Search Results for: snål

Snåla människor

..är något av det absolut värsta jag vet.
I synnerhet dom som gärna tar emot saker av andra, som snyltar på andra eller låter sig bjudas på godis, mat, mm men som aldrig skulle komma på tanken att bjuda tillbaka. Och skulle utan att blinka be om den där tian eller tjugan som du lånade, fem minuter efter att du bjudit personen på lunch.
Åh vad jag tycker illa om den sortens människor!
Jag tror att det är många som måste bli bättre på att sluta bjuda dom som inte uppskattar det. Som inte förtjänar det.
Å andra sidan försöker jag tänka att det inte gör något…att dessa människorna inte förstår bättre.

Eller dom som sluter upp när man redan sitter i ett sällskap och ska gå och handla – och frågar bara den ena personen om hon/han vill ha något! Va?
Så oförskämt!
Och nej, det är inte 10 personer som man ”tvingas” bjuda – det är kanske bara en, eller på sin höjd två, personer till.
Sen är det ju så att folk brukar ändå alltid erbjuda sig att betala. Det tillhör god sed. Men eftersom snålisarna bara utgår från sig själva, dvs, dom skulle inte erbjuda sig att betala, så förutsätter dom att ingen annan gör det heller.

Jag tror på generositet och öppenhet. Ta emot, ja! Men ge något tillbaka oxå! Var inte så rädd för att bjuda på något. Du dör förmodligen inte.
Gör framförallt inte som vissa jag hört, smiter ut på toaletten när notan kommer.
Herregud så patetiskt! Och omanligt – och okvinnligt!

Nej, usch. Fy för snålisarna!

Höjden av snålhet

Hur snål är man på en skala när man inte ger sina barn pengar så att dom kan köpa blomma till sin lärare på avslutningen??

Man är inte bara snål, man är även självisk som inte kan sätta sig in i barnens situation när dom kommer utan blomma.
Men framförallt är man väldigt pinsam.

Som tur är så behöver inte mina barn skämmas. 
Dom kommer ha blomma  med sig.

Karma, säger jag bara. Karma.

Något av det värsta som finns


Något av det värsta jag vet är snåla människor. Jag har skrivit om snåljåpar tidigare, jag klarar på riktigt inte av dom. Får mig att må fysiskt illa.
Sådana som dessutom kanske lovat att dom ska ersätta någon som lagt ut pengar, eller dela på vissa kostnader, och sen skiter i det? Tillochmed skiter i att ersätta en student – som förmodligen inte ens har särskilt mycket. Va!? Vem gör så?
Eller när man lovar att man ska hjälpa någon ekonomiskt och en kvart senare påstår att man inte har råd.
Hur är man funtad? Hur rutten är man?
Framförallt undrar jag om man inte skäms? En normal människa hade skämts ögonen ur sig.. men man kan väl inte vara normal och hålla på så?
Patetiska och pinsamma är vad dom är. Och dom går säkert oxå på toaletten när notan kommer… herregud så pinsamt.

Att inte ha pengar är en sak. Det har jag såklart respekt för det. Men det brukar inte handla om det. Snåljåpar har oftast mer pengar än andra. För att spendera pengar på sig själv brukar inte vara ett problem. Pengarna spenderas absolut inte på snålisarnas barn, nädå, dom spenderas på en själv endast.
Jag undrar igen, hur är man funtad?

… och skäms man inte?

