När ska man sluta ta diskussionen …

… med människor som man uppenbarligen inte når fram till?
”Aldrig”, vill jag kunna säga, men jag klarar inte av att inte markera för folk som har förlegade åsikter.
En av mina kontakter på facebook, en äldre man, delade en artikel från Aftonbladet, som handlar om en svart kvinna som blev utsatt för en mycket allvarlig rasistattack när hon handlade i affären. En inte så begåvad man skrek att hon ska ”åka hem till Afrika”.
Min facebook-kontakt skrev något i stil med att Aftonbladet lyfter fram en historia om rasism mot Chantal, men att dom i samma veva glömmer alla våldsbrott, våldtäkter, rån, rasistattacker mot svenskar med vit hudfärg. Och att tidningen framstår som neutrala i sin framtoning.
En av hans kvinnliga vänner kommenterade följande: (håll i er nu).

Hårda ord får vi alla vänja oss vid! Att bli kallad neger, hora eller ”jag ska knulla din mamma” – varför är det ena värre än det andra? Får jag tycka, och det gör jag nu, så tycker inte jag neger är ett hemskt ord och har aldrig tyckt. Däremot att bli kallad hora eller att nån ska” knulla min mamma” – det tycker jag är betydligt vidrigare! Nä, jag tycker inte detta är en rasistattack 🙂 Ler lite åt det dumma ordvalet! Rasistattack 🙂 Nej det är bara en liten ”ingrediens” av vad vi alla är drabbade av i Sverige i dag!

Jag kunde såklart inte bara låta en sådan otroligt korkad kommentar passera så jag var tvungen att skriva att jag utgick från, eller hoppades åtminstone, att hon var berusad när hon kommenterade.
Det var hon verkligen inte, svarade hon. Och ”ingen ska minsann få mig att tänka annorlunda, i synnerhet ingen från din generation, ni som kan och vet allt”.
Sedan kallade hon mig flicka lilla och bad mig växa upp och bli torr bakom öronen.
Jösses.
Jag fick mig ett gott skratt.. förklarade att jag inte vill vara nedlåtande mot personer som är i mina föräldrars i ålder, och att jag nog inte kommer kunna behärska mig om vi fortsätter diskussionen, så därför tog den snabbt slut.
Jag konstaterar dock: inte skyhög IQ där inte. Inte särskilt allmänbildad heller, misstänker jag. Synd.

Sedan kom det en vit svensk kille som minsann har blivit kallad jävla svenne under sin uppväxt, och han undrar ”varför är inte det rasism”? Jösses igen. Här kommer alltså en vit, svensk kille som jämför sig med svarta, som blivit systematiskt förtryckta sedan 1500talet!
Vad säger man till en sådan? Jag frågade honom om han verkligen ser sig själv som ett offer?? Alltså jag orkar inte… men givetvis svarade jag honom att om hans enda problem är att han blivit kallad jävla svenne, ja, då kanske han ska vara jävligt glad över det. Hans problem står ju inte i paritet till omvärldens… suck.

Sedan hade jag flera kommentarer fram och tillbaka med trådskaparen himself och inte där heller lyckades jag nå fram.
Jag frågade om han känner många svenskar som gått in i affären och blivit ombedda att flytta hem?
Och så frågade jag om han någon gång blivit utsatt för hatbrott överhuvudtaget? Om han hade blivit utsatt, så bad jag honom skriva en insändare till Aftonbladet så skulle vi stötta honom.

Jag blir så trött på sådana människor. Riktigt trött. Hur kan man inte förstå?
Man kan göra en mycket enkel jämförelse:
Om mitt barn blir sjukt och får 40 graders feber så tycker jag att det är fruktansvärt och jättehemskt, men om ett annat barn får epilepsi, diabetes eller någon annan allvarlig sjukdom så måste ju jag förstå att det är ännu värre. Även om min verklighet är att det är hemskt med 40 graders feber, så måste ju jag begripa att det är ännu värre för andra som är mycket sjukare.

Tur att man kan springa av sig frustrationen. Behöver nog ta en runda imorgon igen..

.. och tur att man har en sådan underbar dotter som köper mina favoritfrukter OCH skalar åt mig, tänker främst på granatäpplet. Det är kärlek det <3

Tata folket .. och snälla, snälla, använd sunt förnuft!

Forgive and forget?

