Det bästa med vintern undrar ni?


När den är slut! Och det verkar den vara just nu. Skönt.
Men to be fair, vi har faktiskt inte haft en ordentlig vinter denna gången, något jag personligen är mycket glad över. Det har inte snöat, tack gode gud för det, och det har varit få dagar med minusgrader. Jag har såklart frusit ändå, för det gör jag alltid.
Så hejdå vintern som aldrig var en riktig vinter, och HEJ våren! Du är så välkommen och jag har saknat dig såååå mycket. Jag saknade dig så mycket att jag faktiskt inte orkade vänta, därför bokade jag resa till varmare breddgrader för att få liiiite mer värme än här, ca 20-23 grader närmare bestämt, och det ser jag mycket fram emot.

För övrigt, så har vi nytt rättegångsdatum; den 13 mars ”kunde inte” motombudet.. så nytt datum är den 27e mars. Återstår att se om hon behagar kunna då? Jag frågade såklart tingsrätten hur länge hon kan få hålla på och förhala. För det är precis det hon håller på med.
Så, den 27e mars är alltså det nya datumet. Får se om det blir av.

Nu full fart mot måndagen och denna nya veckan som kommer bli något alldeles extra <3

Vissa borde aldrig få bli föräldrar

Såg nedan i gårdagens Sydsvenskan och kan inte förstå hur man är funtad? Frågan är varför hon gjort detta? Har hon bara skitit i att borsta sitt barns tänder eftersom hon är dum i huvudet, eller är hon psykiskt sjuk och därmed inte begriper bättre? Det var ju ändå över minst en fyraårsperiod (!). Hoppas att barnet blir omhändertaget, om hon uppenbarligen inte är kapabel att ta hand sitt barn.

Blir återigen påmind om alla inlägg jag skrivit om just odugliga föräldrar genom åren och så många gånger tidigare, bland annat här, Hjärndöda föräldrar, och här och här, och här… och många, många gånger till. Jag landar alltid i samma slutsats: vissa svinpälsar borde aldrig få förmånen att bli föräldrar. Men tyvärr kan ju nästan vilken idiot som helst bli förälder idag.

Har jag då varit världens bästa förälder? Förmodligen inte, fastän mina fantastiska och alldeles bedårande döttrar faktiskt tycker det. Det är faktiskt sant. Dom brukar säga att dom alltid har känt sig trygga och framförallt oerhört älskade. Men att jag varit taskig när jag inte låtit dom få göra vissa saker.. hehe.
Ingen är perfekt, naturligtvis. Men att inte borsta tänderna på sitt barn som leder till smärtsamma ingrepp för det stackars barnet (herregud), eller att inte se till att barnet har mat på bordet och tak över huvudet, det borde man väl kunna kräva?
Att ha ordnad ekonomi och en stabil tillvaro – och inte minst ett stabilt psyke!, är väl det minsta man kan kräva att blivande föräldrar har. Och saknar de blivande föräldrarna detta, för att dom kanske är för unga och ännu inte hunnit skaffa sig ett eget hem och en utbildning, så borde det finnas någon ”garant” som säkerställer att barnet får sina behov tillgodosedda, om nu föräldrarna är inkapabla – eller ännu värre, är missbrukare eller psykiskt sjuka. Men sådana föräldrar ska ju inte vara vårdnadshavare överhuvudtaget.
Vet en del unga som blivit föräldrar och som älskar sitt barn gränslöst, som gör allt för sitt barn, som verkligen steppar upp – så ”bara” för att man är ung menar inte jag att man inte är lämplig. Däremot om man missbrukar, inte förstår skillnaden på rätt & fel, mitt & ditt, eller inte förstår att man måste sätta sitt barn i främsta rummet, är man definitivt inte är lämplig. Tycker jag. Och jag kommer alltid stå i barnens ringhörna. Alltid.