Vad som ingår i mamma-paketet

… och självklart i pappa-paketet med.
Jo, att göra allt för sina barn. Once man får barn så sätter man inte sig själv längre i främsta rummet. Alla mammor eller pappor förstår inte det dock. Det tycker jag är så sorgligt.
Jag har många gånger skrivit om deadbeat dads and moms och jag tänker inte göra det idag igen.
Nä, idag ska jag skriva om hur stolt jag är över mina döttrar och hur tacksam och glad jag är över att dom har så mycket faith in me, att deras förtroende för mig är orubbligt. Dom är så tacksamma oxå över ”allt” jag gör för dom – men det gör jag med nöje. Herregud, det är mina barn! Om jag kan köra dom eller hämta dom från någonstans – varför skulle jag inte göra det? Jag kan ju! Precis som dom hämtar och lämnar mig om det behövs. Man ställer upp för varandra. Man hjälps åt.
Och när ekonomin tillåter så fulltankar jag deras bil eller ger dom pengar bara sådär. Varför? För att jag vill och kan. Nej, jag överöser dom inte med pengar, för att jag inte har råd, men jag ger dom ändå allt jag kan.
Tyvärr är inte alla föräldrar lika generösa fastän dom mycket väl har ekonomin till det. Dom är bara snåla och tänker endast på sig själva. Patetiskt.
Det händer att jag får ”klagomål” på att jag curlar mina barn med resor, pengar, kläder mm – men är det att curla när man vill hjälpa dom? Varför ska jag inte göra det när jag kan?
Anyway, nedan inlägg gjorde min Elena på Facebook. Jag blev så rörd.

.. och nedan meddelande skrev min Micaela till mig när hon bodde i Skottland. Jag grät floder.

”Saknar dig jättemycket ❤
Är så excited inför onsdag, har så mycket att visa dig!
Att vara ifrån familjen har verkligen fått mig och förstå hur mycket du har gjort för mig och Elena, så mycket tid och kärlek du har gett oss. Det har aldrig funnits en tid i livet då jag undrat ”var är mamma”, för du har alltid varit närvarande. Vi har fått se världen tack vare dig. Alla resor du har tagit oss på, alla platser vi har fått se tillsammans, alla nya kulturer vi har upptäckt och alla dom bilresorna genom Europa har lärt mig så mycket. Allt jag är idag, har jag dig att tacka för. Jag har aldrig behövt oroa mig för något, att inte ha mat på bordet eller tak över huvudet. Ser dig som en gigantisk och mäktig mur som inte går att fälla, och bakom muren har jag och Elena stått, så säker har du fått mig att känna. Och varje gång vi åker flygplan eller åkte hiss när vi var yngre och vi var så rädda ”ni ska aldrig vara rädda när ni är med mamma” ❤
Du inspirerar mig varje dag, så mycket bra har hänt i Skottland, och varje gång jag har stått inför en utmaning har jag alltid tänkt ”hur skulle mamma göra detta?” Du är en sån jäkla cool morsa, och jag är så glad att just du är min morsa.
Du är BÄST, och jag menar det. Du är i särklass den bästa mamman i hela världen. Ja, störig är du ibland haha, men du är min morsa och jag älskar dig otroligt mycket ❤ ❤”

Som sagt, jag grät floder efter detta meddelandet..

Har jag världens bästa barn or what alltså!
Älskar mina döttrar beyond vett och sans <3
Nu ska jag bara njuta av bandet som vi har. Som är det värdefullaste jag har.

Arvsbråk

Jag hör om många som bråkar om arv. Hur vanligt är det egentligen?
Oavsett om det är vanligt eller inte så tycker jag att det är djupt tragiskt. Inte nog med att man har sin sorg att ta itu med, man ska oxå hantera bråkande familjemedlemmar.
Och tänk om det helt plötsligt dyker upp något barn/syskon som ingen vetat om!
Eller om man har barn från en tidigare relation – tänk om den andra föräldern är en girig jävel som ska ha ut sitt barns arv direkt – vilket ju kan få oanade konsekvenser.