Jag har skrivit om detta innan, om att glömma och/eller förlåta. Ska man göra det? Eller ska man inte göra det? Jag talar om relationer generellt.
Jag har avslutat ett par vänskapsrelationer. En vän för något år sedan, som jag egentligen tycker mycket om och trivts med, men som kunde vara ganska elak. Detta har jag egentligen vetat om att hon är, men vi umgicks ändå i nästan 20 år och hade skitkul. Och hon var aldrig elak mot mig. Jag saknar henne ibland, för vi hade jäkligt roligt. Men sånt är livet.

En annan väninna som jag slutat umgås med, för oxå något år sedan, henne saknar jag inte.
Tvärtom, så känner jag mig lättad över att vi inte längre är vänner. Ska tilläggas att hon faktiskt var en riktigt bra vän, det kan man inte ta ifrån henne, men hon var också så otroligt krävande. Hon kvävde mig, hon sög musten ur mig.
I tid och otid surade hon över saker som hon tyckte att jag inte hade gjort för henne. Det kunde handla om att jag tex inte delade något som hon hade lagt upp (!). Hon koncentrerade sig mycket på vad man eventuellt inte gjorde för henne – sådant som man gjorde, det tenderade hon att glömma.
Sånt funkar inte för mig. Ingen kan ställa sådana krav på mig. När det kommer till kravställning är det bara mina barn som kan göra det.

Men den här ex-väninnan tycker jag uppriktigt synd om. Min amatörpsykolog-analys är att hon lider av något, vet inte exakt vad, men att hon behöver hjälp, det står fullständigt klart för mig iallafall. Hon är antingen överlycklig eller över-nere. Det är alltid så mycket drama kring henne och hon berättar gärna vitt och brett för alla som vill lyssna. Och det är tyvärr sånt som kommer och biter en i röven efteråt. Inte alla är ens vänner, inte heller vill alla en väl. Definitivt vill kanske inte alla ens lyssna på henne! Jag vill understryka att jag verkligen önskar henne allt gott. Men hon behöver hjälp (det gör vi säkert alla då och då, vissa mer än andra), men det mest tragiska är att hon fullständigt saknar självinsikt och tyvärr även självrespekt.
Sen är jag inte så säker på att jag ens vill prata med henne någonsin igen, med tanke på att hon direkt ljugit till gemensamma vänner om hur vårt sista samtal gick till. Dock är det ingen som tror på henne.
Hon har även sagt att hon inte har en aning om varför jag inte pratar med henne – var syftet med den kommentaren att få mig att framstå som någon som bara skiter i att prata med folk? Om det var planen så backfired it – detta sa hon till någon som känner mig väl, som fattade direkt att om jag inte pratar med henne, så är det fullständigt klart varför.
Men det är det där med självinsikten igen.. hon är totalt ovetandes om sitt agerande. Eller så är hon så sjuk att hon faktiskt inte har den blekaste. Vet inte vilket som är värst.
Jag tycker iallafall synd om henne, och jag önskar henne allt gott, men jag vill inte ha henne i mitt liv igen.

(unless it´s me, hehe).

Jag klagar inte dock – kompisar är inte något jag saknar, det har jag många av.
Riktigt nära vänner dock, det har jag få av <3

Back to reality

Äntligen tisdag! (eftersom måndagen var en ledig dag).
Jag har såklart ”smygjobbat” i jul men faktiskt inte lika mycket som jag brukar. Mina kunder har hållit sig lugna, haha.

Bäst av allt? Att jag fick tummarna loss och fixade det administrativa. Oj vad jag inte gillar det. Sååå tråkigt jobb.

Och så slår det mig att mitt ena bolag, nummer två i ordningen och som bildades januari 2012, Daniella Ibis AB fyllt 8 år! Mitt första bolag, Like Consulting bildades augusti 2009, mitt tredje och fjärde företag bildades samtidigt februari 2016, Appointed & Inovshop.

Inovshop är jag ju inte längre delägare i och Appointed är jag numera ensam ägare till.

Song of the day måste bli en av mina älsklingslåtar från back in the days:
”Back to life” eftersom ju det är back to reality idag 🙂

Jag gillade flätor 🙂 nedan bild är för övrigt tagen sommaren 1993 tror jag, och jag befann mig i Kilkis, Grekland, hemma hos min Thia Cool <3

Trevlig vecka folket, och kom ihåg att alltid vara en bra person <3

Där föll den, Zlatanstatyn …

Det var väntat och inatt blev det alltså av. Ingen är förvånad.


Vad jag tycker om detta? Fullständigt hål i huvudet. Jag förespråkar inte vandalism.