Nä, vissa borde definitivt aldrig få äran att bli föräldrar. Jag lider med alla stackars barn som har oturen att få föräldrar som inte har förmågan att ta hand om dom. Men jag är övertygad om att det kommer gå bra  iallafall – om dom får hjälp tidigt.

Vilken vecka.

Jag fyller mina dagar, kan man lugnt säga. Denna veckan har gått i ett.
Från Näringslivsgalan i måndags kväll..


(med ”förfest” hos PWC – och nedan kan ha varit det godaste jag ätit!)

… till att vara ”barnvakt” (barn & barn, han är 13 år och huvudet längre än jag) åt min fina systerson Dimman, som hade febern, stackarn.

… till mina löprundor (naturligtvis)

… till middag hemma …


(och middag hos mina föräldrar)…
.. till fler löprundor…

.. till mys med dottern hemma, som äter merenda-mackor. Så jäkla gott.

Till meze-night hos syrran…

… till fler löprundor (och en powerwalk med väninna som slutade med att jag fick asont i mitt högra knä – men jag kunde ändå springa 6km (!) dagen därpå. Konsigt va?)..

… till att jobba med att sälja in nedan utbildning..


.. Lottas & min endagsutbildning för rekryterande chefer.
Här kan du anmäla dig: https://simplesignup.se/event/164084-rekryterande-chef
(kontakta mig på daniella@appointed.se om du vill veta mer).

Utöver allt detta, så har jag varit på flera styrelsemöte och informationsmöte för våra elitdamer, samt våra medlemmar. För er som inte levt under en sten de senaste veckorna, så har ni säkert läst om LB07, fotbollsklubben vars styrelse jag sitter i, vilka utmaningar vi ställts inför… Nåväl, nu är vi på rätt väg och jag kan bara hoppas att det snart vänder.

Och så har jag fått ett tungt och svårt rekryteringsuppdrag, som jag givetvis kommer landa, och som tur är så är jag inte under våldsam tidspress.. 🙂
Tur oxå att det är sportlov och halva Malmö är bortresta, inklusive min kund :), då har jag all tid i världen att leta efter den tunga infrastrukturprojektledaren som oxå ska vara väg- & vatteningenjör. Känner ni någon sådan, hojta!

Tata alla fina människor, nu ska jag hålla söndag.
Glöm inte att göra goda gärningar! <3

När ett silver faktiskt är en vinst

Jag vet, jag vet, ni trodde aldrig att ni skulle höra det från mig, men precis så är det i just detta fallet; i helgen krigade min systerdotter Anna till sig ett silver i Ungdoms-SM som gick av stapeln i Linköping. Hon slog dessutom alla i sin pool.
Så varför är silvret en vinst? Jo, dels för att hon är ett par år yngre än segrarinnan – som absolut var en mycket värdig vinnare, inget som helst snack om den saken! – men främst för att Anna bara 2,5 veckor tidigare var på sjukhuset för att tömma sitt skadade knä på blod och vätska. Hon borde egentligen inte ens tävla, men vinnarskalle som hon är, så ville hon.


Nedan när Anna går till final …

… och såhär glad var hennes grymma tränare Uffe när Anna säkrade finalplatsen 🙂


Min fantastiska syster och hennes lika fantastiska man <3

Väl hemma väntade familjen in henne för att överraska, tillsammans med Annas fina lillebror Dimitris, som tyvärr är sjuk stackarn, och fina lillasyster Aliki, som här nedan håller upp plakatet som är fastklistrat på en krycka – samma krycka som Anna gick på för bara några veckor sedan.

15 ÅR OCH NÄSTBÄST I SVERIGE, HERREGUD SÅ STOLTA VI ÄR <3

Nu är det dock back to reality som gäller.. sportsliga framgångar i all ära men skolan comes first 🙂

Och nu är det även snart dags för mig att bege mig mot Näringslivsgalan.
Tata folket, shit vad livet är underbart! <3

Man tar sig för pannan…

Det finns verkligen ingen ände för hur delusional vår bedragare är. På riktigt alltså.
Läs nedan. Sorry för inte så bra bildkvalitet.

