Alltså dessa Facebook-tester…

You´ve gotta love them! Och man måste få skratta lite (eller ganska mycket, hahahha!).
På frågan var jag ska hitta äkta kärlek: På Ps torp utanför Kalmar, i Kristvalla 🙂

… fast nedan saker kommer i lite konstig ordning (om man går uppifrån och ner): jag gifter mig på Scandic, jag skaffar barn på torpet, och sen hittar jag min äkta kärlek på torpet.
Eller så kan man gå från vänster till höger: jag kommer att hitta äkta kärlek på torpet, gifta mig på torpet, leva på Limhamns IP, skaffa barn på torpet och dö på AbSmåland.
Den sistnämnda ordningen makes more sense.

Minsann. Jag kommer alltså få fler barn. Och gifta mig igen. Det visste man inte! Tur att Facebook guidar en rätt i livet..😂

På nedan bild iallafall när vi var på torpet en helg i våras <3

Och såhär i midsommartider, Facebook (igen) påminde mig om nedan fyra år gamla minne:


Jag kommer dock inte ihåg vem jag drömde om den natten. Men det spelar ändå ingen roll, jag hade ju inte sju sorters blommor under kudden!

Kärlek & förståelse folket <3

The show must trots allt go on

Idag är det femte dagen som jag är sjuk.
Jag mår iofs lite bättre, har inte feber, men jag har fortfarande lika ont i halsen (om inte mer!) och jag går fortfarande på alvedon+ipren var sjätte timme, samt ca 10 piggelinglassar om dagen. Min räddning!

Igår var jag på Sommarfest hos en av våra kunder, ValiLEAD, dom jag gjorde VDn till, och det var mycket trevligt.
Jag vet att jag inte ser överdrivet sjuk ut på nedan bild, tacka filter och retuscheringen för det, hahaha.


Snart sova. Tack för era uplifting krya-hälsningar, det värmer mitt hjärta. Håll nu tummarna att imorgon blir dagen då jag vaknar och inte har ont!
Tudeloooo, folket <3

Det var inte såhär …

… jag hade föreställt mig söndagen. Inte gårdagen eller idag heller för den delen: liggandes på soffan, alldeles sjuklig, ont i halsen, öronen, huvudet, nacken och kroppen över lag.

Tredje dagen idag and still counting. Börjar bli irriterande nu. Det är inte riktigt min grej att vara sjuk. Och så gillar jag inte att ha ont. Min smärttröskel är inte högst i stan direkt, det vet ni som känner mig. Jag har riktigt ont i min hals. Det svider som f-n, speciellt när jag sväljer. Det enda som hjälper är inte alvedon+ipren-kuren (som jag ändå tar var sjätte timme), utan det är piggelinglass. Hade inte överlevt utan. Tror jag äter typ 10-15 glassar om dagen.

Jag kanske inte tillfrisknar eftersom jag inte tar det helt lugnt. Inte för att jag har jobbat ihjäl mig, det har jag inte, jag har valt bort flera möten/events, men jag har ändå gått på vissa möten, två i måndags, ett idag, har möten både imorgon och på torsdag som jag vill och behöver gå på – och på fredag är det midsommar, då ska jag på fest, och då tänker jag vara friskast i stan.
En sak som jag inte har gjort är att träna. Sist jag sprang var i lördags. Det känns konstigt. Vill springa ju! Men jag lyssnar på kroppen. Jag känner mig svag och vet att jag inte hade klarat många meter. Jag blir andfådd bara jag går upp för trappan till mitt sovrum. Utmanar alltså inte ödet. Jag kommer springa tidigast när jag helt symtomfri.

… under tiden är jag tacksam att jag har barn som skämmer bort mig, som här, med en fruktsallad <3

Tata folket, ta hand om er och jag hoppas ni klarar er från sjukdomar!

I have a dream

… eller rättare sagt, I had a dream, som jag tyvärr blev alldeles brutalt väckt från. Dessutom alldeles för tidig oxå, på min sovmorgon. Fan.
Ni vet när man drömmer en alldeles, alldeles underbar dröm och man bara ligger och myser, när man helt plötsligt bara kastas ut i verkligheten. Bara sådär. Man är helt oförberedd, liksom.
Inte för att min verklighet på något sätt suger – det gör den absolut inte, tvärtom – men jag hade så gärna stannat kvar i drömmen.. bara lite, lite till… och ni vet när man förtvivlat försöker somna om, blundar hårt och tvingar tillbaka sig till drömmen – oftast till ingen nytta, för det hjälper sällan.

Så det var bara att masa sig upp, köra sin löprunda (7km blev det, for the record), och sen sticka till Limhamns IP och vara speaker när LB07 tog emot Örebro (vi vann med 2-0) för att därefter skynda hem och fixa inför tjejträffen jag skulle ha – puh!