Vad jag tycker om Zlatans ägandeskap i Hammarby? Well.. Jag tycker inte. Jag blev, som många andra, besviken på hans onödiga uttalande om att Hammarby ska bli Skandinaviens bästa klubb – men vadfan, det är klart att han måste säga något i stil med det, vad skulle han annars säga?
Tidigare har jag aldrig låtit något han sagt eller gjort färga mig negativt. Oavsett vad det har varit, så har han i min värld kunnat komma undan med precis allt, eftersom han är Zlatan!, men detta… nej.. det känns inte alls bra (även om jag absolut inte har rätt att tycka något om det – han gör precis som han vill).

Ovan bild tog jag dagen efter att man kapat av näsan på statyn för några veckor sedan

Alla vet vid detta laget att Zlatan fick aktierna, varför han valde att ta emot dom, ja det är något som bara han kan svara på. Jag tror heller inte att folk hade haft så stora problem med det, om det inte vore för den onödiga kommentaren att han ska göra HIF till Skandinaviens bästa kubb – i synnerhet som Malmö Stad avtäckte hans staty bara en knapp månad tidigare.

Statyn har blivit vandaliserad flera gånger. Man har försökt såga ner den, sprutat silverfärg på den, hängt en toasits på armen, hängt en snara (!!) runt halsen, man har kapat av näsan på statyn och nu har man lyckats fälla den efter flera försök.

Jag förstår att MFF-arna är förbannade och inte vill ha statyn på sin hemmaborg, jag tycker nog inte heller att den ska stå kvar på stadionområdet. Men det är inte MFF som äger statyn. Det gör Malmö Stad.
Det återstår att se vad som händer framöver, var statyn kommer att placeras. Jag tror tyvärr att man kommer fortsätta vandalisera den oavsett var i Malmö den står.
Jag tror dock att stadionområdet inte är rätt plats..

To be continued, är jag dessvärre övertygad om…

Hej nya årtiondet!

Första dagen på året börjar alltid med en 10km lång löprunda.

.. så även denna nyårsdagen den 1/1 2020.
Jag var inte ett dugg bakfull, det är jag aldrig på nyårsdagen eftersom jag aldrig dricker på nyår. Jag står inte ut med tanken på att inte kunna komma hem när jag vill, därför kör jag. Det är ju nästintill omöjligt att hitta taxi just nyår.

Iallafall, det blev en rolig fest 🙂

.. med riktigt god mat!

… riktigt god mat blev det även dagen därpå hemma hos brorsan.

Men efter all den goda maten flera dagar i rad är det nu fil som gäller, haha.

Just kidding. Men det blir åtgärder i form av godisförbud för min del med start idag. 6 månader utan godis, choklad, glass, bakelser mm lyder restriktionen. Just nu känns det inte alls svårt, jag är verkligen fed up på allt vad godis heter. Och förra året klarade jag 9 månader utan godis, så det ska väl gå bra denna gången med.
Jag kommer vara ledig veckan ut och sen ser jag fram emot att komma tillbaka till rutinerna till igen.

Gott Nytt År önskar jag (igen) alla fina människor <3

Mitt 2019

Reflekterar över året som gått och konstaterar att detta oxå har varit ett fantastiskt år. Som vanligt.
Jag är löjligt tacksam över varenda år som jag får och jag vill tro att jag är bra på att ta vara på tiden med människor jag älskar, och att göra saker som jag älskar.
Jag är så sjukt tacksam för allt jag har och allt jag lär mig. Jag saknar på riktigt ingenting i mitt liv. Det är komplett. Jag har allt jag behöver.

Några saker som stuckit ut detta året är alla resor jag varit på. Jag reser hyfsat mycket redan men 2019 måste ha varit något av ett rekord.. jag har varit i Tallinn, Palma, Krakow och New York, och så har jag varit fyra gånger i Grekland, en av gångerna i Athen, för att nämna några resor.

En annan milstolpe är att min ena dotter flyttade hemifrån. Nej, jag har fortfarande inte vant mig vid det, haha. Jag har dock fortfarande ett barn kvar hemma, men det är oxå bara en frågan om tid innan hon flyttar.. dessutom till en helt annan stad. Gud hjälpe mig.. Okej, jag bara skojar. Tror jag.