Jag har så himla svårt att ta in hur man inte kan vara generös mot den som eventuellt inte får lika mycket. Snåljåpar som inte kan dela med sig – av pengar som dom ändå inte skulle ha haft (!).
Gömmer man sig bakom argument som ”det var x sista vilja”?
Känner man sig inte dum inför jurister och begravningsentreprenörer?? Jag hade skämts ögonen ur mig. Nä fy fan för sådan girighet. Icke-generösa människor står inte högt på min lista…

Loyalty, dignity, morals, a good heart and good caracter – varför besitter inte fler människor dessa egenskaperna? Så mycket finare världen hade varit.
For the record, inget särskilt har hänt, jag bara funderade över detta med arvsbråk efter att ha läst om en kvinna som bad om råd hos en jurist, där hon undrade hur hon och hennes man enklast skulle göra hans son (!!) arvslös. Vissa människor alltså.. vad är det för fel på dom?

Och for the record igen, i min familj hade ingen bråkat. Verkligen inte. Vi är varken giriga eller hjärtlösa. Tvärtom. Vi är generösa, toleranta och godhjärtade personer.
Och snälla Gud, låt det dröja innan vi ens behöver ha denna diskussionen <3

.. och till er som bråkar: skärp er!

Daniella Ibis proudly presents Daniella Ibis AB!



Daniella Ibis AB
.
Smaka på den!
Fy f-n vad gott känns! D a n i e l l a  I b i s  A B.

Hur hände detta? Jag är ju en av grundarna och ägarna till Like!
Well, not any more. Vi ville inte längre samma saker och bestämde därför att gå skilda vägar.
Namnet Like Consulting kommer inte finnas kvar, och vi är överens om att ingen av oss får heta det.
Lite synd, det var ju faktiskt jag som kom på namnet när jag satt och ”lekte” med våra initialer.
Synd eller inte, life goes on och nu är det DANIELLA IBIS AB som gäller.

Mitt bolag heter alltså Daniella Ibis AB och kommer fortfarande arbeta med rekrytering & bemanning – dock i lite olika konstellationer – jag kommer att göra något som ingen annan gjort och det är att vara en ”broker” för rekryteringar i Malmö! Coolt va!
Daniella Ibis AB kommer fortfarande ha kvar uppdraget som Försäljningschef på nyhetssajten Rapidus!
Vidare kommer Daniella Ibis AB fortsätta utvecklas och satsa på uppdrag som konferencier, föreläsare, moderator och bloggare – och framförallt tacka ja till uppdrag som dyker upp och som är roliga! 

Vad kan man förvänta sig av mig då?
Jo, att jag alltid håller det jag lovar. Mer än så ska egentligen inte behöva sägas.
Har jag lovat något, så blir det så.
Jag slösar aldrig på någons tid. Varken min eller kundens.
Jag är väldigt kostnadsmedveten. Lite för kostnadsmedveten kanske, men för mig är det mycket viktigt att hålla kostnaderna nere.

Jag lever efter mottot inga ”nice-to-have´s” iallafall så länge företaget inte tjänar tillräckligt med pengar.
Sen kan man diskutera hur mycket ”tillräckligt med pengar” är.
Och nej, jag är definitivt inte dumsnål. Men jag tycker absolut man ska välja det som är mest kostnadseffektivt.

Varför det blev Daniella Ibis AB?
En person jag värdesätter väldigt högt, Jan Wifstrand, var den första som sa att jag borde starta Daniella Ibis AB; jag är ju mitt varumärke, och då kan mitt företag lika gärna vara mitt namn. Efter hand har fler och fler sagt det.

Ett tag tänkte jag på Kallaris Consulting, men jag vet inte om lika många människor vet vem Daniella Kallaris är?
Jag hette ju Kallaris innan jag gifte mig till Ibis, och efter skilsmässan valde jag att behålla efternamnet endast för att mina barn heter så.
Men nu är mitt efternamn så ”inarbetat”, jag har hetat Ibis sedan 1995. Det är mer än 15 år. (dock ska jag inte förknippas med någon annan som heter Ibis – endast mina barn).
Därför blev det Daniella Ibis AB – och för att jag redan hade domänen daniellaibis.com – och numera även daniellaibis.se.