Ekonomiskt utnyttjande”, skriver hon och ”att göra bra saker” – det är alltså helt ok att HON ”gör vissa bra saker” och sedan utnyttjar folk – inte ”bara folk”, men vänner oxå! –  ekonomiskt.
Alltså herregud. Herregud. Det här är ju på riktigt en sjuk människa. Hur i helvete kan man vara så jävla entitled? Det övergår på riktigt mitt förstånd. Jag greppar verkligen inte detta. Och jag är normalbegåvad, hyfsat allmänbildad och vid mina sinnes fulla bruk – greppar ändå inte hur denna sjuka människan är funtad.

Jag skrev oxå häromdagen kort om Skellefteå Pride och deras grova okunskap i att boka talare. Hon ska alltså föreläsa om klass – HON som bedrar arbetarklassen på pengar! HON ska prata om klass!? Kan ni fatta hur absurt detta är? Hon har blåst både studenter och städare, det är nämligen den typen av människor (och såklart alla sms-långivare) som har dragit henne till kronofogden och inför rätta.
Jösses. J Ö S S E S.
Inga bakgrundskontroller gjorda där inte.. heller inte mottagliga för information.. Skellefteå Pride alltså. Well, innan jag går vidare ska jag först ringa kronofogden och kolla status. Hennes skuld var uppe i över 330.000 kronor för två månader sedan, den måste vara närmare 350.000kr nu – om inte fler fordringsägare dykt upp. Det vet jag på måndag.

Lägg den 13 mars på minnet, då ska vi upp i rätten igen, har vi preliminärt fått veta. Ni kan tro att jag längtar. Shit som jag längtar!

Och löprundan ikväll, den gick riktigt snabbt, hahaha 🙂

Trevlig helg alla normalt funtade människor. Kom ihåg att vara god och gör goda saker. Karma biter dig annars i rumpan. Tata!

Nu händer det saker, jag ska utbilda!

Jag & min kompis Lotta ska hålla en rekryteringsutbildningsdag för chefer som även rekryterar!
Ser oerhört mycket fram emot detta – kan inte minnas att jag hållit utbildning någon gång förut (även om jag säkert gjort det någon gång). Så det ska bli kul. Lotta är redan ett proffs på att utbilda, och jag får väl ödmjukt säga att jag är proffs på rekrytering, hehe.
Här kan man anmäla sig direkt, om man nu känner för det – vilket vi hoppas att man gör 🙂

Sorry för bildkvaliteten men om man klickar på anmälningslänken kan man se den här texten betydligt tydligare.

Det var allt – visst är det kul!

Min föreläsning gick bra!

… puh! Tacksam <3







.. dock .. jag är ju aldrig helt nöjd. Vet att jag måste vara snällare mot mig själv – i synnerhet när det faktiskt har gått bra. Och det gick riktigt bra idag, iallafall var det feedbacken jag fick. Jag är oxå på det hela helt okej nöjd med allt, förutom mitt avslut. Jag sydde inte ihop det exakt som jag hade planerat. Men vadfan, det är ju bara jag som visste det. Och nu även ni, mina 20-30tusen läsare, hahaha.
Nåväl, kommer sova gott ikväll, det gör jag alltid efter ett gig!

Tata alla fina människor, i veckan kommer förresten ett inlägg om Skellefteå Pride och deras extremt grova okunskap i att boka talare…

Dags att föreläsa igen!

.. denna gången på Malmö Arena och HyllieLunchen!
Jag ska prata om min resa, hur jag hamnade där jag är idag. Jag skulle ju bli polis när jag var liten, inte headhunter, konsult eller moderator/konferencier/föreläsare. Eller agent och sponsor.
Life moves in mysterious ways 🙂 Och tur är väl det, puh!

