i veckan. Nu blev det alltså två tior efter varandra och jag känner i mitt knä att nästa löprunda inte bör vara längre än 6-7km.. har tyvärr haft lite känningar i mitt vänstra knä och jag tror att det är för att jag har sprungit en del på asfalt.
Nåväl, det går över. Det måste det.

… och såhär brutalt mycket godis blev det över efter påskfirandet hemma hos mig..

Jag som inte ens äter godis, choklad, kakor & sånt längre. Har inte gjort sedan den 1/9, med undantag för några få dagar mellan jul & nyår. Shit, det är 8 månader!!
Det är inte längre en kamp att avstå, men inte heller a walk in the park. Jag har inget sug längre, men rent identifieringsmässigt känns det konstigt; jag är ju en godisätande människa by nature. Min profil är en sån som älskar lösgodis, choklad och glass. Och semlor.
Sa till mig själv på nyår att nästa gång jag fick äta godis var i Grekland. Men jag har redan varit två gånger i Grekland sedan årsskiftet, i mars och i april och ändå inte ätit. Varför? Innerst inne visste jag att jag menade ju till sommaren.. hahaha!
Jaja, återstår att se när jag ”ger efter”. För jag kommer att äta igen. Eftersom jag vill.

.. och så älskar jag det här halsbandet som jag fick av min soulmate

Symboliserar mig och mina döttrar <3 meningen med livet.

Nu grill med fantastiskt sällskap!
Visst har jag sagt att livet är underbart?

Tata 🙂

Grekiska påsken, check

Påskdagen för grekisk-ortodoxa, började med en löprunda med Maria (Lindberg, reds anm) då hon är i stan ett par dagar. 10 km blev det idag, härligt!

Sen förbereda, i år var vi hemma hos mig och det blev mycket trevligt.
Lugnet före stormen 🙂

Jag älskar högtiderna med min familj och vänner.

Så, glad påsk igen då …
… och nej, imorgon är det inte annandag påsk för oss om någon undrade, hahaha.

Tata alla fina människor!

Translator

Arkiv