Jag har varit på två bröllop sommaren 2019, hos Favo-Fredric och som tärna hos min gamla skolkamrat Paola <3
Jag fick min permanenta tand på plats – en 10-15 år gammal historia… puh!
Jag fick vara modell för en dag, så kul!
Vi firade min fantastiska pappas 80-årsdag och min lika fantastiska brors 50-årsdag! <3

Året har oxå präglats av otaliga kontakter med kronofogden och tingsrätten då min dotter råkade ut för en bedragare. Herregud, det här är verkligen en historia för sig. När vi först kom i kontakt med kronofogden hade denna bedragaren 111.000kr i skulder fördelat på 12 fordringsägare.
Per den 9e december, alltså sist jag pratade med kronofogden, var hennes skuld uppe i över 330.000kr fördelat på 14 fordringsägare – samt ytterligare 31 (!!) ärenden som väntade på att hanteras.
Här kan man läsa det mesta om henne, men även här och här och här och slutligen här.
Sista ordet är förmodligen heller inte sagt än. Jag hoppas att tingsrätten fattar beslut baserat på all bevisning som redan finns och som är inskickad, så att vi slipper både att se henne fler gånger, men även bespara skattebetalarna ytterligare pengar för vårt ärende, som jag definitivt inte anser hör hemma i rätten.

Professionellt har 2019 varit ett, återigen, mycket lärorikt år. Jag avslutade mitt ett år långa uppdrag på Region Skåne i våras, jag kom med på Handelskammarens 100-lista, och jag fick frågan om jag ville ingå i ledningsgruppen för en yrkesutbildning som Malmö Stad ansvarar för.
Dessutom fick jag förnyat förtroende att sitta i styrelsen i LB07 i ytterligare två år.

Dock när det gäller professionellt, slutar det här året lite sorgligt med att jag & min grymma partner in crime Patricia dessvärre går skilda vägar. Hon lämnar Appointed och jag lämnar Inovshop.
Det ligger ingen som helst dramatik bakom det här beslutet, utan det har växt fram, framförallt sedan i somras. Och även om vi saknar att jobba ihop så är vi båda rörande överens om att det inte fanns något annat alternativ för oss, än att gå skilda vägar.
Men – det här ändrar inte på vår vänskap, vi är fortfarande de bästa vännerna och självklara bollplank till varandra, både professionellt och privat.

Avslutar med en efter-löpningen-bild.
Att springa mina vänner, det kommer jag att göra var- och varannan dag även under 2020, tro inget annat. #Runningismytherapy, remember. Min ventil som gör att jag kan koppla bort allt annat och bara rensa skallen samtidigt som jag lyssnar på musik. Gött!

Den 1 januari kommer börja med att jag springer milen innan vi möter upp med familjen och det återigen avgörs vem som får ”flourin” (pengen) i vasilopitan
Vem blir the lucky one detta året? Återstår att se! Jag avstår gärna, haha, är redan tillräckligt lucky och saknar absolut ingenting.

.. men först, fira nyår!

Gott slut alla fina människor!

Running is my therapy. Tjemiddagar med!

Jag brukar springa varannan dag men denna julen när Maria (Lindberg, reds anm) varit hemma har vi sprungit varje dag.


Faktiskt ganska skönt. I synnerhet med tanke på att vi ätit som fan..




Ser fram emot det nya året – då åker jag på godisförbud igen. Denna gången fram till mina döttrars födelsedag den 26 mars. Sen får vi se efter det. Kanske fortsätter jag fram till sommaren. Eller så fortsätter jag inte. Dagsformen kommer avgöra 🙂

Nu fika hos min dotter som inte bor hemma – gud så konstigt att säga så, ”min dotter som inte bor hemma”.. känns forfarande overkligt att hon bor i egen lägenhet.. jag är dock tacksam över att hon sovit hemma flera nätter i rad nu under julen <3
Man får vara glad för det lilla, som det så fint heter, hahaha.

Tata folket, och kom ihåg att vara goda människor!

Traditioner är till för att hållas

Som vanligt fikade vi på förmiddagen på julafton.
Det är en tradition som våra föräldrar haft med sina bästa vänner, som vi brukade våldgästa, men på senare år, typ de senaste tio-femton åren, har även jag och min syster gjort det till en tradition för oss. Denna julafton kunde inte mina föräldrar närvara.


Vi hade iallafall trevligt. Det stora samtalsämnet var min outfit… okej, jag erkänner, det blev liiiite too much med allt det leopardiga (heter det så?)…


Fan, tillochmed mina skor var leopardmönstrade. Som sagt, jag erkänner att det blev lite väl too much. Jag tänkte mig inte för.. haha!

Julafton firades som vanligt med familjen, juldagen likaså.

Dans och fest till långt in på natten.. men vi lämnade vid 00.30-tiden.. man är inte längre 20.. tantvarning på den kommentaren, jag vet, haha. Men vadfan, jag fyller 50 till sommaren, då får man vara lite tant.

Med min fantastiska pappa Michael <3
Älskar att hänga med min familj.