Så varmt välkomna till mig!
Och det jag föreläser om är Framgångsrik Försäljning, Affärsmannaskap, Rekrytering & Entreprenörskap – och i just entreprenörskap har jag ju en del att bidra med.. Jag har startat företag med andras pengar, med mina pengar, med kompanjon och nu med bara mig själv.
Jag har lärt mig massor på vägen och  är övertygad om att jag fortfarande har massor kvar att lära!

Så, ny start 2012 och remember, Daniella Ibis AB planerar att synas om möjligt ännu mer framöver…

Det här med pengar…

Ganska känsligt ämne – eller?
Alla har en åsikt, vissas åsikter är mer nyanserade än andras.
Om sambos – gemensam ekonomi eller inte? Eller beror det på hur man tjänar?
När ute på krogen – splitta notan rakt av, oberoende av vad man ätit och druckit, eller var och en betalar sitt? Eller beror det oxå på hur mycket man tjänar?
Eller kanske tom att vännerna bjuder varandra? Inte så vanligt i Sverige, dessvärre…
Jag tycker att om man bor ihop, så har man valt att vara tillsammans och bör då oxå dela på även den ekonomiska biten – oavsett hur mycket var och en har med sig in i boet. Speciellt oxå om man har barn tillsammans.
Den med fetast konto ser till att räkningar betalas.

Det är en sak om man inte har pengar, det har jag respekt för. Men om man bara är snål – usch, säger jag bara!!
Jag tycker inte om snåla människor. Inte ett endaste dugg.
Jag minns ett tillfälle där jag och en person till skulle göra en weekendresa. Jag var då gift med 2 barn och bodde i hus.
Kompisen var singel, bodde i en liten tvåa, inga barn och höginkomsttagare – det var jag oxå på den tiden, höginkomsttagare, men jag hade betydligt högre utgifter än henne.
Hursom. Den här kompisen valde att backa i sista sekund eftersom ”det kommer kosta alldeles för mycket, säkert 10.000 för hela helgen!!”.
Ja – och??!
Som tur var blev det ingen resa med den här personen och såhär några år senare är jag mycket glad över det.

En annan gång var vi ett stort gäng, ca 25 personer ute på en middag och när notan kom tyckte jag och alla andra att vi helt enkelt delade notan rakt av för enkelhetens skull  – men nä, det tyckte inte en av personerna, för hon hade ”inte druckit alkohol och bara ätit den billigaste huvudrätten minsann”.
Sånt gör mig jävligt irriterad.  Hur snål kan man vara??? So what om man kanske får lägga en hundring mer?
Nästa gång kanske man får lägga en hundring mindre!

Vad gäller huruvida killen ska betala för tjejen – där är jag stenåldrig i mitt sätt. Jag vill bli uppvaktad och utbjuden av mannen.
Om mannen inte betalar för mig, ja, då är det definitivt sista gången han ser mig.
Jag tycker det är väldigt omanligt och helt avtändande när en man inte betalar.
Inte för att jag springer på dejter hela tiden, verkligen inte!, och inte för att jag inte har råd att betala för mig – eller mannen!, för det har jag – men jag vill känna mig uppvaktad. Jag vill känna att jag är ute med en man.
Och det gör jag inte om mannen inte betalar för mig, vill att vi delar notan eller gud förbjude, vill att jag betalar för honom!
Det senare kan jag absolut tänka mig att göra, men inte förrän vi är ett etablerat par.
Sån e jag!
Eller som en av ägarna till Casa Mia sa i Sydsvenskan häromdagen:

Så är det! 🙂

Narcissistiska psykopater

Har ni stött på några sådana lately?
Inte? Jo?
Well, dom finns lite här & var. Oftast är dom chefer.

Alla ser att narcissisten är sjuk i huvudet. Eller ja, inte riktigt alla förstås. Den som mest borde se det, är helt blind för det.
Personalomsättningen är oftast ohälsosamt hög, men narcissisten fattar ändå noll.
Han, eller hon för den delen – vi säger han i detta inlägget, är alldeles för upptagen för att notera att folk säger upp sig, eller att folk är trötta på honom, mm.