Alla är välkomna, och här anmäler man sig!
Som vanligt alltid lite nervöst, men det kommer förhoppningsvis gå bra.
Håll tummarna för mig folket <3

När ska man sluta ta diskussionen …

… med människor som man uppenbarligen inte når fram till?
”Aldrig”, vill jag kunna säga, men jag klarar inte av att inte markera för folk som har förlegade åsikter.
En av mina kontakter på facebook, en äldre man, delade en artikel från Aftonbladet, som handlar om en svart kvinna som blev utsatt för en mycket allvarlig rasistattack när hon handlade i affären. En inte så begåvad man skrek att hon ska ”åka hem till Afrika”.
Min facebook-kontakt skrev något i stil med att Aftonbladet lyfter fram en historia om rasism mot Chantal, men att dom i samma veva glömmer alla våldsbrott, våldtäkter, rån, rasistattacker mot svenskar med vit hudfärg. Och att tidningen framstår som neutrala i sin framtoning.
En av hans kvinnliga vänner kommenterade följande: (håll i er nu).

Hårda ord får vi alla vänja oss vid! Att bli kallad neger, hora eller ”jag ska knulla din mamma” – varför är det ena värre än det andra? Får jag tycka, och det gör jag nu, så tycker inte jag neger är ett hemskt ord och har aldrig tyckt. Däremot att bli kallad hora eller att nån ska” knulla min mamma” – det tycker jag är betydligt vidrigare! Nä, jag tycker inte detta är en rasistattack 🙂 Ler lite åt det dumma ordvalet! Rasistattack 🙂 Nej det är bara en liten ”ingrediens” av vad vi alla är drabbade av i Sverige i dag!

Jag kunde såklart inte bara låta en sådan otroligt korkad kommentar passera så jag var tvungen att skriva att jag utgick från, eller hoppades åtminstone, att hon var berusad när hon kommenterade.
Det var hon verkligen inte, svarade hon. Och ”ingen ska minsann få mig att tänka annorlunda, i synnerhet ingen från din generation, ni som kan och vet allt”.
Sedan kallade hon mig flicka lilla och bad mig växa upp och bli torr bakom öronen.
Jösses.
Jag fick mig ett gott skratt.. förklarade att jag inte vill vara nedlåtande mot personer som är i mina föräldrars i ålder, och att jag nog inte kommer kunna behärska mig om vi fortsätter diskussionen, så därför tog den snabbt slut.
Jag konstaterar dock: inte skyhög IQ där inte. Inte särskilt allmänbildad heller, misstänker jag. Synd.

Sedan kom det en vit svensk kille som minsann har blivit kallad jävla svenne under sin uppväxt, och han undrar ”varför är inte det rasism”? Jösses igen. Här kommer alltså en vit, svensk kille som jämför sig med svarta, som blivit systematiskt förtryckta sedan 1500talet!
Vad säger man till en sådan? Jag frågade honom om han verkligen ser sig själv som ett offer?? Alltså jag orkar inte… men givetvis svarade jag honom att om hans enda problem är att han blivit kallad jävla svenne, ja, då kanske han ska vara jävligt glad över det. Hans problem står ju inte i paritet till omvärldens… suck.

Sedan hade jag flera kommentarer fram och tillbaka med trådskaparen himself och inte där heller lyckades jag nå fram.
Jag frågade om han känner många svenskar som gått in i affären och blivit ombedda att flytta hem?
Och så frågade jag om han någon gång blivit utsatt för hatbrott överhuvudtaget? Om han hade blivit utsatt, så bad jag honom skriva en insändare till Aftonbladet så skulle vi stötta honom.