Som vanligt har jag sprungit, denna gången med Maria Lindberg som är här över julen.

.. och som vanligt har jag jobbat lite, och det ska jag göra nu med.

God fortsättning alla, och please. var extra snälla, det är ändå jul <3

All I want for Christmas is you

Men tydligen var det någon som önskade sig mig för några år sedan – och varje år sedan dess!
Se nedan, hahaha.


Tacksam för ”Facebook Memories” 🙂
Jag kan för övrigt ha tre månaders semester närhelst jag känner för det, egenföretagare som jag ju är. Något jag är extremt tacksam över, att jag styr min tid själv. Men tre månader utan att jobba, hade jag ens klarat det? Förmodligen inte. Jag älskar att jobba och jag älskar mitt jobb.

Jag älskar oxå att hänga med människor jag älskar.

Jag älskar mina löprundor.

Jag älskar det årliga julbaket med mina väninnor, och speaking of julbaket så lovade jag återkomma med årets skörd:

Jag vet, den ser inte ut som förra årets..
Men årets nykomling på julbaket var dessa superfina och riktigt goda granarna! Granarna är definitely here to stay!

Vad som mer är here to stay är musikquizen som min koumbara stod för, och även karaokemaskinen, hahaha.

Julmössorna med blinkande ljus är nog oxå here to stay.

<3

Jag sa att jag älskade mina löprundor va? Idag blev den 7km längs Ribban Beach. Underbart.
Kort och gott, jag älskar mitt liv.
Och som jag tidigare nämnt, jag blir extra blödig när det är juletider, så snälla; var en god människa! Vet du någon som är själv på julen, bjud in. Vet du någon som har det knapert ekonomiskt, hjälp den personen. Kan du underlätta för någon, gör det! Det kostar så lite.

Idrott & alkohol. Och ungdomar.

Så jäkla big no-no alltså.
Alkohol är alltid fel i alla idrottssammanhang, i synnerhet om det dessutom är i barn- och ungdomssammanhang.
I Sverige kan jag inte minnas att jag har sett att det sålts alkohol i samband med ungdomstävlingar, däremot har jag sett det flera gånger utomlands, tex i Tyskland.

Hur kan föräldrar ens bara komma på tanken att dricka vid sådana tillställningar? Börja dessutom redan på morgonen? Nej, det har jag ingen förståelse för. En seriös vuxen förälder borde vilja vara en bra förebild för sitt barn. Man är ju där för att heja – inte för att dricka alkohol och bli full redan klockan 11 på förmiddagen.
Jag har som sagt ingen förståelse för sånt beteende, och jag landar i att om man nu beter sig på detta sättet så är den enda rimliga förklaringen att man är alkoholist. Tyvärr. Och det är ju en sjukdom. Som man måste bli frisk från. Eftersom man har barn.
Att det definitivt är jättefel att sätta sig bakom ratten om man har druckit, det krävs det inga ytterligare kommentarer kring. Never drink and drive.

Jag tänker på alla stackars barn som har alkoholiserade föräldrar. Så svårt det måste vara för dom 🙁
Och nu kommer julen. Fan, kan inte alla alkoholister se till att bli friska! Erkänn problemet och gör något åt det! Jag tror inte att alkoholister är hemska människor. Jag är övertygad om att dom inte vill ha det så här. Men vad fan, gör något åt det då.
”Lätt för dig att säga”, kanske någon tycker. Ja, jag kanske inte har rätt att uttala mig, då jag är lyckligt ovetandes om hur det är att växa upp med alkoholister till föräldrar (min enda kunskap/vetskap sträcker sig till att jag hade en kort relation med en man som visade sig vara alkoholist. Det är nästan femton år sedan och relationen tog slut efter ca ett halvår), men jag tar mig absolut rätten att försvara barn som har alkoholister till föräldrar om jag ser att något barn far illa. Jag har alltid sagt ifrån. Och jag kommer alltid att säga ifrån om jag ser det hända.
Kan helt enkelt inte låta bli.
Jag har själv barn, förvisso vuxna numera, men jag skulle vilja att någon skyddade mina barn från mig om jag inte var kapabel att göra det själv. Iallafall inbillar jag mig att alkoholisterna oxå vill det, once dom nyktrar till.

Nu ska jag julbaka med mina väninnor, en 10-12 år gammal tradition vi har <3
Nedan är förra årets skörd, återstår att se hur detta årets skörd blir. Jag återkommer om det.

Tata alla fina människor – och kom ihåg; don´t drink if you can´t handle it.

Translator

Arkiv