Vad är han då upptagen av eller med? Han är fullt upptagen med sin själviskhet, sin självbekräftelse och sin egna spegelbild. Han är sjukt förälskad i sig själv. Sjukt förälskad.
Vidare klarar han inte av att ta kritik. Han skyller alltid på andra – han själv är ju helt ofelbar!

Han är oftast snål som fan. Är på ”skriker-när-han-bajsar” -nivån. Nej, inte av förstoppningssmärta, men av att han måste lämna ifrån sig skit.
Allt som kostar pengar är onödigt, därför köps det inte in några system som förenklar medarbetarnas vardag.
Han är inte kapabel att se nyttan av vad olika system, tex ett IT-system eller ett affärssystem, kan tillföra.
Tragiskt.
Han skapar ofta oro genom att prata skit om sina anställda.

Få vågar dessvärre konfrontera honom. Den som ändå gör det, riskerar att få sparken.
Jag å andra sidan, har svårt att förstå varför man vill stanna kvar på en arbetsplats där chefen är ett svin? Narcissist eller inte!
Men det kan såklart finnas ”giltiga” anledningar till varför någon vill stanna kvar: man kanske har väldigt bra betalt och är beroende av det?
Man kanske tycker att det är ett bra företag över lag med en bra produkt?
Eller så har man riktigt bra kollegor som gör att man härdar ut, samtidigt som man smider planer på att störta chefen?

Frågan är dock: Hur får man en sådan person att komma till insikt?
Är det ens möjligt?? Jag har läst någonstans att narcissisten kan bli rasande om han blir kritiserad – han har ju inga brister eller svagheter, remember?

Någon som har erfarenhet av detta?
Kommentera gärna – det är okej att vara anonym om man vill…

Onödigt vetande om mig

Q: Är din plånbok tom på kontanter just nu?
A: Min plånbok är alltid tom på kontanter, inte bara just nu.

Q: Dricker du alkohol minst 1 gång per vecka?
A: Det kan jag inte påstå att jag gör. Är ingen heavy drinker och dricker väldigt sällan.

Q: Du vet hur man byter olja i bilen?
A: Nej, men jag vet hur jag ska få någon annan att göra det 😉

Q: Dina enda vänner är från din arbetsplats?
A: Nej, jag är en lyckligt lottad person som har massor med vänner!

Q: Du har varit på ett tupperwear party?
A: Min tystnad är svaret på den frågan…

Q: Uppfattar dina vänner dig som snål?
A: Det har jag mycket svårt att tro.

Q: Har du spottat någon i ansiktet?
A: Ja – men det var för väääldigt många år sedan.

Q: Du kan säga nej till att stanna uppe hela natten?
A: Säga & säga.. – jag däckar om jag inte orkar!

Q: Du tvättar alltid dina egna kläder?
A: För det mesta men inte alltid… jag har en snäll grekisk mamma som ibland hjälper mig!

Q: Du har glömt din mammas födelsedag minst en gång?
A: Har ALDRIG hänt, kommer ALDRIG att hända.

Q: Du har tittat på pratshower?
A: OM jag har tittat på pratshower?? Vilken vill du ha? Oprah, Ricky eller Jerry Springer? Ellen Degeneres? Rachel Ray (gillade inte henne!) eller Montel Show?? Jay Leno, David Letterman – you name them, I´ve seen them!

Q: Du dricker kaffe minst en gång om dagen?
A: Jag dricker kaffe BARA om jag har sällskap, annars inte.

Q: Vet du hur man diskar?
A: Ja, och jag tycker om att diska. Det är avslappnande.

Q: Du vill göra något förbjudet?
A: Jag borde sluta göra sånt som är förbjudet..!

