Från IP till Budapest!

… IP som i Intellectual Property alltså. Det vet väl alla vad det är?, säger jag lite malligt, nu när jag kan lite mer om detta, hahha. Jag har modererat en IP-workshop för AWA, som är ett ledande företag inom immaterialrätt, alltså IP.
Det här var modigt av både AWA och mig. Av AWA för att jag som inte var alls insatt, fick frågan (vilket många tyckte var ett grymt smart drag av AWA, och jag håller med!) och av mig för att jag tackade ja. Jag gillar ju att utmana mig själv. Och IP är faktiskt jäkligt intressant, upptäckte jag. Ja, stort och brett men oerhört intressant, nu när jag faktiskt vet lite mer om det.

Min extremt kompetenta panel: Ebba Fåhreus, CEO Smile Incubator (som oxå är en god vän), Louise Jonshammar, attorney at Law och Niklas Mattsson, pattern attorney från AWA, samt David Bejker som är CEO på Affibody.

Uppdragsgivarens ord värmde så gott, jag citerar delar: ”Du fixade uppdraget galant! Modigt av dig att ta dig an uppdraget. Imponerande! Vi återkommer när vi behöver en eminent moderator nästa gång.
Åååååh! Jag blev såååå glad! <3

Och nästan direkt efter moderatorsuppdraget var det dags att överraska syrran med en resa till Budapest! Hon har ju fyllt 40 och det skulle firas med en helg iväg. Så vi var några stycken som planerade och åkte.
Det började med att jag kidnappade henne hemifrån efter jobbet för att se inspelningen av Robins. Därefter blev det överraskningsmat på Escama med ett gäng tjejer, och sen sov syrran och jag på Malmö Live!


.. som överraskade med riktigt fin fruktkorg då dom visste att min syster fyllt år. Det kallar jag service.
Morgonen därpå blev vi hämtade av Patti, Anna och Happy för avfärd till Sturup. Syrran visste fortfarande ingenting. Hon visste att hon inte skulle på konferens iallafall, hahah – på tal om det, Doras chef har varit ytterst behjälplig och hon fick det oxå lite hett om öronen när Dora ville boka annat på fredagen då hon skulle på ”konferens”. Det löste sig iallafall 🙂
Hursom, väl ute på Sturup mötte vi upp med min soulmate Alexia, som oxå skulle med på resan.

Budapest visade sig från sin bästa sida! Det var varmt och soligt, och shoppingen var riktigt bra!





… nedan bild skrattade vi gott åt, hahah. Min kompanjon Pattis man Peter har gjort nedan montage, han är riktigt grym!

.. originalet 🙂

Vi åt god mat och speciellt på nedan ställe var personalen supertrevlig. Vi åt den godaste foie gras ever!
(fast nu när jag vet hur det går till att få till gås- eller anklever tänker jag aldrig mer äta det). 

.. och på söndagen var det dags att åka hem!

.. med ytterligare ett montage från Peter, hahahha

En alldeles underbar helg <3 Min syster var glad och det är det viktigaste!
Nu är det back to reality igen! Speaking of that…

Min favolåt back in the days!
Tata fina folket, önskar er en underbar vecka!

.. och hon har kommit in på Produktionsledarprogrammet!

Bilden kan innehålla: Daniella Kallaris Ibis och Micaela Kallaris, personer som ler, närbild
min Micaela alltså <3
Satan vad stolt jag är över mina fantastiska döttrar! Så, så stolt.
Varenda dag.
My pride and joy <3

Singing in the car



Jag älskar att sjunga högt i bilen och gör det alltid så fort jag sätter mig bakom ratten, men vanligtvis när inga andra passagerare är med. Denna gången var min dotter med som fotade när jag gick all in, hahaha.

Jag har för övrigt sjukt mycket att göra, därav min frånvaro på lite mer än en vecka (ni är så snälla som undrar var jag blir av om jag inte skriver på några dagar). Söta ni.
Just nu skriver jag manus till mitt AWA-gig, jag ska leda deras IP-workshop på Nordic Life Science-dagarna i Stockholm nästa vecka. Håller alltså just nu på att lära mig allt om patent, immaterialrätt, varumärke, design mm – samtidigt som jag rekryterar för fullt OCH parallellt kör mitt Region Skåne-uppdrag. Puh!
Jag fyller mina dagar som ni förstår.
Efter nästa vecka blir det förhoppningsvis lite lugnare.
Until then, behave folket, tata!

Idag började hon på Juristprogrammet!

Jag är såå stolt!