… och min absoluta favoritlåt just nu är Despacito!

Sensuell, vemodig, fin, varm låt. Känns som sommar & sol… Me like..

Nu sova igen – få se om jag lyckas ta mig tillbaka till drömmen, hehe.
Tata gott folk <3

Massor med terapi för min del…

… terapi i form av löpning, jag springer mellan 7 och 10 km varannan dag, idag sprang jag en tia…

.. och trädgårdsrensning bidrar oxå till min terapistund.
Min trädgård levererar! Dock sköter jag inte den varannan dag… bara löpningen, hehe.
Utöver mina fem äppleträd så har jag även; jordgubbar, hallon, blåbär, krusbär, röda vinbär, björnbär, smultron, rabarber, spenat, tomater, rödbetor, ruccolasallad, citronmeliss, plus några andra saker i lådorna som min bedårande svägerska planterat i, som jag inte riktigt minns vad det var – men tror squash och morötter..
Alltså femton (!) olika grönsaker & bär – utöver mina fem äppelträd. Just det, jag har lök med!

Imorgon ska jag göra spanakórizo med spenat från trädgården – ser mycket fram emot att se hur den smakar!
Den som är sugen på min mammas recept på spenatris, hittar det här.

Nu ska jag fortsätta leta efter applikationskonsulter, testare och account managers som vi ska rekrytera till våra kunder.
Just det, tre stycken redovisningsekonomer söker vi oxå efter!

.. förhoppningsvis får vi även in en ganska tung Account Manager till under veckan.. håll tummarna will ya 🙂
Tata! <3

Arvsbråk

Jag hör om många som bråkar om arv. Hur vanligt är det egentligen?
Oavsett om det är vanligt eller inte så tycker jag att det är djupt tragiskt. Inte nog med att man har sin sorg att ta itu med, man ska oxå hantera bråkande familjemedlemmar.
Och tänk om det helt plötsligt dyker upp något barn/syskon som ingen vetat om!
Eller om man har barn från en tidigare relation – tänk om den andra föräldern är en girig jävel som ska ha ut sitt barns arv direkt – vilket ju kan få oanade konsekvenser.

Jag har så himla svårt att ta in hur man inte kan vara generös mot den som eventuellt inte får lika mycket. Snåljåpar som inte kan dela med sig – av pengar som dom ändå inte skulle ha haft (!).
Gömmer man sig bakom argument som ”det var x sista vilja”?
Känner man sig inte dum inför jurister och begravningsentreprenörer?? Jag hade skämts ögonen ur mig. Nä fy fan för sådan girighet. Icke-generösa människor står inte högt på min lista…

Loyalty, dignity, morals, a good heart and good caracter – varför besitter inte fler människor dessa egenskaperna? Så mycket finare världen hade varit.
For the record, inget särskilt har hänt, jag bara funderade över detta med arvsbråk efter att ha läst om en kvinna som bad om råd hos en jurist, där hon undrade hur hon och hennes man enklast skulle göra hans son (!!) arvslös. Vissa människor alltså.. vad är det för fel på dom?

Och for the record igen, i min familj hade ingen bråkat. Verkligen inte. Vi är varken giriga eller hjärtlösa. Tvärtom. Vi är generösa, toleranta och godhjärtade personer.
Och snälla Gud, låt det dröja innan vi ens behöver ha denna diskussionen <3

.. och till er som bråkar: skärp er!

Man kan inte köpa allt man ser …

… och i synnerhet inte nedan leopardmönstrade högklackade skor som jag hittade när jag var med min Micaela på Emporia innan idag.

.. fast dom hade varit ganska snygga till nedan outfit, som jag hade på några vänners barns student.

Hmm.. kanske ska tänka på det. Man är ju inte sämre än att man kan ändra sig.
Nä, just kidding. Jag vill inte ha dom skorna. Isåfall hade jag köpt dom där och då. Vi köpte lite andra saker istället.

Senare på kvällen var jag på mysig grillmiddag på stranden.
Och ännu senare på kvällen fick jag sköta lite administrativt jobb. Mindre kul. Nu back to det roliga igen.
Tudelooo gott folk <3

Världens bästa land 🇸🇪

Såhär spenderar jag nationaldagen; på soffan, med lite lösgodis glass och Netflix. Underbart.

Hur jag spenderade gårdagen? Hemma hos mig med familj och vänner på grill – och vi hade sån tur med vädret, vi kunde vara i trädgården hela dagen.

Kusiner <3 Hängmattan var poppis, hehe.

Naturligtvis dansade vi med!




Visste ni förresten att det finns potatis som man kan värma i mikron? Alltså direkt i påsen? 6-7 minuter, sen är det klart!
Shit så mycket enklare mitt liv precis blev!