Q: När du säger att du ska göra något, gör du det då?
A: Om jag har sagt att jag ska göra något, så gör jag det. Det kan man alltid lita på – både i privata och professionella sammanhang.

Q: Är du smartare än dina syskon?
A: Ehhh. Ja, men ärligt talat.. vi är faktiskt alla tre väldigt smarta på olika sätt. Jag & syrran är tex streetsmarta, brorsan är mer logiskt smart. Fast det är syrran med.. och jag oxå (ibland..)
Skitsamma: svaret är: vi är alla lika smarta (för husfridens skull…) men egentligen så vet vi ju alla att det är jag som är smartast..

Q: Du kan mer än två språk flytande?
A: Jag talar svenska, engelska & grekiska obehindrat. Kan även lite tyska & lite rumänska (förstår mer än jag kan prata).

Q: Du tränar regelbundet?
A: Definiera regelbundet. En gång i månaden, en gång i kvartalet eller en gång i halvåret kan faktiskt oxå vara regelbundet!

Q: Det första du gör på morgonen är att få i dig koffein?
A: Det beror på vem jag vaknar med…

Q: Du kan gå och handla utan att köpa något du inte behöver?
A: Det har dessvärre ALDRIG hänt… köper alltid en massa annat skit (för det är oftast skit!) oxå..

Q: Gillar du vin?
A: Inte överdrivet mycket faktiskt… Jag tycker mer om drinkar.

Q: Har du fått kvarsittning i skolan?
A: Slå upp ordet kvarsittning i SAOL och du hittar en bild på mig och min kusin Anda (ps, vill du se bild på mig & Anda bl a från Grekland i somras, klicka då här!) Så svaret på frågan, ja, jag har fått min beskärda del av kvarsittning.

Q: Har du skönhetsopererat dig?
A: Är hysteriskt rädd för allt vad ingrepp heter, och tur är det, annars hade jag säkert renoverat hela mig. Så nej, jag har inte skönhetsopererat mig.
Inte heller har jag fixat min tand än – ni som inte vet vad jag menar med det – kolla då denna länken!

Q: Du behöver rensa din garderob?
A: Do I ever…

Q: Du vill ha en Sodastream i julklapp/present?
A: Nej, definitivt inte – och ingen borde köpa det heller, det är nämligen Ian Wachtmeisters företag The Empire som äger bl a Soda Stream, C3, BabyLiss, och Cuisinart. Ian är även mentor och rådgivare till Sverigedemokraten Jimmie Åkesson. Så, nej: jag varken köper eller vill ha något från företag som genererar pengar till rasister.

Q: Du kan läsa en bok och faktiskt avsluta den?
A: Ja – men av någon anledning kan jag inte avsluta Middlesex!
Ska ge mig på den snart igen..

Sådär!  Lite onödigt vetande om mig – dessutom en repris som är något ändrad, dock.
Några svar ni vill att jag uvecklar ytterligare??? 🙂

Recept på fläskfilé med banan á la VV!

Pedagogiskt med bilder och allt!
Det här behöver du till 4 portioner:

* 600 gr fläskfilé
* 2 bananer
* 4 tsk margarin
* 4 tsk vetemjöl
* 1-2 tsk curry
* 1½ dl lättmjölk
* 1½ dl buljong
* salt, peppar, salvia
* 9 dl kokt ris
* grönsallad

Sätt ugnen på 250 grader. 
Skär fläskfilén i 2 cm tjocka skivor, stek i fettsnål panna ett par minuter på var sida. Lägg sedan köttet i ett ugnssäkert fat och skiva bananerna över köttet. 

Smält margarinet i en kastrull, pudra över curryn och låt fräsa några minuter. 

Rör ner mjölet och späd med mjölk och buljong. 
Sjud under omrörning 2-3 minuter. 
Krydda med salt & peppar.

Häll såsen över banan och fläskfilén och gratinera 15-20 minuter. 

Servera med ris och grönsallad.
Voila!

Translator