Jag blir så trött på sådana människor. Riktigt trött. Hur kan man inte förstå?
Man kan göra en mycket enkel jämförelse:
Om mitt barn blir sjukt och får 40 graders feber så tycker jag att det är fruktansvärt och jättehemskt, men om ett annat barn får epilepsi, diabetes eller någon annan allvarlig sjukdom så måste ju jag förstå att det är ännu värre. Även om min verklighet är att det är hemskt med 40 graders feber, så måste ju jag begripa att det är ännu värre för andra som är mycket sjukare.

Tur att man kan springa av sig frustrationen. Behöver nog ta en runda imorgon igen..

.. och tur att man har en sådan underbar dotter som köper mina favoritfrukter OCH skalar åt mig, tänker främst på granatäpplet. Det är kärlek det <3

Tata folket .. och snälla, snälla, använd sunt förnuft!

Forgive and forget?

Jag har skrivit om detta innan, om att glömma och/eller förlåta. Ska man göra det? Eller ska man inte göra det? Jag talar om relationer generellt.
Jag har avslutat ett par vänskapsrelationer. En vän för något år sedan, som jag egentligen tycker mycket om och trivts med, men som kunde vara ganska elak. Detta har jag egentligen vetat om att hon är, men vi umgicks ändå i nästan 20 år och hade skitkul. Och hon var aldrig elak mot mig. Jag saknar henne ibland, för vi hade jäkligt roligt. Men sånt är livet.

En annan väninna som jag slutat umgås med, för oxå något år sedan, henne saknar jag inte.
Tvärtom, så känner jag mig lättad över att vi inte längre är vänner. Ska tilläggas att hon faktiskt var en riktigt bra vän, det kan man inte ta ifrån henne, men hon var också så otroligt krävande. Hon kvävde mig, hon sög musten ur mig.
I tid och otid surade hon över saker som hon tyckte att jag inte hade gjort för henne. Det kunde handla om att jag tex inte delade något som hon hade lagt upp (!). Hon koncentrerade sig mycket på vad man eventuellt inte gjorde för henne – sådant som man gjorde, det tenderade hon att glömma.
Sånt funkar inte för mig. Ingen kan ställa sådana krav på mig. När det kommer till kravställning är det bara mina barn som kan göra det.

Men den här ex-väninnan tycker jag uppriktigt synd om. Min amatörpsykolog-analys är att hon lider av något, vet inte exakt vad, men att hon behöver hjälp, det står fullständigt klart för mig iallafall. Hon är antingen överlycklig eller över-nere. Det är alltid så mycket drama kring henne och hon berättar gärna vitt och brett för alla som vill lyssna. Och det är tyvärr sånt som kommer och biter en i röven efteråt. Inte alla är ens vänner, inte heller vill alla en väl. Definitivt vill kanske inte alla ens lyssna på henne! Jag vill understryka att jag verkligen önskar henne allt gott. Men hon behöver hjälp (det gör vi säkert alla då och då, vissa mer än andra), men det mest tragiska är att hon fullständigt saknar självinsikt och tyvärr även självrespekt.
Sen är jag inte så säker på att jag ens vill prata med henne någonsin igen, med tanke på att hon direkt ljugit till gemensamma vänner om hur vårt sista samtal gick till. Dock är det ingen som tror på henne.
Hon har även sagt att hon inte har en aning om varför jag inte pratar med henne – var syftet med den kommentaren att få mig att framstå som någon som bara skiter i att prata med folk? Om det var planen så backfired it – detta sa hon till någon som känner mig väl, som fattade direkt att om jag inte pratar med henne, så är det fullständigt klart varför.
Men det är det där med självinsikten igen.. hon är totalt ovetandes om sitt agerande. Eller så är hon så sjuk att hon faktiskt inte har den blekaste. Vet inte vilket som är värst.
Jag tycker iallafall synd om henne, och jag önskar henne allt gott, men jag vill inte ha henne i mitt liv igen.

(unless it´s me, hehe).

Jag klagar inte dock – kompisar är inte något jag saknar, det har jag många av.
Riktigt nära vänner dock, det har jag få av <3

Translator

Arkiv