Nu är det dags att förbereda kommande vecka – och den lär inte bli lugn! Men det gör inget, det gillar vi!

Tudelo och heja Sverige! <3

Helllooo weeeekend!

Äntligen fredag, höll jag på att utropa – sen kom jag på mig själv med att tänka, varför säger jag så? Vaddå äntligen fredag? Eller måndag, eller onsdag? För mig är alla dagar lika välkomna och lika mycket värda.
Dom som brukar utropa ”äntligen fredag” är nog dom som förmodligen ska vara lediga över helgen. Det problemet har inte jag. Jag kan vara ledig på en tisdag om jag vill. Jag kan vara ledig precis när jag vill – och det är jag mycket tacksam för.

Idag hade jag några möten under förmiddagen och över lunchen (som faktiskt blev oväntat emotional, jag träffade en kär affärsväninna och vi blev lite djupa och pratade om människor vi älskar som lämnat oss allt för tidigt..jag är ju inte bra på det där med döden..).

Under eftermiddagen jobbade jag iallafall hemifrån. Jag började med att sätta mig i vardagsrummet…

.. men flyttade snabbt ut till min trädgård 🙂

Och det är inte sååå varmt som många tycks tro (jag fryser iallafall), men det var okej i min trädgård, det blåser ju inte där. Jag jobbade undan lite, vi fick ju ytterligare ett par tjänster igår, två Account Managers till Draftit. Känns härligt!

Hursomhelst, jag ser faktiskt fram emot helgen, Maria Lindberg är in da house, och vi ska naturligtvis köra några löprundor ihop och så ska jag ska umgås med kära vänner. Längtar <3

… och konstaterar att jag har det så sjukt bra. Shit så tacksam jag är för det.
Tata alla fina människor där ute!

Καλο μήνα, som vi säger i Grekland

Det betyder ”glad månad”. Det brukar man säga när det är ny månad, men även ny vecka. Och en god månad kommer det allt att bli! Idag fick vi ytterligare ett par nya rekryteringsuppdrag och vi är så glada, stolta och självklart ödmjukt tacksamma för förtroendet vi får! Idag tog vi alltså ytterligare ett par affärer hos en ny kund, och förra veckan likaså. Vi fyller våra dagar medandraord, hehe.
Och på tal om våra kunder, en av dom fick denna tårtan levererad till sig idag, ValiLEAD, som jag gjorde VD-rekryteringen till. Vår kandidat började idag, och då skickar vi alltid tårtor. Det uppskattas verkligen – och det är meningen. Vi vill göra det där lilla extra för våra kunder.

Fast oavsett hur busy jag är på jobbet, så tajmar jag alltid in mina varannandags-löprundor. Det blev 7km även idag.

.. och så har jag lämnat blod – för första gången på väääälidgt länge UTAN Emla-kräm. Ja, ni läste rätt. Utan EMLA.
Jag visste att jag skulle lämna blod så självklart satte jag krämen, på vänster arm eftersom det är där det känns bäst. Fråga inte varför. Tyvärr gick det inte att ta blod från vänster armveck, blodkärlen sprack så sjuksyrran ville ta från högra. Men på högra armen hade jag ingen kräm.. var så nära på att bryta ihop. Men istället bet jag ihop (!) och gjorde det.
Är jag inte en hjälte!!? Jo, banne mig. Det är jag. Alla som känner mig vet hur sjukt rädd och illamående jag är när sprutor kommer på tal.

Utöver detta så blev jag även opererad utan lugnande.
Första gången jag opererades var för ett par månader sedan och för samma sak, då fick jag så mycket lugnande att jag inte ens har något som helst minne av hur jag kom hem (vet att sjuksystern, som är en god vän körde mig, men jag minns det knappt). Och sedan minns jag inte resten av det dygnet. Jag var helt borta och hade ingen som helst tidsuppfattning.
Jag vet att tjejerna kom och gick vid något tillfälle, men allt var som i en dimma. Så vill jag aldrig mer känna. Aldrig någonsin. Att inte ha koll, det gillar inte jag och här hade jag verkligen ingen koll.
Så detta ingreppet gjordes utan lugnande, men massor med bedövning. Jag var i ärlighetens namn inte helt säker på exakt vad jag skulle göra, därav att jag kanske inte var såå orolig.
Första gången jag opererades, då visste jag mycket väl vad som väntade, därav de tunga lugnande tabletterna inför ingreppet.
Men nu vet jag ju att jag klarar mig utan. Så bra!
Allt sitter i huvudet. Man ska bara bemästra tankarna och ta kontroll över oron, sedan löser allt sig.
I can do it!
Tar stygnen om tio dagar, får se om jag är lika kaxig då, hehe.

Tata gott folk, önskar er kärlek, peace and understanding <3

Translator