Utanför Juridicum i Lund. Här ska hon spendera mycket tid de kommande 4,5 åren.

I somras skrev jag nedan inlägg på Facebook om hur stolt jag var (är!) över att att min Elena kommit in på Juristprogrammet …


… och nedan ser man hennes inhjärtade kommentar som svar på mitt inlägg…


Allt jag är, är tack vare dig mamma”.
Alltså, ”Allt_ jag_är,_är_tack_vare_dig_mamma”.

Det här är det bästa betyget jag kan få som mamma.
(liksom det här betyget som jag fick av min Micaela för några år sedan).
Om jag grät, både då och nu?
Eh, ja. Floder.
Om jag är stolt? Som fan.

Och idag började alltså min förstfödda på Juristprogrammet (Elena är en hel minut äldre än Micaela, till Micaelas förtret, hahaha).
22 år gammal, redan med en examen, i Statsvetenskap i bagaget.
Som en parantes: M skulle faktiskt födas först men eftersom jag blev kejsarsnittad och E låg överst, plockade man ut henne först
).

Och på tal om min Micaela, hon pluggar oxå, dock är det fortfarande lite oklart vilken utbildning hon ska påbörja nästa vecka. Oavsett vilken det blir så kommer det bli bra – hon behöver ändå båda för framtida jobb som projektledare.
Den erfarenheten som Micaela besitter är det få 22åringar som har. Väldigt få. Hon har hunnit med många saker! Och hon är sååå grym!
Bilden på oss är från Skopelos i somras <3

(retuscherad av min kompanjons man, hehe).

Mina döttrar gör mig så sjukt stolt varenda dag. V A R E N D A dag.
Och nej, jag vill inte ha ”beröm” för det jag gör för mina tjejer – jag VILL göra allt för mina döttrar. Herregud, man vill väl finnas där för sina barn. Det ingår i föräldrapaketet!

Nu back to work. Tata alla fina <3

Hur känslig kan man vara egentligen?

Jag har på senare tid blivit ännu mer känslig än vad jag brukar och kan gråta för minsta lilla. Alltså, verkligen för minsta lilla – både glädjetårar och sorgetårar.

Såg Mamma Mia häromdagen – OBS! SPOILERVARNING LÄNGRE NER! – och höll bokstavligen på att bryta ihop av gråt. Jag visste inte att Meryl Streep var död i filmen. Bara det var sjukt sorgligt och satte direkt tonen för mitt mode. Jag mer eller mindre grät hela filmen igenom. Mest glädjetårar men oxå tårar av vemod.

Men på slutet när Sophie skulle döpa sin son – utan sin mamma – och hon med tårar i ögonen gick in i kyrkan… då hände det något hos mig… Jag tänkte tillbaka på mina döttrars dop och kunde inte föreställa mig att inte min mamma skulle vara där.
Man såg hur Sophie nästan gick sönder av saknad. Shit, mitt hjärta höll på att brista och jag fick verkligen behärska mig för att inte gråta högt. Tårarna bara rann och jag kunde inte sluta. Var helt jävla förstörd. Jag har gråtit till oändligt många filmer, men såhär mycket kan jag inte minnas att jag någonsin gråtit till någon film.

… min Elena var sådär road av att jag grät. Hon bara ”Mamma, du bölar väl inte?” 🙂

Jo, mamma bölar. Big time. Och min dotter skulle bara veta hur många gånger jag dolt för både henne och hennes syster, att jag gråter.
Sist var nog när vi satt tillsammans i bilen i Grekland och radion spelade ”H mana en krion neron”, en pontisk sång som handlar om mammans betydelse.

Shit alltså, jag bryter nästan ihop när jag hör den här sången.
Jag minns när en av mina väninnor gifte sig i Grekland för mer än tjugo år sedan och orkestern spelade just den här låten vid ett tillfälle. Vi bröt nästan alla ihop. Väninnans mamma hade dött innan hennes bröllop. Det blev så sorgligt.
Usch, nu är jag lite låg.
Dags att ringa min fantastiska mamma <3

Önskar alla fina en härlig dag!

Det bästa jag har ❤️

Mina fantastiska döttrar!

Så vackra, underbara, snälla, smarta, generösa, roliga, omtänksamma, mm, mm. Superlativen räcker inte till för att ge en bild av mina döttrar.
Shit alltså, som jag älskar dom <3
Gör mig så stolt varenda dag.

Jag i min favorit-tisha som mina barn gett mig <3

I have all I need!

När man glömt sina lösenord …

… har man varit ledig länge 🙂

Det hände iallafall mig när jag kom tillbaka till mitt halvtidsuppdrag (som projektledare på Region Skåne). Inte första gången jag glömmer, men förhoppningsvis sista. Och senast jag glömde något lösenord måste ha varit mer än 15 år sedan.

Det tillhör alltså inte vanligheterna, puh 😅

Nu back to work!

Lazy days about to end..

… fast såå lazy har mina dagar faktiskt inte varit. Jag har jobbat en hel del här (och nej, jag klagar inte), men min grymma kompanjon har absolut dragit det tyngsta lasset.
Känner mig iallafall hyfsat utvilad och jag har nog hunnit med det jag velat göra och träffa dom jag har velat träffa.

Nedan gos i byn Dorkada med min kusin Christinas fantastiska dotter Evgenia <3


Hängt med min kusin Makis underbara fru Olga och deras härliga barn, Asteris, Maria och Evripidis.
Såklart har vi även mötts av kor på vägarna, det har nog aldrig hänt att vi kört från Kilkis till Dorkada utan att möta kor eller getter på vägen, hahah.

Umgåtts med kusinen Rina, det har blivit många kaffe, drinkar och middagar.
Vi har varit ute och handlat, jag köpte nedan leopardmönstrade pantofles 🙂 snygga va? Slog dock ihjäl mig, som vi säger på grekiska, dvs jag fick skoskav efter att ha använt dom i fem minuter.

Ett annat mycket kärt återseende häromdagen blev det med våra kusiner Stella och Dimitris, Stella har jag inte träffat sedan 1992 (!) då hon kom till Sverige och hälsade på, hon har bott på Kreta fram till förra året. Dimitris och hans fina fru och barn har vi träffat varje sommar.

Kreta – jag måste vara bland dom sista personerna som aldrig varit där. ”Alla” säger att Kreta är ett måste att åka till. Mina föräldrar har varit där massor med gånger och jag har oxå mycket släkt där. Och ändå har jag aldrig varit på Kreta.. men faktum är att jag faktiskt länge velat åka dit men det har bara inte blivit av. Får väl ta tag i det snart och planera en tripp.

Konstaterar än en gång att livet är underbart. Fastän jag snart åker hem. I ärlighetens namn ska det bli skönt att komma in i rutiner igen. Jag älskar att ta dagarna som dom kommer men någon ordning måste det ändå finnas.
Jag tjatar jag vet, men jag är så oerhört lyckligt lottad. Tacksam och ödmjuk för allt jag har.
Peace out <3

Jag är på riktigt lyckligt lottad

Dagarna går sin gilla gång. Även idag har varit en riktigt bra dag. Det är alla mina dagar, nu när jag tänker efter. Jag har hängt i byn hos min älskade faster Noula.

Sen har jag hängt med ytterligare ett par personer, jag skrev om dom för ca en månad sedan, människor som jag har kommit att tycka så oerhört mycket om fastän den naturliga kopplingen sedan länge är borta.
När jag körde till dom blev jag återigen påmind om min bästis Billy, han som dog i en jaktolycka för snart 20 år sedan (herregud, den 30/8 är det 20 år sedan han dog, har skrivit om honom flera gånger), Billy ligger begravd i byn efter. Just den här sträckan kommer för alltid att påminna mig om Billy <3

Iallafall, innan jag gick fick jag med mig päron och cake. Så gott! Och kolla i vilken påse jag fick päronen i!

.. jag fick oxå tips på bra ansiktsrengöring. Ska testa det!

Som sagt, jag är lyckligt lottad <3
Mycket!

Barndomsbästis på besök, 30 år senare


Såhär såg jag ut när jag körde mot Pefkochori tillsammans med min systerdotter Anna för att möta upp Viktor, min barndomsbästis och hennes dotter, tillika min guddotter, för en veckas bad i Halkidiki tillsammans. Jag vet, jag ser ut som lite ”kusinen från landet”, men jag kunde inte låta bli, hahaha.



Min söta guddotter Anna

Vi hade många mysiga kvällar med långa samtal om livet och vår vänskap som varat i alla dessa år, sedan vi var tio år gamla <3

Min söta systerdotter Anna i vattnet 🙂



Jag älskar bananasplit. Lite för mycket kanske, hahaha.

Vi tillbringade även ett par dagar i Kilkis, nedan fikade vi på Da Vinci.

.. och nu har hon åkt hem. Jag är så glad för våra dagar tillsammans.

Trevlig kväll önskas alla fina människor!

Translator

Arkiv